Sv: skolarbete...
jag antar att du tycker att det är jobbiggt att läsa Engelska.
Annars är Stephen Budiansky's "The nature of horses" oumbärlig.
Till skillnad mot många andra författare så är han journalist och sammanställer forskarnas material på ett lättförståeligt sätt.
Det är en fantastisk resa 8 och skrämmande resa) i hur vår bild av hästen sett ut genom tiderna.
Hästen har som art tex existerat i 60000 000 år
i sin nuvarende form 10 000000 år.
Vi har använt den i 6000 år...
Det sätter saker i sitt rätta perspektiv tycker jag.....
De som började använda hästen öht. ( innan man bara ÅT den) använde den som stridsmedel
( då framför vagnar med knivar på hjulen ( ja hästen var den första pansarvagnen....
) var Hettiter. Mittanier. Kassiter, "the Arryans" ( kan inte översätta) .
I begynnelsen så vad det hästens militära roll som formade de mänskilga uppfattningarna OM den, och det militära BEHOVET formade sättet att hantera den på.
(Först flera 1000 år senare kom Xenophon som förespråkade andra metoder än vassa instrument och brutal kraft.)
Som bonus skall du få en översättning...
Behovet att kontrollera den rädda och uppjagade hästen i stridens hetta med extrema medel (diverse taggar i utrustningen) passade den antika krigarens uppgfattning om sig själv.,stridens natur och naturen hos detta "Stridsvapen".
En inte så liten del av denna uppfattning lever kvar än i dag, även i den breda hästkulturen.
Bett (och annan utrusting) med taggar är måhända generellt vara en relik från det förflutna, men attityden bakom dem färgar fortfarande vår bild av hästen.
En ryttare vars häst går lugnt på lösa tyglar genom vått och tort genom jaktfältet verkar aldrig väcka samma uppmärksamhet och beundran som , som den som brottas hjältemodigt med ett skummande nervknippe som hålls schack.
I hur hög grad en eldig häst "eldighet" är ett resultat av att ryttaren "piskar upp ett vanvett" är fortfarande en helt giltig fråga.
Många av oss får fortfarande stor njutning av ett brutalt kontrollerande av hästen menade den berömda ridinstruktören Vladimir Littauer, som kom ihåg elever som ägnade månader åt subtiliteter i ridkonsten men som endast upplevde sin fulländade njutning av att kontrollera en bockande eller stegrande häst.
Som Littauer noterade. " För vårt behov av att romantisera oss själva på dess rygg - har hästen ständigt lidigt.
Sök på dessa folkslag, eller läs Xenophon som är en reaktion på den tidens hästhantering.
jag skall nog läsa om den där boken....
