Rädsla över att betäcka

[-Lilla My-]

Jag har ett 11 år gammalt halvblodssto som jag håller väldigt nära mitt hjärta. Jag har haft henne sedan hon kvar knappt 5 år gammal och jag har själv utbildat henne och tävlat henne upp till La-nivå. Hon och jag är väldigt olika men på något märkligt sätt så har vi ändå funnit ett sätt att kommunicera på, ett sätt som gör att vi ändå kan stå ut med varandra dag in och dag ut. Vi älskar varandra. Hon är en riktig enmanshäst. Ingen annan kan rida henne som jag kan. Ingen annan får. Hon är "mammas prinsessa". Det kan bero på att bara jag har ridit henne genom åren. Hon har bara van vid mitt ridsätt men det kan även bero på att hon är lite speciell. Hon kräver en ryttare med mycket känsla och lugn då hon har rätt mycket nerver.

De senaste två åren har hon verkat i aveln. Jag har en helt fantastisk 1 åring efter henne som jag har stora förhoppningar om inför framtiden. I år blev det tyvärr inget föl. Det var en svår förlossning och fölet var dödfött. Jag höll även på att förlora mitt sto. Det var faktiskt väldigt, väldigt nära. Jag är så evigt tacksam att jag får ha henne kvar hos mig och för att hon återhämtat sig så fint som hon ändå har. Det var en fruktansvärd dag, både för mig och för mitt sto.

Hon är noga undersökt av veterinär nu efter sista fölningen och bakteriprov är taget. Hon är hel och fin och enligt veterinären kan hon bli betäckt och få fler föl utan tvekan men nu kommer jag till det jag oroar mig över. Vad tror ni om nästa fölning? Kommer den att vara lätt eller kommer den att vara svår som sist? Hur stor chans är det att allt går åt skogen nästa gång? Vad har ni för erfarenheter?

Hur har era stons fölningar varit? Lika smidiga eller lika svåra eller lite från gång till gång? Vad tycker ni?

Jag kanske ska berätta att fölet inte låg fel inuti i henne men att förlossningen var svår eftersom att fölet var dött och inte själv hjälpte till med att komma ut. Den dog dessutom under de sista två dygnen innan fölningen för två dagar tidigare hade jag ute veterinär som lyssnade och då var allt okej. Det lilla livet måste ha dött antingen någon gång under de två dygnen eller precis innan fölningen. Vem vet, nu är det som det är.

Jag vill att mitt sto ska ha fler föl och jag vet att hon också vill men jag vill inte behöva vara rädd när det kommer till förlossningen. Har ni förlorat föl någon gång? Har ni betäckt om stona? Hur tänkte ni?

Jag behöver få hjälp med att komma över rädslan. Hur ska jag göra?

 

[nexxa]

Sv: Rädsla över att betäcka

Jag kan förstå din rädsla och är nog ingen bra pepping alls i ett sådant läge. Känns det för riskfyllt hade jag väntat ut din fina 1 åring och betäckt den sen när den är äldre

 

[Masse]

Sv: Rädsla över att betäcka

Att det blir en svår fölning med ett dött föl är inget konstigt och inget som betyder att det kommer att bli likadant nästa gång. Har själv haft en sådan där det sedan gick efter regelboken vid de kommande förlossningarna
Så det är mer upp till dig själv att fundera på om du klarar det mentalt. Kanske hade det underlättat lite om du hade vetat varför fölet var dött. Av ditt inlägg att döma så antar jag att det inte obducerades.

 

[maria_b]

Sv: Rädsla över att betäcka

Mitt sto hade också en riktigt svår förlossning för tre år sedan, då fölet var dött och stoet blev väldigt medtagen och fick komplikationer av fölningen. Efter undersökningar och behandlingar så fick vi klartecken att betäcka om vilket vi gjorde. Året efter så fölade hon på sju minuter från det att vattnet gick. Tre krystvärkar så var fölet ute och stoet var inte ens synligt svettig.

Om fölet var dött innan ditt sto födde det så är det inte konsitgt att hon hade en svår förlossning. Om hon nu är undersökt av veterinär och har fått klartecken så kan du förhoppningsvis lita på det. En fölning är alltid en risk, både för sto och föl, men med tanke på omständigheterna runt ditt stos förlossning så tror jag nog inte att att där större risk för just ditt sto än någon annans att det går snett.

Mvh Maria

 

[A-K.Eng]

Sv: Rädsla över att betäcka

Jag har också haft ett sto med svår förlossning och ett dödfött föl.

Som jag förstår det så var det en kastning av fullgånget föl. Men stoet var inte fysiskt redo för det. Banden inte släppta. Då tar det mer tid för ett föl att ta sig igenom. Plus att det sägs att ett levande föl "hjälper till" att ta sig ut.

Fölningen året därpå gick fruktansvärt lätt o snabbt. Mamma sto behövde knappt ta i. Allt gick perfekt!

Att vårt sto kastade kan ha berott på navlesträngsomvridning hos fölet. Det dog och stoet kastade. Vet fler som råkat ut för det och kastning är jobbigt, det tar tid.

Betäck du om om veterinär gett dig klartecken.

 

[Kajkan]

Sv: Rädsla över att betäcka

Mitt sto hade ingen svår förlossning men vi fick avliva fölet 24h efter det fötts efter att de brutit benet när det var en timma gammalt. Så någon erfarenhet av svåra förlossningar har jag inte men jag delar din rädsla för att betäcka om. Under det dygn det tog innan mitt föl kunde avlivas var det enda jag kunde tänka DET HÄR GÖR JAG ALDRIG OM. De första veckorna var förfärliga och jag blev bara upprörd när alla sa att det är bara att göra ett nytt försök. Men efter en månad insåg att jag kommer aldrig komma över detta om jag inte gör ett nytt försök. Inte förrän den dag det står ett friskt föl i hagen så kommer jag kunna gå vidare. Så vi valde att betäcka om men nu när hon är konstaterad dräktig känner jag ingen glädje utan bara rädsla. Borde jag nöjt mig och varit mer ödmjuk inför det faktum att stoet överlevt? Och är det verkligen rätt av mig att utsätta henne för det trauma som det är att förlora ett föl igen? För vad än alla optimistiska människor säger så kan ju precis samma sak hända igen. Bara för att man förlorat ett föl finns det ju inget som säger att du inte kommer kunna förlora fler. Och min tanke på att återigen behöva se ett föl plågas ett dygn helt i onödan bara för att inga veterinärer arbetar just då, är just nu närmast outhärdlig. Eftersom min oro är så stark kan jag i efterhand se att den här ombetäckningen verkligen inte var mitt bästa beslut. Jag borde tänkt ett varv till. Nu tror jag inte alls att du visserligen behöver vara bekymrad för att det ska ske igen, första gången gick ju bra. Den svåra förlossningen berodde ju sannolikt på att fölet var dött.Vad jag menar med mitt svammel är ju att bara du kan känna vad som är bäst för att gå vidare. Rent medicinskt är ju inga problem. Frågan är hur mycket oro man mentalt ska utsätta sig för men å andra sidan är det väl så här det kan vara att hålla på med avel. Ibland vinner man, ibland förlorar man.

 

[A-K.Eng]

Sv: Rädsla över att betäcka

Alltså, det går inte illa så ofta som det går bra. Jag sade själv att aldrig mer att jag betäcker stoet igen. Vilket jag naturligtvis gjorde. Och det ångrar jag inte. Det var värt varenda minut av vånda och oro. Man kan inte annat än vara nöjd med våran lille Lanzelot.

Hästar är klokare än vi, de tar sådant här bättre än vad vi gör. Det accepterar och går vidare även om de sörjer. Så upplever jag det iallafall.

 

[via]

Sv: Rädsla över att betäcka

Komma över rädsla är en sak. Då bör du nog betäcka igen om det är det viktiga.
Om stoet är viktigare för dig än vad ett eventuellt föl är, hade jag inte betäckt. Fölningar är ALLTID en risk. Om stoet är din drömhäst och rasen överlever gott utan hennes bidrag i aveln hade jag köpt ett föl, eller lånat/köpt ett annat sto att betäcka.
Jag har sex fölston, men de är just fölston, ingen av dem finns här för någon annan anledning. Om jag hade en häst som jag hade lagt ett stort arbete på att få att fungera, som jag hade ett väldigt speciellt föhållande till skulle hon behöva tillföra väldigt mycket till aveln innan jag valde att avla på just det stoet.

 

[-Lilla My-]

Sv: Rädsla över att betäcka

Jag kan förstå din rädsla och är nog ingen bra pepping alls i ett sådant läge. Känns det för riskfyllt hade jag väntat ut din fina 1 åring och betäckt den sen när den är äldre

Det är en valack.

 

[-Lilla My-]

Sv: Rädsla över att betäcka

Mitt sto har alla kvalitéer för både en bra ridhäst och ett bra avelssto. Hon var en fantastisk mamma till sin numera 1 år gamla avkomma. Han har ärvt hennes fantastiska temperament och hennes vackra huvud. Han är högrest, korrekt och med mycket bra ben. Han rör sig precis om henne, samma mjuka vägvinnande gång. Han har sedan fått sin pappas massa och hans snälla ögon.

Jag ser inte hästar som bara hästar, som du verkar göra med dina hästar(?) utan jag ser dom som individer, änglar, var och en har sin personlighet och sitt hjärta. Vissa berör oss dock djupare än andra, kanske för att man "klickar" med dom, precis som när man blev kär i sin pojkvän, det bara "klickar". Om man möter en sådan häst som allt bara säger pang bom med, då förstår man vad kärleken till en häst verkligen är.

Mitt sto betyder allt för mig men både hon och jag älskar fölungar och eftersom att hon är så fin och har visat sig nedärva sig mycket bra ser jag ingen nackdel med att ha henne i aveln. Som flera av er skriver, det går säkert bra nästa gång.

 

[via]

Sv: Rädsla över att betäcka

Jag ser inte hästar som bara hästar, som du verkar göra med dina hästar(?) utan jag ser dom som individer, änglar, var och en har sin personlighet och sitt hjärta. Vissa berör oss dock djupare än andra, kanske för att man "klickar" med dom, precis som när man blev kär i sin pojkvän, det bara "klickar". Om man möter en sådan häst som allt bara säger pang bom med, då förstår man vad kärleken till en häst verkligen är.

Mitt sto betyder allt för mig men både hon och jag älskar fölungar och eftersom att hon är så fin och har visat sig nedärva sig mycket bra ser jag ingen nackdel med att ha henne i aveln. Som flera av er skriver, det går säkert bra nästa gång.

Jag ser också mina hästar som individer, men de hästar jag har i aveln är inköpta för just detta. Jag älskar dem också, men jag har inte lagt flera års utbildning på dem och byggt en djup relation till var och en av dem. Skulle de inte vara fölston skulle jag inte ha dem. Jag har andra hästar också, av andra anledningar.
Det är just detta som är min poäng. När du har den djupa relation som du har till den här hästen, är det verkligen värt risken med att ta ett föl då?
Har hon SÅ otroligt mycket att tillföra aveln att det är värt risken att du kanske förlorar ditt sto som betyder så mycket för dig?

 

[-Lilla My-]

Sv: Rädsla över att betäcka

Varför skulle hon gå och dö?

 

[via]

Sv: Rädsla över att betäcka

Det ÄR en risk att betäcka. OM det går åt skogen går det ofta rejält åt skogen. Oftast går det bra.
Själv har jag haft en osannolik tur så här långt, med 23 fölningar hittills och alla lever, både ston och föl.
En av mina elever betäckte sitt högt älskade sto och förlorade både sto och föl vid fölningen.
En annan person i min närhet har tagit 5-10 föl de senaste åren och nästan varenda fölning har gått åt skogen på ena eller andra sättet.
Katastroffölningar förekommer, så är det bara.
Du gör som du vill såklart.
Lycka till med vad du än bestämmer dig för.

 

[Hairspray]

Sv: Rädsla över att betäcka

Var med om en förfärlig fölning, stoet hade haft problem året innan men klarade sig. Men denna gångne gick allt åt skogen. Fölet klarade sig men fick akut avliva stoet, fölet hade fått med sig tarmar och hela skitet ur. Dom gav henne massa smärstillande och dom försökte allt va de kunde. Men tills slut sa veterinärer att hon hade lidit klart:'(. Fölet mår prima fick en extra mamma . De kunde inte heller dra in allt igen då fölet hade "spräckt" henne när allt följde med ut.
Så om ja hade vart du hade ja väntat.
Mion chef skulle ha ringt mig men hon kände på sig att de skulle gå åt skogen och de skulle vart min första fölning. Hon valde att inte ringa för hon ville att ja skulle vara med på en fin och lätt fölning Väldigt glad över att hon inte ringde..

 

[Sidekick]

Sv: Rädsla över att betäcka

kl

Jag tycker det låter på dig som om du ska hitta en annan häst att betäcka, eller låta bli.
Går det åt skogen kommer du aldrig förlåta dig själv.
Och hästar 'älskar' inte fölungar, det är endast instinktivt så jag tror att hon klarar sig utan också.