Idag hade vi hopplektion igen, men oj, vilket manfall! Det var bara jag från den ordinarie gruppen som kom. De andra två som red var igenridare. En av dem hade ridit lektionen innan och den andra visste inte att vi skulle hoppa och hon ångrade nog att hon red igen på vår hopplektion. Hon var helt livrädd och vågade knappt trava över bommarna. Stackarn.
Jag fick ett brunt connemarasto som jag aldrig sett förut och jag visste inte ens var hon stod. Det visade sig att hon stod i lilla ponnystallet där jag knappt satt min fot, annat än för att besöka kontoret och titta på anslagstavlorna. Ponnyn var inlånad från en annan ridskola för att täcka upp efter en avliden ponny.
Den ponnyn var av det bekvämare slaget, även om hon åtminstone periodvis gick fram rätt bra (med hennes mått mätt
). Ridläraren tyckte att den var lämplig idag eftersom vi skulle hoppa utan att hålla i tyglarna.
Vi fick börja med att trava bommarna, först med tyglar och sedan utan tyglar. Nemas problemas. Alla år av barbackaridning i skogen sitter kvar och balansen var det inga problem med. Sedan byggdes två hinder upp med några travbommar först och ett galoppsprång mellan hindren. Ponnyfröken tyckte de var allför låga och inte värda att hoppas ens. Ridläraren höjde så hon var tvungen att hoppa men det där med framåtbjudningen var det si och så med för ponnyfröken tyckte det var lämpligt med två galoppsprång mellan . Sen höjdes det ännu mer och ponnyn fick lite fart under hovarna. Hon hoppade riktigt trevligt de gånger jag fick fram henne, men några gånger blev det stopp på hinder nummer två när farten inte räckte till.
Jag behöver verkligen öva mer på det här för jag har aldrig hoppat så pass mycket att jag fått in en bra följsamhet över hindren. Första hindret gick ofta bra men på det andra hindret gick det nog bara bra en gång. Svårigheten tyckte jag främst var att hålla fram ponnyn ordentligt och sedan följa med bra över hindren, samtidigt dessutom. Det minsta bekymret var nog att släppa tyglarna vid sprången Det såg ju liksom lika jäkla illa ut oavsett om jag höll i tyglarna eller inte. Vid ett språng tappade jag båda stigbyglarna: look, no hands! No feet! Men jag satt kvar utan större problem. Som sagt, bra balans, kass följsamhet. Ponnyn var ju rätt mjuk att sitta på dessutom.
Det var en kul lektion men jag bävar lite inför hoppkursen i mellandagarna. Jag önskar att jag hade ett trollspö som jag kunde vifta med och omedelbart får en bra hoppsits för som det är nu så skäms man ju.
Ok, så nu vet hela världen hur kasst jag hoppar
Jag fick ett brunt connemarasto som jag aldrig sett förut och jag visste inte ens var hon stod. Det visade sig att hon stod i lilla ponnystallet där jag knappt satt min fot, annat än för att besöka kontoret och titta på anslagstavlorna. Ponnyn var inlånad från en annan ridskola för att täcka upp efter en avliden ponny.
Den ponnyn var av det bekvämare slaget, även om hon åtminstone periodvis gick fram rätt bra (med hennes mått mätt
). Ridläraren tyckte att den var lämplig idag eftersom vi skulle hoppa utan att hålla i tyglarna. Vi fick börja med att trava bommarna, först med tyglar och sedan utan tyglar. Nemas problemas. Alla år av barbackaridning i skogen sitter kvar och balansen var det inga problem med. Sedan byggdes två hinder upp med några travbommar först och ett galoppsprång mellan hindren. Ponnyfröken tyckte de var allför låga och inte värda att hoppas ens. Ridläraren höjde så hon var tvungen att hoppa men det där med framåtbjudningen var det si och så med för ponnyfröken tyckte det var lämpligt med två galoppsprång mellan
. Sen höjdes det ännu mer och ponnyn fick lite fart under hovarna. Hon hoppade riktigt trevligt de gånger jag fick fram henne, men några gånger blev det stopp på hinder nummer två när farten inte räckte till. Jag behöver verkligen öva mer på det här för jag har aldrig hoppat så pass mycket att jag fått in en bra följsamhet över hindren. Första hindret gick ofta bra men på det andra hindret gick det nog bara bra en gång. Svårigheten tyckte jag främst var att hålla fram ponnyn ordentligt och sedan följa med bra över hindren, samtidigt dessutom. Det minsta bekymret var nog att släppa tyglarna vid sprången
Det såg ju liksom lika jäkla illa ut oavsett om jag höll i tyglarna eller inte. Vid ett språng tappade jag båda stigbyglarna: look, no hands! No feet! Men jag satt kvar utan större problem. Som sagt, bra balans, kass följsamhet. Ponnyn var ju rätt mjuk att sitta på dessutom.Det var en kul lektion men jag bävar lite inför hoppkursen i mellandagarna. Jag önskar att jag hade ett trollspö som jag kunde vifta med och omedelbart får en bra hoppsits för som det är nu så skäms man ju.
Ok, så nu vet hela världen hur kasst jag hoppar
