Reagerar era hundar på varg?

Krumben

Trådstartare
Där vi bor finns det mycket varg. Hunden här hemma brukar vara ganska känslig och kunna reagera starkt på saker i omgivningen. När vi har hört vargar yla, verkar han dock inte bry sig ett smack! Igår kväll ylade de starkare än någonsin och jag var snabb som attans att koppla honom, men han verkade bara tro att vi skulle träna något och började spontant göra trix när jag stod passiv och lyssnade 😅

Kan det vara så att han ändå är hyfsat van vid deras närvaro, bara att de inte brukar låta? Vargspillning är vanligare än ylandet, enligt min bedömning. Vi har bl.a. haft vargspillning vid brevlådan (bekräftad av länsstyrelsen) och flera längsmed vägen där vi bor. Även spår i snön förstås.
 
Där vi bor finns det mycket varg. Hunden här hemma brukar vara ganska känslig och kunna reagera starkt på saker i omgivningen. När vi har hört vargar yla, verkar han dock inte bry sig ett smack! Igår kväll ylade de starkare än någonsin och jag var snabb som attans att koppla honom, men han verkade bara tro att vi skulle träna något och började spontant göra trix när jag stod passiv och lyssnade 😅

Kan det vara så att han ändå är hyfsat van vid deras närvaro, bara att de inte brukar låta? Vargspillning är vanligare än ylandet, enligt min bedömning. Vi har bl.a. haft vargspillning vid brevlådan (bekräftad av länsstyrelsen) och flera längsmed vägen där vi bor. Även spår i snön förstås.
Jag tror att det kan vara väldigt svårt att läsa av. Om jag drar paralleller till hur olika hundar reagerar på vildsvin så är det inte ovanligt att hundar som är rädda och inte vågar jaga vildsvin, är helt obrydda av spåret. De liksom låtsas att det inte finns något vilt i såten och signalerar att det inte är intressant att söka vidare där. En annan hund kan däremot vara jätteintresserad på samma spår och vågar gå in och leta vidare.
 
Jag tror att det kan vara väldigt svårt att läsa av. Om jag drar paralleller till hur olika hundar reagerar på vildsvin så är det inte ovanligt att hundar som är rädda och inte vågar jaga vildsvin, är helt obrydda av spåret. De liksom låtsas att det inte finns något vilt i såten och signalerar att det inte är intressant att söka vidare där. En annan hund kan däremot vara jätteintresserad på samma spår och vågar gå in och leta vidare.
Intressant!

Ja han intresserar sig för annat vilt. Annars brukar han reagera på sådant han är obehagligt/skrämmande genom att fäkta, så att säga. Jag tycker dock att det är udda att han kan reagera på en hund som skäller långt borta, men bli otålig och vill fortsätta träna när vargarna ylar. Vi hörde dem två gånger i veckan, om än lite längre bort ena gången.
 
Hundar reagerar nog olika, och vad som gör att de reagerar olika är nog svårt att säga. Tidigare erfarenheter spelar säkert in, om de haft sådana.

Enda gången jag säkert vet om att mina hundar stött på varg var när vi var i Tyskland och jagade för 7-8 år sedan. Min wachteltik jagade som tusan första timmen, för att sedan sitta under mitt torn och morra i två timmar. Mitt ex satt med min dåvarande wachtelhane några hundra meter bort och han jagade obrytt hela tiden.

Först på samlingen efteråt fick vi reda på att passkytten som satt mellan oss hade haft fyra vargar på sitt pass. Min wachtelhane hade följt deras spår flera hundra meter innan han brutit och gått tillbaka för att jaga vidare på annat.

Min nuvarande wachtelhane jagar inte vildsvin längre, och han ignorerar helt spåren. Han är däremot väldigt intresserad av rovdjursspår, dels räv men framförallt lodjur gör honom helt galen. Han har också ett väldigt stort intresse för tamkatt, så det hänger väl ihop. Har vad jag vet inte gått på vargspår.

Jag har kompisar med hundar som används till vargjakt och de hundarna beter sig lika på vargspår som på björn, lo och räv.
 
Vet en gång det varit varg ute vid stugan och då hade jag tre hundar som brukar springa fritt nästan gick fot hos mig under en del av promenaden.

Annars har vi haft en grävling flera år därute med som hundarna gått fram till o hälsat på 🤪 som att de kände varandra.
 
Hundar reagerar nog olika, och vad som gör att de reagerar olika är nog svårt att säga. Tidigare erfarenheter spelar säkert in, om de haft sådana.

Enda gången jag säkert vet om att mina hundar stött på varg var när vi var i Tyskland och jagade för 7-8 år sedan. Min wachteltik jagade som tusan första timmen, för att sedan sitta under mitt torn och morra i två timmar. Mitt ex satt med min dåvarande wachtelhane några hundra meter bort och han jagade obrytt hela tiden.

Först på samlingen efteråt fick vi reda på att passkytten som satt mellan oss hade haft fyra vargar på sitt pass. Min wachtelhane hade följt deras spår flera hundra meter innan han brutit och gått tillbaka för att jaga vidare på annat.

Min nuvarande wachtelhane jagar inte vildsvin längre, och han ignorerar helt spåren. Han är däremot väldigt intresserad av rovdjursspår, dels räv men framförallt lodjur gör honom helt galen. Han har också ett väldigt stort intresse för tamkatt, så det hänger väl ihop. Har vad jag vet inte gått på vargspår.

Jag har kompisar med hundar som används till vargjakt och de hundarna beter sig lika på vargspår som på björn, lo och räv.
Intressant det där hur olika de reagerar på olika djur.

Min husky är ju intresserad av att jaga allt vilt, men reagerar olika på rådjur, katt, räv och kanin. Räv och kanin gör honom helt galen, rådjur triggar honom men han kan bryta, katt också. Känner han doften av räv och kanin beter han sig verkligen som en tok och går helt upp i det.

Vore intressant att se hur han reagerar på varg, men tror inte han bryr sig så noga. Han brukar inte reagera mer än att man märker att han spårar i skogen efter djur, avledbar osv, kan vara varg, rådjur, viltsvin osv, det vet jag ju inte. De gånger han betett sig helt knäpp har vi tydligt sett räv och kanin så där vet jag skillnaden.
 
Den enda gangen jag sett nagon av mina hundar reagera pa vilt ar Miss Mandy nar hon nosade pa super farsk grizzly bajs. Hon kastade sig bakat och ville inte stanna dar.

Hon har nosat pa varg bajs och nar vi kom uppfor en kulle och en stor bjorn stod pa bakbenen och at bjornbar 15 meter bort nar vi kom upp pa kullen. Bjornen tittade pa oss, Mandy satte sig lugnt vid min sida nar jag stannade ... sedan vande vi lungt (well, kanske inte sa lungt, men sakta och till synes utan att ha brottom) och gick tillbaka dar vi kom ifran utan att Mandy visade nagon reaction alls.
Jag har ibland funderat pa om bjornen vars bajs hon luktade pa atit en hund, eller vad det var som fick det sa skrammande.
 
Gissa blir en RR på varg ,räv o grävling och så rusar hon runt o frustar. Öga mot öga med en grävling långt större än henne backade hon inte en cm, jag skrek som en idiot för den hade krossat henne
 
nar vi kom uppfor en kulle och en stor bjorn stod pa bakbenen och at bjornbar 15 meter bort nar vi kom upp pa kullen. Bjornen tittade pa oss, Mandy satte sig lugnt vid min sida nar jag stannade ... sedan vande vi lungt (well, kanske inte sa lungt, men sakta och till synes utan att ha brottom) och gick tillbaka dar vi kom ifran utan att Mandy visade nagon reaction alls.

:eek: Ni gjorde vad? Hade jag hamnat i det läget hade jag nog slitit upp alla hundar i famnen och lagt benen på ryggen :o:rofl: Inte en chans att jag skulle kunna ta det så coolt som det låter som att ni gjorde! :bow:
 
För att svara på trådens ämne också. Antingen har vi inga vargar alls här omkring (det finner jag osannolikt) eller också bryr sig ingen av hundarna alls. De har aldrig visat någon reaktion som skulle antyda att de hört/luktat varg eller något annat "otäckt".

Småhundarna reagerar inte särskilt på några spår, flattarna är väldigt intresserade av hare/kanin och rådjursspår. Om de ser en flock rådjur bryr de sig dock inte alls :D
 
:eek: Ni gjorde vad? Hade jag hamnat i det läget hade jag nog slitit upp alla hundar i famnen och lagt benen på ryggen :o:rofl: Inte en chans att jag skulle kunna ta det så coolt som det låter som att ni gjorde! :bow:

Inte en chance att jag skulle kunna slita upp en 85 lbs rottis i famnen ... Jag stod som forstenad och stirrade pa bjornen, den var SUPER stor dar den stod pa bakbenen och stirrade tillbaka medan den holl undan en tunn liten bjornbars kvist med en enrom tass, medan jag "problem solved". Det vill saga jag stod dar medan jag i panik tankte, "VAD ska jag gora nu" och VAD gor bjornen om vi springer tillbaka" och hjarnan skrek ett mer onyanserat "HJALP"!
Det var ett powerful ogonblick i mitt liv ...

Nagon timma senare tog jag ut Princess Diva, som var runt 6-7 manader. Den gangen pratade jag mycket hogt med henne, och sjong nar jag inte pratade ... nar vi gick forbi dar bjornen statt tidigare sa skulle Diva absolut in i skogen mitt emot bjornbars buskarna, men da hon var kopplad sa kom hon ju ingen stans. Vi gick nagon timma till innan vi kom tillbaka till bjornbars snaren ... och Diva stretade for att komma in i skogen mitt emot igen.
Nar vi kom upp pa kullen dar Mandy och jag stannat vande jag mig om ... och bjornen var tillbaka till bjornbaren. Jag gissar att den gatt in i skogen nar den horde oss komma narmare for den hade lika lite lust att komma nara oss som jag hade att komma nara den.
 
Vi mötte varg när vi var ute med kusinens yorkie en gång för många herrans år sedan och den hunden blev orolig... men det hade hon kunnat bli vid möte med en stor, löshund oavsett. Vi vände om och gick hem.

När jag mötte björn med min terriertant lös satte hon av efter den som en annan idiot! Jag sprang efter och gastade som en mistlur och den stackars björnen sprang ut i skogen i ren förskräckelse.
Hon var intresserad av alla viltspår.
 
Inte en chance att jag skulle kunna slita upp en 85 lbs rottis i famnen ... Jag stod som forstenad och stirrade pa bjornen, den var SUPER stor dar den stod pa bakbenen och stirrade tillbaka medan den holl undan en tunn liten bjornbars kvist med en enrom tass, medan jag "problem solved". Det vill saga jag stod dar medan jag i panik tankte, "VAD ska jag gora nu" och VAD gor bjornen om vi springer tillbaka" och hjarnan skrek ett mer onyanserat "HJALP"!
Det var ett powerful ogonblick i mitt liv ...

Nagon timma senare tog jag ut Princess Diva, som var runt 6-7 manader. Den gangen pratade jag mycket hogt med henne, och sjong nar jag inte pratade ... nar vi gick forbi dar bjornen statt tidigare sa skulle Diva absolut in i skogen mitt emot bjornbars buskarna, men da hon var kopplad sa kom hon ju ingen stans. Vi gick nagon timma till innan vi kom tillbaka till bjornbars snaren ... och Diva stretade for att komma in i skogen mitt emot igen.
Nar vi kom upp pa kullen dar Mandy och jag stannat vande jag mig om ... och bjornen var tillbaka till bjornbaren. Jag gissar att den gatt in i skogen nar den horde oss komma narmare for den hade lika lite lust att komma nara oss som jag hade att komma nara den.

Inte en chans att jag skulle kunna slita upp vårt hundgäng i famnen heller - men i en sådan situation skulle jag nog klara det omöjliga av ren panik :nailbiting:
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
35 857
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Mata småfåglarna
  • Klippa hund
  • Kattbilder #10

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp