Tycker man att någonting ligger högre i pris än man är villig att ge brukar jag skriva det till personen.
"Hej! Är mycket intresserad av din sadeln, men jag har en budget på 7.500:-. Hur ställer du dig till det?"
Man börjar ju inte trasha sadeln och säga att det är en massa fel på den, eller att personen är helt störd som vill ha mer pengar än man vill ge. Man köper ju inte en kass sadel och priset är alltid en förhandlingsfråga. Alltid.
Jag kan påtala fel på tex en sko med en fläck i en affär där varan förväntas vara ny, men aldrig på en begagnad vara!
Begagnat är begagnat, liksom, och det betingar det värde som köparen är villig att ge.
Däremot kan jag tänka mig att ställa en fråga, släpper du den för några hundra mindre eftersom sadelskyddet i original saknas?
Jag har dock förundrats över dem som skriver "värderad till 20 000 av sadelmakare" och så säljer man dem för 17000.
Värdet är väl vad man får den såld för?
Jag har en dressyrsadel som varit svår att sälja. I butiken där man kan lämna in den för försäljning rekommenderade de mig att begära 8000 kr.
Var det en "sadelmakares värdering"?
Det har dock visat sig vara helfel. Efter flera prissänkningar så här intresset varit ljumt, för att inte säga obefintligt.
Nu är det dock ett intresse, vilket beror på - just det, priset.
Priset ligger därmed i nivå med "marknadsvärdet", helt klart.
Betydligt under de 8000 som den "värderades" till.
Men jag kanske bara hade otur och träffade på en okunnig personal i butiken? Eller är marknaden så nyckfull?