Isolfur
Trådstartare
Har börjat förlora hoppet tror jag så vänder mig hit för hjäääälp....
(obs långt) Söker tips, råd, erfarenheter.... Vad som helst... Förutom uppläxningar, "finns andra som har det värre..." och "bit ihop", det får jag redan höra varje dag
För ganska precis två år sedan så tvärvände hästen jag red på en uteritt, på asfalt i full galopp. Jag trillade lite fint av, och landade på vänstra sidan av skinkan/ländryggen. Hade ingen väst och den hade nog inte gjort varken till eller från i detta fall.
Ryggen gjorde förjäkligt ont, men av olika orsaker blev det inget besök till akuten. I efterhand ångrar både jag och mina föräldrar detta djupt, men i dåläget så valde jag att bita ihop. Åt lite värktabletter och märkte att jag var väldigt sned i ryggen och åkte därför till en kiropraktor som tyckte att problemet satt i ett roterat bäcken, och justerade detta. Kändes lite bättre, ryggen var rak igen men all smärta var inte borta. Fick rådet att vila från ridningen ett par dagar, och att inte ramla av i fortsättningen.
Hade fortsatt ont under sommaren och då och då halkade bäckenet tillbaka i felläge (ramlade av lite till), och det blev några fler besök hos kiropraktorn. Det hjälpte som sagt till en viss del men tillslut så vände jag mig till en naprapat som har fördjupat sig inom idrottsskador. Han hittade lite låsningar och jag fick tips på lite övningar för att stärka bålen. Gjorde 3-4 återbesök tills han tyckte att jag inte behövde komma tillbaka mer. Smärtan var någorlunda hanterbar en period, detta tidigt i höstas.
Senare i höstas pajade ryggen totalt. Jag red en del, var rätt aktiv och tränade yoga. Kunde inte längre rida, knappt sova och absolut inte koncentrera mig i skolan. Ringde vårdcentralen och fick prata med någon som ojjade sig över att vi inte hade åkt till akuten efter en ridolycka, och tyckte att en ordentlig koll av ryggen skulle vara bra. Var lång väntetid till läkarbesök och under denna tid träffade jag ännu en naprapat, som hittade lite låsningar men inget som kunde förklara denna sjuka smärta. Fick tillslut tid hos läkare som skickade hem mig med alvedon. "Om det hade varit något allvarligt fel så hade du åkt in till akuten för två år sedan".
Åt alvedon i två veckor och mådde relativt bra. Slutade äta alvedon för någon månad sedan. Fick ont. Träffade en medicinsk massageterapeut som jag har gått hos ett par gånger. Har muskler som krampar (kan vara helt fel ordval, men vet inte annars hur jag ska förklara det), och hon tror att detta är kroppens sätt att skydda sig från en skada. Hittills har hennes behandlingar inte hjälp utan ryggen blir sämre för varje dag som går.
Såå, nu sitter jag här. Två år, fem naprapater/kiropraktorer/massörer och en läkare senare. Håller på att få underkänt flertal betyg eftersom att jag har så ont att jag inte pallar att koncentrera mig på annat än hur jag ska sitta så bekvämt som möjligt. Har jag tur så klarar ryggen av att jag rider 1-2 ggr per vecka, jämfört med tidigare 5-7 ggr. De dagar jag har praktik (på djurklinik) så får jag så ont att jag knappt klarar ett par timmar där. Försöker hålla mig aktiv och i rörelse men rörelse förvärrar. Att mocka eller bära saker är ett helvete. Att sitta ner är det värsta som finns. Cykla och promenera är ok.
Vart ska jag vända mig? Kan man be om att få träffa en ny (vettig) läkare? Denna läkare tyckte att det var helt ovärt att ens kolla upp. Jag har ju ont i mjukdelarna av ryggen, såklart, men även när de känns bra så återstår smärtan. Smärtan sitter liksom långt inne i vänstra sidan av ländryggen, inget man kommer åt genom att klämma "utifrån". Det blir ju en ganska stor smäll att ramla av från en häst i full galopp ner i asfalt... Även om det kanske inte är något som går att göra något åt, så är det väl prio 1 att veta vad som är fel innan man kan behandla (oavsett om behandling är i form av smärtstillande, sjukgymnastik etc)? Eller är jag väldigt naiv och jobbig som vill veta vad som är fel
Får jag inte bukt på det här så vet jag inte vad jag gör... Kan ju inte leva på alvedon hela mitt liv (obs äter ej alvedon efter de där två veckorna, men det är det enda som har hjälpt lite), men kan inte tänka mig hur jag ska klara plugg/heltidsjobb + någon form av fritid med såhär ont
(obs långt) Söker tips, råd, erfarenheter.... Vad som helst... Förutom uppläxningar, "finns andra som har det värre..." och "bit ihop", det får jag redan höra varje dag
För ganska precis två år sedan så tvärvände hästen jag red på en uteritt, på asfalt i full galopp. Jag trillade lite fint av, och landade på vänstra sidan av skinkan/ländryggen. Hade ingen väst och den hade nog inte gjort varken till eller från i detta fall.
Ryggen gjorde förjäkligt ont, men av olika orsaker blev det inget besök till akuten. I efterhand ångrar både jag och mina föräldrar detta djupt, men i dåläget så valde jag att bita ihop. Åt lite värktabletter och märkte att jag var väldigt sned i ryggen och åkte därför till en kiropraktor som tyckte att problemet satt i ett roterat bäcken, och justerade detta. Kändes lite bättre, ryggen var rak igen men all smärta var inte borta. Fick rådet att vila från ridningen ett par dagar, och att inte ramla av i fortsättningen.
Hade fortsatt ont under sommaren och då och då halkade bäckenet tillbaka i felläge (ramlade av lite till
), och det blev några fler besök hos kiropraktorn. Det hjälpte som sagt till en viss del men tillslut så vände jag mig till en naprapat som har fördjupat sig inom idrottsskador. Han hittade lite låsningar och jag fick tips på lite övningar för att stärka bålen. Gjorde 3-4 återbesök tills han tyckte att jag inte behövde komma tillbaka mer. Smärtan var någorlunda hanterbar en period, detta tidigt i höstas.Senare i höstas pajade ryggen totalt. Jag red en del, var rätt aktiv och tränade yoga. Kunde inte längre rida, knappt sova och absolut inte koncentrera mig i skolan. Ringde vårdcentralen och fick prata med någon som ojjade sig över att vi inte hade åkt till akuten efter en ridolycka, och tyckte att en ordentlig koll av ryggen skulle vara bra. Var lång väntetid till läkarbesök och under denna tid träffade jag ännu en naprapat, som hittade lite låsningar men inget som kunde förklara denna sjuka smärta. Fick tillslut tid hos läkare som skickade hem mig med alvedon. "Om det hade varit något allvarligt fel så hade du åkt in till akuten för två år sedan".
Åt alvedon i två veckor och mådde relativt bra. Slutade äta alvedon för någon månad sedan. Fick ont. Träffade en medicinsk massageterapeut som jag har gått hos ett par gånger. Har muskler som krampar (kan vara helt fel ordval, men vet inte annars hur jag ska förklara det), och hon tror att detta är kroppens sätt att skydda sig från en skada. Hittills har hennes behandlingar inte hjälp utan ryggen blir sämre för varje dag som går.
Såå, nu sitter jag här. Två år, fem naprapater/kiropraktorer/massörer och en läkare senare. Håller på att få underkänt flertal betyg eftersom att jag har så ont att jag inte pallar att koncentrera mig på annat än hur jag ska sitta så bekvämt som möjligt. Har jag tur så klarar ryggen av att jag rider 1-2 ggr per vecka, jämfört med tidigare 5-7 ggr. De dagar jag har praktik (på djurklinik) så får jag så ont att jag knappt klarar ett par timmar där. Försöker hålla mig aktiv och i rörelse men rörelse förvärrar. Att mocka eller bära saker är ett helvete. Att sitta ner är det värsta som finns. Cykla och promenera är ok.
Vart ska jag vända mig? Kan man be om att få träffa en ny (vettig) läkare? Denna läkare tyckte att det var helt ovärt att ens kolla upp. Jag har ju ont i mjukdelarna av ryggen, såklart, men även när de känns bra så återstår smärtan. Smärtan sitter liksom långt inne i vänstra sidan av ländryggen, inget man kommer åt genom att klämma "utifrån". Det blir ju en ganska stor smäll att ramla av från en häst i full galopp ner i asfalt... Även om det kanske inte är något som går att göra något åt, så är det väl prio 1 att veta vad som är fel innan man kan behandla (oavsett om behandling är i form av smärtstillande, sjukgymnastik etc)? Eller är jag väldigt naiv och jobbig som vill veta vad som är fel
Får jag inte bukt på det här så vet jag inte vad jag gör... Kan ju inte leva på alvedon hela mitt liv (obs äter ej alvedon efter de där två veckorna, men det är det enda som har hjälpt lite), men kan inte tänka mig hur jag ska klara plugg/heltidsjobb + någon form av fritid med såhär ont
