Nu undrar jag...

[Immer]

Vilka är alla dessa AR-ryttare, som piafferar i tid och otid på hästar som inte är färdiga för uppgiften? När man läser i alla AR- kontra tävlingsdressyrtrådar verkar det finnas massor!

Jag har hållit på med AR i snart fem år och inte tusan har jag sett någon piaff på en enda kurs? (Förutom på Bents kurser med riddarna, då) Vi är många ekipage som följts åt genom åren och brottas alla med olika svårigheter. Själv är jag glad åt att äntligen ha hittat högergaloppen

Fast piafferat ute i skogen har vi gjort några gånger, bl a när det dykt upp sabeltandade tigrar bakom en buske och liknande farligheter. Då har hästen gjort rörelsen av sig själv.

Immer

 

[Ewa-Lena]

Sv: Nu undrar jag...

Ja, det undrar jag med! Själv jobbar jag med övergångar, takt- och tempoväxlingar och skolor. Nosar på galoppombyten men måste grunda galoppfattning bättre först. Men mest av allt jobbar jag med sits, andning och inre harmoni i ridningen, känslan av att bli ett med hästen. Piaff kommer sen och jag har absolut inte bråttom dit för jag har så himla kul nu där jag befinner mig. Och hästen likaså btw.

 

[angelaL]

Sv: Nu undrar jag...

Hmm jag tror jag vet vem,, det var skrivet en trad om en syttare som blivigt anmald i Tyskland efter hon tvingat hasten att piaffera lange mycket osv,, i vilken trad var det??

Sa det ar DEN AR ryttaren alla pratar om

Naa det ar bara ett trakigt skamt.

 

[Lusidor]

Sv: Nu undrar jag...

Ja, samma här.. Men en tränare sa faktiskt på en kurs, då min stela dansande travare klev in på banan, försökte rulla i den "stora boxen", stegrade sig o landade på tränarens fot för att visa musklerna, att han går snart i piaff o passage, för han har sån hög energinivå...
Hade jag försökt ta det så fort skulle det förmodligen ha slitit på hästen då vi fortfarande jobbar med att ha äkta lösgjordhet i trav och skolor. Och precis börjat jobba på riktigt i galopp.

Men det långsamma uppbyggandet måste ha gett resultat. Och förankrat ett beteende i hästen. För då vi en dag blev omkörda av en lastbil med skrotcontainer på flaket som skramlade förbi i hög!! hastighet på vår smala grusväg, då satte han inte ut underhalsen för att dra iväg som det normala skulle ha varit. Utan med mjukt stöd i munnen och välvd hals började han guppa på i vad som måste ha varit en klockren terre-a-terre...
Jag bara satt och finåkte medans hästen pumpade upp pulsen i 6-7 språng.
Det skulle han garanterat aldrig ha orkat eller tänkt om det inte vore för alla ospektakulära övningar på marken under flera års tid!

men piaff, det tar vi sen då hästen bjuder till det av styrka och energi. För det känns att träningen blir så pedagogisk för hästen att de likssom fattar själva vad nästa steg på skalan blir. Den logiska följden i träningen banar väg för att hästen själv "bara gör" nästa steg då tiden är inne.

Men jag vet att det pressas på med teknik och spö för att plocka fram halvdana tramp och svåra övningar på vissa håll. men så kommer det väl alltid att vara- Finnas folk som är lite stressade i sin önskan om att komma vidare och göra de svåra grejorna fort!

 

[funkia]

Sv: Nu undrar jag...

Att det pressas med teknik(?? kan du förklara ?? ) och spö beror på bristande pedagogisk förmåga hos ryttaren/utbildaren. Hästarna kan redan från födseln "det svåra". Vi har ingenting att lära hästarna. Titta på fölen i hagen, de byter elegant galopp i varje steg i full balans. Ryttaren måste hitta en väg att få hästen att förstå vad den ska göra, och genom att utveckla sin egen balans hjälpa hästen att bära den extra tyngden på ryggen. Piaff, passage, piruetter gör hästen själv i hagen när den behöver, vi människor måste lära oss kommunicera med kroppen och träna hästens fysik så att den orkar med att göra samma saker som i hagen med en tyngd på ryggen.

 

[tenesie]

Sv: Nu undrar jag...

Oooo... Sabeltandade tigrar...

Jag tror också på att gå långsamt fram. Min häst som hela 8 år kan fortfarande inte gallopera balanserat, men mycket beror på mig... Fast det har börjat lossna lite, lite nu senste tiden, men jag väntar hellre.

Att han sen utför capriol självmant i hagen, är en annan femma...Talangen finns i alla fall.

 

[MorvanMorr]

Sv: Nu undrar jag...

Ett litet knapplån..

Allmänt: vad anser ni egentligen med att rörelser "kommer av sig själv"? Det är klart att man inte strävar efter att piska fram en piaff men jag tycker nog att man kan påbörja en rörelse s.a.s innan hästen är tillräckligt stark för att utföra den fullt ut. Hur kommer man annars framåt?

En f.d. beridare på SR fick frågan "när börjar ni med samling och hur?" under en kurs. Han svarade så här (ungefär): vi jobbar med samlingen hela tiden. Om man gradvis kräver mer samling av hästen blir det inget konstigt, vi gör inte det ena först och det andra sen.

Åsikter om detta??

 

[bigganl]

Sv: Nu undrar jag...

Jag undrar jag också. Har sett en piaffera på kurs men där är både häst och ryttare på den nivån så det är inte så konstigt.
Jag jobbar på att hitta mera bärighet i galoppen som min häst och jag har jobbigt med. Vi är långt från piaffen.

 

[Tez1]

Sv: Nu undrar jag...

*Lite spinn off*
Tycker inte du och andra här att piaff är ett medel för att kunna nå en bärig galopp?
För egen del tycker jag inte det är fel att träna/skola galoppen innan piaffen. Kanske för att jag inte ser 4-takts galoppen som ett mål för lyckad galopp-skolning sas. Rent krasst så behöver väl inte hästen ha stryrkan att bära helt bara på ett bakben varken för TaT, levad eller nån annan högre skola. (Tänker jag galet då?)
/T

 

[Tez1]

Sv: Nu undrar jag...

Nä som du säger. Det piaffas inte alls i varje AR-buske som vissa vill påstå.
På kurser jag varit på har vissa ekipage som varit redo och tränat lång tid börjat med lite "tramp" mot piaff eller halva steg.
Dessa ekipage har en skolad trav med övergångar, tempoväxlingar, skolor och även galopp som fungerar "hyggligt" innan.
/T

 

[Lusidor]

Sv: Nu undrar jag...

Att det pressas med teknik(?? kan du förklara ?? ) och spö beror på bristande pedagogisk förmåga hos ryttaren/utbildaren. Hästarna kan redan från födseln "det svåra". Vi har ingenting att lära hästarna. Titta på fölen i hagen, de byter elegant galopp i varje steg i full balans. Ryttaren måste hitta en väg att få hästen att förstå vad den ska göra, och genom att utveckla sin egen balans hjälpa hästen att bära den extra tyngden på ryggen. Piaff, passage, piruetter gör hästen själv i hagen när den behöver, vi människor måste lära oss kommunicera med kroppen och träna hästens fysik så att den orkar med att göra samma saker som i hagen med en tyngd på ryggen.

Håller med! Om att de redan kan det svåra. Men vissa gånger har förmågan avtagit pga den ena eller andra anledningen. (alla som rider felridna hästar, svaga hästar eller fd travare osv)
Hur god känsla man än har så kan de ju inte vissa gånger. och då kan man se hur människor med stark strävan att uppnå det där svåra pressar på med effektiv teknik, och får en "oäkta" samling i rörelserna. Inte för vanligtt hoppas jag, o Inget jag säger hör till någon skola.

Typ tramp med framvikt och piaffer som cementeras i något felaktigt som sen blir svårt att komma ur, för hästen har lärt sig trampa och gör samma dåliga rörelse för att den lärt sig det.

Om man gör som du säger, tar det med lätthet ur något naturligt o pedagogiskt borde det bli bra och sunt!

 

[funkia]

Sv: Nu undrar jag...

Och då kommer man till det svåra för oss människor; timing, ge hästen belöning vid minsta ansats till att "göra rätt". Belöning/feedback kan vara eftergift på tygeln, minskat tryck från säte eller skänkel eller kanske ett berömmande ord, whatever hästen uppskattar. Hästen gör vad man ber den om utifrån sin förmåga om man som ryttare är tydlig. Uthållighet, det tar tid att befästa signaler, samt en viss känsla för vad man letar efter är också en viktig ingrediens. Man måste alltså själv vara helt klar över vad man letar efter, hur ska hästen annars veta? Därför kan det vara en fördel att rida en häst som är väl grundutbildad inom den grenen man vill förkovra sig inom.

 

[bigganl]

Sv: Nu undrar jag...

*Lite spinn off*
Tycker inte du och andra här att piaff är ett medel för att kunna nå en bärig galopp?
För egen del tycker jag inte det är fel att träna/skola galoppen innan piaffen. Kanske för att jag inte ser 4-takts galoppen som ett mål för lyckad galopp-skolning sas. Rent krasst så behöver väl inte hästen ha stryrkan att bära helt bara på ett bakben varken för TaT, levad eller nån annan högre skola. (Tänker jag galet då?)
/T

Det kan det vara om det passar hästen.

 

[em76]

Sv: Nu undrar jag...

Du har inte sett mitt föl hör jag.

(se tråden "lära Rodi trava")

Till ts: Jag har sett några sådana men vill inte avslöja var.

 

[_moa_]

Sv: Nu undrar jag...

På våra kurser är det då ingen som jag har sett börjat med piaffen ännu. Och det är folk som är väldigt duktiga! Någon har fått börja samla skritten mycket och gå mer mot tramp i skritten då.
Jag har aldrig sett en piaff på kurs.

 

[Totola]

Sv: Nu undrar jag...

Fast piafferat ute i skogen har vi gjort några gånger, bl a när det dykt upp sabeltandade tigrar bakom en buske och liknande farligheter. Då har hästen gjort rörelsen av sig själv.

Haha det där är så typiskt! plöstligt har man en otrolig framåtbjudning och energi helt utan att ens ha bett om det!

Jag har inte själv sett piaff på träningar men hört om en tjej som tränar piaff för samma tränare som jag ridit en del för. Tror det tog ca 1½-2 år innan de kom dit, sen en annan person för samma tränare som kom till de svårare momenten väldigt snabbt pga ryttarens skicklighet och hästens förutsättningar, tog nog bara några månader för dom (men då var det även början till galoppiruetter och även passage, inte "bara" piaff).

Håller med om att det verkar knasigt att gå för fort fram, men jag tror nog inte det är så många som gör det ändå. Blev rätt arg i efterhand på en tjej som pressade min förra kuse att piaffera trots att den inte ens lärt sig gå ordentligt i traven än bara för att det var "kul att testa" inte ens tramp alltså utan riktig sittande piaff med rejäl energi och ordentliga benlyft, behöver jag tillägga att hästen blev väldigt trött och började protestera genom att bocka och resa sig så snart man förhöll den efteråt?

 

[MorvanMorr]

Sv: Nu undrar jag...

Jag är fortfarande intresserad av att höra hur folk ser på detta att "hästen är färdig för uppgiften" och "det kommer när han är mogen". Menas enbart tillräckligt stark här? Eller är det något annat också??

 

[Totola]

Sv: Nu undrar jag...

Jag är fortfarande intresserad av att höra hur folk ser på detta att "hästen är färdig för uppgiften" och "det kommer när han är mogen". Menas enbart tillräckligt stark här? Eller är det något annat också??

Jag skulle väl snarare påstå att styrkan är det mest triviala... Beroende på hur bra undersättning man söker i piaffen direkt, musklerna är ju det som går snabbast att bygga upp på hästen.

Den måste vara ordentligt rakriktad, annars kommer man ju bara göra hästen ännu mer snedmusklad i bakdelen, den måste lyssna bra för sitsen och ha bra balans under ryttare. Trampa/halva steg tycker jag personligen att man kan göra relativt tidigt på hästar som har "lätt för sig" i samlingen och lärt sig slappna av, men samma sak där- man måste ha kommit en bit inom rakriktning och det ska inte kännas svårt för häst eller ryttare, då ger det inte rätt förutsättningar. Så för vissa kan det säkert ta år innan man ens kommer till trampet, för andra "bara" månader. Att kombinera skolor med halva steg sägs vara bra, slår två flugor i en smäll och man löper inte lika stor risk att hästen snedbelastar sig, förutsatt att man kan rida bra skolor vill säga.
Det jag fått lära mig är att piaffen kommer hästen bjuda till själv i trampet eller halva steg om den känner sig redo för uppgiften, att den tar i lite mer utan att göra det pga stress eller nervositet. Kan säkert kännas olika på olika hästar. Men som ryttare lär man känna när hästen är mottaglig för "lite till" och kunna öka på utefter att hästen känns mottaglig.

Har iofs själv aldrig ridit riktig piaff, endast halva steg och tramp, så jag kan bara föreställa mig
Jag grundar min teori om att piaff egentligen inte behöver vara särskilt jobbigt på att jag sett diverse hästar piaffera i hagen i ren överskottsenergi som absolut inte varit skolade och styrketränade nog till det inom dressyren. Och en häst vid ridning som började piaffera av sig själv ("riktig" piaff) när den blev uttråkad... Den var iofs tränad till det, men jag tror knappast en häst frivilligt piafferar totalt sisådär 10 varv runt ridhuset om den tycker det är väldigt jobbigt gör man det lätt för hästen så blir det lätt, sen kan man anpassa hur mycket den sätter sig utefter hur stark den känns och hur bra balans den är i. Tror balansen är väldigt viktig för att man inte bara ska få spänning (och som jag skrev i en annan tråd - tror balansen har mycket att göra med hur pass små hjälper man kan rida med).

 

[Polly_Mulle]

Sv: Nu undrar jag...

Helt enga åsikter, vilt svamlandes mitt i natten. Min började sätta sig och nosa mot trampet helt själv. Jag bad honom göra en mjukare övergång, ansåg att han var såpass stark nu att jag ville ha mjukare mer flytande övergångar och han svarade med att trampa till. Det är väl att vara mogen. Men nej, jag sitter inte och trampar kilometervis varje ridpass utan har börjat kika lite på det med tränarhjälp.

 

[MorvanMorr]

Sv: Nu undrar jag...

Det där kan jag hålla med om! Fast styrka, balans och rakriktning hör ihop tycker jag. Man kan inte träna den ena utan att träna den andra.

Vad jag fiskar efter är att man med en rörelse kan vinna mycket för andra rörelser eller balans/styrka/rakriktning eller vad det nu kan vara. Så har tex förvänd galopp funkat för min häst - den hjälper den vanliga galoppen att bli bättre, trots att jag började rida förvänd galopp innan den vanliga galoppen var 100%. Eller trampet (som jag kallar det) /halva steg /början till piaff som också har hjälpt mycket i travarbetet och fått hästen att samla sig bättre - bli starkare och därmed bli bättre i traven.

Jag ser inget fel i att jobba med rörelser "innan hästen är helt färdig" om man tar det piano och har hjälp av någon tränare som vet vad h*n gör. Men, det gäller också att vara oerhört lyhörd för hur hästen svarar.