Resfeber!

[lady_vip]

Är det bara jag som lider av resfeber?

Jag tycker egentligen om att resa, älskar att se nya platser och uppleva roliga grejer. Men jag är flygrädd och har ända sedan jag var liten haft en rädsla för att jag ska dö på resande fot och ingen då ska kunna ta hand om mina djur som blir lidande (dödsångest much, nooo ).

Nu har vi bokat en superspännande resa till Mexico i vinter och jag börjar redan reagera... Lång flygning, visst är det väääääldigt kriminellt i Mexico osv. Trots att jag är en logisk person som mycket väl fattar att oddsen inte är emot mig.

Bara jag?

 

[Sleepan]

Sv: Resfeber!

Med tanke på att jag är ganska flygrädd så mår jag med rätt dåligt innan jag ska resa. Sjukt drygt då det tar bort lite av det roliga med resandet...
Jag ÄLSKAR dock att resa, så jag får liksom bortse från det där med flygandet...

2008 flög jag först till till Australien & Nya Zeeland bl.a och sen reste jag i Sydostasien senare samma år, och då släppte flygrädslan en hel del. Men jag är fortfarande nervös och mår lite dåligt.. Senaste flygresorna har jag tagit Atarax faktiskt, och då känns det i alla fall lite bättre...

I sommar ska jag till Spanien och tyvärr blir det mellanlandning i Helsingfors(jävla omväg, med tanke på att vi flyger från Landvetter, haha) vilket jag inte ser fram emot. Meeen, det är värt det

 

[SaraMara]

Sv: Resfeber!

Jag hävdar alltid att jag inte har ngn resfeber alls utan att det bara är "omständigheterna som är besvärliga". Min sambo håller dock inte med.

Jag är inte ett dugg flygrädd - älskar att flyga - men däremot så drabbas jag alltid av ngn form av tvivel inför en resa. "kommer hunden ha det bra"? "Kommer hästen överleva"? "Vad dumt att åka just nu, när det passar så illa till i tiden"? "Kommer det vara värt pengarna"?

Går alltid över så fort jag kommit till flygplatsen så tja, 32 år gammal får jag väl inse att det ofta är lite kombinerad res- och semesterfeber.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Resfeber!

Jag får jättemycket resfeber! Älskar att resa, jobbar med resor och reser väldigt mycket. Längtar så jag dör tills jag ska få åka fram till ungefär kvällen innan - då vill jag inte alls. Helt plötsligt känns det så sorgligt och tråkigt och hemskt att missa fredagsmiddan hos syrran, att jag inte får mysa i min lägenhet under helgen, att jag inte få umgås med mina familj och mina vänner i Sthlm och guuud vad jobbigt det är att flyga och mellanlanda och packa och ÅH vad jag ser tjock ut i allt jag tar på mig och tänk om jag tappar bort mig och varför gör jag det här.

Resfebern brukar släppa lagom tills jag andas utländsk luft. Sen vill jag aldrig åka hem.

Såhär är det jämt för mig. Förutom när jag reser till min kille, men det är ju annorlunda.


Så nej, du är inte ett dugg ensam

 

[MM]

Sv: Resfeber!

Du är inte ensam. Jag hatar att flyga. Klarar inte av det alls men gör det ändå. Skriver ett brev innan jag flyger så alla efterlevande vet vad som gäller om jag dör.
Jag använder mig av sobril för att klara flyget. Det funkar sådär men jag kan vila huvudet i alla fall.

Jag har också gjort en lång flygresa, 13 timmar till Brasilien. Det gick bra men vi var tvungna att mellanlanda både dit och hem och det var det svåraste för jag hatar starten. Nu behövde jag stå ut med det 2 extra gånger.

 

[SaraMara]

Sv: Resfeber!

hahahahaa, förlåt att jag skrattar men oj vad jag känner igen mig...

 

[Riley]

Sv: Resfeber!

Nu reser jag visserligen aldrig några längre sträckor, men jag tappar alltid sugen kvällen innan jag åker. Plötsligt känns allt bara jobbigt och omständigt, jag ser fet ut i mina outfits och hittar inga matchande kläder och herregud, vilka skor ska jag ha, och tänk om jag inte hittar till ställena jag ska till i den nya staden, tänk om flyget är försenat, och fan, det vore ju mycket skönare att stanna hemma och sitta framför PS3t. Jag är inte (längre) flygrädd och har faktiskt ingen aning om varför jag blir så less, men det släpper alltid i samma sekund som jag kliver av flygtåget. Av någon anledning gör att vistas på Arlanda mig alltid på extremt gott humör.

Så du är inte ensam.

 

[Kilauea]

Sv: Resfeber!

Känner igen mig, både i flygrädsla och i ångest över djuren hemma.
Ångest över djuren hemma hade jag bara för ett par veckor sen, när vi skulle bort 5 dagar till bekanta i en annan del av Sverige. Detta trots att djuren var hos både mina och sambons föräldrar där de varit förut.

 

[lady_vip]

Sv: Resfeber!

Delvis kl

Vad skönt ändå att det finns fler!

Ni som är flygrädda, gör ni något åt det? Jag brukar bara ta åksjukepiller eftersom jag blir åksjuk väldigt lätt och dessutom väldigt trött av tabletterna så att jag sover bort det mesta av resan. Men nu har jag funderat på om jag ska investera i det där paketet resebolaget har för de som är flygrädda. Typ KBT på postorder

 

[Sleepan]

Sv: Resfeber!

Jag tycker som sagt att det blev bättre av att resa mer(men det är ju inte alltid så lätt att fixa... ). Och så det där med Atarax de senare resorna...
Sen tycker jag om att hålla mig sysselsatt. Jag har väldigt svårt att somna när jag flyger så en bok eller musik eller något underlättar. Mycket nöjd över att pojkvännen planerar att köpa en surfplatta tills vi ska till Spanien...

 

[Kilauea]

Sv: Resfeber!

Nej jag gör inget åt min flygrädsla. Har tom åkt på semester själv till annat land, dvs utan sällskap jag känner. Det var lite läskigt...
Försöker äta ordentligt innan och andas andas andas. På flyget ser jag till att vara sysselsatt, antingen ta kort om det är bra väder läsa en bok eller se på film. Allt för att distrahera mig själv från att jag är på ett flyg.
Jag är nog mest rädd för en flygkrasch..

 

[MM]

Sv: Resfeber!

Jag håller mig sysselsatt på flyget så jag slipper tänka så mycket på vad som kan hända. Tar mina lugnande och försöker andas. Tar alltid flygmat. Då försvinner lite tid.

Det jag är rädd för är att planet störtar och även för att gå på toa. Jag rör mig inte ur stolen. Tänker jämt att golvet kommer rasa under mig och så åker jag ut. Himla mysiga katastroftankar..

Jag tycker synd om min syster som ska flyga för första gången med mig i sommar. Sitta där med mig som har full panik. Jag brukar panikgråta när planet lyfter så hennes första tankar lär nog inte vara så positiva när hon flyger med mig.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Resfeber!

hahahahaa, förlåt att jag skrattar men oj vad jag känner igen mig...

Haha! Visst är det fint? Det har släppt lite nu när jag reser så mycket som jag gör men det är ändå alltid samma känsla kvällen innan; fan vad jobbigt.

Tur att det är så fantastiskt när man väl är på plats!

 

[frej]

Sv: Resfeber!

Jag är inte ett dugg flygrädd - älskar att flyga - men däremot så drabbas jag alltid av ngn form av tvivel inför en resa. "kommer hunden ha det bra"? "Kommer hästen överleva"? "Vad dumt att åka just nu, när det passar så illa till i tiden"?

ner kommer man alltid................... är inte heller flygrädd men det är väll ljust allt runt omking percis som SaraMaria beskriver det, jag kan ju lägga till mina tre barn på detta, även om min mor tar handom dem och det har ju överlevt tidigare

Det jag oroar mig för är när vi ska nu i helgen mellanlanda i frankfurt på väg till Lissabon om min skoltyska eller den knagliga engelskan jag pratar ska räcka och sedan då våran resväska om vi måste släpa omking på den på flygplatsen i Frankfurt.

jag tror ju det löser sig när vi väl kommer dit............

 

[mandalaki]

Sv: Resfeber!

Jag får jättemycket resfeber! Älskar att resa, jobbar med resor och reser väldigt mycket. Längtar så jag dör tills jag ska få åka fram till ungefär kvällen innan - då vill jag inte alls.

Vad katten beror det där på, jag är ju också sådan! Jag bokar mina resor långt i förväg, gläds besinningslöst åt dem varje dag - ända fram till dagen innan. När jag ska börja packa rasar jag ner i hålet. Vad ska jag iväg dit att göra? Jag har bara verkligen ingen lust!

Det har inte bara att göra med att jag avskyr att packa, jag har liksom tappat lusten för hela resan. Den känns meningslös.

Som tur är går det där över så fort jag kommer till flygplatsen. Jag älskar flygplatser.

Resfeber har jag också. Är inte det minsta flygrädd, tycker bara det är rekord i tristess att flyga. Och jag känner mig inte hissig och ovan vid att resa. Men jag får migrän dagarna innan varje resa och det bör betyda att kroppen går in i ett uppstressat läge. Gissningsvis är det resfeber.

 

[Gabbi]

Sv: Resfeber!

Jag hatar mest att packa, dagarna före. Man kunde tycka att jag borde vara bra på det vid det här laget, men icke.
Kvällen innan slår tanken till, att det är sista natten i min säng på ett tag, och att jag måste flyga dagen efter.
Jag gillar inte att flyga. Visst blir det bättre med långresor, men inte tillräckligt.

 

[mandalaki]

Sv: Resfeber!

Hehe... Såhär beskrev jag vid ett tillfälle min värsta flygresa. Kan säga att min normalt så liberala inställning till barn ombord naggades något i kanten. Flygresan var en tolvtimmars:


Först blev vi försenade 9 timmar. Planet som skulle gå på kvällen lyfte först nästa morgon. En hel charterlast hade alltså häckat på flygplatsen hela natten och var aptrötta när vi gick ombord.

Runt mig på planet satt en stor familj. Minstingen, mellan 6 och 12 månader, reste i sin fars knä. Dvs bakom mig. Det går inte att resa sig med ett barn i famnen utan ett kraftigt ryck i ryggstödet på stolen framför, lärde jag mig snabbt. Och reste sig gjorde pappan hela tiden - eftersom barnet var hemisfärens mest förbannade bebis större delen av resan. Mest förbannad och mest röststark, skulle jag säga. Hon GALLSKREK och pappan RYCKTE i sätet för att kliva ut i gången med henne och så GALLSKREK hon igen och RYCK och SKRIK osv.

I något skede stod pappan ute i gången, höll barnet i vågrätt läge ungefär i sin egen höfthöjd - och då skrek hon alltså rakt in i mitt öra.
Det var rent surrealistiskt.

Men hon var inte värst. Det värsta var hennes farmor/mormor som satt snett framför mig, tvärs över gången. Varje gång den lilla fick ett utbrott lutade sig farmor/mormor ut i gången och brölade saker som BAKA BAKA LITEN KAKA för att lätta upp stämningen.

Vad skulle jag göra? Pluggade ipodens lurar i öronen men ingen musik gick att spela så högt att den överröstade infernot, då hade jag fått tinnitus. Supa ner mig kunde jag inte heller, jag hade redan migrän. Övervägde att börja skära mig i armarna men kniven var ju incheckad, dessutom är jag inte lagd åt självskadebeteende.

Det var alltså bara att härda ut.

Och sedan, när man väl är framme, då spelar ju sånt ingen roll längre, man garvar mest åt det. Förutom när jag träffade en god vän där nere som berättade att hon flugit Novair Excellent, med 140 cm utfälld stol, skärm mot stolsgrannen, trerätters med oxfilé, chablis i glaset osv... DÅ var jag nära att mörda.

 

[cirkus]

Sv: Resfeber!

Och jag är också precis sån.
Vad befriande att veta att jag inte är ensam, jag har skämmits lite på kammaren över att vara så konstig.

Jag älskar också flygplatser och tågstationer. Men jag avskyr att flyga och älskar att åka tåg.

 

[mandalaki]

Sv: Resfeber!

Jag förstår bara inte varifrån det kommer. När jag ska göra spännande saker härhemma så har jag aldrig den där mentala dippen dagen innan. Bara när det gäller resor.

Jag var också rätt säker på att jag var ensam om det.

 

[MM]

Sv: Resfeber!

kl

När tråden ändå är uppe. Är det någon som vet hur man kan lindra lock för öronen när man flyger?
Jag får fruktansvärt ont (!!). Håller för öronen, tuggar tuggummi och försöker stå ut men det är olidligt.