Olika intressen beroende på kön (utbruten från Vad gör vi? del 2 - Kids Edition)

[Badger]

Vi har ärvt mycket kläder från äldre tjej kusiner. Så min son misstas ganska ofta för tjej. En lila hoodie räcker ju för att folk ska kalla honom för tjej. Men tyvärr in jag ana att andra vuxna bemöter honom olika om de tror han är tjej vs. Kille

Det utökar ju hans upplevelsevärld iofs. Värre om ett barn aldrig misstas och aldrig får möta den andra världen. Önskar det inte vore sådan skillnad

 

[Manji]

Otroligt tragiskt att en 6-åring säger så. Denne har ju fått höra det av jämnåriga barn, och hur har de fått lära sig?

Barn i den åldern lägger märke till saker och lär sig själv. Kollar du youtube, netflix, reklam (tv, affischer) så märker du att tjejer är på ett visst sätt och killar är på ett visst sätt. Och både barn och vuxna apar efter så att verkligheten liknar det vi matas med.

Vi har aldrig uttryckt att något är specifikt för killar och tjejer. Ändå kläckte flickan ur sig att pojkar kan inte vara prinsessor. "På riktigt" la in till själv efter ett par sekunders funderande.

Och det är väl klart att hon tänker att en pojke i prinsessklänning är tokigt när de enda hon sett i prinsessklänning är flickor.

 

[Ainon]

Jag skulle säga att mina barn (har en tjej på 6 och en pojk på 2,5år) var rätt lika i sin intressen fram till typ 1,5års ålder.

Båda tokiga i bilar/traktorer, duploklossar och babblarna, undantaget är att dottern alltid varit tokig i djur medan pojken alltid varit lite avvaktande (han är dock också mer rörlig (kröp/gick/sprang jättetidigt) och de tycker inte om han heller så är ömsesidigt ).
Sen har flickan blivit väldigt flickig och gillar att göra sig fin (), laga mat, prinsessor, rosa, dockor, djur, balettdans osv osv Allt ska vara rosa, var väldigt nöjd och chockad med att hon sist på affären ville ha en gul tröja med en grön dinosaurie i paljetter på Hon togs ändå för en pojke rätt mycket av omgivningen under sina första två år då hon kläddes i mycket blått och grönt
Medan pojken är totalt galen i allt som har med bilar/traktorer/sirener/cyklar/klättra och klänga. Han gillar dock rosa som storasyster som tur är för han börjar få ärva mycket sådant

Är helt säker att det är omgivningen som styrt de åt olika håll intressemässigt. Varken jag eller pappen är dock särskilt stereotypiska, jag gör ex majoriteten av grovjobbet ex på gården med traktor mm och går mer runt i arbetskläder
än min man som jobbar finklädd på kontor och lagar all mat och sköter tvätten hemma

 

[Fille]

Jag har läst alla svar, har dock inte riktigt tiden att svara på varje enskilt svar.
Något jag också reflekterat över är hår. Carl hade (har, men nu klippt i en frisyr) mkt hår, Cajsa hade inget som liten (knappt nu heller). Trots att jag ofta klär tvillingarna i steriotypa tjej/killkläder så trodde okänt folk i affären att Carl var tjejen, pga allt sitt hår.

Det är lätt att snabbt döma barn efter sina egna föreställningar, som jag förstår i regel är samhällets föreställning/norm.

 

[Johanna1988]

Det är intressant, mina döttrar har ganska könsneutrala frisyrer (bebisen mest för att hon inte har hår än , men 4,5åringen ffa.) och väldigt blandade garderober. Blir sorgligt nog jättetydligt att äldsta får ganska annorlunda bemötande från omgivningen beroende på hur hon för dagen är klädd.

Samma här, det är helt klart skillnad i bemötande beroende om de tror dottern är tjej eller kille.

 

[Roheryn]

Barn i den åldern lägger märke till saker och lär sig själv. Kollar du youtube, netflix, reklam (tv, affischer) så märker du att tjejer är på ett visst sätt och killar är på ett visst sätt. Och både barn och vuxna apar efter så att verkligheten liknar det vi matas med.

Vi har aldrig uttryckt att något är specifikt för killar och tjejer. Ändå kläckte flickan ur sig att pojkar kan inte vara prinsessor. "På riktigt" la in till själv efter ett par sekunders funderande.

Och det är väl klart att hon tänker att en pojke i prinsessklänning är tokigt när de enda hon sett i prinsessklänning är flickor.

Eller så har hon snappat upp att alla de som faktiskt är prinsessor "på riktigt", dvs har den kungliga titeln prinsessa, faktiskt är kvinnor/flickor? Pojkarna/männen är ju prinsar. Så observationen stämmer ju - pojkar kan förvisso leka prinsessa, ha prinsessklänning osv, men de som i verkliga livet ÄR prinsessor, de är flickor.

 

[Badger]

Eller så har hon snappat upp att alla de som faktiskt är prinsessor "på riktigt", dvs har den kungliga titeln prinsessa, faktiskt är kvinnor/flickor? Pojkarna/männen är ju prinsar. Så observationen stämmer ju - pojkar kan förvisso leka prinsessa, ha prinsessklänning osv, men de som i verkliga livet ÄR prinsessor, de är flickor.

"förr" var det ju vanligare att kalla pojkar "min lille prins" osv. Numer är det ju bara prinsessor på tapeten. Som om vi blivit nästan ännu mer polariserade på kön.

 

[Roheryn]

"förr" var det ju vanligare att kalla pojkar "min lille prins" osv. Numer är det ju bara prinsessor på tapeten. Som om vi blivit nästan ännu mer polariserade på kön.

Ja, prinsarna har på något vis fallit bort! Vilket är lite synd, för tittar man på sagoprinsar har de ju ofta minst lika vacker utstyrsel som prinsessorna (och en vit häst därtill!!! ), vilket ju borde kunna ge upphov till hur många fantastiska utklädnings-lekar som helst!

Ja, det känns som om det blir alltmer uppdelat mellan pojkar och flickor! När jag själv gick i skolan (slutet på 70-talet plus typ hela 80-talet), så kändes det ändå som om vi större delen av tiden mest var "barn", åtminstone fram till strax innan puberteten. De flesta hade liknande kläder, vi lekte liknande lekar osv. Inte till 100%, men stor skillnad mot när min dotter gick i skolan (hon är 23 nu, så också ett tag sedan). Då var barnen bara "lika" så länge de gick i förskolan/dagis. Så fort de tog steget upp i skolan (förskoleklass) blev det en extrem skillnad på flickornas rosa värld och pojkarnas blå... och jag gissar att det är liknande nu!

 

[Badger]

Ja, prinsarna har på något vis fallit bort! Vilket är lite synd, för tittar man på sagoprinsar har de ju ofta minst lika vacker utstyrsel som prinsessorna (och en vit häst därtill!!! ), vilket ju borde kunna ge upphov till hur många fantastiska utklädnings-lekar som helst!

Ja, det känns som om det blir alltmer uppdelat mellan pojkar och flickor! När jag själv gick i skolan (slutet på 70-talet plus typ hela 80-talet), så kändes det ändå som om vi större delen av tiden mest var "barn", åtminstone fram till strax innan puberteten. De flesta hade liknande kläder, vi lekte liknande lekar osv. Inte till 100%, men stor skillnad mot när min dotter gick i skolan (hon är 23 nu, så också ett tag sedan). Då var barnen bara "lika" så länge de gick i förskolan/dagis. Så fort de tog steget upp i skolan (förskoleklass) blev det en extrem skillnad på flickornas rosa värld och pojkarnas blå... och jag gissar att det är liknande nu!

Och en majoritet sagor handlar om prinsessor eller flickor också.

Trots att lika många sagor fanns om vackra prinsar i liknande situationer. Det är ganska stora likheter i stories mellan pojkar och flickor men vi väljer de som bäst passar dagens könsmönster och tar de som tydligast bekräftar dem I sagorna säger man att prinsessorna blir räddade trots att de mestadels räddar sig själva och får en prins på köpet. Precis som sagor om pojkar handlar om att de räddar sig själva och får en prinsessa på köpet.

Moderna sagoböcker innehåller liksom inte berättelsen om askpojken och den lilla musen eller om prinsarna Silvervit och Lillvacker.

 

[Roheryn]

Och en majoritet sagor handlar om prinsessor eller flickor också.

Trots att lika många sagor fanns om vackra prinsar i liknande situationer. Det är ganska stora likheter i stories mellan pojkar och flickor men vi väljer de som bäst passar dagens könsmönster och tar de som tydligast bekräftar dem I sagorna säger man att prinsessorna blir räddade trots att de mestadels räddar sig själva och får en prins på köpet. Precis som sagor om pojkar handlar om att de räddar sig själva och får en prinsessa på köpet.

Moderna sagoböcker innehåller liksom inte berättelsen om askpojken och den lilla musen eller om prinsarna Silvervit och Lillvacker.

Precis, det är synd! Inte minst för att det försvinner ett kulturarv, eller en del av det i alla fall, när vi (medvetet eller omedvetet) censurerar vilka sagor vi tar till oss och läser för våra barn.

 

[AgentCarter]

Jag har två barn och ser stor skillnad i intressen. Tösen är mer "tjejig", det är dockor, gossedjur och kläder som är de roligaste leksakerna. Pojken älskade allt med motorer och var mycket åkande på Bobbycar.

De har däremot båda uppskattat leksaksköket väldigt mycket och att vara med och laga mat.

(Den här studien är intressant om man är intresserad av att jämställdhet och genus i föräldraskap, hur barn ser på könsroller. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/jomf.12863 )

 

[Badger]

Jag har två barn och ser stor skillnad i intressen. Tösen är mer "tjejig", det är dockor, gossedjur och kläder som är de roligaste leksakerna. Pojken älskade allt med motorer och var mycket åkande på Bobbycar.

De har däremot båda uppskattat leksaksköket väldigt mycket och att vara med och laga mat.

(Den här studien är intressant om man är intresserad av att jämställdhet och genus i föräldraskap, hur barn ser på könsroller. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/jomf.12863 )

Klippte ur den eftersom folk aldrig går in på länkar

Fathers' time spent on childcare during childhood was associated with gender-egalitarian attitudes in children by the age of 14 or 15. The most powerful predictor of children's gender-role attitudes, however, was the amount of time fathers spent on housework during children's adolescence, both absolute and relative to the amount of time mothers spent on housework. Fathers' unpaid labor at home was as relevant for children's gender-role attitudes as mothers' paid labor in the workforce. These results held after controlling for maternal domestic behaviors and for the gender-role attitudes of both parents.

Conclusion​

Father involvement in childcare and housework during childhood and adolescence play an important role in shaping children's gender-egalitarian attitudes.

Intresssant, verkar verkligen spela roll hur mycket pappan lagar mat och dammsuger osv.
Är antagligen jättesvårt att få till jämlik uppfostran utan att fördela hushållsuppgifterna någorlunda jämlikt (och gissningsvis bilkörandet/mekandet).

Samtidigt iofs lär ju familjer där de beter sig jämlikt också från början ha mer jämlik attityd .

Stämmer också med det där jag skrev i en tidigare post om att pappor påverkar jättemycket hos sina söner och döttrar när det gäller känslor. Att papporna i undersökningen stöttade sina döttrars känsloutveckling extremt mycket (nästan övermycket lät det som) med långa samtal och resonemang och även deras akademiska tänkande. Medan de satte hård dämpning på söners känsloutveckling (genom att inte i hjärnan få ett känslosvar för vare sig leende son eller gråtande son utan bara för neutralt ansiktsuttryck hos son. Men genom stort gensvar och lysning i hjärnan hos skrattande dotter och gråtande dotter) och inte stöttade deras akademiska utveckling utan bara deras sportprestationer och det enbart genom enkla tillrop som bra! inte genom utvecklande resonemang i talspråk. (precis som för övrigt förskolepersonal i andra undersökningar som också använder enklare språk och tillsägelser till pojkar och inte utvecklande längre resonemang som kräver gensvar.)

(Vilket lyser upp i gensvar hos mig med alla krönikor för fem + år sedan om journalistpappor som fick dotter och blev feminist och jättekärleksfull. Inte en enda verkade minsann bli feminist och kärleksfull far o börja läsa sagor av att få en son )