Asa_S
Trådstartare
Fick för några dagar sedan en förfrågan om jag kunde komma och ta av en framsko på en kompis häst, då han för någon vecka sedan tappat den andra och tjejen är rel nyförlöst och har för mycket fogbesvär för att göra det själv.
Hästen är vid tillfället "gammskodd" och hoven visar sig vara trasig på insidan och när skon kommer av, fläks detta ut för mycket för att jag ska känna mig OK med att lämna det så, så efter att ha hört med tjejen verkar jag ner kanterna runt om i nivå med sulan, ytterligare NÅGOT i tån för att få lite bättre vinkel då tårna är långa + att jag kortar tån lite för att få snabbare överrullning. Sulan och strålen lämnar jag helt och hållet.
Kvällen efter ringer tjejen och berättar att hästen är rejält halt på det "nyavskodda" frambenet. Han har ingen feber och hon tycker inte att han verkar varm, men beskriver att han står still och sträcker ut benet framför sig för att avlasta. Jag funderar om det är så att strålen blivit väldigt hög i förhållande till trakterna eftersom jag plockade lös både snöklampsula, sko och brodd, och att det då är en reaktion på drastiskt ökat tryck på strålen. Hon hade märkt det direkt på morgonen när han skulle gå ut, och han hade då istället för att få gå iväg till gräshagen fått tillbringa förmiddagen i stallhagen med "stampat jordgolv". Han såg bättre ut på eftermiddagen och hon hade då tagit med honom bort till gräshagen, men upplevde att han var försämrad när hon hämtade hem honom igen sent på kvällen. Jag har ingen möjlighet att åka och titta då eftersom jag är själv hemma med små sovande barn.
På morgonen följande dag ringer hon igen, då är hästen sämre ändå, fortfarande ingen feber men rejält halt. Åker och tittar och kan direkt konstatera att strålen är lägre än trakterna. På det ställe där hoven är trasig går det upp en bit i hovväggen, vi skurar rejält och smetar in tjära, men den håligheten är grund och ganska vid, och det känns inte som om något skulle vilja "gömma sig" där (dock är lamellranden "fransig"). Vi hittar ingen svullnad eller värme någonstans i själva benet, hästen reagerar inte för visitertång och det går bra att lyfta även det andra frambenet. Jag tycker att alla fyra hovarna är varma, den ömma framhoven något varmare än den andra. Han går mycket ovilligt och stelt, bättre på gräsmattan än i hagen, ser under den belastade fasen av steget stel och "knipt" ut i armbågsleden och lyfter möjligtvis det framknäet något högre än det andra.
Jag tyckte när jag plockade kvarvarande skor att hornkvaliteten var ganska dålig, hornet var ganska torrt, "rostigt" och lite som fnöske men blev bättre när jag kommit närmare färskare horn, och det var anledningen till att jag tyckte hon kunde ha honom barfota i några veckor då han ändå inte skulle ridas och vi ändå hade kommit så pass att det inte fanns så många sömhål där hovarna skulle fläkas upp (det var ganska låga sömtag). Jag tyckte också att han hade ganska outvecklad stråle, dessutom var det små bitar i lamellranden på flera ställen där det liksom "saknades" lameller, gick dock egentligen som sagt inte in och tog bort allt dött horn eftersom jag ville lämna så mycket "slitbana" som möjligt. Hästen är dryga 20 år och har tidigare haft väldigt lätt att bli hovöm, men har då varit igång på ett annat sätt. Han står inne på nätterna i box med cementgolv och spån, har "jordgolvshagen" direkt utanför stalldörren och gräshagen, som är jämn och fin grässvål i, 150 meter bort efter asfaltväg/gräsdike. Han har aldrig haft fång och enda hagkompisen är en shettis som har vants in på gräs gemensamt och hon visar inga besvär.
Det verkar ju osannolikt att det skulle vara något annat än hoven, men finns det verkligen hästar som inte klarar av att vara barfota ens när de bara ska gå i hagen? Finns det några andra kontroller man kan använda sig av för att ringa in vart problemet sitter? Vi är starkt mystifierade och bekymrade (och ägaren försöker naturligtvis få ut en hovslagare men har inte lyckats än - de växer inte på trän, tyvärr -, bara så att vi inte får en diskussion om det). Jag vet att det finns flera "hovintresserade" härinne, vad dyker det upp för tankar?/ Å
Hästen är vid tillfället "gammskodd" och hoven visar sig vara trasig på insidan och när skon kommer av, fläks detta ut för mycket för att jag ska känna mig OK med att lämna det så, så efter att ha hört med tjejen verkar jag ner kanterna runt om i nivå med sulan, ytterligare NÅGOT i tån för att få lite bättre vinkel då tårna är långa + att jag kortar tån lite för att få snabbare överrullning. Sulan och strålen lämnar jag helt och hållet.
Kvällen efter ringer tjejen och berättar att hästen är rejält halt på det "nyavskodda" frambenet. Han har ingen feber och hon tycker inte att han verkar varm, men beskriver att han står still och sträcker ut benet framför sig för att avlasta. Jag funderar om det är så att strålen blivit väldigt hög i förhållande till trakterna eftersom jag plockade lös både snöklampsula, sko och brodd, och att det då är en reaktion på drastiskt ökat tryck på strålen. Hon hade märkt det direkt på morgonen när han skulle gå ut, och han hade då istället för att få gå iväg till gräshagen fått tillbringa förmiddagen i stallhagen med "stampat jordgolv". Han såg bättre ut på eftermiddagen och hon hade då tagit med honom bort till gräshagen, men upplevde att han var försämrad när hon hämtade hem honom igen sent på kvällen. Jag har ingen möjlighet att åka och titta då eftersom jag är själv hemma med små sovande barn.
På morgonen följande dag ringer hon igen, då är hästen sämre ändå, fortfarande ingen feber men rejält halt. Åker och tittar och kan direkt konstatera att strålen är lägre än trakterna. På det ställe där hoven är trasig går det upp en bit i hovväggen, vi skurar rejält och smetar in tjära, men den håligheten är grund och ganska vid, och det känns inte som om något skulle vilja "gömma sig" där (dock är lamellranden "fransig"). Vi hittar ingen svullnad eller värme någonstans i själva benet, hästen reagerar inte för visitertång och det går bra att lyfta även det andra frambenet. Jag tycker att alla fyra hovarna är varma, den ömma framhoven något varmare än den andra. Han går mycket ovilligt och stelt, bättre på gräsmattan än i hagen, ser under den belastade fasen av steget stel och "knipt" ut i armbågsleden och lyfter möjligtvis det framknäet något högre än det andra.
Jag tyckte när jag plockade kvarvarande skor att hornkvaliteten var ganska dålig, hornet var ganska torrt, "rostigt" och lite som fnöske men blev bättre när jag kommit närmare färskare horn, och det var anledningen till att jag tyckte hon kunde ha honom barfota i några veckor då han ändå inte skulle ridas och vi ändå hade kommit så pass att det inte fanns så många sömhål där hovarna skulle fläkas upp (det var ganska låga sömtag). Jag tyckte också att han hade ganska outvecklad stråle, dessutom var det små bitar i lamellranden på flera ställen där det liksom "saknades" lameller, gick dock egentligen som sagt inte in och tog bort allt dött horn eftersom jag ville lämna så mycket "slitbana" som möjligt. Hästen är dryga 20 år och har tidigare haft väldigt lätt att bli hovöm, men har då varit igång på ett annat sätt. Han står inne på nätterna i box med cementgolv och spån, har "jordgolvshagen" direkt utanför stalldörren och gräshagen, som är jämn och fin grässvål i, 150 meter bort efter asfaltväg/gräsdike. Han har aldrig haft fång och enda hagkompisen är en shettis som har vants in på gräs gemensamt och hon visar inga besvär.
Det verkar ju osannolikt att det skulle vara något annat än hoven, men finns det verkligen hästar som inte klarar av att vara barfota ens när de bara ska gå i hagen? Finns det några andra kontroller man kan använda sig av för att ringa in vart problemet sitter? Vi är starkt mystifierade och bekymrade (och ägaren försöker naturligtvis få ut en hovslagare men har inte lyckats än - de växer inte på trän, tyvärr -, bara så att vi inte får en diskussion om det). Jag vet att det finns flera "hovintresserade" härinne, vad dyker det upp för tankar?/ Å
