Jag var fem...hur mkt kommer man ihåg från då egentligen?Inte mkt men det är märkligt...Jag kommer i håg när Hajen tog sina första stapplande steg på stallplanen bredvid sin mamma...Hur jag, min syster och vår kusin sprang runt medans mamma och pappa och vår kusins föräldrar strålade av lycka över det levnadsglada fölet.
Låt oss gå tillbaka en tid.Min kusins pappa hade en märr, Gobit.Hon hade gjort min kusins pappa,K grå hårig och han ville ta bort henne. Pappa tyckte att hästen travade fint och ville köpa henne av K. Men K ville absolut inte att pappa som då inte kunde speciellt mkt om trav skulle köpa henne.Det slutade med att pappa fick köpa halva. De provade att träna henne för start, hon var ett tag hos proffstränare men det gick inte alls.Hon hade gått om kull i hagen som liten och hade ont när hon sprang. De bestämde sig för att betäcka henne. De bestämde sig för en hingst men sen erbjöd sig en bekant till K att få betäcka billigt med hans hingst Top Quality. Pappa och K sa ja till det.11 månader senare kom det ut ett litet hingstföl. High Dream blev hans namn..Hög dröm....det var precis vad han var, ifrån det att han såg dagens ljus för första gången...
Om jag skulle fortsätta berätta varenda detalj skulle ni ha att göra i 19 år och inte ens om jag ville så vet jag allt så jag kan berätta...Men iaf...Han kördes in när han var ca 1½ år och sommaren därefter fick han gå på sommarbete med massor av andra hingstar.Jag vet inte om jag kommer ihåg när vi släppte dom eller att jag kommer ihåg det för att jag har sett det på film, men struntsamma.Dom var sjövilda och lyckliga och Hajen träffade en bästis,Nimbus!
Midsommarafton 1988 gjorde Hajen sin första start här i Årjäng.Han hade då hunnit med att göra ett godkänt kvallopp i Åmål. Det spöregnade den dagen...Hajen galopperade stort men kusken körde som om han stulit hästen och han blev femma. Pappa blev vansinnig och den gubben fick aldrig komma i närheten av sulkyn igen. I sin åttonde start tog Hajen sin första seger på Färjestad för sin tränare från Åmål.Innan året var slut hade han tagit ytterligare 2 segrar, varav en på dagens dubbel. Han ansågs som mkt lovande men det krånglade mkt och tränaren var nog inte den bästa.Till slut lyckades pappa och K ta styrka till sig och ta hästen ur träning och skickade honom till en mkt kunnig och känd tränar duo.Han höll dock inte och tränarna rekommenderade oss att ta hem honom.Efter det tränade K själv i stort sett hela Hajens karriär.Vi har flackat runt hela Sverige och även lite i Norge tillsammans..Hajen, min familj och min kusins familj...Vi har fått uppleva så mkt tillsammans!Det går inte att få ner på papper!Det året som ger mig rysningar när jag tänker på det är -93.Hajen vann 9 lopp och gjorde det ena topploppet efter det andra.. -94 var Hajens sämsta år, då vann han inte ngt lopp...Han hade då nitton segrar i bagaget och vi väntade så innerligt på den tjogonde...Den 21 februari -95 kom den...ingen trodde på det...det var på Färjestad..snöstorm...elftespår...Hajen galopperade i första sväng och vi suckade än en gång tungt...Alltid var det något som krånglade verkade det som...När sedan hästarna passerar oss i stallsvängen sista gången lyckades vi urskilja hästarna och till vår glädje var inte Hajen sist, kanske vi kunde få en vettig peng.Hundra meter vrålar speakern "Allra längst ut i banan kommer hastigt nr elva High Dream" Innan vi fattat vad som hände så var Hajen i mål som vinnare!Som den vinnaren han alltid varit...Han hade ingen speciell travhästkropp...ingen höjdaraktion...men han hade ett löphuvud,ett löphuvud av guld!Han sprang för att han ville!Han älskade att springa!Hatade att förlora!Jag minns ett lopp, jag mår illa när jag tänker på det....Han vann ett lopp här i Årjäng...I segerdefilering är han såå halt...När kusken vänder upp honom och musiken spelas spetsar han öronen och laddar järnet...han är så halt..men han älskar det...Han visste att han var kungen!
I ledningen gav han sig bara två ggr.Den ena gången har vi ingen förklaring till och den andra gången blev han nerspeedad av en Stig H häst i ett Silverdivisions lopp.
Han hatade att gå invändigt...Han tog inte i alls...Ledningen var hans position!Men dödens bekymrade honom oftast inte...
Många gånger var vi på väg att sluta tävla honom...men efter varje skada kom han tillbaka!
I början av 96 så var det tillslut dags.K ville sluta och pappa höll med.Han höll inte längre.
Det var själv klart att han skulle få ett bra fortsatt liv och lånades ut i sex(?) år till en familj på Ks ort som rid och sällskapshäst.Vi bestämde att aldrig sälja.Vi hälsade på så fort vi passerade och Hajen accepterade snart sitt nya liv.Efter sex år hörde folket av sig och kunde inte ha honom kvar.K hade då blivit sjuk i cancer och min äldre kusin kände till ngn som ville ha Hajen.Vi hälsade på och Hajen hade det super med en fjordtjej och de kunde gå ut och in i stallet som de ville dygnet runt.Så därför blev det en chock när vi kom på sommaren och hittade Hajen som skinn och ben.Jag blev hysterisk och skrek att jag vägrade lämna honom där.Pappa pratade med fodervärden och hon hade inte haft råd att köpa hö de senaste två veckor.Hade jag bestämt hade jag mördat kärringen men pappa höll sig sansad.Jag grät och sa att jag ville ha med honom hem och låta D avlivva honom.K var så sjuk så vi sa bara att vi ville ta med honom hem.Vi lånade en transport och precis som aktiv gick han inte på förrän vi visade honom det blåa repet vid transporten.När han kom hem gav jag honom små portioner mat ofta till att börja med.När magen vant sig öste jag i honom mat och han blev snabbt finare...Det märktes att även om han var hemskt mager så hade han inte farit illa så jätte länge.Det började kännas allt värre att ta bort honom då han blev piggare och piggare. Syrran red honom och han blev duktigare och duktigare och tyckte att det var kul att få vara i gång igen.
Jag skämtade med grannen och sa att hon fick låna honom och så blev det.Hon gorde hans liv värdefullt hans sista 1½ åren!Hajen njöt för fulla muggar av livet...Han var en livsnjutare...En livsnjutare..en kämpe...en glädjespridare...en vinnare.....KUNG....
Det gör ont att minnas...men jag skulle ALDRIG vilja lämna bort ett endaste av mina 19 år tillsammans med Hajen!Inte ett endaste minne....Det är få förunnat....Det händer en gång i livet, inte ens alltid det, så jag är evigt tacksam...
Att försöka förklara blir inte som det borde....får er kanske inte att förstå....men Hajen betydde massor för oss och det tror jag att ni har förstått!
TACK!Tack Hajen och tack alla ni som kramat,tröstat och uppmuntrat!Tack...
nu har du gjort honom en tjänst.*kram*
