Sadlar - hur och när köper du din?

[prinsessfeminist]

Det finns säkert otaliga trådar om sadeltillpassning, utprovade av allehanda experter, men jag funderar på själva marknaden.
Av de "proffs" jag känner, alltså tränare och tävlingsryttare, så verkar devisen vara att man har ett par sadlar som passar mig, det vill säga ryttaren.

Låt säga att det är ett kapital om ca 30.000 kronor. Begagnad sadel av god kvalité.

Bland mina övriga bekanta, sådana som jag själv, som tränar och rider på egna ögonstenen, så har jag hela skalan. Det betyder från den ryttare som faktiskt har en rätt usel sadel som hänger med, för den ingick i köpet med hästen till den ryttare som ständigt nojar över att sadeln måste ev ersättas med någon ny, och där man har klippkort hos sadelutprovare. Och allt däremellan.

Själv befinner jag mig mitt på skalan, men jag har läst på och tagit råd från kunniga och gjort min utprovning själv.

Men nu till frågan, hur gör du? Vad får det kosta? Vad är det värt?

Är vi som nojar lite, grundlurade? Om man betänker att proffs verkar ha mindre komplicerad uppfattning om sadeln?

Nu menar jag inte proffs på OS-nivå, utan människor som försörjer sig på träning.

För min egen del, så har jag köpt och sålt begagnade sadlar några gånger och bytt upp mig till mer exklusiv begagnad sadel vid varje byte.

Jag har köpt två nya sadlar, en för halva priset på Hööks, första dressyrsadeln, och en hoppsadel där jag visste exakt vad jag ville ha, och där jag tror att jag kommer ha den för en lång period i framtiden.

Första sadeln är såld, trots halva nypriset, med "stor" förlust, även om det bara rörde sig om några tusenlappar.

På min egen fråga, vad får det kosta?

Det beror mest på andrahandsvärdet. Vissa sadlar skulle jag inte köpa även om de var billiga.

Samtidigt, varför bryr jag mig så mycket, om jag har en sadel som ligger bra och fungerar för både mig och hästen?

Hur resonerar ni andra?

 

[MiniLi]

”Proffs” brukar väl ha ett sammanlagt sadelkapital på betydligt mer än 30 iom att de ofta har flera sadlar.

Men iaf. Jag är beredd att lägga en del pengar för att jag ska få en sadel som passar mig. Min häst har inget krångligt sadelläge och är inte en sån superkänslig häst så jag har egentligen ganska mkt att välja på. Köper inte det dyraste men går hellre upp i pris och tex fyller på med ett kort lån än att köpa en sadel jag inte trivs hundra med.

Tog hjälp av sadelprovare (som säljer de märken jag visste att jag kunde tänka mig) när jag köpte sadeln. Blev en splitterny halvdyr sadel till min då 4-åring. Känner inte att jag behöver byta sadel så fort hästen ändras minsta lilla utan om det går att få till bra tex med hjälp av en padd så är jag (och hästen hittills) nöjd.
Tänker också på andrahandsvärdet, har en populär sadel som jag vet att jag kan få såld rätt enkelt om jag vill byta.

 

[svea]

Jag köpte och sålde rätt mycket sadlar tills jag hittade rätt, min dyraste vare en ny Bates dressyrsadel. Nu har jag kvar en jättesliten Wintec Isabell (kvarleva från när jag tävlade, rider inte i engelsk sadel längre, ska göra mig av med den), en Torsion bomlös (ger bra rörelsefrihet åt hästen men inte optimal för mig) och en Chezz Iberico (billig bomlös barocksadel). Rider nästan uteslutande i den sistnämnda och paddar efter hull och säsong. Jag kommer att spara min Chezz efter denna häst OM jag skulle fortsätta rida. Den har utrymme för mycket justering med paddar, kilar och flyttbara bossor och lämnar mycket frihet vid nyckelpunkterna bogblad och länd.

 

[Ketrawzc]

Det har varierat lite under åren. Ibland har jag tagit hjälp av sadelprovare och köpt ”lagom” dyra sadlar runt 10-17’. Ibland har det blivit bra ibland inte. När det inte blev bra sålde jag sadlarna och och ”provade ut” själv. Tog sen hjälp av en sadelmakare för omstoppning vilket blev bättre än de sadlar jag provat ut (och fått toppstoppade på plats). Absolut att hästen ändrar sig men det blev dåligt för snabbt och fick inte till det.

nuvarande ponny har bara haft utprovade sadlar och vi har bytt in efter hand och vid behov. Idag har hon en sadel som kostade mer än hon själv i i köp dvs över 30’. Den köptes begagnad och jag hoppas kunna ha den länge framöver både till ponnyn och evt nästa halvblod då den går att ändra mycket. Annars får jag såklart sälja och byta.
hoppsadeln köptes helt ny och är en budget med prislapp på runt 10’. Duger fint att rida ut med o åka på hoppträning ibland.

 

[Blyger]

Jag har fyra sadlar (hoppsadel, arbetssadel/galoppsadel, dressyrsadel och en fårskinnssadel). De vanliga sadlarna jag har nu har jag köpt begagnade, gjort kvalificerade gissningar och helt enkelt chansat.
Övriga passar ju oavsett häst

Hade ut sadelprovare en gång och köpte då en ny sadel, men den funkade bara en kort tid innan hästen började stå på bakbenen.

Sålde den till typ 1/3 av inköpspriset trots knappt använd. Det var trist.

Jag känner igen dilemmat och tycker frågan är klurig.

 

[tuaphua]

Det finns säkert otaliga trådar om sadeltillpassning, utprovade av allehanda experter, men jag funderar på själva marknaden.
Av de "proffs" jag känner, alltså tränare och tävlingsryttare, så verkar devisen vara att man har ett par sadlar som passar mig, det vill säga ryttaren.

Låt säga att det är ett kapital om ca 30.000 kronor. Begagnad sadel av god kvalité.

Bland mina övriga bekanta, sådana som jag själv, som tränar och rider på egna ögonstenen, så har jag hela skalan. Det betyder från den ryttare som faktiskt har en rätt usel sadel som hänger med, för den ingick i köpet med hästen till den ryttare som ständigt nojar över att sadeln måste ev ersättas med någon ny, och där man har klippkort hos sadelutprovare. Och allt däremellan.

Själv befinner jag mig mitt på skalan, men jag har läst på och tagit råd från kunniga och gjort min utprovning själv.

Men nu till frågan, hur gör du? Vad får det kosta? Vad är det värt?

Är vi som nojar lite, grundlurade? Om man betänker att proffs verkar ha mindre komplicerad uppfattning om sadeln?

Nu menar jag inte proffs på OS-nivå, utan människor som försörjer sig på träning.

För min egen del, så har jag köpt och sålt begagnade sadlar några gånger och bytt upp mig till mer exklusiv begagnad sadel vid varje byte.

Jag har köpt två nya sadlar, en för halva priset på Hööks, första dressyrsadeln, och en hoppsadel där jag visste exakt vad jag ville ha, och där jag tror att jag kommer ha den för en lång period i framtiden.

Första sadeln är såld, trots halva nypriset, med "stor" förlust, även om det bara rörde sig om några tusenlappar.

På min egen fråga, vad får det kosta?

Det beror mest på andrahandsvärdet. Vissa sadlar skulle jag inte köpa även om de var billiga.

Samtidigt, varför bryr jag mig så mycket, om jag har en sadel som ligger bra och fungerar för både mig och hästen?

Hur resonerar ni andra?

De proffs jag jobbar åt har haft ett gäng sadlar som är av den modell att de ligger bra på många. Inte fasen rider man i något som inte ligger bra!

Har själv haft en hög sadlar som ligger bra på många olika hästar. De jag sålt har varit sådana som jag behövt köpa till knepig häst och som varit mindre bra för mig.
Jag har tex en gammal Amerigo CC som jag aldrig kommer sälja. Jag älskar den och den ligger bra på många hästar.

Jag kan själv prova ut sadel. Sambo med. Men ska jag köpa nytt kan jag ta ut någon för att IOM det få tillgång till en himla massa sadlar att testa.

Jag har köpt fabriksny och dyrare märke som byggts för en knepig häst. Men främst har jag köpt begagnade kvalitetssadlar. De ger ett bra andrahandsvärde också om de ska säljas.

 

[Ace]

Min häst är ett räddningsprojekt med en trasig rygg som aldrig kommer bli helt bra så för oss har klippkort hos sadelmakaren varit helt nödvändigt för att han ens ska vara ridbar.

Under den mest aktiva rehabiliteringen bytte han sadel två gånger per år för att hans rygg helt enkelt ändrade form. De senaste åren har han kunnat ha kvar samma sadel men jag får den kontrollerad och stoppad minst en gång per år. Med honom får det kosta nästan hur mycket som helst förutom att jag vägrar betala extra för "mode".

Med det sagt så, om jag hade en annan häst med frisk rygg skulle jag troligen våga lösa provandet själv och även fokusera mer på en sadel som jag själv tyckte var bekvämare.

Jag har alltid bytt in sadlarna till sadelmakaren och tycker inte att jag förlorat särskilt stora pengar på det. Det är väldigt bekvämt att sälja sadel via ombud och slippa låna ut den för diverse provningar så det kommer jag nog att fortsätta med.

 

[super]

Min häst är OERHÖRT petig (han hatar 99.9%) med sadlar och vi trodde ett tag att det var pga att han hade ont så felsökte frenetiskt med hjälp av vet för att hitta ngt fel men utan resultat. Till slut så provade vi massor med sadlar och beställde även en sadel som när den väl kom inte fungerade. Så då fortsatte provandet och till slut så valde hästen en sadel som vi fick hyra 6 månader för att vara på den säkra sidan. Sedan kom Corona så hyrtiden bev istället över ett år. Nu har vi dock en sadel som fungerar både för hästen och för mig. Stora skräcken hade ju varit om hästen hade gillat en sadel som jag inte kunde rida i men som tur är så blev det inte så. Det tråkiga var väl att det blev en väldigt dyr historia då min ursprungliga plan var att köpa en begagnad men det var en helt ny modell som inte fanns på beg marknaden.. Och valet var ju att inte rida alls eller köpa sadeln för det var som att byta häst när han gick med den sadeln. Nu är han nästan som en normal häst att rida och utvecklas varje dag så det känns jätte kul även om vi förlorade många år på felsökning och sadelletande. Men man får se det som läropengar/tid.

 

[caballus]

den ryttare som ständigt nojar över att sadeln måste ev ersättas med någon ny, och där man har klippkort hos sadelutprovare. Och allt däremellan.
Men nu till frågan, hur gör du? Vad får det kosta? Vad är det värt?

Frågan du missar att fånga upp är VARFÖR vissa ryttare ständigt nojar över sadeln?

Har du en häst som inte vill/kan prestera förrän den har rätt sadel på ryggen, eller en ryttare som sitter i en sadel som är så felbyggd för denne att den ger smärta och utmattning och ständigt behov att kompensera?

När detta ekipage väl hittar en sadel som funkar för båda - hästen blir avspänd och kan arbeta genom ryggen och möta upp ryttarens hjälper utan att någon får ont - i det där jäkla ögonblicket när det blir KUL att göra de sakerna som hittills bara skapat smärta - då är det värt alla pengar.

I det läget har man redan testat alla billigare alternativ och insett att det kommer kosta. Värk, skav, smärta, drömmen att ta er dit ni siktar eller veterinärräkningar i slutändan när hästen inte längre kan kompensera.

Att ha klippkort hos sadelutprovare och byta in sadeln - jag skulle ta det som ett tecken på att den gamla sadeln inte är riktigt optimal för åtminstone ena parten i ekipaget, något felar.

 

[prinsessfeminist]

Frågan du missar att fånga upp är VARFÖR vissa ryttare ständigt nojar över sadeln?

Har du en häst som inte vill/kan prestera förrän den har rätt sadel på ryggen, eller en ryttare som sitter i en sadel som är så felbyggd för denne att den ger smärta och utmattning och ständigt behov att kompensera?

När detta ekipage väl hittar en sadel som funkar för båda - hästen blir avspänd och kan arbeta genom ryggen och möta upp ryttarens hjälper utan att någon får ont - i det där jäkla ögonblicket när det blir KUL att göra de sakerna som hittills bara skapat smärta - då är det värt alla pengar.

I det läget har man redan testat alla billigare alternativ och insett att det kommer kosta. Värk, skav, smärta, drömmen att ta er dit ni siktar eller veterinärräkningar i slutändan när hästen inte längre kan kompensera.

Att ha klippkort hos sadelutprovare och byta in sadeln - jag skulle ta det som ett tecken på att den gamla sadeln inte är riktigt optimal för åtminstone ena parten i ekipaget, något felar.

Du har förstås rätt i det.

Tack förresten, allihopa, för alla intressanta svar!

Det är klart att den som har en svår häst, sliter sitt hår för att hitta rätt sadel. Det är eländigt svårt i vissa fall.

Och proffs, självklart har de sadlar som passar tillräckligt bra. Ingen vill ju skada som häst. Men det verkar dock som om de ofta har märken och modeller som är tacksamma på många ryggar.

Själv har jag hittat rätt efter lite köp och sälj-aktiviteter. De sadlar jag har nu ligger fint, men jag borde sälja en sadel.

Samtidigt drar jag mig för det, eftersom det är en sadel som kan passa flera hästar i framtiden. Men det är just det, framtiden.

Så det vore bäst att sälja och köpa när den dagen kommer. Men jag tycker så mycket om sadlarna och det är töntigt, men jag vill inte sälja.

 

[Ramona]

Men nu till frågan, hur gör du? Vad får det kosta? Vad är det värt?

Det beror helt på vad det är för sadel, men jag har inte ekonomi att köpa dyra sadlar, så jag har köpt ett gäng begagnade för max 10.000:- under mitt liv. Jag satsar på en kvalitetssadel jag kan ha på många, eftersom hästarna varierar hemma hos mig.

Numer rider jag dessutom mest ponny och då har jag upptäckt vilka fina syntetsadlar det finns! Så nu rider jag mest i syntetsadel, eftersom jag tycker att mina ponnyer ska slippa de där extra kilona en lädersadel innebär, men jag kommer att köpa en annan sadel till min 3-åring när det är dags att börja tävla henne nästa år. Jag hatar att rida i dressyrsadel, men jag tror att jag måste lära mig det med någon gång. Jag har nästan alltid tävlat dressyr i hoppsadel/fälttävlanssadel och det har gått bra det med. Jag tävlar ju inga högre klasser numer så jag vet ärligt talat inte varför jag tycker att jag vill ha en dressyrsadel.

Det fina med en sadelutprovare är att man får testa en massa sadlar på en och samma gång. Man slipper vara i det där sadel-letar-träsket.

 

[Nepenthe]

Till unghästarna har jag nästan alltid haft billigare sadlar med utbytbara järn i början. Då haft noga koll på så de inte blir smärtor i ryggen, de har en framåtbjudning och tränar mycket utan sadel med. Dessa har oftast hängt med realtivt kort tid men kunnat säljas igen för typ samma pris (köpt begagnat)
Sen har jag även haft sadelprovare ute där jag haft ett visst märke i tankarna och nästan innan vetat vilken bomvidd vi ska ha med.Sen köpt beg. i den storleken vi passat ut.

Aldrig köpt en sadel som passats ut för mig utan jag har anpassat mig efter sadeln. Drömmen är ju att göra det men nu när jag har en äldre häst är den ju lite av ett projekt med så hon lär ändra sig mycket. Men då ska jag nog investera i en lite dyrare sadel (30.000 klassen)

 

[crazyrabbitlady]

Jag hade 2 olika sadelutprovare ute innan jag köpte min sadel av den andra. Det var inte den enda som låg bra på hästen (enligt både mig och utprovare) men den som han uppenbart trivdes i och som även jag trivs i och som inte gjorde min rygg sämre. Det var en ny, kostade runt 25.000 och har utbytbart järn. Skulle jag av någon anledning köpa ny eller ytterligare en häst hoppas jag på att den skulle ligga bra även då just utifrån hur jag trivs i den.

Sadeln måste naturligtvis ligga vettigt på hästen men om inte jag funkar i den så kommer jag inte att ha en korrekt sits och är det tillräckligt illa så kan fel sadel för mig göra att min rygg blir sämre och jag kan då antagligen i förlängningen inte rida i samma utsträckning så jag skulle hävda att det är väldigt viktigt för mig att sadeln passar mig.

 

[caradan]

Dyraste jag köpt har legat på 15 men överlag annars runt 1-5 tusen.
Har försökt mig på utprovade men de ville sälja på oss sadel som inte alls passade för de hade ingen passande hemma.
Så jag provar ut själv, har fungerat bra i alla år så jag fortsätter med det. Lite sunt förnuft bara

 

[_Taggis_]

De proffs jag jobbar åt har haft ett gäng sadlar som är av den modell att de ligger bra på många. Inte fasen rider man i något som inte ligger bra!

Har själv haft en hög sadlar som ligger bra på många olika hästar. De jag sålt har varit sådana som jag behövt köpa till knepig häst och som varit mindre bra för mig.
Jag har tex en gammal Amerigo CC som jag aldrig kommer sälja. Jag älskar den och den ligger bra på många hästar.

Jag kan själv prova ut sadel. Sambo med. Men ska jag köpa nytt kan jag ta ut någon för att IOM det få tillgång till en himla massa sadlar att testa.

Jag har köpt fabriksny och dyrare märke som byggts för en knepig häst. Men främst har jag köpt begagnade kvalitetssadlar. De ger ett bra andrahandsvärde också om de ska säljas.

Jag gör som ovanstående.

Jag har en gammal Amerigo som aldrig sålts eftersom den ligger rätt bra på många hästar. Både tillridningshästar och de egna har gått i den genom åren. Funderar dock på att sälja den nu när jag tröttnat på att rida andras hästar, och på min egen ligger den dessvärre inte tillräckligt bra för att vara optimal. Den funkar dock som andrasadel, om det nu skulle behövas...

Jag själv kan se om en sadel ligger bra eller dåligt, men ffa känner jag det i ridningen. Med tanke på de summor jag lägger på sadlar så vill jag ha sec.opinion och dessutom kunna jämföra många sadlar. Därför anlitar jag proffs, väljer utprovare med omsorg. De har också ett stort utbud där jag kan välja och jämföra. Det viktigaste tycker jag är att lyssna på min häst. Man känner direkt om hästen är nöjd eller ej, och det märks tydligast om man kan jämföra flera sadlar på plats.

Jag har köpt både nytt och beg, men jag håller mig alltid till märken med bra andrahandsvärde.
Vad gäller prisbild så har jag utgått från vad jag har för häst - en unghäst köper jag inte dyra sadlar till, där gillar jag äldre kvalitetssadlar, och jag fokuserar på en sadel som är byggd för att vara lättarbetad i en lättare sits. Till en mer färdig häst gillar jag tex sadlar med medeldjupt säte som ger en skön sittposition. Pris avgörs mkt av andrahandsvärde, har köpt allt från 4000kr till 30.000.

 

[caballus]

Du har förstås rätt i det.

Tack förresten, allihopa, för alla intressanta svar!

Det är klart att den som har en svår häst, sliter sitt hår för att hitta rätt sadel. Det är eländigt svårt i vissa fall.

Och proffs, självklart har de sadlar som passar tillräckligt bra. Ingen vill ju skada som häst. Men det verkar dock som om de ofta har märken och modeller som är tacksamma på många ryggar.

Själv har jag hittat rätt efter lite köp och sälj-aktiviteter. De sadlar jag har nu ligger fint, men jag borde sälja en sadel.

Samtidigt drar jag mig för det, eftersom det är en sadel som kan passa flera hästar i framtiden. Men det är just det, framtiden.

Så det vore bäst att sälja och köpa när den dagen kommer. Men jag tycker så mycket om sadlarna och det är töntigt, men jag vill inte sälja.

Tänker att proffsen, när de tävlar högre klasser, har några sadlar som passar snarlika ryggar, ryggar som bär sig och är välmusklade och som dessutom är utpassade till att sätta dessa ryttare i balans - det gör en hel del.
Och ja, de har sadlar som är lättpassade, vilket gör att med små medel funkar på olika ryggar.

Vissa människor har skelett i garderoben medan du, liksom jag, har sadlar i garderoben. ”Ifall att…”

 

[Lixiigirl]

Jag har en hopp och en dressyr sadel till sammanlagt värde på ca 70.000 till hobbyhästen som tränar på LA/MSV. Insåg inte vikten av en på riktigt passande sadel innan jag suttit i den. Rider i Amergio och är totalt frälst. Hästen i fråga har svår rygg, överbyggd med extremt kort sadelläge och sittpunkten långt fram. Provat de flesta märken genom åren men budgetsadlarna går inte ens att jämföra med de dyrare i alla hänseenden. Hästens komfort, läder, stoppning etc.

 

[Jeps]

Hoppsadeln är inköpt ny. kostade då 34000. Den vill jag aldrig göra mig av med, jag får så bra balans i den. Passade även nya hästen då vi kunde värma om bommen. Dressyrsadeln är köpt begagnad, sålde med min gamla av samma märke med förra hästen. Sitter nu i valet och kvalet om jag ska byta. Tycker jag åker fram lite i den. Det är det lilla men jag är ute efter samma känsla som jag har i hoppsadeln, att jag bara hamnar rätt. Svårt för mig att hitta det jag söker dock. Är kort och många dressyrsadlar får för långa kåpor. Tror inte heller att min rumpa får plats i en 16 tums sadel.

 

[Whirlie]

Jag har en hopp och en dressyr sadel till sammanlagt värde på ca 70.000 till hobbyhästen som tränar på LA/MSV. Insåg inte vikten av en på riktigt passande sadel innan jag suttit i den. Rider i Amergio och är totalt frälst. Hästen i fråga har svår rygg, överbyggd med extremt kort sadelläge och sittpunkten långt fram. Provat de flesta märken genom åren men budgetsadlarna går inte ens att jämföra med de dyrare i alla hänseenden. Hästens komfort, läder, stoppning etc.

Har uppfattat det precis som du. Min tränare har en (ev ett par) sadlar som hon använder både till sina egna och andras hästar, när de passar. Hon förklarade för mig ungefär som att de flesta musklade halvblod har snarlika ryggar, och med en bra sadel anpassad för en halvblodsrygg så är spannet ganska brett för vilka hästar de passar. Om hon rider hästar med väldigt avvikande ryggar tar hon självklart en annan sadel. Vet inte hur hon gör med två-treåringarna hon har i stallet, om hon använder samma sadel med en padd under eller om hon har någon/några andra sadlar till det.

Tänker utifrån det att sadelprovning är krångligare för "plattryggade" raser t ex kallblodsraser och ponnyraser, eller hästar med ryggar som avviker från standard såsom t ex hög manke.

 

[_Taggis_]

Tror inte heller att min rumpa får plats i en 16 tums sadel.

Prova! Jag har sedan 10 år ridit i 16 tum, haft två olika dressyrsadlar. Det handlar främst om längden på din överskänkel, snarare än rumpan. Jag är kortbent och har alltid vantrivts i dressyrsadlar tills jag insåg att 16 tum blir bäst för mig, kåpan blir ju mindre också varpå knästöden hamnar rätt till skillnad från 17 tum där mitt knä ofta hamnar mitt på stödet.