Pedagogisk i trotsålder

[anhe]

Ni som redan gjort det här, hur bär man sig åt för att få en drygt tvååring mitt uppe i värsta trotsåldern att göra som man vill (dom säger den ska komma vid tre, men här är den då redan här, blir det värre vid tre då flyttar jag ). Jag hör ju att man använder lite fel språk till henne, för hon springer runt och säger åt folk att dom ska göra si eller så, kommenderar liksom, det har hon givetvis fått från oss, så där måste vi ändra tonfall, inget vi tänkt på, men hon bemöter väl omgivningen som hon blivit bemött. Om man blir arg på henne för att hon absolut inte vill något, tex klä av sig overallen efter man varit ute, då får hon gummiben och vägrar stå upp, samtidigt som hon skrattar en rakt i ansiktet så hon håller på att kikna. Hon är också väldigt egocentrisk och gapar och skriker om hon inte får uppmärksamhet, där har vi varit duktigare i alla fall på att inte ge henne uppmärksamhet för såna negativa saker. En grej som hon testar som är lite farlig, det är att hon springer ifrån oss och busar om vi är ute och går, och stannar inte/kommer inte tillbaka om vi säger åt henne att inte springa iväg. Hon lyssnar liksom inte. Tyvärr är hon väldigt självständig, så att gå åt andra hållet hjälper inte, hon fortsätter glad i hågen med sitt.

Så hur bär man sig åt? Känns som inget hjälper just nu, hon är helvild. Vi försöker stanna upp henne, sätta oss på golvet och tydligt men kortfattat förklara vad vi vill att hon ska göra och varför.
Berätta vilka dundermetoder ni använder/använt på era trotsbarn.

 

[Basilika]

Sv: Pedagogisk i trotsålder

Tänk inte i termen trots. Tänk i stället på din dotter som en individ som håller på att utforska världen. Hon vill veta vad som händer i "miljoner" olika situationer och vill ju så klart testa.

Där det inte går att låte henne själv utforska situationen, typ springa ut i vägen när det kommer en bil, får man försöka illustrera det på något vis. Det kräver uppfinnighet hos er föräldrar!

 

[anhe]

Sv: Pedagogisk i trotsålder

Mamma mia, nu kräver du lite kreativitet av en stackars tvåbarnsmamma

Nej, visst vet jag att det inte är trots på det viset att hon är elak på något vis, klart hon testar gränser, det förstår jag mycket väl. Hon är ju fortfarande världens raraste 90% av tiden. Hon har väldigt mycket frihet ändå tycker jag, med följden att hon rasar ner från allt möjligt, slår sig här och där mm. Jag tycker hon får lära sig av sina misstag så långt det är möjligt, jag säger åt henne en gång om det inte är allt för farliga saker, sen får hon väl göra sitt misstag då. Nästa gång lyssnar hon oftast då. Men det är ju inte alltid det går, det är de fasta reglerna hon testar nu, regler vilka det ibalnd är lite svårt att låta henne få ta konsekvenserna av.

Jag får försöka bli mer kreativ och hitta på något som förtydligar för henne vad det är som händer

 

[mimmipigg]

Sv: Pedagogisk i trotsålder

Det blir bara värre tills de flyttar ut...bara så du vet!
Jag har haft en sån där unge också, han är fortfarande väldigt impulsiv och han är 10 år nu.
Jag provade det mesta och det spelade ingen roll vad jag sa han fortsatte lugnt med det han tänkt sig.
När han var två hade han pippi på att rymma ut och hoppa från bryggan.
Efter X antal gånger tröttnade jag och använde mig av konsekvenspedagogik. Han fick hoppa och jag plockade inte upp honom förrän han åkt upp och ner ett par gånger i vattnet då först hoppade jag i och satte upp honom på bryggan, vad gör ungen?
Jo, han hoppar i en gång till! Då skaffade jag hake på dörren...
Och några råd har jag inte att komma med jag har aldrig kommit på svaret.
Lycka till!

 

[Trossnästösa]

Sv: Pedagogisk i trotsålder

Jag tycker du verkar göra så "rätt" man kan, det finns inga rätt och fel men det där du skrev om att ignorera-inte uppmuntra dåliga beteenden och uppmuntra de bra tror jag på.
Min unge nu 5½ väntar jag på en 6 års trots, funderar på om den kommer eftersom 2-3 års trotsen var minimal (hon gråt vid dörren och kunde slå pappa när jag gick eller hade åkt till jobbet innan hon vaknade) var väl det värsta . Har alltid kört med att uppmuntra det som är "bra" beteende = artig, hänsyn, rättvis, tacksam etc. Har tex. talat om att jag tycker det är bra att hon talar om när vi gjort något bra.Med det resultatet att ibland funderar jag på om ungen fjäskar för mig
Imorse till exempel så skulle hon börja tidigt och då brukar jag välja kläder,
-"vad tror du om att ta den här tröjan idag" säger jag till dottern om hennes relativt nya tröja med häst på (såklart).
-" men den ska väl tvättas" säger dottern då
-"nej, jag har gjort det så den är ren" svarar jag
-"TACK snälla snälla mamma för att du tvättade tröjan!" säger unggen och kastar sig om halsen på mig.
Så här är det med det mesta hemma det är därför jag tycker det luktar fjäsk...... Jag får väl min duvning desto värre när hon är i tonåren om inte annat så var hon världsmästare på att grina som bebis......
Jo, Dottern har tagit initiativ till regler ala värsta supernanny som vi följer hemma. de är inte så märkvärdiga och gäller både vuxna och barn
1. Prata med små bokstäver (=skrik inte)
2. Tacka
3. tala om när man går (jag glömmer ibland säga till när jag går ut i stallet och då blir det väsen)
Regler som ditt barn får komma på tillsammans med dig kanske ????? Prata mycket och resonera, filosofera, barn har en underbar klarsynthet och logik.
Kämpa på och lycka till!

 

[camillak]

Sv: Pedagogisk i trotsålder

Ohh.. dessa barn. Har en tjej som varit trotsig från 2 år tills nu- 4 år... Det är inte lätt alla gånger och ibland känns det som om man stångar huvudet blodigt... Vi tänkte så här- Dra ner på kraven- tjafsa alltså inte om oviktiga saker, som att hänga upp overallen i hallen- det kan man ta sen. Lägg energi på viktiga saker- som att inte springa ifrån sina föräldrar när man är ute och går. Gör hon det- ta med vagnen och spänn fast henne i den. Då kan hon skrika hur mycket hon vill men då markerar man att ett fåtal saker är det inget som helst utrymme för diskussion. Även saker som att skrika högt och fula ord, slå någon, knuffa etc är jätteviktiga att markera. Ta tag i henne, sitt och håll i henne om hon vill springa iväg eller bara fånler åt er. Sitt där med henne hur mkt hon än skrattar, skriker eller klänger, tillslut kommer gråten och sedan tystnaden- då kan man tala i lugn och ro om det som hände. Lycka till!!

 

[bettysmatte]

Sv: Pedagogisk i trotsålder

Jag gillar det du skriver! Vill också tillägga att så länge barnet är såpass litet att man kan lyfta det och gå iväg, är det ofta något av det bästa man kan göra när det krisar. Ser så många föräldrar som står i evighet och tjatar på sina 1-3-åringar när de ska gå hem från förskolan. "Ska vi inte gå hem nu?", "Nu vill mamma/pappa gå hem", etc. etc. LYFT barnet och gå därifrån!! Det hjälper inte att stå och diskutera med en 2-åring. Vill de inte gå hem så kommer de att skrika vare sig man tjatat i en halvtimme och sedan går, eller man sagt "Nu går vi" och tagit de med sig från början. Barn mår bra av att veta hur saker och ting fungerar. Det är alltså inte fel att konsekvent komma till förskolan och bestämt säga att nu är jag här och nu går vi hem. Jag VET ju att det känns pinsamt för föräldrarna när barnen gastar, men vi på förskolan vet ju också att det är åldern det beror på. Bestämt och konsekvent. Då är det dessutom mycket mindre risk att man som förälder helt ska hinna tappa fattningen och bli jättearg. Bättre för alla parter, med andra ord. Det händer faktiskt, som en parentes, att jag som förskollärare ibland måste ta tag i ett barn och lyfta ut det till kläderna. Det känns dumt att behöva göra det, men faktum är att föräldrarna alltid tackar mig för det. De måste bara våga ta konflikten själv också!

 

[kamomillo]

Sv: Pedagogisk i trotsålder



* Jenny *

 

[Silverkedjan]

Sv: Pedagogisk i trotsålder

Exakt så där har vi tacklat vår numera 4½-åring.

Han är extremt självständig, tuff och våghalsig, och envis är bara förnamnet. (kan inte förstååå var han fått allt från )

Nu börjar han tycka det är pinsamt att bli ivägburen så nu räcker det oftast med att säga "ska du komma själv eller ska jag bära dig?" när han i vanlig ordning testar om man inte kan få fortsätta med det roliga man gör. Man vill nämligen aldrig SLUTA med någonting så i konsekvensens namn vill man varken gå TILL dagis eller DÄRIFRÅN Att säga till i god tid innan man ska göra något är också viktigt.

Vad gäller hålla om tills han lyssnar har jag tillämpat det när han gjort absolut förbjudna saker som att sparkas, spottas och slåss. Då har jag förklarat att det är min skyldighet som mamma att lära honom att man inte får göra så för om han slåss vill inte andra barn leka med honom. Men denna viljornas kamp (han skriker och håller för öronen eller slingrar bort ansiktet) kan lätt fortgå i många TIMMAR
bettysmatte - ska det VARA så? Han blir totalt psykotisk och slår vilt omkring sig och skriiiker när han blir "tagen" för något dumt han gjort, jag kan inte se något annat alternativ än härda ut och vara envisare. Provade någon gång att bara stänga in honom på rummet (men oftast är vi inte hemma när det händer) men då satte han snabbt näsan i vädret och vände bort ansiktet och lyssnade inte vare sig då eller senare på att man inte får slåss.

I trafiken har jag direkt han inte hållit sig vid oss spänt fast honom i syskonvagnen. Helt oförhandlingsbart, där har vi varit noga med att förklara att det är FARLIGT annars. (det har han accepterat på ett helt annat sätt än de andra sakerna som är mer flytande gränser vilket tyder på att han är rätt smart...)

Nu ska vi sälja syskonvagnen och jag hoppas att han är mer trafiksäker nu - eller att ståbrädan han älskar på lillebrors vagn fungerar som kontrollzon.

Ingen har sagt att det är lätt att ha viljestarka brandbilsbarn - men de borde kunna gå långt om de kan kanalisera sin energi Jag vet ju själv hur många hopplösa situationer jag själv tagit mig igenom på ren envishet

 

[havreflinga]

Sv: Pedagogisk i trotsålder

Så vill jag oxå ha det! Låter underbart ju!

 

[Sjalen]

Sv: Pedagogisk i trotsålder

Ni som redan gjort det här, hur bär man sig åt för att få en drygt tvååring mitt uppe i värsta trotsåldern att göra som man vill (dom säger den ska komma vid tre, men här är den då redan här, blir det värre vid tre då flyttar jag ).

Nej då - på engelska heter det "terrible twos" så visst är det tvååringar.