- Svar: 12
- Visningar: 1 585
Idag är det sista dagen som min häst är i livet. Nästan 27 år hann han bli, och vi fick svindlande 19 år tillsammans.
"Is it a sad story?"
Jag fick frågan i stallet från en ny hyresgäst på gården när jag berättade att jag skulle ta bort min häst.
"No, not at all", svarade jag och förvånades över mitt eget svar. Men insåg också att det är sant. För hur kan det vara sorgligt att ha en rik minnesbank av nästan 19 års upplevelser tillsammans, att ha fått uppleva den kontakten tillsammans. Hur kan det vara ledsamt att han lämnat ett sådan avtryck hos så många som har haft med honom att göra? Att han berört så många längs sin väg, som nu också sörjer hans frånfälle. Visst gråter jag. Men vår tid tillsammans är allt annat än sorglig.
Det känns obegripligt att åka upp till stallet idag och veta att det är för sista gången. Jag vet inte hur jag ska kunna vända honom ryggen och veta att jag aldrig mer får se honom. Han har hängt med sedan mina tidiga tonår, han är en självklar del av mig, mitt liv och min identitet.
Och när sorgen så småningom lagt sig är det dags att försöka förstå vem jag är utan honom.
"Is it a sad story?"
Jag fick frågan i stallet från en ny hyresgäst på gården när jag berättade att jag skulle ta bort min häst.
"No, not at all", svarade jag och förvånades över mitt eget svar. Men insåg också att det är sant. För hur kan det vara sorgligt att ha en rik minnesbank av nästan 19 års upplevelser tillsammans, att ha fått uppleva den kontakten tillsammans. Hur kan det vara ledsamt att han lämnat ett sådan avtryck hos så många som har haft med honom att göra? Att han berört så många längs sin väg, som nu också sörjer hans frånfälle. Visst gråter jag. Men vår tid tillsammans är allt annat än sorglig.
Det känns obegripligt att åka upp till stallet idag och veta att det är för sista gången. Jag vet inte hur jag ska kunna vända honom ryggen och veta att jag aldrig mer får se honom. Han har hängt med sedan mina tidiga tonår, han är en självklar del av mig, mitt liv och min identitet.
Och när sorgen så småningom lagt sig är det dags att försöka förstå vem jag är utan honom.
Senast ändrad: