Jag kom att tänka på hur många ord och uttryck det finns som jag tycker är så hiskeligt fula eller så använda att man baxnar. Varför är det så, egentligen?
Min militanta lista:
- Att säga "mus" om fitta. Eller för den delen "köttgrotta" och allt vad det heter. Eller ännu värre (som vi såg i Solsidan i söndags ) att till en vuxen kvinna i sexuellt sammanhang säga "snippa". Småflickor har snippa, kvinnor har fitta.
- Slang för kuk: knullpåk, åderpåle osv. Och samma som ovan: småpojkar har snoppar, män har penis i slakt tillstånd och kuk i hårt tillstånd.
- "Nu är det (valfri aktivitet) som gäller!" Allt gäller hela tiden.
- Att allting är så "härligt". Överanvänt ord som får mig att tänka på frikyrka.
- Att säga strax med t på slutet. Det heter strax, inte straxt!
- Att säga "och" istället för "att". T ex "jag gillar och rida" - vissa till och med artikulerar ut hela och:et. Visst, kommer väl från talspråkets "jag gillar å rida", men vet ärligt talat folk inte att det heter att innan verbet?
Och man drar alla över en kam, inte över en kant. Så det så!
Min militanta lista:
- Att säga "mus" om fitta. Eller för den delen "köttgrotta" och allt vad det heter. Eller ännu värre (som vi såg i Solsidan i söndags ) att till en vuxen kvinna i sexuellt sammanhang säga "snippa". Småflickor har snippa, kvinnor har fitta.
- Slang för kuk: knullpåk, åderpåle osv. Och samma som ovan: småpojkar har snoppar, män har penis i slakt tillstånd och kuk i hårt tillstånd.
- "Nu är det (valfri aktivitet) som gäller!" Allt gäller hela tiden.
- Att allting är så "härligt". Överanvänt ord som får mig att tänka på frikyrka.
- Att säga strax med t på slutet. Det heter strax, inte straxt!
- Att säga "och" istället för "att". T ex "jag gillar och rida" - vissa till och med artikulerar ut hela och:et. Visst, kommer väl från talspråkets "jag gillar å rida", men vet ärligt talat folk inte att det heter att innan verbet?
Och man drar alla över en kam, inte över en kant. Så det så!