Nyårstankar

Ett nytt år har precis påbörjats och känslan av att vilja börja om på nytt har sällan varit så stark. På Facebook läser jag allas sammanfattningar över det fantastiska året som varit och jag måste erkänna att det gör mig lite bitter. Det skulle vara ett bra år det där 2016. Istället kantas det av känslan att vara lika mycket värd som en påse övermogna clementiner. Som tur är påminde min man mig om allt bra som ändå hänt i år, vi har gift oss, jag har påbörjat ett nytt jobb med bra kollegor och chef. Jag och Zam har gjort enorma framsteg både inom hoppning och dressyr. Jag har flyttat från ett ytligt stall med dålig ledning till ett där fokus är på att hästarna ska ha det bra och goa människor.
Så varför är jag bitter? Kan bero på att jag är uppe hos svärföräldrarna och glömt all medicin hemma, de är först när jag inte tar mitt levaxin och serteralin som jag märker hur mycket det gör. Jag går ner på zombiemode och orkar knappt göra nåt. Ligger och sover halva dagarna och får anstränga mig att vara social. Än har det gått bra, har försökt tänka noga på att hellre ta det lugnt än utsätta mig för extra stress.
Ska bli skönt att komma hem och få igång vardagen igen. Jag är försiktigt positiv till att kunna komma ut i arbetslivet. Jag vill också komma igång med att tävla i år, ska sätta upp en plan över hopptävlingar med min tränare och sen ska jag anmäla mig till varenda WE-tävling inom körbart avstånd. När jag tänker på detta blir jag väldigt glad och förväntansfull. Helt plötsligt är jag inte alls bitter, jag ser 2016 som ett förberedelseår inför det 2017 som kommer bli fantastiskt