Sv: Sällskap
Jag har haft föl UTAN jämnårigt sällskap. Först och främst kan vi ju konstatera att IDEALET är att de har jämnårigt sällskap. Men det behöver inte betyda att det är det enda som fungerar.
Mitt föl är fött här. I stallet fanns då henne mamma såklart, en 8-årig valack som dels är en klippa med unghästar (en suverän unghästuppfostrare, Mild men konsekvent och guidar dem med fast men bestämd hand in i hästlivet), och dels är väldigt lekfull i hagen. Sen fanns även en sjuårig B-ponny.
Fölets mamma och B-ponnyn gick inte ihop, så innan fölning gick stoet och valacken och de blev väldigt fästa i varandra och var så 'kära så'.
När fölet föddes stod valacken i boxen bredvid och försökte slå knut på sig själv för att se vad som hände. Inte minsta aggresiv tendens. Första tiden gick fölet självm med mamma, med ponnyn och valacken i angränsande hage. På nätterna gick de i box bredvid valacken.
Det gick finfint i några veckor, både mamma och föl var helt tillfreds med varandras sällskap. Sen fick mamma nog och ville ut till 'sin' valack igen. Jag tyckte det var för tidigt att släppa ihop så valacken fick stå i minihage bredvid (hela tiden inom synhåll och vara barnvakt) varannan dag och varannan dag stod ponnyn där. Stoet blev dock mer eller mindre farligt för fölet när valacken försvann utom synhåll (hon bara sprang och skrek, kunde ramma fölis, och dessutom fick fölis ingen ro).
Så när fölet var tre veckor släppte jag in dem med valacken. Han visade inte minsta aggresivitet (men man SKA vara försiktig med just valacker, de kan reagera väldigt häftigt). Mamma var fullt nöjd, men tillät inte valacken och fölet att komam nära varandra i början, men släppte detta gradvis. Fölet och valacken busade gärna.
Sen var sto och föl hos hingsten i några veckor, och då gick fölet med två jämnåriga kompisar. Hon lekte med dem också, och man såg då att de leker på ett annat sätt med jämnåriga föl.
hem från hingst, och ihop med valacken igen. Sen ett tag på betet gick ett treårigt ponnysto med dem med, och fölis både lekte med stoet och hade henne som extramamma. Fölis har aldrig haft minsta problem att gå med andra hästar eller förstå deras språk.
När fölis var 5 månader separarerade jag henne & mamma nattetid, då stod fölis på ena sidan valacken i stallet och mamma på den andra. Alla tre gick i hagen ihop dagtid. När fölis var sex månaders ålder åkte mamma hem, och sen dess har det varit hon och valacken. Utan minsta problem. Han är hennes stöd, han är hennes lekkompis och han uppfostrar henne. När de var in på klinik ihop trodde alla det var hennes mamma, de betedde sig ungefär så *s*
När fölis precis blivit åring åkte valacken på en lååång boxvila, och jag fick låna (av en bukfalist, ursnällt!) ett tvåårigt ponnysto som sällskap till åringen. Det var inga som helst problem mellan dessa två, fölis betedde sig precis som hon skulle och de lekte frekvent.
Sen slapp valacken boxvilan och det är valacken och åringen igen och åringen är nu 1½ och hon och valacken busar och leker så det står härliga till. Hon vet sin plats, är otroligt bra på hästspråk, inga problem alls i hanteringen eller kontakten med människor. Hon är i nästan alla lägen ett A-barn, och lika lätthanterlig som en vuxen häst.
Så, trots avsaknaden av jämnåriga kompisar som växer hon upp och blev en alldeles normal häst utan minsta problem relaterade till avsaknaden av kompisar.
MEN, valacker som min (så lekfulla etc) växer inte på träd, och det hade INTE gått med en mindre lekfull häst, mindre tålmodig häst tc. Utan då hade jag behövt en vuxen för att bringa lite ordning och uppfostra, och sen lika gammal eller möjligen ett år äldre lekkompis.
Och - meningen var att fölis första sommaren skulle åka med mamma på bete en bit härifrån med jämngamla kompisar, just för jag tycker att de SKA ha jämngamla kompisar eg. Men fölis blev sjuk, och hade en felställning i ett ben som krävde väldigt hög grad av tillsyn, kontroll, vädervaktning (in vid regn t ex) att jag helt enkelt inte kunde skicka iväg henne utan var tvungen att ha henne hemma.
.
