I måndags hade jag hopplektion och fick Jättehästen igen. När jag kom till stallet så stod han redan i stallgången och blev borstad. Så jag behövde bara kratsa hovarna och få på utrustningen så var han klar sedan.
Vi hade en vikarie denna gång för ordinarie ridläraren deltog själv i lektionen. Jag gissade att vikarien var ordinarie ridlärares dotter. De hade väldigt lika röst. Och faktiskt så gillade jag henne bättre, då hon var mer "på" och pushig. Man fick hela tiden veta vad som kunde göras bättre och beröm kom direkt när det var motiverat.
Efter framskrittning och en kortare stunds trav blev det galopp. Längs långsidorna stod det ett par cavalettibommar på bockar, en på vardera långsidan. Dessa skulle vi galoppera ett varv runt innan man fortsatte längs fyrkantsspåret till nästa bock. Jösses. Hur lång är en bom? 3 meter? Jag är inte helt säker på hur det ligger till. I mitten av ridhuset stod det ju massor av hinder så det var inte så att det fanns massor av plats att galoppera på när man skulle runt dessa. Så hur stora kan dessa volter ha blivit? 5 meter kanske. Eller 6 meter. Mycket mer än så kan det inte ha varit. Det kändes ju mer eller mindre som piruetter. Jättehästen var dock snäll och det gick faktiskt att galoppera runt dessa trots det minimala svängutrymmet.
Efter den uppvärmningsövningen hoppade vi över dessa bockar samt två andra bockar som stod en bit in från kortsidorna så det blev som en större oval volt. Den övningen var det inga större bekymmer med.
Sen skulle vi hoppa hindren i mitten, först några enstaka hinder och sen en ganska lång bana där vissa hinder hoppades från två håll. Sånt där tycker jag är knepigt för jag har ett sjå att komma ihåg vart jag ska. Ibland fick man ju hojta "vart ska jag?"
Det känns ju som om mitt dåliga minne i sig är ett hinder till att jag inte kommer att kunna hoppa några banor på tävling.
Jättehästen var bussig även den här gången. Dessvärre blev han bajsnödig precis innan vi skulle ta en kombination. Jag vet inte hur vi tog oss över det första hindret men vid det andra hindret tog det definitivt stopp och jag hamnade helt ur position, närmare bestämt framför sadeln och över hästens hals. Hur som helst lyckades jag sitta kvar. Efter den händelsen fegade jag lite på den kombinationen men efter att första hindret sänktes var det bara att köra på. Näst sista hindret var en oxer som hade höjts till 85 cm. För några år sedan har jag förvisso styrt runt banor på 80 cm, men nu kändes det högt. Men vi hade fått igång en bra galopp och Jättehästen hoppade över som ingenting, så det gick bra.
Han är trevlig den där hästen, hinderklok och ärlig. Och det funkar ju ändå att rida honom trots att han egentligen är på tok för stor för mig.
(Jag ser inte klok ut, men två bilder var suddiga och två bilder saknade hästens ben, så det är den här bilden jag har av oss två.)
Vi hade en vikarie denna gång för ordinarie ridläraren deltog själv i lektionen. Jag gissade att vikarien var ordinarie ridlärares dotter. De hade väldigt lika röst. Och faktiskt så gillade jag henne bättre, då hon var mer "på" och pushig. Man fick hela tiden veta vad som kunde göras bättre och beröm kom direkt när det var motiverat.
Efter framskrittning och en kortare stunds trav blev det galopp. Längs långsidorna stod det ett par cavalettibommar på bockar, en på vardera långsidan. Dessa skulle vi galoppera ett varv runt innan man fortsatte längs fyrkantsspåret till nästa bock. Jösses. Hur lång är en bom? 3 meter? Jag är inte helt säker på hur det ligger till. I mitten av ridhuset stod det ju massor av hinder så det var inte så att det fanns massor av plats att galoppera på när man skulle runt dessa. Så hur stora kan dessa volter ha blivit? 5 meter kanske. Eller 6 meter. Mycket mer än så kan det inte ha varit. Det kändes ju mer eller mindre som piruetter. Jättehästen var dock snäll och det gick faktiskt att galoppera runt dessa trots det minimala svängutrymmet.
Efter den uppvärmningsövningen hoppade vi över dessa bockar samt två andra bockar som stod en bit in från kortsidorna så det blev som en större oval volt. Den övningen var det inga större bekymmer med.
Sen skulle vi hoppa hindren i mitten, först några enstaka hinder och sen en ganska lång bana där vissa hinder hoppades från två håll. Sånt där tycker jag är knepigt för jag har ett sjå att komma ihåg vart jag ska. Ibland fick man ju hojta "vart ska jag?"
Det känns ju som om mitt dåliga minne i sig är ett hinder till att jag inte kommer att kunna hoppa några banor på tävling.Jättehästen var bussig även den här gången. Dessvärre blev han bajsnödig precis innan vi skulle ta en kombination. Jag vet inte hur vi tog oss över det första hindret men vid det andra hindret tog det definitivt stopp och jag hamnade helt ur position, närmare bestämt framför sadeln och över hästens hals. Hur som helst lyckades jag sitta kvar. Efter den händelsen fegade jag lite på den kombinationen men efter att första hindret sänktes var det bara att köra på. Näst sista hindret var en oxer som hade höjts till 85 cm
. För några år sedan har jag förvisso styrt runt banor på 80 cm, men nu kändes det högt. Men vi hade fått igång en bra galopp och Jättehästen hoppade över som ingenting, så det gick bra.Han är trevlig den där hästen, hinderklok och ärlig. Och det funkar ju ändå att rida honom trots att han egentligen är på tok för stor för mig.
(Jag ser inte klok ut, men två bilder var suddiga och två bilder saknade hästens ben, så det är den här bilden jag har av oss två.)
