prinsessfeminist
Trådstartare
Det finns säkert otaliga trådar om sadeltillpassning, utprovade av allehanda experter, men jag funderar på själva marknaden.
Av de "proffs" jag känner, alltså tränare och tävlingsryttare, så verkar devisen vara att man har ett par sadlar som passar mig, det vill säga ryttaren.
Låt säga att det är ett kapital om ca 30.000 kronor. Begagnad sadel av god kvalité.
Bland mina övriga bekanta, sådana som jag själv, som tränar och rider på egna ögonstenen, så har jag hela skalan. Det betyder från den ryttare som faktiskt har en rätt usel sadel som hänger med, för den ingick i köpet med hästen till den ryttare som ständigt nojar över att sadeln måste ev ersättas med någon ny, och där man har klippkort hos sadelutprovare. Och allt däremellan.
Själv befinner jag mig mitt på skalan, men jag har läst på och tagit råd från kunniga och gjort min utprovning själv.
Men nu till frågan, hur gör du? Vad får det kosta? Vad är det värt?
Är vi som nojar lite, grundlurade? Om man betänker att proffs verkar ha mindre komplicerad uppfattning om sadeln?
Nu menar jag inte proffs på OS-nivå, utan människor som försörjer sig på träning.
För min egen del, så har jag köpt och sålt begagnade sadlar några gånger och bytt upp mig till mer exklusiv begagnad sadel vid varje byte.
Jag har köpt två nya sadlar, en för halva priset på Hööks, första dressyrsadeln, och en hoppsadel där jag visste exakt vad jag ville ha, och där jag tror att jag kommer ha den för en lång period i framtiden.
Första sadeln är såld, trots halva nypriset, med "stor" förlust, även om det bara rörde sig om några tusenlappar.
På min egen fråga, vad får det kosta?
Det beror mest på andrahandsvärdet. Vissa sadlar skulle jag inte köpa även om de var billiga.
Samtidigt, varför bryr jag mig så mycket, om jag har en sadel som ligger bra och fungerar för både mig och hästen?
Hur resonerar ni andra?
Av de "proffs" jag känner, alltså tränare och tävlingsryttare, så verkar devisen vara att man har ett par sadlar som passar mig, det vill säga ryttaren.
Låt säga att det är ett kapital om ca 30.000 kronor. Begagnad sadel av god kvalité.
Bland mina övriga bekanta, sådana som jag själv, som tränar och rider på egna ögonstenen, så har jag hela skalan. Det betyder från den ryttare som faktiskt har en rätt usel sadel som hänger med, för den ingick i köpet med hästen till den ryttare som ständigt nojar över att sadeln måste ev ersättas med någon ny, och där man har klippkort hos sadelutprovare. Och allt däremellan.
Själv befinner jag mig mitt på skalan, men jag har läst på och tagit råd från kunniga och gjort min utprovning själv.
Men nu till frågan, hur gör du? Vad får det kosta? Vad är det värt?
Är vi som nojar lite, grundlurade? Om man betänker att proffs verkar ha mindre komplicerad uppfattning om sadeln?
Nu menar jag inte proffs på OS-nivå, utan människor som försörjer sig på träning.
För min egen del, så har jag köpt och sålt begagnade sadlar några gånger och bytt upp mig till mer exklusiv begagnad sadel vid varje byte.
Jag har köpt två nya sadlar, en för halva priset på Hööks, första dressyrsadeln, och en hoppsadel där jag visste exakt vad jag ville ha, och där jag tror att jag kommer ha den för en lång period i framtiden.
Första sadeln är såld, trots halva nypriset, med "stor" förlust, även om det bara rörde sig om några tusenlappar.
På min egen fråga, vad får det kosta?
Det beror mest på andrahandsvärdet. Vissa sadlar skulle jag inte köpa även om de var billiga.
Samtidigt, varför bryr jag mig så mycket, om jag har en sadel som ligger bra och fungerar för både mig och hästen?
Hur resonerar ni andra?