W
Whiskey
Sitsen är ju av stor betydelse för att ridningen ska fungera bra. Men nu har jag hamnat i ett moment 22, och jag kommer inte ur det. 
Jag har under många år inte kunnat rida ordentligt pga skadade hästar. Har mest skrittat runt och konvalecerat hästar. (Kan däremot linda vilken kroppsdel som helst på en häst i sömnen...) När hästarna sen väl blev friska, fick jag problem med ryggen och kunde inte rida på några månader. Jag har mest pysslat med hoppning förr om åren, dock med "akademisk" inriktning o filosofi, och har väl inte jobbat så särledes hårt med den "vanliga" sitsen. Dvs jag har ridit med korta läder. Har nu införskaffat mig en dressyrsadel och sålt hoppsadeln (ena pållen inte får hoppa mer).
Och här kommer problemet: Pga frånvaron av ridning under så lång tid (skadeproblem på olika hästar under nästan 10 års tid - varför fortsätter jag??) känns det som om jag egentligen inte kan rida! Jag känner mig som en säck potatis som siter PÅ sadeln och inte I den. Detta medför ju att hästen inte vill gå bra, då det är ganska otrevligt att ha en skumpande person på ryggen. Hästen går inte bra för att jag sitter illa - jag sitter illa för att hästen inte går bra o jag kan komma ner i sadeln.
Så jag önska lite tips om vad jag ska börja tänka på. Jag VET ju egentligen precis hur det ska vara, har ju varit teoriryttare ett tag nu, men det är lögn i h-sike att jag får till det.
Har blivit lite longerad för att bara kunna tänka på sitsen o det har hjälpt väldigt mycket. Men jag behöver mer! Blir ofta spänd i axlarna har jag märkt. Lyckas jag få till överlivet ger sig underskänkeln genast iväg, eller tvärtom. Har oxå en tendens att dra upp knä och/eller häl... Suck...
Jag vet att jag får förslaget - instruktör - jovisst men häromkring hittar jag bara vanliga dressyrnissar som sitter till, driver med benen o håller ihop hästen. Inte min grej riktigt, verkar så jobbigt...
Så, har ni någon dunderkur mot en taskig sits?
Jag har under många år inte kunnat rida ordentligt pga skadade hästar. Har mest skrittat runt och konvalecerat hästar. (Kan däremot linda vilken kroppsdel som helst på en häst i sömnen...) När hästarna sen väl blev friska, fick jag problem med ryggen och kunde inte rida på några månader. Jag har mest pysslat med hoppning förr om åren, dock med "akademisk" inriktning o filosofi, och har väl inte jobbat så särledes hårt med den "vanliga" sitsen.
Dvs jag har ridit med korta läder. Har nu införskaffat mig en dressyrsadel och sålt hoppsadeln (ena pållen inte får hoppa mer). Och här kommer problemet: Pga frånvaron av ridning under så lång tid (skadeproblem på olika hästar under nästan 10 års tid - varför fortsätter jag??) känns det som om jag egentligen inte kan rida!
Jag känner mig som en säck potatis som siter PÅ sadeln och inte I den. Detta medför ju att hästen inte vill gå bra, då det är ganska otrevligt att ha en skumpande person på ryggen. Hästen går inte bra för att jag sitter illa - jag sitter illa för att hästen inte går bra o jag kan komma ner i sadeln.Så jag önska lite tips om vad jag ska börja tänka på. Jag VET ju egentligen precis hur det ska vara, har ju varit teoriryttare ett tag nu, men det är lögn i h-sike att jag får till det.
Har blivit lite longerad för att bara kunna tänka på sitsen o det har hjälpt väldigt mycket. Men jag behöver mer! Blir ofta spänd i axlarna har jag märkt. Lyckas jag få till överlivet ger sig underskänkeln genast iväg, eller tvärtom. Har oxå en tendens att dra upp knä och/eller häl... Suck...
Jag vet att jag får förslaget - instruktör - jovisst men häromkring hittar jag bara vanliga dressyrnissar som sitter till, driver med benen o håller ihop hästen. Inte min grej riktigt, verkar så jobbigt...
Så, har ni någon dunderkur mot en taskig sits?
, dock ser jag inte lika glad ut. Kan ju tillägga att jag har ganska så stora krav på mig själv då jag tycker att jag faktiskt borde kunna betydligt bättre. 
