På måndag får vi domen...

[lillamy73]

Nu på måndag ska vi upp till BUP och få diagnos på vår äldste son.
Ska bli intressant och se vad de har kommit fram till.

Har man rätt att protestera ifall man tycker att något är fel?
Tycker att en och en halv timme med läkare och lika länge med psykolog är kort tid att försöka kart lägga ett barn.
Förvisso har de information från oss föräldrar skola skolpsykolog kurator och sköterska att ta hänsyn till.

Vi kände att BUP läkaren inte hann lyssna klart för hon hade bråttom att hinna med sina frågor. vi fick inte förklara oss...

Snart är fyra års väntan på hjälp förhoppningsvis över för vår son.
Fast vad kommer skolan att ändra på?

 

[GotAsecret]

Sv: På måndag får vi domen...

Jag tycker först och främst att "domen" låter väldigt fel vad gäller diagnoser, det låter hårt och dömande.

I övrigt så finns det ju riktlinjer som gör att vissa test går ganska fort - men man kan alltid begära djupare utredning om man känner att det behövs.

En ADHD-utredning t.ex. tar tid med en del olika moment.
Borderlinediagnosen fick jag genom ett formulär att fylla i samt samtal med psykolog som ställde kompletterande frågor.
Och informationen från er är ju det som utredningen grundas på, i kombination med deras "papper".

Skolan kommer kanske inte ändra något per automatik, men det är lättare att begära den hjälp som han kan behöva stöd av diagnos (och därmed lagen som gäller för den diagnosen LSS, SoL eller vad det nu kan vara)
Problematiken i sig lär ju redan finnas, så förhoppningsvis får han redan någon form av stöd som behövs?
(jag tänker att han kanske får stödundervisning ifall han behöver extra tid att lära sig saker och inte riktigt hänger med i en svårare grupp)
Sedan kanske han behöver någon form av hjälpmedel, beroende på vad problematiken är, för att underlätta i skolan.
Det är ju inget som kostas på i "onödan" så där behövs ju diagnoser.

 

[lillamy73]

Sv: På måndag får vi domen...

Menar inget illa med domen.

Vi gör denna utredningen för sonens skull då han har viss problematik i vissa sociala situationer.

Han har lärare som inte riktigt förstår sig på honom. Inte förstår att han blir frustrerad av att inte förstå en del i skolarbetet.
Han arbetar långsammare och blir lätt störd av ljud.

Vi har våra konflikter här hemma mest i samband för att få honom att göra sina läxor. Och att han och brodern inte förstår varandra. Han vill ha perfektion i tal och det har inte lillebror.

Det var egentligen ADHD delen i utredningen som vi tyckte att läkaren stressade sig igenom. Han uppfyllde vissa kriterier men inte andra...
Vi fick inte förklara hur han var....

Skolan tyckte nog att det var skönt när han väl blev remitterad till BUP då slutade jag att gå efter dem med blåslampa

Kampen är ju inte slut än.
Hamnar han inom Autism spektra så har läraren mycket kvar att lära.
Tyvärr har han henne bara kvar i ett år till sedan blir det högstadium med massa olika lärare... Usch vill inte ens tänka så långt..

I utredningssyfte tycker jag att de inte kollat hans läs och skriv förmåga.
Hoppas på en vidare utredning kring det.

 

[Klockmalvan]

Sv: På måndag får vi domen...

En utredning behöver ju inte vara En. Det kan ju tillkomma tex. utredning ang. utvecklingsstörning och dyslexi....

Eller så kanske man bedömer att han är helt normal.

 

[Majkem]

Sv: På måndag får vi domen...

Att få en diagnos är ju inte att få en dom, men det ändrade ju du själv. Inte heller något som hjälper skolan att lösa alla problem, utan snarare ett redskap, en ledtråd för er som föräldrar, omgivning och lärare att lära ER hur ni bästa kan hjälpa ert barn att hantera dess situation i livet.

Det är ju inte ens säkert att det blir en diagnos, men oavsett så får ni förhoppningsvis hjälp av bup hur ni ska gå vidare.

Får han en diagnos så blir det ju kanske lite lättare för alla. Ni kan få hjälp och får utbilda er på vad som gäller, specialpedagogen på skolan får hjälpa lärare hur de bäst ska bemöta/hantera barnet i vardagen och förhoppningsvis kan sonen själv få hjälp med "redskap" för hur han lättare kan ta sig genom livet.

Tyvärr är det lätt som förälder att lägga kraven på lärarna

Hamnar han inom Autism spektra så har läraren mycket kvar att lära.

men det är faktiskt inte riktigt lärarens jobb. Det ingår INGEN specialpedagogik i lärarutbildningen utan det är specialpedagogerna som ska hjälpa till och handleda och ta hand om det här. Och när kommunerna måste spara så har de inte råd med specialpedagoger och så drabbar det alla inblandade och ingen får vettig hjälp.

Så det enda som funkar är att gå på rektor som måste gå på sina chefer osv. Den enskilda läraren har oftast nog problem med undervisningen av gruppen som sådan...

Min sambo jobbar som lärare i en mindre sydsvensk småstad. De har tidigare haft heltidsanställd specialpedagog. Förra året blev det halvtid, sen slutade den personen pga hög arbetsbelastning. Ingen annan söker tjänsten. Skönt sa kommunen, vi tar bort den tjänsten helt. Istället har de anställt en specped som sitter på kommunhuset och som kan hjälpa till därifrån. Men vafasen, det här är ju elever som behöver sitta en och en med en person för att ens klara av att börja tänka.... Och i augusti fick min sambo nya elever, 24 stycken varav 7 !!!!!! har diagnoser och 4 går på stark medicinering som de då och då ändrar. Jippe! Tro fasen att det går utför för svenska skolan men det är INTE lärarnas fel!

 

[lillamy73]

Sv: På måndag får vi domen...

Vet att det inte är lärarnas fel utan att allt handlar om resurser (pengar).

Min sons lärare gör så gott hon kan. De är en klass på 12 barn varav 4 har speciella behov.
Har en god kontakt med läraren och erbjuder mig så gott som varje vecka att hjälpa till om hon vill. Får alltid svaret att det inte behövs.

I vår kommun har specialpedagogen tre skolor som hon jobbar under. Men hon är alltid upptagen.

Min rädsla är att BUP inte ska hitta något och lämna oss tillbaka till skolan som vi nu kämpat med( inte emot) i snart fyra år.
Det tar så otroligt mycket på allas energi med den frustration över att se ett barn ha så svårt i sin skolmiljö. Och ingen kan ( för de vill) hjälpa honom.

Jag förstår att fröken inte hinner reda ut all frustration som sonen får i samband med vissa lektioner. Hon har 11 barn till som behöver sitt.

Mer lärare behövs både för de som har svårigheter och de som har lätt.

 

[Kattennizze]

Sv: På måndag får vi domen...

Vad är det som din son har problem med i skolan? Är det socialt, intellektuellt? Om du vill beskriva alltså. Jag är orolig för skolan själv men min äldste är snart 5 och börjar ju 6-års om inte alltför länge. Min son har inga svårigheter rent intellektuellt han läser och skriver redan nästan helt flytande, det har han gjort ett bra tag nu, men socialt samspel är inte hans starka sida helt enkelt. I vår ska vår barnpsykolog träffa honom och se om han har en mild form av autism.

 

[lillamy73]

Sv: På måndag får vi domen...

Från början hade han problem med att lära sig att läsa och skriva.
Sedan blev det att han hamnade i konflikter med de andra barnen. Speciellt i spel sammanhang.
Han blev arg i skolan vilket var/blev ett problem.
Han är extremt långsint fastnar i en konflikt och har svårt att släppa det.
Extremt lätt störd på lektionerna. Tappar focus.

Har en son till som jag är övertygad om att han har en mild form av autism.
Han kunde med som din son läsa och skriva innan han började sexårs verksamheten.
Han är lite av en enstöring. Har en vän och är den sjuk så fördriver han rasterna själv.
Nu har specialpedagog tittat på honom och vad det verkar så har han svårigheter med sitt korttidsminne. Samma som storebror. Skillnaden på killarna är att den store låter i skolan och den lille syns inte. När vi frågade om den lille sa de att han är ju så snäll och gör vad de säger till honom att göra. Men nu itrean börjar han att haka efter. Arbetar inte lika snabbt som de andra barnen.

När vi är klara med utredningen på den store så ska vi kräva att skolan remitterar den lille till BUP så vi får utreda honom med. Han älskar skolan och det vill jag att han ska fortsätta med.

 

[lillamy73]

Sv: På måndag får vi domen...

Svaret på gåtan är tydligen ADD.

Känns lika hopplöst som innan diagnosen då vi nu är utskrivna från BUP och tillbaka bollade till skolan igen.
Inga extra pengar för hjälp till skolan utan en fortsatt kamp för oss.

För vår del spelar det ingen roll vad det är med honom. De konflikterna vi har de tar vi utan större problem. En goare kille finns inte.

Vi måste prova medicinering annars får vi inte utreda hans läs och skriv svårigheter.
Då tänker andra att det är väl inga problem?
Men vi kämpar redan med hans vikt och en vanlig biverkning är tappad matlust.
Men vi måste prova för då vet vi.

Nu ska vi påbörja skolutredning av den lille pojken med. Då han nu börjar haka efter i skolan.
Hans problematik är större då han är så inne i sig själv.

 

[MiniLi]

Sv: På måndag får vi domen...

Tvingas ni prova medicinering innan de ens vill utreda vidare?
Låter ju sjukt. Ingen ska tvingas till behandling.

 

[Rosett]

Sv: På måndag får vi domen...

Vi måste prova medicinering annars får vi inte utreda hans läs och skriv svårigheter.

Men va?! Så ska det inte vara, prata med någon chef!

 

[Litenvit]

Sv: På måndag får vi domen...

Fast det behöver ju inte vara så konstigt att de vill att ni ska prova medicinering mot ADD först.
Har själv ett barn med ADD, som inte fick diagnos förrän i högstadiet. Hen har alltid haft svårt att få skolarbetet gjort, har svårt att få en röd tråd i det hen skriver och stavade (stavar fortfarande) ganska illa.
När hen fick prova på medicinering så utbrast hen att "Nu kan jag äntligen sitta och läsa 15 minuter i sträck och faktiskt fatta vad jag läst!"

Skillnaden mellan att ta medicin mot att vara omedicinerad enligt mitt barn är:
- Utan medicin kan jag inte sitta mer än ett par minuter innan mina tankar vandrar iväg, eller helt enkelt "stannar upp". Detsamma med kreativiteten, jag kommer helt enkelt inte på något att skriva alls. Medicinen gör att jag kan fästa uppmärksamheten på något under så pass lång tid att jag faktiskt får något gjort.

Nu har hen dessvärre förlorat en massa år i grundskolan där vi bara trodde det handlade om att hen skulle "skärpa sig" så det är inte så lätt att komma ifatt. Jag önskar att vi fattat att det låg mer bakom de dåliga skolresultaten och svårigheterna med kompisarna, men det var ju hela tiden hyfsat under kontroll. Hade skolgången eller det sociala havererat totalt kanske det hade blivit en utredning tidigare, men nu knallade det på halvdåligt hela tiden tills dess att omständigheterna gjorde att en utredning ändå kom till stånd.

Så med detta i bakhuvudet, att läs- och skrivsvårigheterna helt tydligt var kopplade till ADD:n så hade en vanlig dyslexiutredning varit rätt onödig. Att ett barn som inte kan fokusera dröjer med att lära sig läsa och skriva är ju inte så konstigt, men då kommer det att ändra på sig när barnet får medicin.

Däremot så är det även för oss, ett problem med den tappade matlusten. När medicinens verkan klingar av framåt kvällen så blir det till att äta ordentligt, samma på morgonen: frukost innan ADD-medicinen. Lunch på dagen blir svårt, men näringsdryck brukar funka om inte maten går ner.

Så, sammanfattningsvis: det behöver inte vara tjänstefel och konstigt att avvakta och se vad ADD-medicineringen ger. Den kanske "botar" läs- och skrivsvårigheterna, eftersom det är ADD:n som ställer till det och inget annat.

 

[Litenvit]

Sv: På måndag får vi domen...

På tal om detta, missa inte ADHD-tråden på Senior. Den är mycket intressant.

 

[MiniLi]

Sv: På måndag får vi domen...

Jag kan tycka att det är mer lämpligt att först kolla om man kan hjälpa upp tex läs- och skrivsvårigheter på annat sätt än att direkt kräva att man går med på medicinering.

Det känns dessutom lite som utpressning, något som inte ska förekomma inom vården.

Jag hade köpt det om det hade varit formulerat som "vi anser inte att det i dagsläget är befogat att utreda vidare eftersom det är troligt att add förklarar all problematik". Men att säga "prova medicinering, annars utreder vi inte vidare" känns väldigt problematiskt.

Även om add förklarar alla problematik så ska man oavsett inte behöva känna sig tvungen till att prova en behandling man inte är bekväm med.

 

[Litenvit]

Sv: På måndag får vi domen...

Vi vet ju inte exakt hur det sades från skolans håll, eller hur?

Pojken kan visserligen mycket väl ha både ADD och dyslexi, men det är ju onödigt att göra en dyslexiutredning innan man ser vad ADD-medicinen för för skillnad. Varför överutreda när man faktiskt nu fått veta att han har ADD och att det innebär att han har koncentrationssvårigheter?

Och därefter: Hur kan man känna sig obekväm med en medicinering man ännu inte provat? Jag skulle förstå om man testat och sett att den ger mer nackdelar än fördelar.

 

[MiniLi]

Sv: På måndag får vi domen...

Kanske för att det finns fler åtgärder att sätta in än medicinering?
Medicinering av barn borde inte vara ett förstahandsalternativ.

Man kan väl känna sig obekväm utifrån tex risk för biverkningar. Eller för att man kanske har en egen övertygelse om att medicinering borde föregås av försök till andra insatser först.

Jag tog förgivet att det var vården som uttalat sig om medicinering och fortsatt utredning. Skolan har definitivt inget med saken att göra.

 

[Litenvit]

Sv: På måndag får vi domen...

Kanske för att det finns fler åtgärder att sätta in än medicinering?
Medicinering av barn borde inte vara ett förstahandsalternativ.

Man kan väl känna sig obekväm utifrån tex risk för biverkningar. Eller för att man kanske har en egen övertygelse om att medicinering borde föregås av försök till andra insatser först.

Jag tog förgivet att det var vården som uttalat sig om medicinering och fortsatt utredning. Skolan har definitivt inget med saken att göra.

Dyslexiutredningar har väl skolan med att göra? Eller snarare speciallärare och skolpsykologen som remitterar vidare till vården för en utredning? Men det kanske är olika i olika kommuner.

Men ADD:n med alla de svårigheter den medför, försvinner ju inte bara för att man får veta att man har dyslexi också? Däremot kan skriv- och lässvårighterna försvinna när man medicinerar för ADD:n.

 

[MiniLi]

Sv: På måndag får vi domen...

Det finns väl inget som försvinner bara för att man får en diagnos? Det är ju åtgärderna som sätts in som kan göra skillnad.

Och oavsett så tycker jag inte att någon ska tvingas till behandling.

 

[Litenvit]

Sv: På måndag får vi domen...

Det finns väl inget som försvinner bara för att man får en diagnos? Det är ju åtgärderna som sätts in som kan göra skillnad.

Och oavsett så tycker jag inte att någon ska tvingas till behandling.

Fast jag tror att skolan oftast redan provat de åtgärder som finns till buds och som är genomförbara inom den budgetram som finns då ett barn visar koncentrationssvårigheter. I sådana fall brukar man tänka på barnets placering i klassrummet, man kan se till att det finns möjlighet att komma ifrån och sitta i grupprum (om det finns sådant) så att det blir lugnare runt omkring, att eleven kan ha hörlurar på - i bästa fall med "vitt ljudbrus", man strukturerar upp dagens arbete så att det blir mer överskådligt och inte överväldigar eleven etc.

Läs- och skrivsvårigheter brukar komma som ett brev på posten om förmågan att fokusera saknas eller är bristfällig. I ett klassrum blir det sällan blir tillräckligt lugnt och tyst så att inte uppmärksamheten avleds från skolarbetet för den som har svårt koppla bort alla störningar. Detta även om man tagit hänsyn till placering, försöker ha så lugnt som möjligt osv. En sådan elev, utan medicinering, kan kanske lyckas om den har en pedagog till hands hela tiden och får sitta ostörd ensam i en liten grupp.

Om eleven däremot har dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter utan att ha en bakomliggande ADD/ADHD-problematik så handlar det om helt andra åtgärder som kan sättas in. Dessa lyckas dock sällan fullt ut om svårigheterna egentligen mest handlar om att eleven inte förmår fokusera.

 

[MiniLi]

Sv: På måndag får vi domen...

Men återigen - det spelar ingen roll. Vill man inte medicinera så ska man inte tvingas till det.

Och hur vet du att skolan gjort allt de kan?