Skönlitterärt skrivande

[Araminta]

Jag hittade "Vi som skriver" tråden men senaste inlägget där var ett år gammalt (på dagen faktiskt) så jag tar mig friheten att skapa en ny tråd istället.

Ni andra här på Buke som skriver: hur strukturerar ni upp Word-dokumentet? Skriver ni kronlogiskt från framsida till baksida eller hoppar ni mellan kapitel? Jag har redan skrivit slutet på min historia och är bara 12 sidor in än så länge Hur håller man ordning på händelser och trådar i historien? Har ni ett "hjälpdokument av något slag och i så fall hur strukturerar ni upp det?

Jag har aldrig skrivit något längre och det var ett bra tag sedan jag skrev skönlitterärt överhuvudtaget. Men nu har jag en historia som jag vill försöka göra någonting av. Som vanligt så tar jag mig vatten över huvudet och väljer att skriva mitt livs första större projekt på engelska, men den känns inte rätt på svenska av någon himla anledning. Men jag tycker det är himla kul, och det är en känsla jag saknat i skrivandet på väldigt många år nu, så jag griper utmaningen med båda händer.

Givetvis får ni babbla om annat skrivarrelaterat i tråden också. Det behöver inte bara vara mina frågor, utan tråden får gärna utvecklas till en allmän skrivarlya

 

[strawberrysylt]

Kul tråd! Jag drömmer, som så många andra, om att någon gång skriva en bok. Men för min del är det sluten (som du redan har) som är det svåra .

 

[DressageNerd]

@Araminta Det här är högst personligt, men jag föredrar egentligen att skriva hela historien med bara styckeindelningar, då jag har märkt att mitt skrivande blir mer kortsiktigt och forcera om jag skriver i kapitel. När jag skriver i kapitel har jag en idé om att "det här och det här ska vara med" och då blir flytet ibland sämre och mindre intuitivt.
Jag har fysiska papper jag klottrar namn, årtal och viktiga händelser på. Såklart kan man ha det i datorn också, men jag har märkt att jag gillar det riktiga pappret bättre.
Har även appen Writer Tools där man kan skapa typ en minnesdatabank för historien man skriver. Den kan nog vara ett smart redskap, men jag har inte använt den mycket ännu.

Kul att du skriver på engelska, det gör jag med för det mesta Jag ser det som en utmaning, ibland frustrerande, men sen när jag får till det blir jag himla nöjd med mig själv.
Det är ett lite roligt verktyg, att skriva slutet först, eftersom det håller en på spåret så att säga. Tror du att du kommer behöva redigera slutet mycket när du väl kommer dit?
Mitt nuvarande projekt är en omskrivning av en färdig historia, så jag har också mitt sout klart, men börjar undra om jag inte kommer få redigera mitt slut en hel del ändå

 

[LiZH]

Hej! Är det någon som är intresserad av att hålla liv i den här tråden? Jag försöker knåpa ihop ett manus(mitt fjärde) och det är ett ganska ensamt jobb. Är med i en del skrivargrupper på FB osv men alla är så himla framåt, framgångsrika och säljande (det hör nog ihop) och jag är inte alls det. Önskar att jag kunde skriva något som är så fantastiskt “breathtaking” att jag aldrig behöver “sell my case” utan att berättelsen liksom säljer sig själv ...
I alla fall vore det kul att bolla lite med andra hobbyskrivare- och gärna proffs också om det finns någon sådan här!

 

[Lillefrun]

Jag har alltid älskat att skriva, skrivit dagbok sen jag var 7-8 år och flera noveller och kortare stycken. Har som många andra drömmen om att skriva en riktig bok. I mitt fall ska den här första vara en självbiografi men jag kommer plocka bort en del namn i känsliga stycken.

Jag blandar att skriva om tankar och känslor samtidigt som jag kronologiskt tar mig igenom livet och allt som hänt. Ju mer man läser desto tydligare blir styckena med mina tankar nu och här när man får veta vad som hänt och hur livet ser ut och har sett ut.

Det kommer bli en stark bok tror jag, vissa bitar vet många inte om och en del saker ska jag utelämna för min skull eller andras men jag vet att den nog kommer vara jobbig för mina närmsta men jag bara känner att det här måste ut.

Jag äe nog ganska ostrukturerad, jag vet en del saker jag bara måste ha med som jag skrivit om själv men jag låter fingrarna knappa på tangentbordet och liksom föras bort och litar på att allt kommer med, det och lite till.

Jag har gjort försök både till att skriva en roman och fantasy och självbiografiskt men det enda som jag känt mig hemma med har varit noveller. Så jag tänker att det här bara är en lång novell. Inga krav hur mycket och ofta jag vill skriva men nu har jag bestämt att det här ska bli en bok. Klar någon gång nästa vår/sommar men skulle ju älska om den blir klar tidigare än så-

 

[LiZH]

Vilket starkt projekt du håller på med! Jag har bla skrivit en text som till stor del handlar om min mammas familjeförhållanden. Det var den första längre texten jag gav mig på-och den svåraste. Där jag kan strukturera det rent skönlitterära ganska bra så blev den här biografiska texten mer som ett känslosvall. Det fanns ingen struktur i början och ingen plan. Lite som att kräkas ur sig en story som jag behövde få ut mig. Sedan lät jag den ligga ett par år(!) för att sedan börja redigera och strukturera. Nu håller det på att bli en mer romanliknande text som håller kronologiskt.

Heja dig som har satt upp ett mål !

 

[Tokyo]

Jag hoppar gärna in i denna tråd! Älskar att skriva och skriver mest dikter och kortare noveller. Nu var det ett tag sedan jag skrev något ordentligt och jag har tappat lite inspiration/motivation, så jag tänkte försöka kicka igång skrivarglöden med en 365-dagars challenge jag hittat online

Hoppas fler hittar till denna tråd

 

[LiZH]

Jag hoppar gärna in i denna tråd! Älskar att skriva och skriver mest dikter och kortare noveller. Nu var det ett tag sedan jag skrev något ordentligt och jag har tappat lite inspiration/motivation, så jag tänkte försöka kicka igång skrivarglöden med en 365-dagars challenge jag hittat online

Hoppas fler hittar till denna tråd

Hej!
vad kul om vi blir fler i tråden! Det där med inspration/motivation som desutom ska sammanfalla med när man har tid är alltid en knölig ekvation.
Efter ett intensivt skrivår 2018 har jag knappt skrivit ett ord I år. Tog en medveten paus i ett halvår - och det är nu 11månader sedan. Ville verkligen ta upp skrivandet under hösten men Livet kom i vägen (det där Livet med husbygge, en man som kämpade för livet, te barn ...). Nu har Livet fallit på plats- men jag tar mig ändå inte tid att skriva. Helt knäppt. På lördag ska vi ha fest för 100personer(en fest som jag har planerat i 6månader eftersom den skulle äga rum i september när min man fyllde 50- men då låg han på sjukhus så vi sköt upp den) och jag ser fram emot den men mest ser jag fram emot måndag! Ny vecka utan störningsmoment- nu SKA det där manuset bli klart. Jag tvivlar hela tiden på mitt skrivande, undrar varför jag gör det och för vem (fast det vet jag. För mig själv- och därför prioriterar jag det inte ...).

Idag blev jag iaf lite peppad när Författarförbundets medlemsbevis damp ner i brevlådan.
Jag SKA fortsätta skriva. Tror jag ...

Lycka till med 365-dagars challenge! Var har du hittat den?

 

[Tokyo]

Hej!
vad kul om vi blir fler i tråden! Det där med inspration/motivation som desutom ska sammanfalla med när man har tid är alltid en knölig ekvation.
Efter ett intensivt skrivår 2018 har jag knappt skrivit ett ord I år. Tog en medveten paus i ett halvår - och det är nu 11månader sedan. Ville verkligen ta upp skrivandet under hösten men Livet kom i vägen (det där Livet med husbygge, en man som kämpade för livet, te barn ...). Nu har Livet fallit på plats- men jag tar mig ändå inte tid att skriva. Helt knäppt. På lördag ska vi ha fest för 100personer(en fest som jag har planerat i 6månader eftersom den skulle äga rum i september när min man fyllde 50- men då låg han på sjukhus så vi sköt upp den) och jag ser fram emot den men mest ser jag fram emot måndag! Ny vecka utan störningsmoment- nu SKA det där manuset bli klart. Jag tvivlar hela tiden på mitt skrivande, undrar varför jag gör det och för vem (fast det vet jag. För mig själv- och därför prioriterar jag det inte ...).

Idag blev jag iaf lite peppad när Författarförbundets medlemsbevis damp ner i brevlådan.
Jag SKA fortsätta skriva. Tror jag ...

Lycka till med 365-dagars challenge! Var har du hittat den?

Heja heja! Klart du ska fortsätta skriva

Hittade den på ThinkWritten Jag har jobbat med den några dagar nu och det märks att jag är ur form. Jag skriver klumpigt och blir frustrerad när texten jag har framför mig inte matchar min ursprungliga känsla/idé. Jag sätter lätt för höga krav på mig själv och måste ständigt påminna mig själv om att skrivandet är något man måste öva på. Om jag inte dansat på länge skulle jag inte förvänta mig att göra perfekta piruetter det första jag gör, så varför ska jag då förvänta mig perfekta texter nu? Det känns skönt att ha ett nytt ämne att skriva om varje dag. Att liksom bara skriva en text, släppa och gå vidare. Himla nyttigt för mig att öva på att skriva utan att tänka så mycket. Annars blir jag lätt så rädd för att skriva dåligt att jag istället hindrar mig själv från att skriva något bra... Men nu jäklar! En text om dagen, snart nog släpper jag nog sargen

 

[macbeth]

Vad kul med en skrivtråd! Jag brukar låtsas att skriveriet är mitt andra jobb, gör deadlines åt mig själv (som jag aldrig lyckas hålla ) och har krav att jag "måste" sitta och skriva vissa timmar under dagen, det är enda sättet för mig att komma någonvart.
Har skickat in till lite novelltävlingar och liknande, har aldrig ens blivit nominerad så antagligen saknar jag talang, men kan ändå inte riktigt ge upp. Så många historier inne i hjärnan som kliar och vill ut...

Största problemet är väl att när jag väl sätter mig ner för att börja känns det alltid supersvårt och helt omöjligt och jag kan inte, etc, trots att jag sitter där varje dag och 9 gånger av 10 får jag bra flyt när jag väl börjat. Ändå är det exakt lika svårt att komma igång varenda eviga dag. Varför? Någon som har tips på hur man lättast tar sig över den där prokrastinations-prestationsångest-muren som genom någon ond magi byggs upp igen och igen hur många gånger jag än raserar den?

 

[DressageNerd]

Vad kul med en skrivtråd! Jag brukar låtsas att skriveriet är mitt andra jobb, gör deadlines åt mig själv (som jag aldrig lyckas hålla ) och har krav att jag "måste" sitta och skriva vissa timmar under dagen, det är enda sättet för mig att komma någonvart.
Har skickat in till lite novelltävlingar och liknande, har aldrig ens blivit nominerad så antagligen saknar jag talang, men kan ändå inte riktigt ge upp. Så många historier inne i hjärnan som kliar och vill ut...

Största problemet är väl att när jag väl sätter mig ner för att börja känns det alltid supersvårt och helt omöjligt och jag kan inte, etc, trots att jag sitter där varje dag och 9 gånger av 10 får jag bra flyt när jag väl börjat. Ändå är det exakt lika svårt att komma igång varenda eviga dag. Varför? Någon som har tips på hur man lättast tar sig över den där prokrastinations-prestationsångest-muren som genom någon ond magi byggs upp igen och igen hur många gånger jag än raserar den?

Känner igen mig jättemycket i det där. Vissa dagar har jag historien i huvudet men det är som att det bara inte går att få ut den, och sådana dagar försöker jag skriva en mening. Blir det mer, superbra, blir det inte mer så är det också okej. Sen så försöker jag släppa på mina inre krav om att det skall bli rätt direkt och istället bara skriva. Bättre att få ned ett kapitel och sedan gå tillbaka och ändra om ifall det inte blev rätt, gärna med ett par dagars vilande från texten emellan så man ser på den med fräscha ögon, än att fastna på raden för att det "måste" bli fantastiskt första gången man skriver det.
Angående den där magin känner jag att den är lättare för mig att hitta och hålla i när jag mår bra i min vardag, när jag gör det jag ska och har struktur på saker och ting. Det hjälper också om man, när man hittar den, har tid på sig att utnyttja flowet, så jag avsätter tid då omvärlden helt enkelt få vänta, typ 90 minuter.

 

[DressageNerd]

Det svåra med en tråd om att skriva är väl just att till skillnad från "vi som målar" där man diskuterar teknik och delar processen med bilder så är författare ökänt hemlighetsfulla. Svartsjuka, guldvaktande drakar aint got nothin on us. Jag brukade verkligen inte stå ut med att någon fick se någonting jag inte kände var "färdigt", och det tillsammans med min konstitution som lätt blir desillusionerad ledde till att mycket inte blev färdigt, resulterade i att jag hade enorma skattegömmor med texter och dikter världen aldrig någonsin skulle få se. Jag har fått jobba lite med det under hösten då jag gått en lokal skrivkurs, och igenom deadlinen på två veckor helt enkelt inte haft tid att hoarda mina texter, eller råd att gömma dem för världen. Det har varit väldigt nyttigt att få gå iväg med korta noveller runt 1000-2000 ord som inte kändes färdiga, och sedan läsa upp dem för andra skribenter som gjorde detsamma med sina ofärdiga texter de nog annars gömt undan och glömt bort.

Jag har påbörjat arbetet med en novell vars historia och karaktärer jag tänkt på i typ två års tid nu. Fördelen är att jag "känner" karaktärerna väl och har mycket backstory ordnat i skallen, nackdelen är att själva historien växt till ett monster som nu kräver att dess existens skall anta episka proportioner. Skrivkrampen är ett faktum. Nu försöker jag i mitt huvud dekonstruera hela grejen och gå tillbaka till basics - skriva för att det finns en historia, och för att den vill bli till, inte för att jag vill "bli författare". Det gör inget om den inte blir 70 - 100 000 ord lång, den skall bara berättas och få vara det den vill vara. Lättare sagt än gjort

 

[LiZH]

Jag brukar också sätta av viss tid till skrivandet(även om jag har varit oerhört odisciplinerad sista året men en roman gavs ut 28/11 förra året och den andra 28/12. Min skrivhjärna stängde ner efter parallellskrivande). Men det jag gör är att jag sätter mig och provar att skriva. Om det inte flyter jobbar jag med skrivandet men kanske inte framåt. Petar i texten, kollar att tidslinje stämmer, läser språkregler etc. ofta tar jag fram en bok som jag tycker mycket om och läser några passager. Eller läser ur Stephen Kings “On writing”. Googlar förlag osv. Jag tror att rutinerade författare kan sätta sig och bara skriva direkt- men för mig fungerar det inte så än. Dessutom är det svårt att tillåta sig att se det som ett yrke när man inte ens vet om någon kommer att läsa .
Samtidigt kan jag inte sluta- det är en del av mig. Och karaktärerna behöver få liv, storyn behöver berättas. För min egen skull.

 

[DressageNerd]

@LiZH Ännu en bok jag borde läsa om, tack för tipset

 

[LiZH]

@DressageNerd angående berättelse som tar monstruösa former i huvudet ... har du provat att skriva en “ram”? Bara det allra enklaste som driver storyn framåt- och sedan kan du fylla ut den. Mitt första manus var mest en kräkning av en berättelse- sedan blev det ett manus.
Å andra sidan har mina andra manus börjat med en titel och sista sidan. Sedan har resten fått komma. Min första roman skrev jag epilogen allra först. Innan jag ens visste hur jag skulle komma dit

 

[DressageNerd]

@DressageNerd angående berättelse som tar monstruösa former i huvudet ... har du provat att skriva en “ram”? Bara det allra enklaste som driver storyn framåt- och sedan kan du fylla ut den. Mitt första manus var mest en kräkning av en berättelse- sedan blev det ett manus.
Å andra sidan har mina andra manus börjat med en titel och sista sidan. Sedan har resten fått komma. Min första roman skrev jag epilogen allra först. Innan jag ens visste hur jag skulle komma dit

Jättebra tips! Jag har gjort som en tidslinje för berättelsen och tagit med viktiga punkter för vad som kommer att hända, då jag tänkte det kanske kunde hjälpa lite.
Tror mina svårigheter att få ned det på pappret kan ha att göra med att jag lidit av utmattning för ett par år sedan och att denna historia började ta form då. Jag blir liksom matt i huvudet bara jag öppnar dokumentet ibland. För det mesta har jag inte alls samma problem med att skriva andra texter, även om jag vissa dagar har svårt att koncentrera mig. Så det blir lite balansgång mellan att försöka tvinga sig lite, och acceptera att ibland går det inte, och det är okej

Inom vilken genre/vilket ämne skriver du? Vore kul att få veta lite mer om någon som kommit lite längre på vägen så att säga.

 

[LiZH]

Jag tror att det viktiga är att få ner orden på “papper” (ja, eller i dokument). Om inte alla stycken och kapitel hänger ihop gör det inte så mycket för det kan man redigera senare. Skriv kravlöst- få ihop det till en sammanhängande berättelse och fylla ut det kan man göra i efterhand. Jag lade mer tid på att redigera min första roman än på att faktiskt få berättelsen på pränt. Som Stephen King säger: To write is human. To edit is divine.

Jag skriver relationsberättelser. Lite feelgood/feelsad kanske? Eller det som förr bara kallades relationsdrama. Vad skriver du?

 

[Miran]

Jag hittade "Vi som skriver" tråden men senaste inlägget där var ett år gammalt (på dagen faktiskt) så jag tar mig friheten att skapa en ny tråd istället.

Ni andra här på Buke som skriver: hur strukturerar ni upp Word-dokumentet? Skriver ni kronlogiskt från framsida till baksida eller hoppar ni mellan kapitel? Jag har redan skrivit slutet på min historia och är bara 12 sidor in än så länge Hur håller man ordning på händelser och trådar i historien? Har ni ett "hjälpdokument av något slag och i så fall hur strukturerar ni upp det?

Jag har aldrig skrivit något längre och det var ett bra tag sedan jag skrev skönlitterärt överhuvudtaget. Men nu har jag en historia som jag vill försöka göra någonting av. Som vanligt så tar jag mig vatten över huvudet och väljer att skriva mitt livs första större projekt på engelska, men den känns inte rätt på svenska av någon himla anledning. Men jag tycker det är himla kul, och det är en känsla jag saknat i skrivandet på väldigt många år nu, så jag griper utmaningen med båda händer.

Givetvis får ni babbla om annat skrivarrelaterat i tråden också. Det behöver inte bara vara mina frågor, utan tråden får gärna utvecklas till en allmän skrivarlya

Scrivener är ett väldigt bra program att skriva i. Där kan man ha all research och alla personer, storylines och annat på samma plats.

Det enda är att jag inte tycker om är att dokumentet blir fult, dvs inte ser ut som mina manus brukar göra. Så när det är dags att skicka till förlaget flyttar jag över texten till ett word-dokument.

 

[Twihard]

Jag skriver just nu på en triologi. Jag vet storyn i huvudet, men skriver inte kronologiskt. Jag skriver ner de idéer jag får, kapitel jag kommer på och sparar i en mapp med "bokdelar". Sedan har jag en fakta-mapp med dokument där namnen på alla karaktärer finns, platser jag nämner, viktig bakgrundsfakta som ska tas upp/has i åtanke m.m. Även en mapp för gammalt material som jag inte längre gillar, men som jag ändå inte vill kasta.

När jag känner mig nöjd med bokdelar jag tycker passar ihop slår jag dem samman/bäddar in i ursprungsdokumentet med själva boken. Därefter läggs dessa bokdelar i en mapp kallad "använt". Däremot kan jag med tiden ändra om, ta bort/lägga till och bearbeta.

Det svåraste tycker jag är all "mellantext", det som sker mellan de bokdelar/händelser jag kommit på. Den text som driver storyn framåt. Det är ofta jag tappar skrivlusten när jag måste skriva sådant ifall mina idéer/händelser tagit slut.

Jag finner inspiration i att leta "skådisar". Brukar tänka "om min bok var film, vem skulle spela karaktärerna?" Och finner jag en klockren person, brukar jag försöka kolla på denne när jag beskriver karaktären mer detaljerat utseendemässigt. Jag bygger även hus osv i The Sims för att lättare ha något att beskriva utefter, samt gör trailers i filmprogram för eget syfte. Där jag letar upp videoklipp som passar (ofta med skådisarna jag valt ut) och musik.

 

[stjarnhimmel]

Jag gillar att skriva och skriver på två bokidéer men har aldrig gett ut någon bok. Dels en relationsroman som handlar om en familj och som rör frågor kring arv och miljö. Vad är det som formar oss? Är vi fria att välja våra liv eller har vi skyldigheter mot vår familj?

Sen skriver jag också på en ide som handlar om mig själv. Den bygger på den tråden som jag skrivit här på buke om mina ätstörningar och att jag önskar att vi ser annorlunda på fetma och problematik kring mat. Jag skriver det som jag själv hade önskat få läsa när jag behövde det. Jag vet inte om jag någonsin kommer ge ut mina böcker. Och speciellt boken som handlar om mig känns lite pinsam att ge ut. Jag vet inte heller om jag kommer få ihop den på ett bra sätt - jag är lite rädd att den kommer vara så ångestfylld så att ingen orkar att läsa den.