En hjärna som kontrollerar en kropp som fängslat en själ som försöker tygla en hjärna
Människoblivandet i dess råaste form; för abstrakt i tanken och för förljugen i själen, ändå
står du och stampar, stångar dig matt och tom och orkeslös och meningslös, viljelös - vilse
Alla lögner som vi intalar oss, är inte mindre lögner för att vi tror på dom själva
MIND CONTROL, Du är vad du äter, Du kan bli vad du vill, bara du tror, alltså verkligen verkligen tror på dig själv
TRO PÅ DIG SJÄLV DÅ FÖR HELVETE
Ursäkta. Förlåt. Förlåt mitt barn för alla osanningar jag serverar frukost lunch middag
Jag kan inte bättre, men jag vill bättre
Är det inte avsikten som räknas?
Nähä förlåt
Förlåt mitt barn för min ofullkomlighet som människa, du föraktar mig inte än men jag ser stråk av besvikelse i din blick
Ibland
Arvet, den tunga ryggsäcken som rymmer både vattenflaska och en bibel full av känsloporr
Kämpa dig upp för backen nu mitt barn, så möter jag dig när världen färgat av sig på ditt medvetande
Och när jag förlorar mig i färgerna, som flyter ihop och flyter isär, letar jag efter något som känns bekant
Men finner bara flera frågor, aldrig några svar
En tidsmaskin tillbaka till där ditt kladdiga nylle såg dagens ljus för första gången, i lugnet före stormen
I känslornas starkaste brus finns en tydlig riktning utstakad nu
Och jag ser din ryggsäck bli en blå plupp i horisonten, kväver gråten, vill bli förlåten
Vill hålla dig mitt allra hårdaste och aldrig släppa samtidigt som
mitt hjärta sväller av stolthet; Där seglar min blå plupp för egen vind
Människoblivandet i dess råaste form; för abstrakt i tanken och för förljugen i själen, ändå
står du och stampar, stångar dig matt och tom och orkeslös och meningslös, viljelös - vilse
Alla lögner som vi intalar oss, är inte mindre lögner för att vi tror på dom själva
MIND CONTROL, Du är vad du äter, Du kan bli vad du vill, bara du tror, alltså verkligen verkligen tror på dig själv
TRO PÅ DIG SJÄLV DÅ FÖR HELVETE
Ursäkta. Förlåt. Förlåt mitt barn för alla osanningar jag serverar frukost lunch middag
Jag kan inte bättre, men jag vill bättre
Är det inte avsikten som räknas?
Nähä förlåt
Förlåt mitt barn för min ofullkomlighet som människa, du föraktar mig inte än men jag ser stråk av besvikelse i din blick
Ibland
Arvet, den tunga ryggsäcken som rymmer både vattenflaska och en bibel full av känsloporr
Kämpa dig upp för backen nu mitt barn, så möter jag dig när världen färgat av sig på ditt medvetande
Och när jag förlorar mig i färgerna, som flyter ihop och flyter isär, letar jag efter något som känns bekant
Men finner bara flera frågor, aldrig några svar
En tidsmaskin tillbaka till där ditt kladdiga nylle såg dagens ljus för första gången, i lugnet före stormen
I känslornas starkaste brus finns en tydlig riktning utstakad nu
Och jag ser din ryggsäck bli en blå plupp i horisonten, kväver gråten, vill bli förlåten
Vill hålla dig mitt allra hårdaste och aldrig släppa samtidigt som
mitt hjärta sväller av stolthet; Där seglar min blå plupp för egen vind
