Skotträdsla

[the_connemara]

Hur kommer det sig att en del hundar är skotträdda? Alltså de som är sådär paniskt rädda att de bara ligger i ett hörn i något dygn typ så fort de är dova smällar långt, långt bort.

Djur kan ju blir väldigt rädda och få en hel del rädsla "felinlärt" men oftast är det ju övergående. Jämför häst som ska förbi sten tex. Jag tänker mer den där rädslan som verkar gå genom märg o ben o verkligen skotträdda hundar.

Jag har tex aldrig varit med om att en häst varit lika rädd på samma vis? Min är riktigt feg och har inte ätit något i foderlådorna sedan i morse utan stått mitt ute i hagen men så länge det inte är en nära knall så de springer en runda så är han ju helt hanterbar och kontaktbar. Fick hämtas i hagen vid intag istället för att gå in själv direkt (visserligen gick han lös men man fick liksom "hämta upp") och vid tolvslaget står de spänt o lyssnar en stund, men sedan är de ju bara lite mer vaksamma än vanligt.

 

[lady_vip]

Oftast dålig mentalitet. Eller ett trauma som eskalerat.

Sen är jag ganska säker på att det har ökat med skott/raketrädda hundar, men förvisso har var och varannan människa hund nu för tiden också. När jag var liten existerade det knappt med skotträdda hundar, det var typ collies som var skotträdda.

Jag passar en hund som blev skjuten, av misstag, i somras. Hon är berörd. Men vad jag kan se på henne borde det gå att träna bort utan problem. Min terrier som hade stenmentalitet blev skotträdd på äldre dagar, antagligen blev hon rädd i samband med något skott hemma, men vi vet inte alls vad som hände.
Och hunden jag hade med sämre mentalitet var lite halvrädd, hade jag förstärkt det hade hon säkert behövt medicineras på nyår, men det eskalerade inte så mycket.

 

[Red_Chili]

Oftast dålig mentalitet. Eller ett trauma som eskalerat.

Eller ägare som beter sig åt helvete.

Vet en hund tex som blev klart berörd av skott. Vad gjorde ägaren? stressad pipröst och "kom lillagulligullhunden, det är inte faaaaarligt" på ett sätt som fick även mig att bli stressad, samt lockade och pockade med godis samtidigt bara för att få på koppel och få ut hunden. Resultatet? Hund som låg och skakade sig genom hela nyårsafton, helt okontaktbar. Visst, hunden hade säkert varit rädd även med vettig ägare, men den kanske hade sluppit bli helt panikslagen om ägaren mer varit "jaha, du är rädd, men allt är som vanligt, kom nu så går vi ut på en snabbkiss utanför dörren"?

Jag själv undviker att gå ut med hundarna när det finns risk för smällar, inte för att de är rädda utan för att jag själv flyger i luften stup i kvarten. Varje gång jag gör det så bannar jag mig själv också, för jag vill inte "smitta" hundarna.

Lägg därefter till det faktum att MÅNGA hundar i dagens samhälle inte får den aktivering de behöver. Vilken hund blir INTE "knäpp" om den går runt och är mer eller mindre konstant understimulerad?

 

[Dentaku]

Jag tror att mycket har att göra med att vår syn på djur förändrats de senaste decennierna. Förut behöll man inte djur som var så rädda att de inte fungerade och man avlade definitivt inte på dem - undantaget var utställningsstjärnor där en individ kunde bli avelsmatador trots usel matador(finns exempel hos t ex collie). Numera så ursäktar man väldigt mycket, djur är i vissa fall mer som barn än som djur och jag vet inte hur många gånger jag hört att en hund som använts i avel "var skottfast ända tills några barn slängde smällare...." eller liknande.

Dessutom så tror jag också att våra hundar utsätts för mer ljud runt t ex nyår vilket gör att bristande mentalitet märks mycket tydligare. Hade jag bott där jag gör nu för 50 år sedan hade mina hundar på sin höjd hört något enstaka fyrverkeri på långt avstånd vid tolvslaget, nu låter det hela eftermiddagen och kvällen.

 

[Tora]

Skotträdsla kan vara väldigt lurigt.

Min hund som blir nio om tre månader har aldrig reagerat på skott förut. På MHt var det ingen reaktion alls.

Men förr förra året så började han tycka att raketerna var lite läskiga. Förra året så reagerade han lite mer och i år ännu mer.

Han ligger och skakar och vill ligga nära. På en skala från 1 till 10 är han kanske en 3:a. Inte jättemycket men tillräckligt för att inte vilja gå ut och kissa.

Inget har hänt och han reagerar inte på gevärskott utan det är just raketer och smällare.

 

[Dentaku]

avelsmatador trots usel matador(finns exempel hos t ex collie).

trots usel mentalitet*

(borde korrläsa innan jag skickar...)

 

[Jadzia]

Hur kommer det sig att en del hundar är skotträdda? Alltså de som är sådär paniskt rädda att de bara ligger i ett hörn i något dygn typ så fort de är dova smällar långt, långt bort.

Djur kan ju blir väldigt rädda och få en hel del rädsla "felinlärt" men oftast är det ju övergående. Jämför häst som ska förbi sten tex. Jag tänker mer den där rädslan som verkar gå genom märg o ben o verkligen skotträdda hundar.

Jag har tex aldrig varit med om att en häst varit lika rädd på samma vis? Min är riktigt feg och har inte ätit något i foderlådorna sedan i morse utan stått mitt ute i hagen men så länge det inte är en nära knall så de springer en runda så är han ju helt hanterbar och kontaktbar. Fick hämtas i hagen vid intag istället för att gå in själv direkt (visserligen gick han lös men man fick liksom "hämta upp") och vid tolvslaget står de spänt o lyssnar en stund, men sedan är de ju bara lite mer vaksamma än vanligt.

Skotträdsla är, som all annan rädsla, genetisk. Den nedärvs i hög grad. Det ser man ganska enkelt om man tittar på linjer inom vissa raser där man avlar på enbart skottfasta och orädda individer. Avkommorna blir till nästan 100% skottfasta, även mot fyrverkerier. Rädsla kan förvisso även förvärvas men sådan rädsla går ofta att arbeta bort och brukar bli situationsbunden.

Ingen av mina hundar av bruksras har varit berörda av vare sig skott eller fyrverkerier. Sällskapshunden är däremot helt klart skotträdd, men är också av en ras där man inte lägger någon vikt vid ljudkänslighet eller skottfasthet. Just i detta nu ligger det två schäfrar och snarkar här medan lilla hunden är klart stressad. Då beter jag mig ändå inte annorlunda mot henne än de andra två.

 

[Jadzia]

Jag tror att mycket har att göra med att vår syn på djur förändrats de senaste decennierna. Förut behöll man inte djur som var så rädda att de inte fungerade och man avlade definitivt inte på dem - undantaget var utställningsstjärnor där en individ kunde bli avelsmatador trots usel matador(finns exempel hos t ex collie). Numera så ursäktar man väldigt mycket, djur är i vissa fall mer som barn än som djur och jag vet inte hur många gånger jag hört att en hund som använts i avel "var skottfast ända tills några barn slängde smällare...." eller liknande.

Dessutom så tror jag också att våra hundar utsätts för mer ljud runt t ex nyår vilket gör att bristande mentalitet märks mycket tydligare. Hade jag bott där jag gör nu för 50 år sedan hade mina hundar på sin höjd hört något enstaka fyrverkeri på långt avstånd vid tolvslaget, nu låter det hela eftermiddagen och kvällen.

Den där ursäkten har jag också hört till leda och jag köper den inte. En rottweiler jag en gång hade fick smällare kastade i princip under magen då han var fem månader. Han hoppade till i just det ögonblicket men förblev opåverkad av fyrverkerier och smällare rent generellt.

 

[the_connemara]

Intressant Jadiza! Jag misstänkte något sådant men är inte alls insatt i hundar.

Ang rottweiler så har min mor haft 3 stycken i sitt liv (familjehundar, en i taget som blivit gamla allihopa). Alla tre orädda, mitten hunden kastade en unge dock en smällare på och efter det var hon faktiskt skotträdd resten av livet, jobbigt. Uppvuxen vid en skjutbana. Jag tror dock inte min mor är den bästa läraren när hunden väl blivit rädd, vet inte om det var min mor eller hunden som led mest.

Ingen aning om hurvida de första två var på mentaltest dock, den senaste bra.

 

[Red_Chili]

Den där ursäkten har jag också hört till leda och jag köper den inte. En rottweiler jag en gång hade fick smällare kastade i princip under magen då han var fem månader. Han hoppade till i just det ögonblicket men förblev opåverkad av fyrverkerier och smällare rent generellt.

Det där får mig att fundera lite, för vi blev "överfallna" av fyrverkerier en nyårsafton och det tjöt så högt i mina öron i 3 timmar(!) efteråt att jag inte kunde höra ens när andra pratade med mig...
Hur som helst, min äldsta blev extremt skrämd och var rädd för fyrverkerier även åren därefter. Min yngre, hennes dotter, stod redan samma nyårsafton i fönstret och tittade på fyrverkerierna (precis som tidigare år, det var ju spännande!). Två minst sagt nära besläktade hundar med väldigt olika reaktioner.

 

[lady_vip]

Skotträdsla är, som all annan rädsla, genetisk. Den nedärvs i hög grad. Det ser man ganska enkelt om man tittar på linjer inom vissa raser där man avlar på enbart skottfasta och orädda individer. Avkommorna blir till nästan 100% skottfasta, även mot fyrverkerier. Rädsla kan förvisso även förvärvas men sådan rädsla går ofta att arbeta bort och brukar bli situationsbunden.

Ingen av mina hundar av bruksras har varit berörda av vare sig skott eller fyrverkerier. Sällskapshunden är däremot helt klart skotträdd, men är också av en ras där man inte lägger någon vikt vid ljudkänslighet eller skottfasthet. Just i detta nu ligger det två schäfrar och snarkar här medan lilla hunden är klart stressad. Då beter jag mig ändå inte annorlunda mot henne än de andra två.

Men det förklarar ju inte de skotträdda jakthundarna, vilket ju existerar trots att föräldradjuren är skottfasta.

 

[Jadzia]

Det där får mig att fundera lite, för vi blev "överfallna" av fyrverkerier en nyårsafton och det tjöt så högt i mina öron i 3 timmar(!) efteråt att jag inte kunde höra ens när andra pratade med mig...
Hur som helst, min äldsta blev extremt skrämd och var rädd för fyrverkerier även åren därefter. Min yngre, hennes dotter, stod redan samma nyårsafton i fönstret och tittade på fyrverkerierna (precis som tidigare år, det var ju spännande!). Två minst sagt nära besläktade hundar med väldigt olika reaktioner.

Kan vara en ren tillfällighet eller ha med nervkonsitution att göra och även hårdhet. Det går inte att säga något om genetiken baserat på två individer. Inom raser där mh och mt används kan man dock tydligt se att skotträdda föräldrar i hög grad lämnar skotträdda avkommor. Gäller all rädsla egentligen. Man ser också att mer nervfasta och hårda individer har lägre benägenhet att förvärva rädslor. Inte så konstigt egentligen. En hård individ har svårt att forma negativa minnesbilder.

För egen del skulle jag önska att det blev krav på mh för alla raser och i förlängningen krav på skottfasthet. Då skulle vi slippa det här med hundar som mår dåligt på nyår.

 

[Jadzia]

Men det förklarar ju inte de skotträdda jakthundarna, vilket ju existerar trots att föräldradjuren är skottfasta.

Shit happens helt enkelt. Avel är ingen exakt vetenskap och inget är 100% säkert. Jag vet dock flera linjer inom Schäfer där ljudrädsla inte ens existerar. Man har helt avlat bort det.

 

[Dentaku]

Vad gäller skotträdsla hos jakthundar kan rädslan döljas av arbetslusten. Mitt ex:s farfar berättade om sin bästa älghund någonsin, en långhårscollie på femtiotalet. Den var skotträdd men klarade ändå av att ställa älg eftersom den hade så bra arbetslust. Detsamma gäller för en hel del border collies som klarar av att valla trots att de i normalfallet skulle reagera på t ex skott och åska. Men så fort man tappar de egenskaper som driver hunden - leklust, jaktlust, kamplust - så syns rädslorna på ett helt annat vis. Det är oerhört tydligt med just collien där vissa individer verkligen inte visar några egentliga egenskaper alls på MH - utom rädsla. Utan nyfikenhet, leklust eller kamplust att balansera upp med så får rädslan fritt spelrum.

 

[lady_vip]

Vad gäller skotträdsla hos jakthundar kan rädslan döljas av arbetslusten. Mitt ex:s farfar berättade om sin bästa älghund någonsin, en långhårscollie på femtiotalet. Den var skotträdd men klarade ändå av att ställa älg eftersom den hade så bra arbetslust. Detsamma gäller för en hel del border collies som klarar av att valla trots att de i normalfallet skulle reagera på t ex skott och åska. Men så fort man tappar de egenskaper som driver hunden - leklust, jaktlust, kamplust - så syns rädslorna på ett helt annat vis. Det är oerhört tydligt med just collien där vissa individer verkligen inte visar några egentliga egenskaper alls på MH - utom rädsla. Utan nyfikenhet, leklust eller kamplust att balansera upp med så får rädslan fritt spelrum.

Det tror jag också. Plus att man skiljer lite på skotträdsla och tex rädsla för raketer. Det finns ju en hel del jakthundar som inte reagerar på skott, men på raketer. Skottet är helt enkelt förknippat med en annan känsla, en annan förväntan.
Man har ju ganska lite nytta av en skotträdd jakthund, så det jobbar man bort.

 

[Tora]

Kan vara en ren tillfällighet eller ha med nervkonsitution att göra och även hårdhet. Det går inte att säga något om genetiken baserat på två individer. Inom raser där mh och mt används kan man dock tydligt se att skotträdda föräldrar i hög grad lämnar skotträdda avkommor. Gäller all rädsla egentligen. Man ser också att mer nervfasta och hårda individer har lägre benägenhet att förvärva rädslor. Inte så konstigt egentligen. En hård individ har svårt att forma negativa minnesbilder.

För egen del skulle jag önska att det blev krav på mh för alla raser och i förlängningen krav på skottfasthet. Då skulle vi slippa det här med hundar som mår dåligt på nyår.

Det behöver inte alls vara säkert att man skulle slippa det. Min ena har ju på gamla dar visat obehag inför raketer. Bara så där, utan anledning.

Minska det skulle man säkert men att det skulle försvinna helt har jag svårt att tro.

 

[nullo-modo]

Har levt med stövare och älghundar i över 30 år och har hittills bara varit en som fick panik på nyår men bara om hon var i hundgården men ingen annanstans.
Hör aldrig om hundar som är rädda under nyår bland lagen.

 

[Monstermom]

Jag har hört (har ingen aning om det stämmer, men det låter hyfsat rimligt) att hundar som varit oberörda men utvecklar rädsla "obefogat" ganska sent i livet kan ha gått med obehandlad öroninflammation och ljuden helt enkelt gjort enormt ont ett längre tag... Inte alla förstås, men jag kan tänka mig att det kan stämma på en del.

Jag känner till en jakthund, apropå berörda jakthundar, som jagar massor, jobbar jättebra, inte tillstymmelse till skottberörd. Men han är nära döden på nyår, bokstavligen. De har provat olika lugnande, men risken att han ska dö av chock kvarstår, han blir ett totalt vrak! Han har tydligen bara den reaktionen på fyrverkerier, inga andra ljud... Får väl höra närmsta dagarna om han är kvar...

 

[Tora]

Jag har hört (har ingen aning om det stämmer, men det låter hyfsat rimligt) att hundar som varit oberörda men utvecklar rädsla "obefogat" ganska sent i livet kan ha gått med obehandlad öroninflammation och ljuden helt enkelt gjort enormt ont ett längre tag... Inte alla förstås, men jag kan tänka mig att det kan stämma på en del.

Jag känner till en jakthund, apropå berörda jakthundar, som jagar massor, jobbar jättebra, inte tillstymmelse till skottberörd. Men han är nära döden på nyår, bokstavligen. De har provat olika lugnande, men risken att han ska dö av chock kvarstår, han blir ett totalt vrak! Han har tydligen bara den reaktionen på fyrverkerier, inga andra ljud... Får väl höra närmsta dagarna om han är kvar...

Skulle kunna vara så på våran speciellt eftersom han är allergihund men samtidigt har hans öron blivit kollade ofta just pga detta genom åren och de har alltid sett jättefina ut. Kollad bara för någon månad sedan och öronen var så fina så.

Däremot har jag funderat på om det ändå inte kan ha med hörseln att göra. Dvs att på äldre dagar så förändras den. Men då borde han ju reagera på skott också och det gör han ju inte. Kanske är ljudbilden annorlunda men inte så att jag kan höra skillnad men att han gör det.

 

[Aionee]

Angående att det går i aveln så har jag läst flera studier som visar att rädslor blir ärvda, vare sig det gäller människor, råttor eller hundar. T.ex barnbarn till människor som var med under förintelsen har en mycket större chans att drabbas av olika mentala problem som depression etc. Man hade gjort tester där man gav en råtta en stöt varje gång den kände lukten av körsbär för att forska inom detta ämne. Barn till de råttorna ner till tredje generationen blev rädda och kröp ihop varje gång de kände lukten av körsbär, trots att de aldrig förr upplevt körsbär. Så ja, sånt går i arv.
Så jag antar att man bara forsatt avla på rädda individer? Jag tänker om trauma skapar skotträdsla hos en tidigare skottfast hund så fortsätter man avla på den så blir det ju fler skotträdda hundar när valparna växer upp, och fortsätter man avla på de valparna så blir det ännu fler hundar som är skotträdda.