Pepps första ensamvandring!

Ensamvandringen som inte blev som jag tänkt mig.
Dag 1.
I fredags drog jag till Ritsem, ensam, sjukt peppad och NERVÖS.

Tog båten över till Akkah, min plan var att gå treparksmötet, började gå.

Kom fram till en sjuk hängbro, 61 m lång... det var bland det värsta jag gjort i hela mitt liv, är så fruktansvärt höjdrädd. Men jag kom över efter lite om och men.

8 km in så valde jag att stanna och tälta vid en rastplats bredvid ett par tyskar. Hann göra middag och slå upp tältet innan det började ösregna, åska och blixtra. Har aldrig känt mig så ensam och utsatt fick pissa i en kopp inne i tältet för att det inte gick att gå ut, the fancy life of camping.
Sov iallafall gott till slut!

Dag 2.
Ovädret hade dragit förbi, vaknade vid 06, åt frukost, chillade lite och började sen packa ihop. Sa hejdå till tyskarna och började gå mot Gisuris.

Efter en bit så mötte jag en kvinna, Loreena, vi började prata, jag sa att jag var på min första ensamvandring, men hade planer på att vända. Jag avskyr ju att ge upp, men hon peppade mig och sa att det var okej att vända. Hon nämnde även att det skulle komma 3 hängbroar till längre fram (måste lära mig kolla terrängen bättre i framtiden ) så jag valde att gå med henne tillbaka.

Och jävlar vad vi köttade på, hon bar mig stav över den jävulska hängbron och var verkligen ett bra moraliskt stöd.
Nästan 14 km senare så var vi framme och hann med båten med nöd och näppe.

Sen hoppade vi av båten, på fel ställe så vi fick vänta en timma till på en privat båtskjuts vi kontaktade. Herregud vad vi skrattade åt detta.
Är så tacksam för stödet och peppen jag fick av denna kvinna, det finns fina själar där ute.

Såhär i efterhand så tog jag nog på mig för mycket, mitt psyke är inte lika starkt som jag trott. Att det kanske är bättre att slå upp tältet nånstans och gå dagsvandringar därifrån. Det var drygt att kånka runt på 20 kg extra.

Jag är både nöjd och besviken. 22 km i benen är ändå bra. Besviken för att jag inte fullföljde

 

[cambodia]

Heja dig! Cool som alltid

(Och jättefina bilder!)

 

[Jannaietttrad]

(Long time lurker, first time poster)

Hej!
Jag läste ett uttryck som används inom bergsbestigningsvärlden -
"Bättre att stå på marken och önska att man vore uppe på berget,
än att vara uppe på berget och önska att man vore på marken." (Något i den stilen!)

Kanske passar in på detta också?
Jag tycker att du gjorde en stark prestation! Och vad fint att Loreena stöttade dig. Människor kan vara fantastiska.
Dina foton är jättevackra!

 

[escodobe]

Ensamvandringen som inte blev som jag tänkt mig.
Dag 1.
I fredags drog jag till Ritsem, ensam, sjukt peppad och NERVÖS.

Tog båten över till Akkah, min plan var att gå treparksmötet, började gå.

Kom fram till en sjuk hängbro, 61 m lång... det var bland det värsta jag gjort i hela mitt liv, är så fruktansvärt höjdrädd. Men jag kom över efter lite om och men.

8 km in så valde jag att stanna och tälta vid en rastplats bredvid ett par tyskar. Hann göra middag och slå upp tältet innan det började ösregna, åska och blixtra. Har aldrig känt mig så ensam och utsatt fick pissa i en kopp inne i tältet för att det inte gick att gå ut, the fancy life of camping.
Sov iallafall gott till slut!

Dag 2.
Ovädret hade dragit förbi, vaknade vid 06, åt frukost, chillade lite och började sen packa ihop. Sa hejdå till tyskarna och började gå mot Gisuris.

Efter en bit så mötte jag en kvinna, Loreena, vi började prata, jag sa att jag var på min första ensamvandring, men hade planer på att vända. Jag avskyr ju att ge upp, men hon peppade mig och sa att det var okej att vända. Hon nämnde även att det skulle komma 3 hängbroar till längre fram (måste lära mig kolla terrängen bättre i framtiden ) så jag valde att gå med henne tillbaka.

Och jävlar vad vi köttade på, hon bar mig stav över den jävulska hängbron och var verkligen ett bra moraliskt stöd.
Nästan 14 km senare så var vi framme och hann med båten med nöd och näppe.

Sen hoppade vi av båten, på fel ställe så vi fick vänta en timma till på en privat båtskjuts vi kontaktade. Herregud vad vi skrattade åt detta.
Är så tacksam för stödet och peppen jag fick av denna kvinna, det finns fina själar där ute.

Såhär i efterhand så tog jag nog på mig för mycket, mitt psyke är inte lika starkt som jag trott. Att det kanske är bättre att slå upp tältet nånstans och gå dagsvandringar därifrån. Det var drygt att kånka runt på 20 kg extra.

Jag är både nöjd och besviken. 22 km i benen är ändå bra. Besviken för att jag inte fullföljde

Jag skulle säga att jag passerat nybörjarstadiet med en hel del turer på barmark och ett tiotal fjällvandringar i bagaget men jag gav också upp i efter tre dagar den här sommaren. Det var helt enkelt för motigt med allt djäkla regn. 22 Kilometer är väl jättebra med 20 kilo på ryggen! Grymt jobbat och på det igen nästa år!
Jag ska skaffa en kissflaska, jag borde ha gjort det redan den här turen men vet inte varför det inte blev av. Helt klart det bästa med solovandring!! Det hade varit mycket mer lockande att stanna en extra dag och slappa i tältet och vänta på bättre väder om jag inte hade behövt gå ut i blötan varannan timme för att pinka.

 

[pepp]

Du ska inte vara besviken på dig själv! Var stolt över det du gjorde och njut av att du gjorde det. Planera nästa med den kunskap du nu lärt dig!

Själv hade jag aldrig i livet tagit mig över en hängbro varken själv eller med sällskap så jag måste säga att jag är grymt imponerad av att du gjorde det ensam. Så djäkla häftigt, coolt och imponerande att du gav dig iväg ensam och tog dig så långt. Tycker verkligen du ska klappa dig själv på axeln istället för att känna att det var ett misslyckande. Du är ju flera erfarenheter rikare och träffade en trevlig människa. Erfarenheter och möten som du inte fått om du inte gett dig iväg alls. Så fina bilder med du tagit med!

Vill också säga att även om jag inte skrivit i så många andra trådar du haft så har jag läst och är väldigt glad för den resa du har gjort och vilket grymt starkt psyke och vilja du verkar ha.

Du ska vara stolt över att du gjorde vettiga beslut! Jag vill ju inte ens tälta! Men det är nog ganska skönt att ha ett basläger och sen gå dagsturer med lite lättare packning.

Heja dig! Cool som alltid

(Och jättefina bilder!)

(Long time lurker, first time poster)

Hej!
Jag läste ett uttryck som används inom bergsbestigningsvärlden -
"Bättre att stå på marken och önska att man vore uppe på berget,
än att vara uppe på berget och önska att man vore på marken." (Något i den stilen!)

Kanske passar in på detta också?
Jag tycker att du gjorde en stark prestation! Och vad fint att Loreena stöttade dig. Människor kan vara fantastiska.
Dina foton är jättevackra!

Väldigt bra uttryck!
Ja, sånt här får mig att tro på mänskligheten en gnutta. Alla jag mött under min tur har varit fantastiskt trevliga!

Jag skulle säga att jag passerat nybörjarstadiet med en hel del turer på barmark och ett tiotal fjällvandringar i bagaget men jag gav också upp i efter tre dagar den här sommaren. Det var helt enkelt för motigt med allt djäkla regn. 22 Kilometer är väl jättebra med 20 kilo på ryggen! Grymt jobbat och på det igen nästa år!
Jag ska skaffa en kissflaska, jag borde ha gjort det redan den här turen men vet inte varför det inte blev av. Helt klart det bästa med solovandring!! Det hade varit mycket mer lockande att stanna en extra dag och slappa i tältet och vänta på bättre väder om jag inte hade behövt gå ut i blötan varannan timme för att pinka.

Tack alla för peppen!!
Blir absolut revansch nästa sommar, troligen inte på samma ställe och förhoppningsvis med bättre väder. Som @escodobe skriver, regn är fan ingen höjdare när man vandrar
Det började regna igen när jag for hemåt med bilen, så helt klart rätt beslut.

 

[pepp]

Vill också säga att även om jag inte skrivit i så många andra trådar du haft så har jag läst och är väldigt glad för den resa du har gjort och vilket grymt starkt psyke och vilja du verkar ha.

Detta värmde extra mycket måste jag säga! Hade ju aldrig tagit mig iväg för några år sen, då hade jag nog inte ens tänkt tanken

 

[nightcrawler]

Så häftigt Jag hade aldrig ens fått tummen ur. Dels för att jag behöver draghjälp och Dels för att jag inte fixar att göra saker själv om det inte är nått jag är väldigt hemma med.

 

[pepp]

Så häftigt Jag hade aldrig ens fått tummen ur. Dels för att jag behöver draghjälp och Dels för att jag inte fixar att göra saker själv om det inte är nått jag är väldigt hemma med.

Jag är lite likadan. Men det var detta eller sitta ensam hemma i lägenheten, då lockade detta mer

 

[Guldaskig]

Sjukt modigt gjort! Jag önskar att jag också kunde ge mig iväg sådär men jag skulle vara rädd för allt möjligt Otroligt vackra bilder!

 

[Mia_R]

Tänk att det är inte så mycket folk i fjällen och har du vågat gå hem från krogen vågar du gå själv i fjällen. Har alltid varit mitt standarsvar när någon kommenterat att jag gått själv, vad finns det att vara rädd för?

 

[pepp]

Tänk att det är inte så mycket folk i fjällen och har du vågat gå hem från krogen vågar du gå själv i fjällen. Har alltid varit mitt standarsvar när någon kommenterat att jag gått själv, vad finns det att vara rädd för?

Jag var nog inte speciellt rädd, förutom vid åskan/blixtarna samt över broarna. Hade det varit utan fler broar runt om tror jag att jag hade pallat. Men detta borde jag ju såklart ha kollat upp ordentligt innan

 

[nightcrawler]

Jag är lite likadan. Men det var detta eller sitta ensam hemma i lägenheten, då lockade detta mer

Grymt modigt

 

[Tonto]

Ensamvandringen som inte blev som jag tänkt mig.
Dag 1.
I fredags drog jag till Ritsem, ensam, sjukt peppad och NERVÖS.

Tog båten över till Akkah, min plan var att gå treparksmötet, började gå.

Kom fram till en sjuk hängbro, 61 m lång... det var bland det värsta jag gjort i hela mitt liv, är så fruktansvärt höjdrädd. Men jag kom över efter lite om och men.

8 km in så valde jag att stanna och tälta vid en rastplats bredvid ett par tyskar. Hann göra middag och slå upp tältet innan det började ösregna, åska och blixtra. Har aldrig känt mig så ensam och utsatt fick pissa i en kopp inne i tältet för att det inte gick att gå ut, the fancy life of camping.
Sov iallafall gott till slut!

Dag 2.
Ovädret hade dragit förbi, vaknade vid 06, åt frukost, chillade lite och började sen packa ihop. Sa hejdå till tyskarna och började gå mot Gisuris.

Efter en bit så mötte jag en kvinna, Loreena, vi började prata, jag sa att jag var på min första ensamvandring, men hade planer på att vända. Jag avskyr ju att ge upp, men hon peppade mig och sa att det var okej att vända. Hon nämnde även att det skulle komma 3 hängbroar till längre fram (måste lära mig kolla terrängen bättre i framtiden ) så jag valde att gå med henne tillbaka.

Och jävlar vad vi köttade på, hon bar mig stav över den jävulska hängbron och var verkligen ett bra moraliskt stöd.
Nästan 14 km senare så var vi framme och hann med båten med nöd och näppe.

Sen hoppade vi av båten, på fel ställe så vi fick vänta en timma till på en privat båtskjuts vi kontaktade. Herregud vad vi skrattade åt detta.
Är så tacksam för stödet och peppen jag fick av denna kvinna, det finns fina själar där ute.

Såhär i efterhand så tog jag nog på mig för mycket, mitt psyke är inte lika starkt som jag trott. Att det kanske är bättre att slå upp tältet nånstans och gå dagsvandringar därifrån. Det var drygt att kånka runt på 20 kg extra.

Jag är både nöjd och besviken. 22 km i benen är ändå bra. Besviken för att jag inte fullföljde

Du är så himla cool! Jag hade nog aldrig klarat det du gjorde själv.

 

[Tonto]

Nästa år ska jag bege mig ut på vandringar med hundarna och jag bävar redan. Fyfan för att vandra i regn och åska och över hängbroar. Är så äckligt höjdrädd att jag nästan svimmar, jag hade nog svimmat eller typ krypt över bron i bästa fall.

 

[nullo-modo]

Rekommenderar att testa igen nästa år. Åkte själv till Färöarna och vandrade ensam för 6 år sedan. Blev inte så många dagar som jag tänkte då jag överansträngde knät men men.

 

[pepp]

Nästa år ska jag bege mig ut på vandringar med hundarna och jag bävar redan. Fyfan för att vandra i regn och åska och över hängbroar. Är så äckligt höjdrädd att jag nästan svimmar, jag hade nog svimmat eller typ krypt över bron i bästa fall.

Ja alltså jag höll på riktigt på att kräkas kändes som att benen slutade fungera.
Sen behöver man ju inte gå just där det finns en massa hängbroar, om man kollar upp sånt innan (jag är ju sämst på planera )

Kolla upp vars hundar är tillåtna också, där jag gick var inte hundar tillåtna pga nationalparker!

 

[pepp]

Rekommenderar att testa igen nästa år. Åkte själv till Färöarna och vandrade ensam för 6 år sedan. Blev inte så många dagar som jag tänkte då jag överansträngde knät men men.

Jo, jag kommer testa igen, men på ett nytt ställe

 

[AraSlei]

Du är så jäkla ball!

 

[Hippocampus]

Du är bäst!! Så modigt! Då vet jag vem jag ska dra med till Albanien när jag vill gå en dagstur i de albanska alperna

 

[Lingon]

Ja alltså jag höll på riktigt på att kräkas kändes som att benen slutade fungera.
Sen behöver man ju inte gå just där det finns en massa hängbroar, om man kollar upp sånt innan (jag är ju sämst på planera )

Kolla upp vars hundar är tillåtna också, där jag gick var inte hundar tillåtna pga nationalparker!

Inte ens kopplade hundar?

 

[Vassi]

Inte ens kopplade hundar?

Nej, absolut inte. Hundförbud större delen av året i både Sarek och Padjelanta.