S
Silly
Dalle-Skrutt var på tredje behandlingen för kotledsinflammation i båda fram idag igen och de gick inget bra.
Det började med att hon gick över bommen för snart tre månader sen och var halt länge efter det. Hältan avtog så vi väntade med att åka till kliniken med henne men när det ändå inte ville ge med sig helt åkte vi. Väl på kliniken hittade vi inget i bogen där vi trodde hon hade ont efter olyckan, däremot var hon böjöm lågt i båda frambenen och behandlades med kortison.
Hon skrittades i ca tre veckor innan det blev återbesök, den här gången var hon ohalt på rakt spår efter böjprov och bara lite ojämn på volt så hon sprutades igen med kortison och tuppkam.
Jag fortsatte skritta henne och hon har hela tiden fått gå i vanliga hagen med kompisarna och möjlighet att motionera sig lite själv. Förra veckan tyckte hon det var lite för kul och bestämde sig för att rejsa nerför värsta backen. Jag böjde henne lite själv efter det och tyckte hon var öm igen så det blev sjukhage för henne istället. Hon tar det väldigt bra, traskar runt lite ibland med står för det mesta och tittar på fåglar eller nåt.
Idag var det återbesök och mycket riktigt var hon böjöm igen på båda fram, den här gången även lite i knäna. Så hon sprutades igen, idag i fyra leder...
Dessutom tyckte vet. att hon tappat alldeles för mycket muskler så hon måste ridas lite hårdare för att det ska finns någon stabilitet kvar för benen sen. Vi ska lägga in lite jogg och klättring nu, om tre veckor ska hon gå 45 min skritt och trav/dag istället för 20 min skritt/dag. Jag fick med fodertillskott som jag tror hette equine myoplex som ska hjälpa till med muskeluppbyggnaden. Vet. sa att om hon inte fick komma igång lite nu skulle det bli en ond cirkel av att hon inte var igång, samtidigt är jag så rädd att jag ska överanstränga henne nu så att inflammationerna inte läker ut.
Hon är 14 år och har gått som tävlingshäst upp till 130 och vart två år på ridskola. Jag har bara haft henne ett år och varje gång vi kommit igång med ridningen har hon skadat sig eller behandlats för något så hon måste ställas av. Självklart hoppas jag att hon kommer bli återställd och att jag kommer kunna träna och tävla lätta klasser med henne som det var tänkt men samtidigt försöker jag ställa in mig på att hon inte kommer hålla för det. Vissa dagar accepterar jag det bara och tänker på hur bra vi kommer ha det även om hon får bli promenadhäst eller något och kanske kan få en bäbis istället, allt löser sig även om det inte blir som man tänkt sig. Men sen blir jag bara ledsen för det känns som att det inte kommer bli bra ändå, jag klandrar mig själv för att vi väntade så länge med att kolla upp hältan, att jag lät henne gå i stora hagen istället för sjukhagen, att hon blivit överansträngd från första början. Hon är så glad och tycker alltid det är kul att få komma ut och göra något, dagarna efter behandlingarna när hon bara ska vila försöker hon alltid följa med ut ur hagen och hoppas att det snart är hennes tur. Sen märker man så väl när hon inte mår bra, blir grinig att pyssla med, vill inte alls följa med in och är motig att rida.
Jag vill bara att hon ska bli frisk...
Det började med att hon gick över bommen för snart tre månader sen och var halt länge efter det. Hältan avtog så vi väntade med att åka till kliniken med henne men när det ändå inte ville ge med sig helt åkte vi. Väl på kliniken hittade vi inget i bogen där vi trodde hon hade ont efter olyckan, däremot var hon böjöm lågt i båda frambenen och behandlades med kortison.
Hon skrittades i ca tre veckor innan det blev återbesök, den här gången var hon ohalt på rakt spår efter böjprov och bara lite ojämn på volt så hon sprutades igen med kortison och tuppkam.
Jag fortsatte skritta henne och hon har hela tiden fått gå i vanliga hagen med kompisarna och möjlighet att motionera sig lite själv. Förra veckan tyckte hon det var lite för kul och bestämde sig för att rejsa nerför värsta backen. Jag böjde henne lite själv efter det och tyckte hon var öm igen så det blev sjukhage för henne istället. Hon tar det väldigt bra, traskar runt lite ibland med står för det mesta och tittar på fåglar eller nåt.
Idag var det återbesök och mycket riktigt var hon böjöm igen på båda fram, den här gången även lite i knäna. Så hon sprutades igen, idag i fyra leder...
Dessutom tyckte vet. att hon tappat alldeles för mycket muskler så hon måste ridas lite hårdare för att det ska finns någon stabilitet kvar för benen sen. Vi ska lägga in lite jogg och klättring nu, om tre veckor ska hon gå 45 min skritt och trav/dag istället för 20 min skritt/dag. Jag fick med fodertillskott som jag tror hette equine myoplex som ska hjälpa till med muskeluppbyggnaden. Vet. sa att om hon inte fick komma igång lite nu skulle det bli en ond cirkel av att hon inte var igång, samtidigt är jag så rädd att jag ska överanstränga henne nu så att inflammationerna inte läker ut.Hon är 14 år och har gått som tävlingshäst upp till 130 och vart två år på ridskola. Jag har bara haft henne ett år och varje gång vi kommit igång med ridningen har hon skadat sig eller behandlats för något så hon måste ställas av. Självklart hoppas jag att hon kommer bli återställd och att jag kommer kunna träna och tävla lätta klasser med henne som det var tänkt men samtidigt försöker jag ställa in mig på att hon inte kommer hålla för det. Vissa dagar accepterar jag det bara och tänker på hur bra vi kommer ha det även om hon får bli promenadhäst eller något och kanske kan få en bäbis istället, allt löser sig även om det inte blir som man tänkt sig. Men sen blir jag bara ledsen för det känns som att det inte kommer bli bra ändå, jag klandrar mig själv för att vi väntade så länge med att kolla upp hältan, att jag lät henne gå i stora hagen istället för sjukhagen, att hon blivit överansträngd från första början. Hon är så glad och tycker alltid det är kul att få komma ut och göra något, dagarna efter behandlingarna när hon bara ska vila försöker hon alltid följa med ut ur hagen och hoppas att det snart är hennes tur. Sen märker man så väl när hon inte mår bra, blir grinig att pyssla med, vill inte alls följa med in och är motig att rida.
Jag vill bara att hon ska bli frisk...
Senast ändrad av en moderator:
