Lupin
Trådstartare
Min lille plutt (8 månader) upptäcktes i måndags em ha begynnande öroninflammation på höger öra + jättestora halsmandlar + feber. Blev ordinerad 0,5 ml Kåvepenin x 2 i 7 dagar. Började på måndags kvällen.
Mandlarna reagerade bra på medicinen, de la sig på ett par dagar och sonen fick tillbaka sin aptit mer och mer. Men öronen ville inte riktigt. På torsdagsmorgonen var han lite gnällig och tog sig på öronen och verkade ha ont + fortfarande lite feber. Så han fick panodil supp och jag ringde läkaren igen. Ny ordination: 2 ml Kåvepenin x 2 resten av behandlingsperioden. Han hade redan fått 0,5 ml på morgonen, men eftersom det inte gått så lång tid så gav jag honom de extra 1,5 ml efter att ha pratat med läkaren.
På fredag morgon var vi inom VC och lämnade sonens urinprov som läkaren ville ha bara för att. Allt var UA och hon kollade även på sonen, när vi ändå var där. Bara lite röd i höger öra och sonen var redan märkbart piggare och smärtfri dessutom, behövde inte panodil alls under fredagen.
Eftersom sonen vägde precis över 10 kg (ca 10,3 kg) så fick han den mindre dosen Kåvepenin till att börja med (gränsen går vid 10 kg, nästa dosintervall var 10-20 kg). Och det är helt ok, anser att läkaren gjorde helt rätt. Och även att höja dosen när den mindre inte hade avsedd verkan.
Allt frid och fröjd!
Trodde jag. Igår kväll dök sambons moster upp med en mössa vi glömt hos dem. Väldigt skadeglatt konstaterade hon att nu är det kört för sonen! För om de en gång fått öronproblem så blir de inte av med det. Nu kan vi räkna med ständiga öronproblem och mycket lidande för sonen. Hon envisas även ständigt med att bestämt påstå att vår son måste vara gnällig, kinkig och skrikig och ha problem med nattsömnen nu när han har öroninflammation! Det kvittar vad jag än säger att det inte varit så farligt, ingen kinkighet, inget gnäll eller skrik, mest lite tröttare och sovit mer dagtid, varit uppe aningen längre på kvällarna men sovit gott hela nätterna precis som vanligt och inga problem öht. Lika glad och go som vanligt, om dock inte lika pigg såklart. Men nej, nej så är det ju inte, det vet ju hon, jag ljuger ju bara... ALLA barn som får öroninflammation ger sina föräldrar ett helvete. Now and forever liksom.
Men stämmer verkligen detta? ÄR det kört för sonen nu när han har fått öroninflammation en gång? Kommer han automatiskt att få det upprepade gånger i flera år, som hon bestämt och väldigt skadeglatt påstår?
Mandlarna reagerade bra på medicinen, de la sig på ett par dagar och sonen fick tillbaka sin aptit mer och mer. Men öronen ville inte riktigt. På torsdagsmorgonen var han lite gnällig och tog sig på öronen och verkade ha ont + fortfarande lite feber. Så han fick panodil supp och jag ringde läkaren igen. Ny ordination: 2 ml Kåvepenin x 2 resten av behandlingsperioden. Han hade redan fått 0,5 ml på morgonen, men eftersom det inte gått så lång tid så gav jag honom de extra 1,5 ml efter att ha pratat med läkaren.
På fredag morgon var vi inom VC och lämnade sonens urinprov som läkaren ville ha bara för att. Allt var UA och hon kollade även på sonen, när vi ändå var där. Bara lite röd i höger öra och sonen var redan märkbart piggare och smärtfri dessutom, behövde inte panodil alls under fredagen.
Eftersom sonen vägde precis över 10 kg (ca 10,3 kg) så fick han den mindre dosen Kåvepenin till att börja med (gränsen går vid 10 kg, nästa dosintervall var 10-20 kg). Och det är helt ok, anser att läkaren gjorde helt rätt. Och även att höja dosen när den mindre inte hade avsedd verkan.
Allt frid och fröjd!
Trodde jag. Igår kväll dök sambons moster upp med en mössa vi glömt hos dem. Väldigt skadeglatt konstaterade hon att nu är det kört för sonen! För om de en gång fått öronproblem så blir de inte av med det. Nu kan vi räkna med ständiga öronproblem och mycket lidande för sonen. Hon envisas även ständigt med att bestämt påstå att vår son måste vara gnällig, kinkig och skrikig och ha problem med nattsömnen nu när han har öroninflammation! Det kvittar vad jag än säger att det inte varit så farligt, ingen kinkighet, inget gnäll eller skrik, mest lite tröttare och sovit mer dagtid, varit uppe aningen längre på kvällarna men sovit gott hela nätterna precis som vanligt och inga problem öht. Lika glad och go som vanligt, om dock inte lika pigg såklart. Men nej, nej så är det ju inte, det vet ju hon, jag ljuger ju bara... ALLA barn som får öroninflammation ger sina föräldrar ett helvete. Now and forever liksom.
Men stämmer verkligen detta? ÄR det kört för sonen nu när han har fått öroninflammation en gång? Kommer han automatiskt att få det upprepade gånger i flera år, som hon bestämt och väldigt skadeglatt påstår?