Skotträdsla

Hos collie är det inte helt ovanligt att rädslor utvecklas med åren, beroende på dålig nervkonstitution i största allmänhet. Hunden klarar saker den egentligen tycker är skrämmande under några år men till slut så rinner bägaren över och den börjar visa berördhet. Så är det med min äldsta hund som är bedömd som skottfast på både MH och MT och nu reagerar på skott, fyrverkerier och åska. Visserligen inte med rädsla men utåtagerande, genom att skälla och försöka skrämma bort det som han tycker är uppenbart obehagligt.

Det är säkert likadant hos andra raser också.

Vad gäller öroninflammation så har min äldre hund aldrig haft det, däremot har min yngre hund nyligen haft det, jag upptäckte det under en period då vi skottränade rätt intensivt på klubben och han aldrig reagerat det minsta lilla. Jag avbröt naturligtvis alla skotträning medan han behandlades men han visar inget tecken på att ha blivit berörd.
 
Precis som redan skrivits kan de ju ha nära till rädsla i största allmänhet medfött, eller just rädslereaktioner på plötsliga höga ljud.

Eller har de blivit skrämda en gång och det sitter i - en av mina gamla fick smällare kastade på sig av några ungar när hon var valp och varken uppfödaren eller jag lyckades inte få bort det. Hon var alltid livrädd på ex nyår, hela hunden skakade.
 
Den där ursäkten har jag också hört till leda och jag köper den inte. En rottweiler jag en gång hade fick smällare kastade i princip under magen då han var fem månader. Han hoppade till i just det ögonblicket men förblev opåverkad av fyrverkerier och smällare rent generellt.

Var det så! Cool hund helt klart!
 
Vår gammelhund blev skottberörd på äldre dar. Han hade hela livet varit helt skottfast, varit med på byggen hela livet med alla ljud o smälkar, vi bor intill ett skjutfält och varje nyår var han med utomhus ofta.även på tolvslaget utan minsta tecken på stress. Så pkötsligt började han reagera på vissa dova skott (mer bombljud) från skjutfältet vid 10 års ålder, inte mkt men han började söka närhet och dreggla. Förra nyår for han i luften för en raket utomhus och jag kunde ana viss stress men knappt märkbart. I somras var han jättejobbig när de sköt bombsskotten och om han inte kunde nå oss när de sköt (tex ensam hemma eller på tomten) försökte han ta sig ut överallt, rev sönder en soffkudde och en gång var dörren olåst när jag var iväg o då sprang han ut o iväg i flera timmar innan vi hittade honom. Så i hans fall var det nåt med hörseln eller annan åkomma tror jag, han fick sämre hörsel i samma veva. Han hade alltid varit en väldigt orädd och framåt hund så lynnet var det inget fel på, ända in i det sista.
 
Jag har haft en hund tidigare som var fullt skottfast - hon reagerade inte på pistol, gevär eller ens värre skjutvapen även om vi stod precis bredvid (uppfödd nära skjutbana där vi ofta gick). Hon brydde sig heller inte det minsta om smällare oavsett hur högt det small eller smattrade - inte ens om det small av smällade på marken nära henne.
Men tjutet från en raket som fyrades iväg fick henne panikslagen och var vi ute skulle hon bara hem. Det blev fyra blöta fläckar i asfalten från hennes tassar pga paniksvettning ! Det sistnämnda har jag aldrig varit med om på hund, men hon blev verkligen livrädd och att bli dragen hemåt av en 23 kilos eng bulldogg. Mindre kul när dom Valborg efter det nyåret sålde visselpipor som lät precis som ivägfyrade raketer....samma visa igen. Nu flyttade hon tillbaka till uppfödaren av annan anledning vid 2,5 års ålder men det var nog skönare för henne då det var ett lugnt område denne bodde i. Hos mig är det fyrverkerier ganska ofta
 
Den där ursäkten har jag också hört till leda och jag köper den inte. En rottweiler jag en gång hade fick smällare kastade i princip under magen då han var fem månader. Han hoppade till i just det ögonblicket men förblev opåverkad av fyrverkerier och smällare rent generellt.

Vår valp och jag blev överraskade av en "bomb" igår. Både jag och hunden hoppade till och hunden ville genast gå in.

Jag blev orolig för att han nu skulle bli "förstörd" trots att han inte reagerat det minsta på alla tidigare smällare under dagen. Denna bomb var verkligen hög med en knall som gjorde att det ringde i mina öron.

När vi kom in så betedde jag mig som vanligt men vi gjorde lite aktiviteter som att söka godis etc. Han var då helt oberörd.

När det var dags att gå ut igen så sköts det ännu mer men han verkade inte fästa sig vid det. Jag såg till att vi bara var ute en kort stund för jag vart orolig för nya bomber.

Väl inne igen så snarkade han sig igenom resten av kvällen. Vår andra hund, däremot - hon trivs inte riktigt och var oss hack i häl hela kvällen.

Vi är som vanligt gentemot henne men självklart får hon sitta nära i soffan när hon nu ville det.

Hur gör ni andra? Jag skulle inte kunna mota bort henne när hon söker trygghet.
 
Mina hundar är skottfasta och bryr sig inte nämnvärt om fyrverkerier och smällare. Den ena kan som sagt tycka att ljusexplosionen av fyrverkerier är lite läskiga om det händer precis över skallen på oss, men avreagerar snabbt. Hon gick och sneglade lite uppåt himlen i förrgår när vi var ute på kvällen, men dagen före hade det exploderat en mindre raket ca 5 meter över huvudet på oss så jag förstår henne. Jag är själv rädd att få något i skallen, men hon har som sagt inga kvarstående rädslor och det är min sak att försöka se till att det förblir så.

När det brakar loss som mest vid tolvslaget här (brukar vara rena krigszonen här) så är alltid mina hundar nära mig och vill gärna vara det - men det vill dom annars med. Vi har oftast gått och lagt oss före tolvslaget och dom sover hos mig i sängen. @prinsessfeminist Jag skulle aldrig fösa bort någon osäker hund, för det är en trygghet för dom att vara nära så låter jag dom vara nära. Hade någon av mina blivit osäker på oväsendet, så skulle jag inte mota väck denne - men heller inte spä på genom att gulla för mycket. Jag skulle låta hunden få vara en skugga om den vill, för är den tryggare nära så är det bara att ta vara på det och vara ett stöd :)
 
En av våra flattar är skotträdd, i alla lägen utom dom inlärda. Håller jag eller husse i bössan = trygg hund. Likaså om någon annan i hans direkta närhet håller i bössan så han ser vem som skjuter = trygg hund. Det har vi jobbat fram och tack vare hans stora jaktlust döljs det utmärkt. Men han är fortfarande rädd för skott han inte ser vart dom kommer ifrån och framför allt raketer.

Samma med min blandras, han är inte rädd om jag skjuter. Men i alla andra situationer är han livrädd.

Dom andra tre har aldrig reagerat på skott i någon form och bryr sig inte ett dugg och raketer.
Devil hade jag med på ett firande i en stad i somras, jag visste inte om att det skulle vara raketer men helt plötsligt började det smälla som fan. Han stod med lugnt viftade svans och var mycket nyfiken.
 
Det behöver inte alls vara säkert att man skulle slippa det. Min ena har ju på gamla dar visat obehag inför raketer. Bara så där, utan anledning.

Minska det skulle man säkert men att det skulle försvinna helt har jag svårt att tro.

Jag är övertygad om att det skulle minska drastiskt och att de paniskt rädda hundarna helt skulle försvinna.
 
Jag har hört (har ingen aning om det stämmer, men det låter hyfsat rimligt) att hundar som varit oberörda men utvecklar rädsla "obefogat" ganska sent i livet kan ha gått med obehandlad öroninflammation och ljuden helt enkelt gjort enormt ont ett längre tag... Inte alla förstås, men jag kan tänka mig att det kan stämma på en del.

Jag känner till en jakthund, apropå berörda jakthundar, som jagar massor, jobbar jättebra, inte tillstymmelse till skottberörd. Men han är nära döden på nyår, bokstavligen. De har provat olika lugnande, men risken att han ska dö av chock kvarstår, han blir ett totalt vrak! Han har tydligen bara den reaktionen på fyrverkerier, inga andra ljud... Får väl höra närmsta dagarna om han är kvar... :(

Örininflammationer och även sämre hörsel kan ge symptom såsom skottberördhet. Inget konstigt egentligen. Då hunden inte längre hör ordentligt blir den mycket lättare överraskad. Jag skulle dock inte kalla en sådan hund för skotträdd i den bemärkelsen.
 
Örininflammationer och även sämre hörsel kan ge symptom såsom skottberördhet. Inget konstigt egentligen. Då hunden inte längre hör ordentligt blir den mycket lättare överraskad. Jag skulle dock inte kalla en sådan hund för skotträdd i den bemärkelsen.

Det jag fick höra var dock inte för att hunden blev lättare överraskad med avtagande hörsel (vilket dock såklart också kan hända), utan om att tryckförändringen (då framförallt från åska och fyrverkerier) kunde orsaka rejält stor smärta hos en hund med djup öroninflammation. Alltså inte egentligen ljudet i sig, utan just tryckvågen - men som blev associerad med ljudet som hörde till.
 
Collieklubben har i samarbete med SKK och SLU tagit fram ett verktyg som heter Mentalindex, där man inte bara ser på den enskilda hundens MH utan väger in alla släktingars resultat. De värden som tas fram är Nyfikenhet/Orädsla, Socialitet, Lek, Jaktlust och Skott. Det värde som man framför allt ska rikta in sig på att höja från medelvärdet 100 är Nyfikenhet/Orädsla, eftersom rädslereaktioner överlag kombinerat med låg nyfikenhet anses vara det som ger störst risk för att en hund ska ha problem med rädslor i vardagen. Tyvärr är det alldeles för många uppfödare som struntar i det här utmärkta verktyget och avlar på samma sätt som de alltid gjort...
 
Vår valp och jag blev överraskade av en "bomb" igår. Både jag och hunden hoppade till och hunden ville genast gå in.

Jag blev orolig för att han nu skulle bli "förstörd" trots att han inte reagerat det minsta på alla tidigare smällare under dagen. Denna bomb var verkligen hög med en knall som gjorde att det ringde i mina öron.

När vi kom in så betedde jag mig som vanligt men vi gjorde lite aktiviteter som att söka godis etc. Han var då helt oberörd.

När det var dags att gå ut igen så sköts det ännu mer men han verkade inte fästa sig vid det. Jag såg till att vi bara var ute en kort stund för jag vart orolig för nya bomber.

Väl inne igen så snarkade han sig igenom resten av kvällen. Vår andra hund, däremot - hon trivs inte riktigt och var oss hack i häl hela kvällen.

Vi är som vanligt gentemot henne men självklart får hon sitta nära i soffan när hon nu ville det.

Hur gör ni andra? Jag skulle inte kunna mota bort henne när hon söker trygghet.

Min skottberörda hund får klänga hur mycket hon vill på mig och de övriga hundarna. Det lugnar henne att vara nära. Däremot beter inte jag mig annorlunda. Jag tittar lugnt vidare på tv och äter mitt godis.
 
Det jag fick höra var dock inte för att hunden blev lättare överraskad med avtagande hörsel (vilket dock såklart också kan hända), utan om att tryckförändringen (då framförallt från åska och fyrverkerier) kunde orsaka rejält stor smärta hos en hund med djup öroninflammation. Alltså inte egentligen ljudet i sig, utan just tryckvågen - men som blev associerad med ljudet som hörde till.
Så har jag också förstått det som.
 
Vår valp och jag blev överraskade av en "bomb" igår. Både jag och hunden hoppade till och hunden ville genast gå in.

Jag blev orolig för att han nu skulle bli "förstörd" trots att han inte reagerat det minsta på alla tidigare smällare under dagen. Denna bomb var verkligen hög med en knall som gjorde att det ringde i mina öron.

När vi kom in så betedde jag mig som vanligt men vi gjorde lite aktiviteter som att söka godis etc. Han var då helt oberörd.

När det var dags att gå ut igen så sköts det ännu mer men han verkade inte fästa sig vid det. Jag såg till att vi bara var ute en kort stund för jag vart orolig för nya bomber.

Väl inne igen så snarkade han sig igenom resten av kvällen. Vår andra hund, däremot - hon trivs inte riktigt och var oss hack i häl hela kvällen.

Vi är som vanligt gentemot henne men självklart får hon sitta nära i soffan när hon nu ville det.

Hur gör ni andra? Jag skulle inte kunna mota bort henne när hon söker trygghet.

Mina hundar reagerar inte.
Men andra hundar skulle få komma nära om de vill. Jag hade dock inte ändrat mitt beteende eller gjort en grej av det. Just för att inte bekräfta och förstärka rädslan.

Kl
Mina 3 som börjat höra sämre har ingen börjat reagera på skott eller fyrverkerier med ålder och försämrad hörsel. Inte heller den som forf hör väl trots sina år.
 
Skott, smällare, raketer o åska ligger inte inom samma frekvensområden o en hund kan vara rädd för det ena utan att vara rädd får det andra.
Rädsla hos hund kan oxå generaliseras. Leon t ex började visa rädsla för åska, tog ett bra tag innan jag insåg sambandet då hans panik började långt innan att jag hörde något, misstänkte ett tag att det kanske var det förändrade lufttrycket som kunde vara orsak.
Numera reagerar han även på smällare o raketer, han ligger inte i ett hörn, han får totalpanik o försöker gräva sig ut genom duschkabinen, genom dörrar o genom köksskåp o dörrar. Han hade 2a på skott på MH.

Om han skulle komma lös så misstänker jag att han skulle springa tills han stupade. Hemma har jag börjat sedera honom när åskan närmar sig samt nyår.
Lästips: http://www.freewebs.com/barzaja/nrdetvackraddar.htm
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp