Sv: "Nya" raser, hur bär de sig åt?
Hej!
Först vill jag bara säga att det alltid är lika roligt att se att nokotahästarnas namn har lagts på minnet! ...och att jag många gånger lagt märke till och beundrat din fina fjording här på forumet :-)
Jag kan bara svara för just nokotan som vi har tio stycken i Sverige nu (men det blir fler) och nog skiljer sig lite från andra, i Sverige, små raser. Det finns mycket få nokotas överhuvudtaget, mellan 350-400 skulle jag tro och aveln på dem handlar framförallt om att bevara denna sista spillra av vildhästtypen som en gång var mycket vanlig på USAs norra prärie.
Vi vill i detta stadie inte ens skapa en särskild organisation här i Sverige, eller Europa för den delen, då vi är rädda att det ökar risken för att vi kommer bort från Nokota Horse Conservancys riktlinje och att de svenska/europeiska nokotahästarna blir något annat än ursprunget. Personligen ser vi oss själva framförallt som en nokota-genbank. Genbanker hittar vi bland annat bland våra svenska allmogeraser och har det syftet att sprida ut populationen så att om något katastrofalt skulle hända på en genbank (eller som i nokotans fall ranchen i ND, där kärnan finns) så finns de andra för att föra rasen vidare. Genom att ha en central stambok kan vi också ha koll på alla linjer. NHCs ultimata mål är att bilda ett reservat där en del av hästarna ska få gå tillbaka till det vilda livet och fortsätta att utvecklas i frihet så som de gjort tidigare. Naturligtvis vill vi att det ska vara så stor genuppsättning som möjligt i denna framtida hjord. Vi personligen känner att om detta blir verklighet och vi själva skulle ha hästar här som skulle passa in i den gruppen så skulle vi med glädje ta dem dit, men det är förstås inget vi förväntar oss av andra uppfödare.
Det finns inget bedömningssystem för nokotan och det är inte heller aktuellt i nuläget. Hästarna utvecklades till vad de är i frihet och vi anser att mänskliga bedömare inte kan se hela bilden för vad som är viktigt för en vildhäst. Exempelvis hade vi ett sto i ND med märkbart krokiga bakben och detta nedärvdes till en del avkommor. Ett sådant sto vill man ju verkligen inte avla på normalt, men kan vi med säkerhet säga att det är ett problem i det vilda eller att hon, som hade en ganska ovanlig stam, inte bar på andra, unika gener som var viktiga för populationen? Nu har vi ju valt att inte ta över någon "sådan" hit, då vi ju har lite kostnader att ta igen (om möjligt!) och behöver kunna avla fram användbara hästar för att sprida intresset för rasen. Å andra sidan kunde vi ju ändå omöjligt representera alla linjer med våra ynka tio hästar och majoriteten av nokotahästarna är raka i benen. Så vi får lita på vår egen bedömning, med hjälp av kunniga bekanta, för att välja ut lämpliga hästar för import som också kan representera en vid genetisk bas. Det skulle dock vara roligt att höra vad en exteriörbedömare skulle säga om någon av våra, bara rent allmänt.
Passen ordnar vi genom SH då USA inte har något system för hästpass (eller, det kanske finns, men inte som här) och ärligt talat bryr jag mig inte om vad det står däri. NHC är en så liten och familjär organisation och "nokotakänslan" jag fått därifrån påverkas inte av vad som står i det svenska passet. Men det kanske spelar roll för annat i Sverige? Ni får gärna upplysa mig, för jag har inte en susning hur något förutom skogsritter fungerar i hästsverige ;-).
Nu blev detta jättelångt och jag har svävat ut en del från ämnet, men tänkte det kunde vara trevligt att förklara en annan typ av avel än den vanliga och då nokotan nämndes som ett specifikt exempel.