Paus från hästar

[Sofie.S]

Det är snart ett år sedan jag satt på en häst!
På grund av det intensiva familjelivet med små barn så valde jag att sälja min hjärtevän. Jag är tillfreds med mitt val även om det drog igång en stor identitetskris. Vem är jag om jag inte håller på mes hästar?

Ni som har tagit en paus, frivilligt eller ofrivilligt - kommer ni att ta upp hästeriet i framtiden? Varför/varför inte?

Jag känner periodvis att det är rätt skönt att vara hästlös, särskilt under vinterhalvåret nu. Men framåt sommaren kommer nog abstinensen krypa sig på.
I dagsläget är jag osäker om jag kommer bli en hästägare igen - möjligtvis i framtiden när barnen är äldre.

 

[spinxx]

Jag fick ta bort min häst efter en olycka och passade då på att resa, flytta och komma igång med karriären. Fick enorm abstinens efter ett år ca. och blev då medryttare i ett stall där jag red ca 1 gång i veckan. Långsamt ökade "behovet" och under de kommande fyra åren bytte jag medryttarhästar till sådana som krävde mer ridning, ansvar och började rida fler och fler dagar i veckan och efter totalt 6 år utan egen häst köpte jag min nuvarande.

Jag är väldigt nöjd med hur allting blev, jag har provat att vara utan helt och också låtit allt ta sin tid. Det föll sig liksom naturligt att ridningen smög sig på och ökade i intensitet.

 

[Görel]

Jag tog paus i 14 år, mellan 1985 och 1999. Under den tiden reste jag, festade och gick på universitetet. När jag återupptog hästlivet hade jag hunnit göra en massa saker och kunde lägga min tid och mina pengar på hästar igen.

 

[Stefffie]

Jag tog en paus for 9 ar sedan - under gymnasiet sa hade jag hastat ganska intensivt (5/6 dagar i veckan, 1-3 hastar/dag) och kande att jag ville prova lite normalt liv. Detta tajmade ocksa med tva flyttar - forst flyttade familjen 6 mil bort - det tog 3 veckor innan jag hade hittat ett nytt stall, sedan flyttade jag utomlands for studier, och da lyckades jag faktiskt stanna hastfri.

Aven fast jag prioriterar annat i livet (karriar, stad jag bor i, vanner och att leva ett liv utan ansvar), sa graviterar jag tillbaka mot hastarna - precis som spinxx sager sa har hastarna smygit sig pa och okat i intensitet. Hastar i dagslaget 1/dag vecka, och mest som ridlarare, men borjar bygga upp ett hyfsat lokalt natverk

Jag planerar absolut att eskalera hastandet i framtiden - planen ar att bo pa egen gard med ett par djur - varfor - for att hastarna ar mitt livs stora karlek

 

[MiniLi]

Jag slutade rida 2010 och började igen 2016. Har inte egen häst nu som jag hade förr men är jätteglad över att intresset vaknade igen

 

[Andromedae]

Jag slutade rida i mitten på 2012, när jag började på universitetet. Sedan trodde jag väl ett tag att jag var helt okej utan hästar - ända tills jag gick på GHS 2016 och kom hem med en obestämd känsla av ledsenhet eftersom jag så gärna ville rida igen.

Med makens uppmuntran hamnade jag på en ridskola bara veckan därpå. På hösten samma år fyllde mitt barn 3 och blev tillräckligt gammal för att börja rida. Idag så rider jag fortfarande en gång i veckan (letar möjligheter till två), barnet 1-2 ggr och maken börjar snart på ytterligare en dag. Varje hästdag gör mig gladare.

I dagsläget planerar jag inte att köpa en egen häst, men tankarna finns förstås att göra det längre fram. Som livet ser ut nu med en fyraåring och nytt jobb så är det dock helt perfekt att vi har möjlighet att få njuta av andras hästar.

 

[mooi]

Jag har paus från egen häst just nu (bara sedan 3v tillbaka ). Blandade känslor, det var inte frivilligt att det blev ett avbrott men när avbrottet ändå uppstod så väljer jag att pausa lite.
Jag har haft egna hästar i 20 år så det känns konstigt att vara utan, kommer säkert köpa ny förr eller senare men gör ett uppehåll nu. Har dock inte paus från hästar helt utan rider andras.
Det sköna utan egen häst är att kunna släppa oro över hästen, oro för skador och all detaljplanering. Sedan hoppas jag kunna spara in lite pengar Det är skönt med lite extra tid och frihet. MEN - hästarna är mitt intresse, det är det jag tycker är roligt.... så jag kommer som sagt säkert köpa ny längre fram

 

[Mirtai]

Jag har haft två lite längre pauser från hästandet.

Först var 2004-2007 då jag fick ta bort min häst och i samband med det kände att det fick vara nog. Flyttade till ny stad med nytt jobb och tyckte det var skönt att inte ha häst. Började efter ett tag hjälpa lite människor med deras hästar och efter ett tag kom suget efter en egen igen. Eftersom pengar och tid fanns blev det ett köp.

Andra uppehållet var 2010-2016. Min anställning gick ut årsskiftet 10/11 och jag kände att jag ville kunna bestämma mig för vad jag ville göra utan att ha en häst att ta hänsyn till. Hästen såldes och jag flyttade och började plugga igen. Har sedan dess flyttat igen, gift mig och fått barn. Började rida på ridskola och blev halvfodervärd på en av deras hästar. Men även där kom suget efter en egen smygande och 2016 köpte jag ett föl.

Det jag insett under åren är att jag är hästtjej, med eller utan häst. Jag behöver vara med hästar för att må bra och tycka livet är roligt. Fördelen med att inte äga en själv är ju att du inte är låst, får mer pengar och kan göra precis vad du vill.

 

[Sasse]

Jag har haft en del pauser de senaste åren. Första var 2010, efter att jag behövt avliva min häst. Det tog ganska precis 1 år innan jag kände mig redo att börja med hästar igen.

Sedan hade jag ytterligare en paus några år därefter, runt 2014-2015, när jag gick in i en depression. Var då utan hästar i några månader. Fick tillslut syn på en annons på ett envist kallblod (jag älskar kallblod och deras "sätt") vintern 2015, och då vaknade mitt intresse till liv. Mycket tack vare den psykiskt utmanande hästen Dessvärre var hästens utrustning kass och jag började få ryggvärk, som blev sämre och sämre med tiden.

I oktober slutade jag rida helt. Hur roligt det än är att rida kallblodet är det inte värt att få sjukt ont i ryggen. Har testat rida andra hästar och det har funkat bättre, men inte tillräckligt. Så nu har jag en paus på obestämd tid. Hittills har jag inte saknat det speciellt, det är väldigt motivationsdödande med smärta. Det jag ibland kan sakna är att ha en egen häst dock, men vet inte om det blir någon i framtiden alls. Känner mig mer intresserad av hund.

 

[Sofie.S]

Jag har haft en del pauser de senaste åren. Första var 2010, efter att jag behövt avliva min häst. Det tog ganska precis 1 år innan jag kände mig redo att börja med hästar igen.

Sedan hade jag ytterligare en paus några år därefter, runt 2014-2015, när jag gick in i en depression. Var då utan hästar i några månader. Fick tillslut syn på en annons på ett envist kallblod (jag älskar kallblod och deras "sätt") vintern 2015, och då vaknade mitt intresse till liv. Mycket tack vare den psykiskt utmanande hästen Dessvärre var hästens utrustning kass och jag började få ryggvärk, som blev sämre och sämre med tiden.

I oktober slutade jag rida helt. Hur roligt det än är att rida kallblodet är det inte värt att få sjukt ont i ryggen. Har testat rida andra hästar och det har funkat bättre, men inte tillräckligt. Så nu har jag en paus på obestämd tid. Hittills har jag inte saknat det speciellt, det är väldigt motivationsdödande med smärta. Det jag ibland kan sakna är att ha en egen häst dock, men vet inte om det blir någon i framtiden alls. Känner mig mer intresserad av hund.

Jag tror inte heller att jag kommer köpa en ny häst, som det känns nu. Känner lite mer som du, blir snarare en hund istället för häst. Har en familjehund nu men skulle vilja ha en framtida träningskompis när barnen blir lite äldre.

 

[clusia]

Jag tog en paus 2016 som håller i sig än. Började då på nytt jobb och blev gravid så kände inte att jag hade tid. Tycker det är rätt skönt jag. Det kostar så mycket pengar och tar så mycket tid att jag inte känner att det är värt det. Istället umgås jag med min familj, åker ut med vår båt, pysslar hemma, träffar kompisar. Om dottern ärver intresset kommer jag ta upp det igen. Jag är kort så drömmen vore ändå att kunna dela ponny med henne. Men annars vet jag inte om jag är så sugen, kanske ridskola, men inte egen häst.

 

[mackan]

Jag har haft hästar och ridit sen jag var fem år, inkl tävlat och tränat mycket osv.

Tog paus när jag pluggade och jobbade i USA elva år.
Direkt första året i USA kunde jag inte riktigt släppa det så vips var jag helgjobbare på mina lediga helger i ett stall, gratis mot att jag fick rida och tävla en av deras hästar så mycket jag ville...
Det var himla roligt men efter något år när mina helger gick åt till enbart det, inkl mocka massa boxar, så insåg jag att jag höll på med något jag inte alls kommit dit för, och försakade all ledig tid med umgänge med nya vänner, nytt land, stad, kultur osv.

Sen pausade jag helt i 7 år när jag bodde där, hade ingen saknad alls .
Senaste 3-4 åren där började jag sakna det igen mer och mer, så då började jag rida igen lite kravlöst och bara för glädjes skull på helger regelbundet.

När jag sen flyttade hem till Sverige igen efter alla år hjälpte jag en vän på heltid direkt med en av dennes hästar och red den på heltid åt vännen då hon inte hann pga fler hästar. För mig var det som jag aldrig varit borta ...

Efter knappt ett år köpte jag egen häst igen. Det var 2004, har fortfarande egen (samma häst jag då köpte som nyss fyllda 4 åring och nu är 18) och rider och tränar 5-6 dagar/vecka med väldigt planerat upplägg osv - tränar för tränare varje vecka osv.

Jag har mycket andra saker jag ägnar mig åt också i tillvaron mellan jobb och häst, jag är osäker på om jag kommer köpa ny häst efter min nuvarande . Vill definitivt fortsätta rida och träna , ha stallmiljön och det denna ger mig osv, men det finns så många möjligheter nu mot förr tycker jag, att kunna vara medryttare på rätt fina hästar flera dagar i veckan osv, så kan tänka mig att jag skulle kunna välja ngt sånt när den dagen kommer .

 

[kakan89]

Jag tog paus för ca 5 år sen. Fick ta bort min häst hastigt och lustigt. Ekonomin var kass och jag började tappa sugen. För några månader sen blev jag medryttare och nu längtar jag efter egen häst igen, är tyvärr inte möjligt just nu med småbarn. Men är i stallet så ofta jag kan.

 

[TheRedLightning]

Ni som har tagit en paus, frivilligt eller ofrivilligt - kommer ni att ta upp hästeriet i framtiden? Varför/varför inte?

Jag kommer nog ta paus från att äga häst, kommer troligen fortsätta rida lite lektioner på någon ridskola eller hos någon vän. Jag tror pauser är bra för att få tillbaka motivationen och hinna med andra saker i sitt liv.

 

[Buzzter]

Jag har haft min häst på vila länge nu efter att en gammal skada upptäcktes som har läkt dåligt, en massa ärrvävnad etc och pålagringar och valastningshälta som följd. Han kommer dömas ut och jag känner att det här nog är slutet på hästlivet för ett tag. Jag hade en lång (10 år) paus efter min allra första häst som fick tas bort akut, och nu är det de senaste 12 åren av hästliv jag känner att jag har tappat motivationen och orken. Tycker det är svårt att vet vad som är vad, hur mycket det senaste årets rehab/vila påverkar och vad som är att jag har vuxit ifrån det.
Det känns i alla fall som fel läge att skaffa en ny häst utifall det skulle kännas 100% igen, så jag avvaktar nog.

 

[Nepenthe]

Hade paus från min första egna häst som jag var tvungen att sälja pga ekonomin i 5år iaf..

Sen skaffade jag mitt haflinger som var menat som en häst för både mig och min syster. Vi klickade inte och jag kände att jag ville ha mer häst, så att säga.
Då köpte jag mitt halvblod och där var det mest problem, inte mycket ridning. Även om hon var helt underbar när jag väl satt där
Slutade med en bruten fotled och självförtroendet, hoppet, allt i botten.

Lite mer än ett år gick och så köpte jag min nuvarande ridtravare. Hann rida några månader och så bröt hon benet.
När hon väl fick gå ut i hagen bestod den av endast lera, över kotorna. Inget som stallägaren ville göra nått åt så flyttade. Till ett stall med mycket pass och lite tid ute för hästarna
Nu har vi bytt stall igen där allt ska ingå för att jag ska hinna/orka/tycka det är roligt men det sköts inte... hästarna har ibland inte vatten, hagarna är bristfälliga och de underbara ridvägarna verkar inte finnas?

Ja... varför håller man på?

 

[Mabuse]

Det är snart ett år sedan jag satt på en häst!
På grund av det intensiva familjelivet med små barn så valde jag att sälja min hjärtevän. Jag är tillfreds med mitt val även om det drog igång en stor identitetskris. Vem är jag om jag inte håller på mes hästar?

Ni som har tagit en paus, frivilligt eller ofrivilligt - kommer ni att ta upp hästeriet i framtiden? Varför/varför inte?

Jag känner periodvis att det är rätt skönt att vara hästlös, särskilt under vinterhalvåret nu. Men framåt sommaren kommer nog abstinensen krypa sig på.
I dagsläget är jag osäker om jag kommer bli en hästägare igen - möjligtvis i framtiden när barnen är äldre.

Jag har tagit paus från hästarna i samband med barnafödande, och det är skönt med all ledig tid någon månad kanske, men sen börjar det i regel klia i fingrarna efter hästar igen. Max 3-4 månaders uppehåll, är vad som funkat för mig. Sen får jag för mycket hästabstinens. Ingen egen häst dock, vore kul men det funkar inte när jobb och barn i praktiken behöver gå först, det finns veckor när det helt enkelt inte funkar att rida.