S
susekl
min älskade hund Mio. Det var över 1 1/2 år sen jag var tvungen att avliva honom p.g.a. cancer. Vet inte varför saknaden känns så stark just idag, men har varit oerhört känslig för allt dom senaste dagarna, börjat gråta utan anledning o.s.v.. Så idag satt jag och läste några gamla dikter, bl.a. den jag skrivit till hans minne och nu strömmar tårarna bara. Var bara tvungen att skriva av mig lite. Finns det någon mer som upplever det så här, att saknaden bara kan komma över en helt plötsligt? Dikten gjorde väl visserligen det hela starkare kanske.