emma74
Trådstartare
är fortfarande skakis...
jag hade varit ute i trädgården och fixat, maken hade gått in lite tidigare med Emma, jag var på väg in och hörde Emma skrika när jag närmar mig huset och tänkte att det var ju bra att maken byter blöja på henne så att jag bara behöver lägga henne, jag kommer in i hallen och tycker det är så konstigt att han inte pratar med henne, jag menar det är ju inte så konstigt att ett trött litet barn illvrålar när man ska byta blöjan men man brukar ju prata lite lugnande med det, sen tycket jag att skriket var så väldigt hysterisk snarare än trött och började fundera på om hon hade blivit instängd i badrummet (varför hon nu skulle ha blivit det vet jag inte) men insåg att dörren inte var stängd och att det snarare lät som om hon var på övervåningen... och där borde hon väl inte vara själv och skrika och dessutom lät det inte som om hon var inne i sovrummet utan närmre... och då flyger jag upp för trappen och när jag kommer ett par steg upp så ser jag hur om står precis vid kanten och gråter och är helt hysterisk för att hon inte kan komma ner... och jag är livrädd att hon ska ta ett steg framåt när hon får syn på mig så jag bara vrålar rakt ut och det stoppade väl henne...
maken hade alltså haft suttit i vardagsrummet hela tiden, han hade hört henne skrika och fått för sig att JAG var där uppe och nattade henne... så på något sätt har Emma fått upp grinden eller så hade han inte stängt den ordentligt eller så hade sonen slarvat och maken inte kollat, så Emma hade gått ut i hallen och klättrat upp för trappan och sen på något sätt insett (hon är bara 16 mån) att hon inte kunde gå ner själv...
vi bor ju i ett gammalt hus med en sån där trappa där stegen är breda i ena änden och smalanar av till ingenting i den andra och så är den svängd... så när man står längst ut på "fel" kant där uppe så är det som ett stup rakt ner till de nedersta trappstegen... där stog Emma...
hon kunde ha dött!!!!!
hur kan han vara så klantig!!!!!
alltså jag tycker inte att man kan skylla på hjärnsläpp och även om man har en grind så måste man väl kolla ändå var barnet är... jag gör det hela tiden... och han är så slarvig med grinden - tror den mening jag säger flest gånger varje dag är "Är grinden stängd?"
måste skaffa extra lås att sätta upp...
jag hade varit ute i trädgården och fixat, maken hade gått in lite tidigare med Emma, jag var på väg in och hörde Emma skrika när jag närmar mig huset och tänkte att det var ju bra att maken byter blöja på henne så att jag bara behöver lägga henne, jag kommer in i hallen och tycker det är så konstigt att han inte pratar med henne, jag menar det är ju inte så konstigt att ett trött litet barn illvrålar när man ska byta blöjan men man brukar ju prata lite lugnande med det, sen tycket jag att skriket var så väldigt hysterisk snarare än trött och började fundera på om hon hade blivit instängd i badrummet (varför hon nu skulle ha blivit det vet jag inte) men insåg att dörren inte var stängd och att det snarare lät som om hon var på övervåningen... och där borde hon väl inte vara själv och skrika och dessutom lät det inte som om hon var inne i sovrummet utan närmre... och då flyger jag upp för trappen och när jag kommer ett par steg upp så ser jag hur om står precis vid kanten och gråter och är helt hysterisk för att hon inte kan komma ner... och jag är livrädd att hon ska ta ett steg framåt när hon får syn på mig så jag bara vrålar rakt ut och det stoppade väl henne...
maken hade alltså haft suttit i vardagsrummet hela tiden, han hade hört henne skrika och fått för sig att JAG var där uppe och nattade henne... så på något sätt har Emma fått upp grinden eller så hade han inte stängt den ordentligt eller så hade sonen slarvat och maken inte kollat, så Emma hade gått ut i hallen och klättrat upp för trappan och sen på något sätt insett (hon är bara 16 mån) att hon inte kunde gå ner själv...
vi bor ju i ett gammalt hus med en sån där trappa där stegen är breda i ena änden och smalanar av till ingenting i den andra och så är den svängd... så när man står längst ut på "fel" kant där uppe så är det som ett stup rakt ner till de nedersta trappstegen... där stog Emma...
hon kunde ha dött!!!!!
hur kan han vara så klantig!!!!!
alltså jag tycker inte att man kan skylla på hjärnsläpp och även om man har en grind så måste man väl kolla ändå var barnet är... jag gör det hela tiden... och han är så slarvig med grinden - tror den mening jag säger flest gånger varje dag är "Är grinden stängd?"
måste skaffa extra lås att sätta upp...