Allavarlika
Trådstartare
Efter vi åkt hem ifrån min pojkvæns væns 40 årsfest kænner jag att jag behøver lite pepp, tips och idéer utifrån... eller så vill jag bara skriva av mig lite. Tack før du ville titta in.
bakgrund: Jag har en pojkvæn sedan øver ett år tillbaka. Vi har ett fantastiskt førhållande med mycket kærlek och plats før varandra. Før ett par månader sedan flyttade jag in hos honom och vi lever nu tillsammans och det går finamang.
Han har tre superfina barn som bor hær varannan vecka och allt med dem går som på ræls. Med andra ord ær det I princip prima ballerina och vi har inga jætteproblem som hænger øver oss...
Nu till situationen: Igår kom vi hem ifrån en 14 dagars semester tillsammans med barnen. Det har varit fantastiskt och gått jætte bra. Min relation med barnen har utvecklats, vilket jag (och sækert också han) ær jætte glad och stolt øver. Jag jobbar mycket før att det ska bli bra før oss alla och barnen tycker verkligen om mig och jag dem. Nemas problemas.
Efter 14 dagar ær jag dock lite mør I kroppen. Vi har rest mycket och varit vældigt aktiva I 14 dagar så jag såg fram emot att få komma hem. Men samma dag som vi kom hem hade en av min pojkvæns bæsta vænner 40 års fødelsedagsfest och vi var bjudna. Jag sa att jag var trøtt (men ville gærna følja med før det betyder mycket før honom). Han svarade att han sagt till de andra att de inte skulle førvænta något och att vi nog skulle åka hem igen vid midnatt.
Min pojkvæn ælskar sina vænner och jag visste att det nog skulle stræcka sig liiite længre æn så, men sa inget och bjød på det. Precis som jag trodde var det en supermysig fest och alla var glada. Det var andra gången jag træffade hans vænner och deras flickvænner/fruar och jag kænde att det gick lite bættre den hær gången. Jag ville ge honom plats till att ha det kul, så jag minglade lite før mig sjælv och hade det trevligt.
Vid 24-tiden næmnde jag igen att jag var trøtt bara før att han inte skulle glømma. Øgonen blev trøtta, jag skulle køra hem och jag har næstan somnat framfør ratten førr och ønskar inte gøra det igen... Men jag ville gærna ge honom med tid eftersom han inte ser sina vænner så ofta.
På en punkt står han och jag tillsammans och pratar med en av hans vænner och trøttheten slår mig. Før att inte stå och glo som en idiot går jag ut och sætter mig utan att sæga något. Lite senare kommer vænnen ut och gør mig sællskap. Fler kommer in I samtalet och jag uppfattar det som något trevligt (att jag kan mingla utan pojkvænnens hjælp). Fortfarande ær jag trøtt och vill egentligen hem... Pojkvænnen kommer ut før att se hur jag har det och går sedan vidare in I ett samtal længre bort. Klockan ær 1.30 och jag kænner att jag nog måste dra mig. Lite motvilligt sæger jag till pojkvænnen att jag måste køra nu och han ber om 10 min, vilket han får.
Vi ær dem som kom sist till festen och blir dem som åker først. hejdåprocessen skyndas på av mig eftersom pojkvænnen tenderer till att dra ut på det. Væl I bilen berættar han att några av hans vænner frågade vad det var med mig och om jag var sur. Att han sjælv tyckte jag inte hade haft lika roligt som førsta gången jag møtte dem osv... Jag førklarade att jag tyckte det gick BÆTTRE den hær gången och att jag bara var trøtt.
Vi kom hem och sov... vaknade och såg att han stirrade in I væggen. Jag frågade såklart hur han hade det och han kom igen in på det som "hænde" igår. Vi pratade om det och ær nu eniga om att det ær færdigpratat.
Det jag vill ha hjælp med: Hans vænner betyder oerhørt mycket. Jag vill så gærna visa mig från min bæsta sida och igår kunde jag inte det eftersom jag var trøtt. Jag tycker generellt det ær lættare att prata med mænnen æn kvinnorna då det ær vældigt barnorienterade, medans mænnen pratar om annat. Jag tycker att jag nog lægger ner lite mycket energi på att "vara bra" och blir dærfør tidigare trøtt æn min pojkvæn.
Han ser dem inte så ofta så jag vill gærna vara dær och ge 100 %. Efter igår ær jag lite mer taggad till næsta gang, men jag vet inte riktigt vad jag kan gøra bættre...
Vad vill jag då med det hær? Finns det någon som kænner igen sig? Har du något mingeltips? Kul æmnen att diskutera? Generellt hur man ger ett gott intryck? Vad vill kvinnor I 35-45 årsåldern prata om? Vi har inte många gemensamma vænner - hur ær er relation till pojkvænnens vænner?
Jag førstår ju att jag bara ska vara mig sjælv, men jag vill bara få något mer konkret att tænka på att jag kan gøra. Jag vill bara ha någon att diskutera det hær med...
Førstår om det ær lite flummigt
bakgrund: Jag har en pojkvæn sedan øver ett år tillbaka. Vi har ett fantastiskt førhållande med mycket kærlek och plats før varandra. Før ett par månader sedan flyttade jag in hos honom och vi lever nu tillsammans och det går finamang.
Han har tre superfina barn som bor hær varannan vecka och allt med dem går som på ræls. Med andra ord ær det I princip prima ballerina och vi har inga jætteproblem som hænger øver oss...
Nu till situationen: Igår kom vi hem ifrån en 14 dagars semester tillsammans med barnen. Det har varit fantastiskt och gått jætte bra. Min relation med barnen har utvecklats, vilket jag (och sækert också han) ær jætte glad och stolt øver. Jag jobbar mycket før att det ska bli bra før oss alla och barnen tycker verkligen om mig och jag dem. Nemas problemas.
Efter 14 dagar ær jag dock lite mør I kroppen. Vi har rest mycket och varit vældigt aktiva I 14 dagar så jag såg fram emot att få komma hem. Men samma dag som vi kom hem hade en av min pojkvæns bæsta vænner 40 års fødelsedagsfest och vi var bjudna. Jag sa att jag var trøtt (men ville gærna følja med før det betyder mycket før honom). Han svarade att han sagt till de andra att de inte skulle førvænta något och att vi nog skulle åka hem igen vid midnatt.
Min pojkvæn ælskar sina vænner och jag visste att det nog skulle stræcka sig liiite længre æn så, men sa inget och bjød på det. Precis som jag trodde var det en supermysig fest och alla var glada. Det var andra gången jag træffade hans vænner och deras flickvænner/fruar och jag kænde att det gick lite bættre den hær gången. Jag ville ge honom plats till att ha det kul, så jag minglade lite før mig sjælv och hade det trevligt.
Vid 24-tiden næmnde jag igen att jag var trøtt bara før att han inte skulle glømma. Øgonen blev trøtta, jag skulle køra hem och jag har næstan somnat framfør ratten førr och ønskar inte gøra det igen... Men jag ville gærna ge honom med tid eftersom han inte ser sina vænner så ofta.
På en punkt står han och jag tillsammans och pratar med en av hans vænner och trøttheten slår mig. Før att inte stå och glo som en idiot går jag ut och sætter mig utan att sæga något. Lite senare kommer vænnen ut och gør mig sællskap. Fler kommer in I samtalet och jag uppfattar det som något trevligt (att jag kan mingla utan pojkvænnens hjælp). Fortfarande ær jag trøtt och vill egentligen hem... Pojkvænnen kommer ut før att se hur jag har det och går sedan vidare in I ett samtal længre bort. Klockan ær 1.30 och jag kænner att jag nog måste dra mig. Lite motvilligt sæger jag till pojkvænnen att jag måste køra nu och han ber om 10 min, vilket han får.
Vi ær dem som kom sist till festen och blir dem som åker først. hejdåprocessen skyndas på av mig eftersom pojkvænnen tenderer till att dra ut på det. Væl I bilen berættar han att några av hans vænner frågade vad det var med mig och om jag var sur. Att han sjælv tyckte jag inte hade haft lika roligt som førsta gången jag møtte dem osv... Jag førklarade att jag tyckte det gick BÆTTRE den hær gången och att jag bara var trøtt.
Vi kom hem och sov... vaknade och såg att han stirrade in I væggen. Jag frågade såklart hur han hade det och han kom igen in på det som "hænde" igår. Vi pratade om det och ær nu eniga om att det ær færdigpratat.
Det jag vill ha hjælp med: Hans vænner betyder oerhørt mycket. Jag vill så gærna visa mig från min bæsta sida och igår kunde jag inte det eftersom jag var trøtt. Jag tycker generellt det ær lættare att prata med mænnen æn kvinnorna då det ær vældigt barnorienterade, medans mænnen pratar om annat. Jag tycker att jag nog lægger ner lite mycket energi på att "vara bra" och blir dærfør tidigare trøtt æn min pojkvæn.
Han ser dem inte så ofta så jag vill gærna vara dær och ge 100 %. Efter igår ær jag lite mer taggad till næsta gang, men jag vet inte riktigt vad jag kan gøra bættre...
Vad vill jag då med det hær? Finns det någon som kænner igen sig? Har du något mingeltips? Kul æmnen att diskutera? Generellt hur man ger ett gott intryck? Vad vill kvinnor I 35-45 årsåldern prata om? Vi har inte många gemensamma vænner - hur ær er relation till pojkvænnens vænner?
Jag førstår ju att jag bara ska vara mig sjælv, men jag vill bara få något mer konkret att tænka på att jag kan gøra. Jag vill bara ha någon att diskutera det hær med...
Førstår om det ær lite flummigt