Otroligt skygg katt

[Mahonia]

Hej!

Jag har haft katt så långt bak i tiden jag kan minnas och när min senaste katt dog i december beslutade jag mig för att söka efter en ny bästa vän. Fick kontakt med en jätterar tjej som ville omplacera en av sina katter då hon kände att det var alldeles för stressigt för katten att bo hos henne då de även hade unghund och en katt till. Vi bestämde att jag skulle ta hem lilla katten och igår eftermiddag/kväll hämtade jag hem henne.

Katten har alltid varit en skyggis och är så klart det hemma hos mig också. Inget konstigt med det egentligen men varför jag skriver här och ber om råd är för att jag tidigare aldrig haft en katt som är SÅ skygg. Hon har gömt sig hela tiden sedan hon kom och varken ätit, druckit (vad jag vet) eller gått på lådan. Hon verkar heller inte ha utforskat hemmet ens under natten när jag och min pojkvän sov (vilket jag hade hoppats på).

Det jag oroar mig allra mest för över är det där med mat, vatten och lådan. När ska jag bli orolig på riktigt för att hon inte äter? Vill ju inte att hon ska få problem med lever osv för att hon "svälter" sig. Heller inte att hon ska få problem med förstoppning och kisseriet pga att hon håller sig från att gå på toaletten. Har ni några goda råd och tips att komma med?

Kommer idag att åka och inhandla Feliway, kattmynta och lite annat smått som kanske kan hjälpa henne att känna mindre oro.

Katten är en tre år gammal kastrerad hona.

 

[MonteRose]

Hej!

Jag har haft katt så långt bak i tiden jag kan minnas och när min senaste katt dog i december beslutade jag mig för att söka efter en ny bästa vän. Fick kontakt med en jätterar tjej som ville omplacera en av sina katter då hon kände att det var alldeles för stressigt för katten att bo hos henne då de även hade unghund och en katt till. Vi bestämde att jag skulle ta hem lilla katten och igår eftermiddag/kväll hämtade jag hem henne.

Katten har alltid varit en skyggis och är så klart det hemma hos mig också. Inget konstigt med det egentligen men varför jag skriver här och ber om råd är för att jag tidigare aldrig haft en katt som är SÅ skygg. Hon har gömt sig hela tiden sedan hon kom och varken ätit, druckit (vad jag vet) eller gått på lådan. Hon verkar heller inte ha utforskat hemmet ens under natten när jag och min pojkvän sov (vilket jag hade hoppats på).

Det jag oroar mig allra mest för över är det där med mat, vatten och lådan. När ska jag bli orolig på riktigt för att hon inte äter? Vill ju inte att hon ska få problem med lever osv för att hon "svälter" sig. Heller inte att hon ska få problem med förstoppning och kisseriet pga att hon håller sig från att gå på toaletten. Har ni några goda råd och tips att komma med?

Kommer idag att åka och inhandla Feliway, kattmynta och lite annat smått som kanske kan hjälpa henne att känna mindre oro.

Katten är en tre år gammal kastrerad hona.

Hon är osäker och rädd nu i början på ett nytt ställe. Jag hade gett henne ett eget rum med stängd dörr med mat, vatten och låda på bekvämt avstånd så hon kan ta in allt nytt i egen takt.

 

[Mahonia]

Hon är osäker och rädd nu i början på ett nytt ställe. Jag hade gett henne ett eget rum med stängd dörr med mat, vatten och låda på bekvämt avstånd så hon kan ta in allt nytt i egen takt.

Ska jag helt enkelt bara "nonchalera" henne nu i början?
Hon vill verkligen inte ha någon kontakt med oss alls och jag kan förstå henne, vi är ju helt nya människor i ett helt nytt hem med allt vad det innebär. Stackarn måste vara så skräckslagen
Men hon springer inte iväg om man kommer. Försöker bara gömma sig i sig själv och hoppas troligtvis på att allt läskigt försvinner.

 

[MonteRose]

Ska jag helt enkelt bara "nonchalera" henne nu i början?
Hon vill verkligen inte ha någon kontakt med oss alls och jag kan förstå henne, vi är ju helt nya människor i ett helt nytt hem med allt vad det innebär. Stackarn måste vara så skräckslagen
Men hon springer inte iväg om man kommer. Försöker bara gömma sig i sig själv och hoppas troligtvis på att allt läskigt försvinner.

Ge henne lite egentid där hon kan vänja sig vid de nya dofterna och ljuden. Sätt dig i rummet och läs en stund då och då. Kanske ha med lite godis att ge henne om hon närmar sig men jag hade låtit henne ta initiativet till kontakt. Vet att en del förespråkar tvångsgos, svårt att veta vilken strategi man ska använda.

 

[Mia_R]

Jag hade nonchalerat, jag har varit i den sitsen och det tog flera dar innan det gick över. Det var inte så illa som jag trodde först och då hade jag två kullsyskon som var vettskrämda. Ge det tid och ta det lungt, andas.

 

[TinyWiny]

Låt henne vara. Ställ in låda, mat och vatten i ett rum och låt henne vara där. Ställ gärna grejerna under en säng eller dylikt om det är möjligt så hon slipper exponeras. Då och då går du in, pratar lite med henne och låter henne sedan vara igen. Om du tittar på henne så blinka med ögonen och titta gärna lite snett på henne, det är för katten ett tecken på att du inte är farlig. Efter några dagar kan du sätta dig i rummet en stund och prata med henne men gör det på avstånd så att hon inte känner sig trängd. Kanske lägga ut lite godis och utstråla lugn. Katten kommer komma om hon känner att hon inte blir påtvingad något. Efter någon vecka kan du låta dörren stå på glänt så att hon har möjlighet att utforska resten av hemmet i sin takt.

Vår ena var vettskrämd när han kom som omplacering. Han höll sig under en säng i över en vecka innan han ens vågade börja utforska rummet. Vi lät honom vara och en dag kom han ut i köket självmant och efter ytterligare tid vågade han vara framme även när vi hade gäster. Efter något år var han som vilken katt som helst. Det viktiga är att låta katten vara som hen är och få leva på sina villkor.

 

[smedsussie]

Jag hade en katt som var som @TinyWiny s. Men med tiden blev han den mest sociala och orädda katt som jag någonsin haft, och rätt många katter har passerat vårt hem genom åren.

 

[Cattis_E]

Ge det tid!
Jag har en som är traumatiserad sen kattungetiden.
Hon sprang ständigt och gömde sig och låg och tryckte.
Hon smög sig dock upp på nätterna och åt och gick på låda.
Nu har hon förvisso hunnit bli hela 8 år (nio i sommar) men hon blev gradvis tamare och tamare.
Kommer numera och begär klappar när det passar henne.
Hon har haft en kattungekull och varit väldigt stolt över den.
När hon skulle föda hämtade hon mig hela tiden.
Har sedan blivit kastrerad.
Skygg för främmande men häromdagen kom hon och åt precis bredvid där kattvakten satt sig på golvet.

Ge det tid och tålamod.

Vi har alltid försökt att alltid låta henne göra saker på sina villkor

 

[sthu]

Min sambos katt är från en soptipp och livrädd för allt och alla.
Det tog några veckor innan vi ens kunde titta direkt på henne. Första tiden fick man snegla lite försiktigt när hon väl vågade smyga fram.
Hon är fyra år i år och som ett plåster på oss. Speciellt sambon, hon tar varje chans att klänga på honom. Nästan jobbigt social mot oss, men fortfarande rädd för andra. Springer och gömmer sig så fort någon annan kommer.

Ge katten tid och utrymme. Leta inte efter den mer än nödvändigt, låt den vänja sig vid era röster och närvaro på lite avstånd först. Ställ mat och vatten på ett ställe som passar katten, inte för långt från gömställen i början. Med tiden kan det flyttas, men i små steg.
Att sitta still och läsa eller nåt liknande i närheten är ett jättebra sätt att vänja katten vid människor! Då är man i närheten, men ägnar inte katten någon uppmärksamhet.

 

[Elektronen]

Hej!

Jag har haft katt så långt bak i tiden jag kan minnas och när min senaste katt dog i december beslutade jag mig för att söka efter en ny bästa vän. Fick kontakt med en jätterar tjej som ville omplacera en av sina katter då hon kände att det var alldeles för stressigt för katten att bo hos henne då de även hade unghund och en katt till. Vi bestämde att jag skulle ta hem lilla katten och igår eftermiddag/kväll hämtade jag hem henne.

Katten har alltid varit en skyggis och är så klart det hemma hos mig också. Inget konstigt med det egentligen men varför jag skriver här och ber om råd är för att jag tidigare aldrig haft en katt som är SÅ skygg. Hon har gömt sig hela tiden sedan hon kom och varken ätit, druckit (vad jag vet) eller gått på lådan. Hon verkar heller inte ha utforskat hemmet ens under natten när jag och min pojkvän sov (vilket jag hade hoppats på).

Det jag oroar mig allra mest för över är det där med mat, vatten och lådan. När ska jag bli orolig på riktigt för att hon inte äter? Vill ju inte att hon ska få problem med lever osv för att hon "svälter" sig. Heller inte att hon ska få problem med förstoppning och kisseriet pga att hon håller sig från att gå på toaletten. Har ni några goda råd och tips att komma med?

Kommer idag att åka och inhandla Feliway, kattmynta och lite annat smått som kanske kan hjälpa henne att känna mindre oro.

Katten är en tre år gammal kastrerad hona.

Håller med dem som tidigare svarat i tråden, bra om katten kan få ett eget rum i början och att man inte "bryr sig så mycket om den" så den kan vänja sig vid ljud och lukter .

Man får ha lite tålamod även om det är svårt, har varit (och är även nu) jourhem åt en katt från ett katthem. Den första var väldigt skygg och förvildad och det tog flera veckor innan hon slutade gömma sig när jag kom in i rummet. Men genom att bara vara i rummet, jag kunde titta på tv eller plugga, så vande hon sig. Sen funkade det faktisk bra att muta henne med fisk (efter några veckor) så att det var hon som kom fram till mig .

 

[NagelacksBeroende]

Min senaste omplaceringskatt var SÅ rädd när hon kom till oss. Hon satt i en kattigloo i flera dagar och vågade inte gå på golvet (men vi hörde att hon hoppade ner på kvällen när vi lagt oss, så hon fick i sig mat osv). Sedan tog det ett tag innan hon på allvar gick på golvet ordentligt, men hon började komma ut ifrån hålan mer och mer.

Nu är hon den katten som är mest social, jösses, hon är ÖVERALLT. Igår när jag tentapluggade till exempel, så gick hon och la sig på alla mina papper, och valde sedan att attackera pennan såfort jag rörde på den...

Det jag gjorde med henne var att i början lät jag henne vara ganska mycket, när jag gick förbi så pratade jag med henne och lite senare så kunde jag lägga någon godis precis utanför igloon och gick sedan iväg. Lite senare märkte jag att hon nog ändå var lite busig, så på avstånd så satt jag med ett "kattfiskespö" och fick en tass att röra på sig. Sedan gick det av sig själv. Så jag skulle mest säga att TID är viktigt

 

[NagelacksBeroende]

Här är en bild på galningen Jag skulle flytta pennan bara...

 

[Centaur]

Håller med om allt som skrivits, låt henne vara i fred men var gärna i rummet och läs en bok ed så hon kan se dig. När hon börjar bli lite tryggare kan du leka med henne med ett långt metspö med fjädrar på. Det är ett bra sätt att få dem modigare, de blir så fokuserad på jakten att de plötsligt springer över dina fötter.

 

[Vogue]

Hej!

Jag har haft katt så långt bak i tiden jag kan minnas och när min senaste katt dog i december beslutade jag mig för att söka efter en ny bästa vän. Fick kontakt med en jätterar tjej som ville omplacera en av sina katter då hon kände att det var alldeles för stressigt för katten att bo hos henne då de även hade unghund och en katt till. Vi bestämde att jag skulle ta hem lilla katten och igår eftermiddag/kväll hämtade jag hem henne.

Katten har alltid varit en skyggis och är så klart det hemma hos mig också. Inget konstigt med det egentligen men varför jag skriver här och ber om råd är för att jag tidigare aldrig haft en katt som är SÅ skygg. Hon har gömt sig hela tiden sedan hon kom och varken ätit, druckit (vad jag vet) eller gått på lådan. Hon verkar heller inte ha utforskat hemmet ens under natten när jag och min pojkvän sov (vilket jag hade hoppats på).

Det jag oroar mig allra mest för över är det där med mat, vatten och lådan. När ska jag bli orolig på riktigt för att hon inte äter? Vill ju inte att hon ska få problem med lever osv för att hon "svälter" sig. Heller inte att hon ska få problem med förstoppning och kisseriet pga att hon håller sig från att gå på toaletten. Har ni några goda råd och tips att komma med?

Kommer idag att åka och inhandla Feliway, kattmynta och lite annat smått som kanske kan hjälpa henne att känna mindre oro.

Katten är en tre år gammal kastrerad hona.

Köp en Da Bird, INGEN katt motstår den!

 

[Silkisif]

Köp en Da Bird, INGEN katt motstår den!

Min skyggis gör...

Än så länge..

 

[tanten]

Jag tog en katt från katthemmet på orten.

Han var vildfångad som halvårsgammal och hade varit på hemmet i ett år utan att bli tam. Men han var så vacker och jag föll för hans uppsyn så han fick flytta till mig.

Det har tagit flera år och han går fortfarande inte att klappa hur som helst. Däremot håller han sig nära mig. Han talar om ifall han vill något och han sover i mitt sovrum. Han tar godis från handen (men bara kattknark, dvs Dreamies, den blå sorten)

Han har full koll på mig och han äger stället. Men jag kan inte behandla honom som jag vill. Det är hans villkor som gäller.

Sedan har han den egenheten att han går ut och in som han vill. Dvs i mars-april går han ut. Sedan jamar han in i sept-oktober och gör inte en ansats till att vilja ens titta på dörren under inne-perioden. Under utesäsongen ser jag inte till honom alls. Men han är blank, rund och glad när han kommer på hösten och vill gå in.

Ge katten tid. Det tog min kille tre veckor innan jag såg honom gå i rummet. Han rörde sig i huset när jag sov eller var hemifrån (hittade katthår på olika ställen )

 

[Mahonia]

Tusen tack för alla era svar! Jag hade faktiskt helt glömt bort att jag postat denna tråd och känner att jag nog ska uppdatera hur det gick.

Lilla Stina (som katten heter) kom aldrig fram, inte ens på nätterna och de gånger vi inte var hemma. Hon gjorde inte minsta antydan till att äta, hon rent av svalt sig själv. Gick heller inte på lådan. Jag led fruktansvärt med henne. Det kändes verkligen inte okej att ha tagit henne ifrån sin trygga tillvaro, även om hennes tidigare ägare trodde att hon var otrygg där.

Så efter ett par dagar, helt utan mat, vatten och toalettbesök, bestämde jag mig för att hon skulle få komma tillbaka till sitt gamla hem. Jag vågade helt enkelt inte vänta längre för jag visste att det skulle vara rent av livsfarligt för henne att inte få i sig mat och vatten, och någon tvångsmatning kändes verkligen inte rätt. Jag hade kanske kunnat göra annorlunda men jag vågade helt enkelt inte riskera hennes hälsa.

På söndagkvällen körde jag henne till hennes gamla hem och så fort hon kom innanför dörren var hon som en helt annan katt. Hon visste precis vart hon hörde hemma och det var som att hon undrade vad tusan vi hade sysslat med. Hon var helt förbytt och det var så tydligt att det var där hon hörde hemma.

Nu får hon stanna kvar där i sitt gamla hem, resten av sitt liv, och tjejen som äger henne hörde av sig samma kväll och berättade att hon hade både ätit och druckit under kvällen hemma hos dem och verkade vara lycklig av att vara hemma igen.

Det var en sådan lättnad att se katten komma hem och veta att jag fattade rätt beslut

 

[athena_arabians]

@Mahonia: Ibland går det helt enkelt inte. All heder åt dig som försökte och sedan gjorde det som var bäst för katten.

Jag är väldigt glad att mina är "flyttbara", de följer ju med mig på jobb när det går och till hem till särbon. De gillar inte att åka bil men när vi väl är framme är de helt nöjda.

 

[Mahonia]

@Mahonia: Ibland går det helt enkelt inte. All heder åt dig som försökte och sedan gjorde det som var bäst för katten.

Jag är väldigt glad att mina är "flyttbara", de följer ju med mig på jobb när det går och till hem till särbon. De gillar inte att åka bil men när vi väl är framme är de helt nöjda.

Tack @athena_arabians Man vill ju bara deras bästa, de små liven.
Hade också velat ha kissar som kunde följa med mig lite här och var. Dock inte till jobb då vi har en kattgalen hund där...