- Svar: 61
- Visningar: 5 111
Ett nytt samspel växer fram. På torsdagen tog Patrik Kittel och Jovian sin första internationella seger och den kom i Grand Prix Special med 76.213 procent på Aachens klassiska dressyrmark.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Verkar vara en smal stig att försöka rida på, att rida hårt nog för att vinna men mjukt nog för att inte förlora "folkets" förtroende. Och om man ens kan göra det samtidigt? (Sa inte ngn rent av att Charlotte Dujardin börjat hm sätta mer tryck i ritter?)Jo exakt, det krävs nog snarare att man känner sig trygg i hur domarna dömer och hur överdomarna agerar på framridningen tänker jag än att enskilda ryttare kan reparera skadan själva, på sig själv och sporten? Speciellt om ryttaren två gånger har gått en runda i pressen?
Om det hände, att överdomarna började reagera på framridningen och domarna var mer öppna för TR o form tänker jag att Patrik Kittel absolut har en andra chans för mig. Tänker många hästmänniskor lärt sig av sina misstag? Haken är ju mest att nu får ryttarna ju dubbla budskap? Belöningen är hög i guld och pengar och ren överlevnad inom sporten (vinner man inte får man ju slå ihop och ägna sig åt att föda upp får istället eller ngt) och smolket i bägaren från rundan i pressen ganska liten? Tills det totalt exploderar, som för Helgstrand som kanske ev förlorar guld och pengar också.
Och helst ganska strax innan folk finner alltför mycket glädje vid att vara hatiska på alla hästfilmer på nätet.
Jag tror det alltid är rätt mycket tryck på den nivån, men att konsten är att få det se lätt och enkelt ut.Verkar vara en smal stig att försöka rida på, att rida hårt nog för att vinna men mjukt nog för att inte förlora "folkets" förtroende. Och om man ens kan göra det samtidigt? (Sa inte ngn rent av att Charlotte Dujardin börjat hm sätta mer tryck i ritter?)
Tänker dock att det kanske är ngt man borde gå ifrån. Man kanske borde eftersträva ett ideal med mindre tryck i allmänhet och kanske då acceptera att det ser annorlunda ut? För med mycket tryck spelar det ju kanske egentligen i slutänden ingen roll om det är kandar, tränsbett, hackamore eller ett smalt rep runt luftstrupen man drar i?Jag tror det alltid är rätt mycket tryck på den nivån, men att konsten är att få det se lätt och enkelt ut.
Jag minns nån gång när hon red Valegro, och det nämndes av en journalist som varit på plats och sett på nära håll att det ser så lätt och enkelt ut, men på nära håll ser man att hon har riktigt mycket tryck i tyglarna, mer än man tror.
Hästens tunga var blå även på annat bildmaterial. Bortsett från det är det rena tramset att ifrågasätta artikeln i Aftonbladet. Den är mycket väl genomarbetad. Att tex Werth och du inte fattar det, är bara att beklaga.Vad jag läste så tog även en annan fotograf foton från tävlingen och på dom fotona så fanns det inga blåa tungor. Så vilken fotograf ska man tro på? Och varför ska man tro på vissa men inte på andra? Sen som sagt, jag har dock inte sett hans ridning där fotona på dom blåa tungorna fanns så jag kan inte uttala mig om det.
Om det inte är den blåa tungan för många årsedan som du pratar om när han faktiskt höll på med rollkur också. Då red och tränade han dåligt och nej, jag stöttade ingenting av det han gjorde på den tiden.
Och den intervjun var ingen tidning det var bara en intervju på en tävlingsplats nånstans. Och knappast i "jag ska lära alla att rida" syfte utan det var bara en fråga till honom hur han tränar sina hästar och hur och varför det går bättre än det hade gjort.
Tygeltrycksmätning vid både framridningen och inne på banan. Tex dels på slumpvisa ekipage, dels på de ekipage där man redan vet att tygeltrycket tenderar att bli högt. Och så en övre gräns för tillåtet tryck (forskning på området kan nog ge en fingervisning om vad som bör vara max). Och så kopplat till poängavdrag, samt uteslutning vid alltför högt tygeltryck. Kan ryttarna sedan inte rida med lätt hand, får de väl åka hem och öva.Tänker dock att det kanske är ngt man borde gå ifrån. Man kanske borde eftersträva ett ideal med mindre tryck i allmänhet och kanske då acceptera att det ser annorlunda ut? För med mycket tryck spelar det ju kanske egentligen i slutänden ingen roll om det är kandar, tränsbett, hackamore eller ett smalt rep runt luftstrupen man drar i?
Det är heller inte speciellt avancerad teknik med tryckmätning. Kanske skulle det vara standardutrustning? Kortvarigt högt tryck ok, speciellt om det händer något (om hästen blir rädd eller liknande). Men inte högt tryck över hela ritten. Enkelt att överföra till dator och över ett visst värde så blir man utesluten direkt.Tygeltrycksmätning vid både framridningen och inne på banan. Tex dels på slumpvisa ekipage, dels på de ekipage där man redan vet att tygeltrycket tenderar att bli högt. Och så en övre gräns för tillåtet tryck (forskning på området kan nog ge en fingervisning om vad som bör vara max). Och så kopplat till poängavdrag, samt uteslutning vid alltför högt tygeltryck. Kan ryttarna sedan inte rida med lätt hand, får de väl åka hem och öva.
Tex!
Jo kanske. Frågan är om det går. Domarna vill ju ändå ha den kämpande, svettblanka looken? Så man skulle vara tvungen att försöka få till den på andra vis? Looken hårt tryck i tyglarna utan att ha tryck i tyglarna? Att ändra preferensen istället tänker jag?Tygeltrycksmätning vid både framridningen och inne på banan. Tex dels på slumpvisa ekipage, dels på de ekipage där man redan vet att tygeltrycket tenderar att bli högt. Och så en övre gräns för tillåtet tryck (forskning på området kan nog ge en fingervisning om vad som bör vara max). Och så kopplat till poängavdrag, samt uteslutning vid alltför högt tygeltryck. Kan ryttarna sedan inte rida med lätt hand, får de väl åka hem och öva.
Tex!
Domarna skulle väl tvingas se att den svettigt och spänt kämpande looken (högst troligt) sammanfaller med högt tygeltryck. Nyttigt för dem!Jo kanske. Frågan är om det går. Domarna vill ju ändå ha den kämpande, svettblanka looken? Så man skulle vara tvungen att försöka få till den på andra vis? Looken hårt tryck i tyglarna utan att ha tryck i tyglarna? Att ändra preferensen istället tänker jag?
(att tryckmätare vore supercoolt, men att det mer känns som ett hjälpmedel för ridskolan? och ibland? ger säkert också en elastik i tygeln som kanske blir annorlunda.)
Jag tänker att det beror på att man liksom tröttnar på att förklara varför djurplågeri är djurplågeri för folk som helt enkelt vägrar lyssna. Nu har jag inte sett den specifika ritten, för jag är helt enkelt inte intresserad. Och alla här vet att man inte ändrar hela sitt träningssystem på några veckor, så även om det skulle se bättre ut just denna ritt så ligger samma träning bakom resultatet av denna ritt. Det är liksom fakta. Det enda denna ritt visar är i så fall hur väl man kan gömma den dåliga träningen bakom - vilket i så fall är fruktansvärt ur hästvälfärdssynpunkt.
Läste du mitt inlägg överhuvudtaget?Då är det kanske en dum idé att gå in i en tråd där just den ritten diskuteras och dra in andra ritter i diskussionen...
Jag har svårt att se hur det, om det nu är så det är, överhuvudtaget kan vara ett bekymmer för till exempel dig eller mig. Jag menar, inget som jag tycker och tänker påverkar Kittel det allra minsta lilla. Däremot tycker jag att det är ett problem om hans ridning och hans attityd fungerar som förebild för andra.Just nu känns det som att ingenting som dessa ryttare gör någonsin kommer accepteras oavsett hur dom rider eller vilka åtgärder dom gör. Rider dom korrekt och bra så är det för att dom är rädda och "passar sig" för att rida så dåligt som dom "egentligen vill" göra eller så rider dom bara dåligt oavsett.
Hade varit kul att veta vad folk tycker krävs för att dessa ryttare ska kunna få fortsätta rida övht? Eller krävs det att dom lägger ner helt? Är det det som folk vill?
Jag tänker att det visst har det.Jag menar, inget som jag tycker och tänker påverkar Kittel det allra minsta lilla.
Jo, men väldigt lite per person, så att säga. Själv har jag slutat titta för ett antal år sedan, för jag står inte ut.Jag tänker att det visst har det.
Det är ju delvis publiken (och domare och andra med inflytande i sporten) som skapat den här typen av ridning, det här är vad "man" har velat se och ryttarna har anpassat sig till vad som ger utdelning.
Sorry, jag la till lite men du var snabbare.Jo, men väldigt lite per person, så att säga. Själv har jag slutat titta för ett antal år sedan, för jag står inte ut.
Har du slutat titta så jar du ju noll chans att se vart utvecklingen går.Jo, men väldigt lite per person, så att säga. Själv har jag slutat titta för ett antal år sedan, för jag står inte ut.
Jag räknar med få information om förändringar ändå, faktiskt. Det viktiga här ätt ju inte om jag har koll eller ej.Har du slutat titta så jar du ju noll chans att se vart utvecklingen går.
JAg tycker det är ett märkligt perspektiv att gå in i en diskussion på.Jag räknar med få information om förändringar ändå, faktiskt. Det viktiga här ätt ju inte om jag har koll eller ej.
Det finns ju mätare att koppla på tyglarna, hade varit intressant att se vilken faktisk kraft de använder. Hittade en vetenskaplig artikel från Sverige där resultatet var ungefär två kilo i medel med ett max på lite under tjugo kilo. Men det var då testryttare så hur representativt det är för Kitell mfl i eliten inom dressyr är en annan sak.Jag tror det alltid är rätt mycket tryck på den nivån, men att konsten är att få det se lätt och enkelt ut.
Jag minns nån gång när hon red Valegro, och det nämndes av en journalist som varit på plats och sett på nära håll att det ser så lätt och enkelt ut, men på nära håll ser man att hon har riktigt mycket tryck i tyglarna, mer än man tror.
På den nivån borde det väl kraften var nästan noll, det är liksom poängen med fina hjälper. Om man rider som man påstår vill säga.Tygeltrycksmätning vid både framridningen och inne på banan. Tex dels på slumpvisa ekipage, dels på de ekipage där man redan vet att tygeltrycket tenderar att bli högt. Och så en övre gräns för tillåtet tryck (forskning på området kan nog ge en fingervisning om vad som bör vara max). Och så kopplat till poängavdrag, samt uteslutning vid alltför högt tygeltryck. Kan ryttarna sedan inte rida med lätt hand, får de väl åka hem och öva.
Tex!