Jag gjorde ett besök igår till närmsta större stad vilket inte är den ort jag är van att åka till då jag jobbar på annat håll. Det var med andra ord utanför min komfortzon. Loppisen jag skulle till hade inte öppnat än så jag gick in i en annan affär då jag tänkte att de nog kan ha en del grejer där jag behöver.
Min mage reagerade förstås eftersom det är lite nervöst för mig att gå på främmande ställen men det var inte så akut att "Jag måste till en toalett NU!" utan mer "Det kan nog vara en god idé att gå på toa". Efter att i lugn och ro ordnat med det gick jag in i affären, kryssade mellan hyllorna och hittade lite grejer jag behövde. Sen kom panikattacken (som jag vet varför den hände). Jag har nog inte haft någon panikattack på åratal. Nervös? Javisst har jag varit det. Men inte paniknivå.
Men jag har ju mina tekniker att hantera sådant på och gissa vad? Det gick över.
Det känns som en riktig seger att kunna hantera sig själv när man flippar ur i skallen, att kunna plocka ner sig själv på jorden igen.
Jag stannade kvar i butiken en stund till, hittade ytterligare en grej och gick sen till kassan som om inget hade hänt.
Efter det blev det två loppisbesök innan jag åkte hem. Jag gjorde alltså det jag tänkt mig och lite till, jag flydde aldrig det obekväma. Ångesten har inte makt över mitt liv längre.
Avslutningsvis: några kloka ord från en klok kvinna.
Min mage reagerade förstås eftersom det är lite nervöst för mig att gå på främmande ställen men det var inte så akut att "Jag måste till en toalett NU!" utan mer "Det kan nog vara en god idé att gå på toa". Efter att i lugn och ro ordnat med det gick jag in i affären, kryssade mellan hyllorna och hittade lite grejer jag behövde. Sen kom panikattacken (som jag vet varför den hände). Jag har nog inte haft någon panikattack på åratal. Nervös? Javisst har jag varit det. Men inte paniknivå.
Men jag har ju mina tekniker att hantera sådant på och gissa vad? Det gick över.
Det känns som en riktig seger att kunna hantera sig själv när man flippar ur i skallen, att kunna plocka ner sig själv på jorden igen. Jag stannade kvar i butiken en stund till, hittade ytterligare en grej och gick sen till kassan som om inget hade hänt.
Efter det blev det två loppisbesök innan jag åkte hem. Jag gjorde alltså det jag tänkt mig och lite till, jag flydde aldrig det obekväma. Ångesten har inte makt över mitt liv längre.
Avslutningsvis: några kloka ord från en klok kvinna.
