På ett sätt tycker jag att det går bra att försöka strama åt min ekonomi, men på ett annat sätt så funkar det uruselt.
Det som fungerar bra är att jag nu äntligen för det allra mesta har kommit ifrån det maniska shoppandet (som jag inte ens visste om att jag var manisk med förrän jag försökte sluta).
Det känns som att jag har fått ett nytt lugn i kroppen. Ju mer jag avgiftar mig från shopping desto mer distans får jag till företeelsen. Jag har insett att det finns något enormt belönande i mig som kickar igång big time varje gång jag gör av med pengar (oavsett om det gäller kryddor, kompostströ, verktyg, böcker, kurser eller kläder), men jag kan inte riktigt förstå mig på fenomenet… Vad är det som är så belönande med det?
Det funkar bra att skriva upp saker i en önskelista istället för att klicka på ”köp”-knappen när jag ser något jag tycker att jag bara måste ha. Sen får det ligga i önskelistan ett tag, och för det mesta så svalnar begäret (eller rea-perioden passerar
) och jag kan ta bort sakerna från listan efter ett tag.
Jag har också blivit taggad på att inte göra av med pengar överhuvudtaget. Blir nästan lite irriterad när jag inser att saker och ting kostar bara jag lever… Varje gång jag måste köpa nåt, som mat, bensin eller sånt, så känns det lite som ett misslyckande. Och det är ju dumt. Men ett av problemen är att jag har en sån snäv budget att det är omöjligt för mig att leva efter den. Och det är den delen som funkar uruselt.
Jag gör nämligen upp en årsbudget innan varje årsskifte där jag räknar ihop alla kommande kostnader och fördelar ut dem jämnt över året, så att jag lägger undan samma summa till räkningar varje månad. Innan det här årsskiftet var det dock extremt osäkert vilka priser jag skulle räkna med. Jag var tvungen att höfta ihop nåt och har räknat med 5 kr per kilowatt, 25 kr per liter bensin och en ränta på 5 eller 6% (minns inte riktigt). Min förhoppning är att jag har räknat högt, så att jag alltid ska ha pengar på räkningskontot och kanske kan återföra en slant i slutet av året. Och just nu i alla fall lägger jag undan rätt mycket mer till räkningskontot än jag gör av med. Men problemet med min nuvarande budget är att jag har så lite pengar över till mat sen att jag inte klarar av att leva efter det.
Eftersom jag tidigare har varit fröken slösa även när det gäller mat så visste jag inte hur mycket jag skulle kunna strama åt min matbudget, så egentligen har det ju även varit mer som ett test eller en utmaning som jag skulle se om jag kunde klara. Men efter att ha försökt i tre månader så inser jag att det är omöjligt för mig att leva efter den matbudgeten jag har. Jag äter två ägg och ett äpple till frukost, ett mål lagat mat till lunch och en halv portion gröt med bär till middag, pimpar med extra fett för att försöka hålla igång förbränningen och nån gång i veckan behöver jag ta en dag när jag svullar i mig två rejäla portioner lagade mål mat på en dag för att ”äta ikapp”. Jag använder mat som medicin efter tidigare ohälsa och behöver vara väldigt noga med vad jag äter, och jag är lite rädd att det här är på gränsen till vad som kan hålla mig frisk. Det har ändå funkat rätt bra med dehär matrutinerna (även om jag börjar längta efter variation nu!), men jag lyckas alltså inte nå ner till den matbudget jag har. Så där behöver jag tänka om på nåt sätt och hitta en annan lösning.
Nu när jag försöker att vända på slantarna så mycket jag kan så tycker jag att det är synd att jag inte tänkte mer ekonomiskt tidigare. Jag inser i efterhand att det är helt galet vad mycket pengar jag har bränt varje månad på rätt mycket onödigt!....
Jag hade fan kunnat vara rik idag, eller åtminstone kunnat unna mig att köpa mer frukt och grönsaker nu!.... 
Än så länge lever jag i hopp om att detta bara är tillfälligt och att det här ekonomiska läget kommer att svänga och att vissa kostnader kommer att sjunka i framtiden - om än bara litegrann!
Men om de INTE gör det så behöver jag hitta en annan plan.... 
Det som fungerar bra är att jag nu äntligen för det allra mesta har kommit ifrån det maniska shoppandet (som jag inte ens visste om att jag var manisk med förrän jag försökte sluta).
Det känns som att jag har fått ett nytt lugn i kroppen. Ju mer jag avgiftar mig från shopping desto mer distans får jag till företeelsen. Jag har insett att det finns något enormt belönande i mig som kickar igång big time varje gång jag gör av med pengar (oavsett om det gäller kryddor, kompostströ, verktyg, böcker, kurser eller kläder), men jag kan inte riktigt förstå mig på fenomenet… Vad är det som är så belönande med det?
Det funkar bra att skriva upp saker i en önskelista istället för att klicka på ”köp”-knappen när jag ser något jag tycker att jag bara måste ha. Sen får det ligga i önskelistan ett tag, och för det mesta så svalnar begäret (eller rea-perioden passerar
) och jag kan ta bort sakerna från listan efter ett tag.Jag har också blivit taggad på att inte göra av med pengar överhuvudtaget. Blir nästan lite irriterad när jag inser att saker och ting kostar bara jag lever… Varje gång jag måste köpa nåt, som mat, bensin eller sånt, så känns det lite som ett misslyckande. Och det är ju dumt. Men ett av problemen är att jag har en sån snäv budget att det är omöjligt för mig att leva efter den. Och det är den delen som funkar uruselt.
Jag gör nämligen upp en årsbudget innan varje årsskifte där jag räknar ihop alla kommande kostnader och fördelar ut dem jämnt över året, så att jag lägger undan samma summa till räkningar varje månad. Innan det här årsskiftet var det dock extremt osäkert vilka priser jag skulle räkna med. Jag var tvungen att höfta ihop nåt och har räknat med 5 kr per kilowatt, 25 kr per liter bensin och en ränta på 5 eller 6% (minns inte riktigt). Min förhoppning är att jag har räknat högt, så att jag alltid ska ha pengar på räkningskontot och kanske kan återföra en slant i slutet av året. Och just nu i alla fall lägger jag undan rätt mycket mer till räkningskontot än jag gör av med. Men problemet med min nuvarande budget är att jag har så lite pengar över till mat sen att jag inte klarar av att leva efter det.
Eftersom jag tidigare har varit fröken slösa även när det gäller mat så visste jag inte hur mycket jag skulle kunna strama åt min matbudget, så egentligen har det ju även varit mer som ett test eller en utmaning som jag skulle se om jag kunde klara. Men efter att ha försökt i tre månader så inser jag att det är omöjligt för mig att leva efter den matbudgeten jag har. Jag äter två ägg och ett äpple till frukost, ett mål lagat mat till lunch och en halv portion gröt med bär till middag, pimpar med extra fett för att försöka hålla igång förbränningen och nån gång i veckan behöver jag ta en dag när jag svullar i mig två rejäla portioner lagade mål mat på en dag för att ”äta ikapp”. Jag använder mat som medicin efter tidigare ohälsa och behöver vara väldigt noga med vad jag äter, och jag är lite rädd att det här är på gränsen till vad som kan hålla mig frisk. Det har ändå funkat rätt bra med dehär matrutinerna (även om jag börjar längta efter variation nu!), men jag lyckas alltså inte nå ner till den matbudget jag har. Så där behöver jag tänka om på nåt sätt och hitta en annan lösning.
Nu när jag försöker att vända på slantarna så mycket jag kan så tycker jag att det är synd att jag inte tänkte mer ekonomiskt tidigare. Jag inser i efterhand att det är helt galet vad mycket pengar jag har bränt varje månad på rätt mycket onödigt!....
Jag hade fan kunnat vara rik idag, eller åtminstone kunnat unna mig att köpa mer frukt och grönsaker nu!.... Än så länge lever jag i hopp om att detta bara är tillfälligt och att det här ekonomiska läget kommer att svänga och att vissa kostnader kommer att sjunka i framtiden - om än bara litegrann!
Men om de INTE gör det så behöver jag hitta en annan plan.... 
