Tycker det är ganska så klart i ditt första inlägg att du kopplar maten direkt till känslorna. Det är lätt att dölja stress och ångest osv med att fokusera på något så. Är ju så med många ätstörningar, det handlar sällan om maten i sej självt utan man döljer ofta andra problem med den och dom tankarna. Så är det för mig iallafall, dom gånger jag fallit ner i ätstörningsträsket är när jag lagt av med andra självskadebeteenden och andra ångestlindrande saker. Jag mår dessutom helt okej i fokuserandet på nästa måltid och mat i allmänhet, dock så är det bara ett annat sätt att fly bort.Det är ju det jag undrar. Varför låter jag maten bli så viktig? Och hur kan jag göra den mindre viktig?
Sen vad du har för känslor som triggar det är ju något bara du vet och får försöka ta reda på och kartlägga lite.