Obotlig fårskäck?

[godishanna]

Vad göra. Min häst tycks lida av en obotlig rädsla för ulliga små djur... gulliga säger jag men han håller absolut inte med! Det går får i en hage bredvid vår paddock och dessa tog det honom ett par månader att vänja sig vid. Jag trodde att han kommit över sin rädsla, men nix. Idag gick det får i en hage vi skulle rida förbi och ett av dem vågade röra sig... hm pållen stegrade, ryggade, skuttade osv. jag fick till slut rygga honom förbi "monstren" (kanske 30 m) och vi kunde rida vidare.
Är det någon som har liknande problem och har lyckats lösa dem? Isåfall hur? Blir jätteglad för alla tips. Tillägga att kossor inte är farliga

 

[carinaso]

Sv: Obotlig fårskäck?

Följer hästen dig som sin ledare? I så fall, när hästen blir rädd för något och inte vågar gå förbi, sitt av och led den förbi. Gå före, annars är det som att sitta på hästen och den upplever det som att du föser den framför dig. Det är inget nederlag att göra så och hästen tycker inte att den har "vunnit", utan tvärtom imponerar du på den genom att vara så modig att du vågar gå först fram till det "farliga". Det kräver såklart att hästen litar på ditt omdöme och har respekt för dig som ledare och som sagt att du går före den när du leder. På så vis kan du förhoppningsvis, med lite tålamod, visa den att de ulliga små kräken inte är farliga och såsmåningom kan du rida förbi dem utan problem.

I en hästflock föser ofta ledarhingsten flocken framför sig när det gäller att fort leda bort flocken från en fara, han är då sist och kan skydda flocken från anfall bakifrån, men när det gäller att leda flocken till något så går oftast ledarstoet först. Jag har även lagt märke till att mina hästar gärna inväntar vår gamla ponnyvalack (som är totalt orädd för allt) och låter honom gå fram först om det är något de ska förbi som de är osäkra på.

Carina
www.silverarabians.com

 

[Lillsillen]

Sv: Obotlig fårskäck?

Visst, fast i mitt fall gäller det grisar...Vi skulle förbi 2 st sällskapsgrisar som gick i en liten hage. Och trots att vi hade värledens modigaste häst som gick först och som inte brydde sig ett dugg om dessa otäcka varelser, så kom vi inte förbi så enkelt.
Vi stod mest på bakbenen och gjorde även en hel del piruetter mm innan hästen hejdlöst kastade sig in i skog/stenröse på sidan av vägen och försökte fly.
Så jag fick helt enkelt sitta av och leda henne förbi, vilket inte heller var så lätt att övertala henne till. Men efter mycket om o men så kom vi förbi, men hon ville helst att jag skulle bära henne så rädd var hon.

Tyvärr så flyttade grisarna in i ladugården sen, så vi fick inget tillfälla att prova igen.

Även vita kossor har varit livsfarliga. Där har jag vid olika tillfällen stått upp till 45 minuter innan hon givit med sig. Då hade kossorna ledsnat på oss för länge sen och gått iväg. De kommer ju som skott när de ser en häst, för de är så nyfikna (kalvar).

Men, sist jag red förbi där, red jag med sällskap och vi hade just haft världens skrattattack, så jag var gele i hela kroppen när vi närmade oss kossorna.
Så jag var lite skeptisk, för skulle hästen göra nåt så skulle jag sannolikt flyga av.
Men trots att HON gick FÖRST, så visade hon ingen som helst tvekan att gå förbi
Hon till o med GICK, taktade inte, kröp inte och skyggade inte!!!

Så, ta dig ett RIKTIGT GOTT SKRATT innan du passerar nästa gång....

 

[knoppan]

Sv: Obotlig fårskäck?

Försök att låna ett par får och låt dom bo i stallet ett tag. Kan låta drastiskt, men jag lovar dig att det kommer att ge resultat.
Vi gjorde så när en av hästarna hade grisskräck. Efter att ha kämpat vid samma ställe en hel sommar utan nämvärt resultat bad vi helt enkelt att få låna två av dessa livsfarliga monster. Vi installerade dom i stallet, och till att börja med ville hästen inte gå in i stallet alls.
Efter en stund gick hon in och redan efter nå´n vecka var problemet helt borta. Vi lät grisarna bo kvar i ca. en månad och nu är hon en liten ängel när vi ska förbi grisgården.
Avfärda inte detta för att det låter lite överdrivet, det är värt besväret många gånger om.

 

[Lillsillen]

Sv: Obotlig fårskäck?

Väl värt att tänka på, i synnerhet om problemen är stora.

Nu "försvann" ju "mina" grisar från hagen, och kossorna är inga problem nu sen den där "skrattdagen" heller.

Mycket ligger ju hos ryttaren, TROR man att hästen ska bli rädd då BLIR den ju det med!! Bara genom att tänka "Nu ska vi se hur det här går" gör ju att vi redan har talat om för hästen att den ska vara beredd!!

 

[Alexandra_W]

Sv: Obotlig fårskäck?

Min valack har haft en fobisk rädsla för KOR. Får var läbbiga i början men efter att ha gått i hage bredvid får ett tag så försvann det snabbt och nu ser han ulltottarna som sina kompisar och blir överlycklig varje vår när de kommer ut i hagen =)

Kossorna däremot var en annan femma. Han blev paniskt rädd och reagerade med just panik. Exploderade och blev fullständigt blockerad i sin rädsla. Man kunde se hjärtat banka på långt håll.

Vi stod utanför kohagar och tittade på kor utan resultat. Det var så att jag tittade på korna och rökte, och i ena handen hade jag en 'galen häst' som dröp av svett, hade en puls som var skyhög och bockade på stället. Enda anledningen att han inte slet sig och skenade hem var hans goda uppfostran.

Sen när jag flyttade hit 1 jan 2001 så tänkte jag att 'NU ska vi väl ändå få bukt med koskräcken'. Ena grannen har 200 får, andra grannen har massa kossor. Icke, hästen var ändå paniskt rädd för kor.

Efter en sommar så kunde han vara avslappnad i hage bredvid korna OM korna rörde sig i max slowmotion. Sprang korna fick han panik. Året efter så fick korna springa med, bara de inte sprang MOT hans stängsel. Dock att LEDA honom (eller än värre försöka rida) bredvid kor gick inte, rörde korna sig en millimeter fick han panik. Lite problem eftersom jag måste passera kor för att ta mig in/ut till sommarhagen..

Vi tränade och tränade och mot slutet den sommaren kunde han gå fint bredvid korna även om de sprang, men sprang de MOT honom blev han rädd, om än inte paniskt rädd. Vi började nu kunna rida förbi 'lugna kossor' med.


Så sommaren 2003 kom genombrottet. Jag tackar gud för att det kom då, eftersom jag hade litet föl som jag INTE ville skulle lära sig av honom att bli rädd för kor. Men som sagt, det kom ett genombrott. Ungtjurarna studsade och sprang precis vid stängslet (och mot det), bara en meter från där vi gick. Bredvid mig gick en fullständigt avslappnad häst och brydder sig inte om korna alls. Och då brydde sig ju inte fölets mamma eller fölet heller.

Sedan dess har det aldrig varit problem, grannen hade en kalv som var lite bäng och brukade gå in i hästhagen och försöka snutta på fölet, vilket ingen av hästarna i hagen sa något om (faktum var att fölet och kalven lekte ibland). Hellr inga problem att rida förbi kossor ens om de springer runt.

Så, det tar TID, och det bästa är om den inledande träningen kan få ske i hästens egen takt, dvs den kan få vara i hage, och känna att den kan fly från korna om den vill, och själv bestämma när och hur nära den ska gå. När de är lugna med kossor i hagen bredvid kan man gärna ha en kossa I hagen, det går fortare än att vänta ut det som jag gjorde.

Och naturligtvis gäller detsamma små människoätande ullbollar (får).

 

[UrsusRex]

Sv: Obotlig fårskäck?

Försök att låna ett par får och låt dom bo i stallet ett tag. Kan låta drastiskt, men jag lovar dig att det kommer att ge resultat.
Vi gjorde så när en av hästarna hade grisskräck. Efter att ha kämpat vid samma ställe en hel sommar utan nämvärt resultat bad vi helt enkelt att få låna två av dessa livsfarliga monster. Vi installerade dom i stallet, och till att börja med ville hästen inte gå in i stallet alls.
Efter en stund gick hon in och redan efter nå´n vecka var problemet helt borta. Vi lät grisarna bo kvar i ca. en månad och nu är hon en liten ängel när vi ska förbi grisgården.
Avfärda inte detta för att det låter lite överdrivet, det är värt besväret många gånger om.

Det här tror jag stenhårt på! knoppans förslag menar jag.

Om det inte fungerar av praktiska skäl eller om det låter drastiskt så rid till fårhagen sitt av och led hästen närmare och närmare under lugnade former. Ha inställningen att ni ska plocka blommor i dikeskanten eller liknande, inte att fyfan nu kommer hon/han bli rädd och besvärlig. Ha inte bråttom och om du märker att hit men inte längre går det bra idag så stanna där och läs en bok medan hästen får stå och bara vara. Självklart ska du inte gå med på att hästen får som den vill i det läget utan när du tycker att nu går vi hem så gör ni det för att du bestämmer det. Rid då gärna förbi hagen ändå på "lugnt" avstånd för att visa hästen vem som bestämmer. Låt det ta tid och kommer ni ända fram till den "farliga" hagen så stå där ett tag och bara var, tala lugnande om det behövs. Vänj hästen vid får helt enkelt. Prova sedan en annan hage och upprepa.

Mvh
Björn

 

[godishanna]

Sv: Obotlig fårskäck?

Tack för tipsen och lite skönt att fler har liknande problem (inte bara min skrutt som är tossig).

Ja det är nog bara att ha tålamod och försöka vänja honom. Det konstiga är ju att fåren vid paddocken inte är farliga (så länge de är aldeles nära så han ser exakt vad de har för sig).

Dock att rida förbi de farliga fåren på långt håll är omöjligt eftersom grusvägen går mellan två hagar och man har ca 2m plats.

Får väl prova med promenad (i longerlina så jag inte tappar honom )