Texaz
Trådstartare
Frågan ställs främst till er som arbetar inom t ex vård eller polis, men även andras erfarenheter är av intresse.
Har börjat fundera över om det överhuvudtaget finns några rutiner, någon handlingsplan när någon avlider?? OM det finns, följs den då alltid?
Orsaken är att såväl omgivning som jag själv börjat fundera efter att min son hastigt dog för snart tre veckor sen
Exet ringde mig på jobbet och bad mig komma till sonens lägenhet då han hittats livlös, och ambulans var på plats. Jag har bara ca 3 km från jobbet dit och åkte i ilfart.
Så fort jag kom innanför dörren möttes jag av en polis som bara skakade på huvudet och sa, "tyvärr"....
Bröt såklart ihop fullständigt, lugnade mig efter en stund och fick sitta hos sonen. Pratade med både polis och ambulanspersonal, samt ringde några samtal. Fick sen rådet att åka hem och berätta för yngsta sonen innan han fick reda på det från annat håll.
DÄR känns det som att första missen gjordes! Jag, ensamstående mamma som precis fått se min döda son, får ensam köra de 1,5 milen hem och ensam ge sonen beskedet att hans bror är död.
Sen då?? Inget alls, ingen hör av sig, utan jag får ensam föra fram dödsbudet till övriga anhöriga, en fruktansvärd uppgift!
Nu bröt jag ju ihop totalt på kvällen och fick åka in akut, där fick jag träffa präst samt sonens behandlare på soc, jag hörde dem prata om att det var helt otroligt att de inte sett till att jag hade någon hos mig, min yngsta son fick alltså den uppgiften...
Därefter har jag inte hört av myndigheterna, jo förresten, en delgivningsman från KF kom på "besök" 10 dagar efter dödsfallet och sökte min son...
Är det så skyddsnätet ser ut? Lämnar man människor helt utan stöd efter traumatiska dödsbud?
Eller är det bara en miss i arbetet i just mitt fall?
Finns det några rutiner alls hos polis och vård vid liknande händelser?
Har börjat fundera över om det överhuvudtaget finns några rutiner, någon handlingsplan när någon avlider?? OM det finns, följs den då alltid?
Orsaken är att såväl omgivning som jag själv börjat fundera efter att min son hastigt dog för snart tre veckor sen
Exet ringde mig på jobbet och bad mig komma till sonens lägenhet då han hittats livlös, och ambulans var på plats. Jag har bara ca 3 km från jobbet dit och åkte i ilfart.
Så fort jag kom innanför dörren möttes jag av en polis som bara skakade på huvudet och sa, "tyvärr"....
Bröt såklart ihop fullständigt, lugnade mig efter en stund och fick sitta hos sonen. Pratade med både polis och ambulanspersonal, samt ringde några samtal. Fick sen rådet att åka hem och berätta för yngsta sonen innan han fick reda på det från annat håll.
DÄR känns det som att första missen gjordes! Jag, ensamstående mamma som precis fått se min döda son, får ensam köra de 1,5 milen hem och ensam ge sonen beskedet att hans bror är död.
Sen då?? Inget alls, ingen hör av sig, utan jag får ensam föra fram dödsbudet till övriga anhöriga, en fruktansvärd uppgift!
Nu bröt jag ju ihop totalt på kvällen och fick åka in akut, där fick jag träffa präst samt sonens behandlare på soc, jag hörde dem prata om att det var helt otroligt att de inte sett till att jag hade någon hos mig, min yngsta son fick alltså den uppgiften...
Därefter har jag inte hört av myndigheterna, jo förresten, en delgivningsman från KF kom på "besök" 10 dagar efter dödsfallet och sökte min son...
Är det så skyddsnätet ser ut? Lämnar man människor helt utan stöd efter traumatiska dödsbud?
Eller är det bara en miss i arbetet i just mitt fall?
Finns det några rutiner alls hos polis och vård vid liknande händelser?