K
Kokopelli
Veckan för midsommar skrapade mr Kokopellihäst upp en till ytan synes minimal sårskada på höger bak precis under där hovskägget skulle ha suttit om han hade haft något. Han har tvångstankar och varje år på bete MÅSTE han bara skada sig nånstans. Ett pyttesår stort som en lillfingernagel och jag upptäckte det inte ens första dagen utan noterade bara att han var onödigt gallig i det benen. Eftersom det var dag två på betet tänkte jag att det var foderomställningen...
(Ett år skar han upp ett stort sår över ögat som fick sys )
Dag två var han dock rejält svullen och varm från hoven upp till kotan och jag upptäckte då det lilla fjuttiga såret.
Tvättade och pillade så gott det gick men kunde inte upptäcka nån flisa åtminstone inte av större mått eller nåt annat. Såret var dock envist och han blev värre och värre öm och rejält tjock vilket kulminerade på midsommarafton . (Naturligtvis blir era hästar sjuka på vardagar? Har veterinärerna överhuvudtaget kunder på vardagar?).
Ingen feber dock och ingen hälta annat än en viss stelhet i svullnaden.. Eftersom han lätt får lymfangit red jag en skrittur alt. promenerade varje dag under denna tid och då gick svullanden tillbaka.(det var min midsommar i spöregn)
Ringde rådgivningen på Agria på midsommaraftonen som sade att jag skulle ha bandagerat med nåt desinficerande och hålla koll på hälta och feber eftersom det troligtvis var en infektion i såret. (Hur fan det kan gå till i detta minisår? Men hästar kan...).
Måndagen efter helgen var såret ok, ömheten och sårsvullnaden borta. Men kvar är en ganska stor galla vid senskidan på det benet. Den ändrar sig inte vare sig han står eller när jag rider. Jag kan inte märka nån hälta men det kan ju vara svårt ibland att märka på ett bakben, särskilt eftersom Kokopelli är lite struttig i största allmänhet även utan gallor och sårskador.
Ringde distriktsveterinär för ca en vecka sedan men fick ett ganska oengagerat svar (sommarvikarie) att de inte kunde göra något och att "de där senskidesgallorna är knepiga". Det var i så fall klinik som gällde för utredning.
- Kan det vara nåt efter skadan, frågade jag.
- Ja, det är inte omöjligt. punkt.
- Jaha. Kan jag inte göra nånting åt det, undrade jag.
- Nej. Bara han inte är halt eller har feber så får du avvakta....
Slut samtal.
Nu frågar jag denna kunskapsbank istället för vikarien på distriktet. Kan jag verkligen inte göra något åt den här gallan? Och varför är gallan kvar? Hur orolig ska jag vara?
Att åka till klinik 13 mil enkel resa för utredning när han inte är halt känns inte så värst aktuellt.
Ibland tänker jag att det var korkat av mig att rida, fast vem vet hade jag inte ridit de där skritturerna kanske det hade blivit riktigt illa? Svullnaden benengick ju ner då.
Gallan däremot verkar ha intagit nåt slags status quo, den går varken upp eller ned....
Än gång en orolig Kokopelli Mana.
(Ett år skar han upp ett stort sår över ögat som fick sys )
Dag två var han dock rejält svullen och varm från hoven upp till kotan och jag upptäckte då det lilla fjuttiga såret.
Tvättade och pillade så gott det gick men kunde inte upptäcka nån flisa åtminstone inte av större mått eller nåt annat. Såret var dock envist och han blev värre och värre öm och rejält tjock vilket kulminerade på midsommarafton . (Naturligtvis blir era hästar sjuka på vardagar? Har veterinärerna överhuvudtaget kunder på vardagar?).
Ingen feber dock och ingen hälta annat än en viss stelhet i svullnaden.. Eftersom han lätt får lymfangit red jag en skrittur alt. promenerade varje dag under denna tid och då gick svullanden tillbaka.(det var min midsommar i spöregn)
Ringde rådgivningen på Agria på midsommaraftonen som sade att jag skulle ha bandagerat med nåt desinficerande och hålla koll på hälta och feber eftersom det troligtvis var en infektion i såret. (Hur fan det kan gå till i detta minisår? Men hästar kan...).
Måndagen efter helgen var såret ok, ömheten och sårsvullnaden borta. Men kvar är en ganska stor galla vid senskidan på det benet. Den ändrar sig inte vare sig han står eller när jag rider. Jag kan inte märka nån hälta men det kan ju vara svårt ibland att märka på ett bakben, särskilt eftersom Kokopelli är lite struttig i största allmänhet även utan gallor och sårskador.
Ringde distriktsveterinär för ca en vecka sedan men fick ett ganska oengagerat svar (sommarvikarie) att de inte kunde göra något och att "de där senskidesgallorna är knepiga". Det var i så fall klinik som gällde för utredning.
- Kan det vara nåt efter skadan, frågade jag.
- Ja, det är inte omöjligt. punkt.
- Jaha. Kan jag inte göra nånting åt det, undrade jag.
- Nej. Bara han inte är halt eller har feber så får du avvakta....
Slut samtal.
Nu frågar jag denna kunskapsbank istället för vikarien på distriktet. Kan jag verkligen inte göra något åt den här gallan? Och varför är gallan kvar? Hur orolig ska jag vara?
Att åka till klinik 13 mil enkel resa för utredning när han inte är halt känns inte så värst aktuellt.
Ibland tänker jag att det var korkat av mig att rida, fast vem vet hade jag inte ridit de där skritturerna kanske det hade blivit riktigt illa? Svullnaden benengick ju ner då.
Gallan däremot verkar ha intagit nåt slags status quo, den går varken upp eller ned....
Än gång en orolig Kokopelli Mana.