Sv: Njursvikt, tips? Jätteorolig! (CREA: 1029)
Jag har skriviet ett examensarbete om njursvikt hos katt (är utbildad djursjuksköterska från SLU). Och det verkar som att din katt har kronisk njursvikt, ett tillstånd som alltså har pågått länge (kan ha gått flera veckor, månader och år) och prognosen är tyvärr inte så god. Kronisk njursvikt är obotligt och inte reversibelt, alltså njurarna kan inte återfår sin normala funktion igen. I ett mycket tidigt stadium kan katten må bättre med rätt kost och medicinering.
Kronisk njursvikt är förenat med långsam, gradvis försämring av njurfunktionen. Det finns ett flertal olika orsaker som kan orsaka kronisk njursvikt hos katter, men i de flesta fall är den exakta bakomliggande orsaken till kronisk njursvikt fortfarande okänd. Njurarna han ha varit infekterade, katten kan ha fått i sig någon giftig substans t ex glykol, eller så kan ärftliga eller medfödda faktorer vara orsaken till njursvikt. Ålder, genetisk påverkan, miljö och effekterna av sjukdomen kan alla vara viktiga parametrar för sjukdomens fortsatta utveckling. Under senare år har också mer uppmärksamhet riktats mot högt blodtryck, låg koncentration av kalium i blodet och sjukdomar i munhålan som möjliga bidragande faktorer till kronisk njursvikt.
Uppkomsten av symtomen sker gradvis. Symtomen blir dock inte märkbart påtagliga förrän njursjukdomen gått väldigt långt och njurarna har förlorat upp till 75 % av sin funktion. Typiska symtom är att katten magrar, dålig muskelmassa, matt och tovig päls, bleka slemhinnor, dålig andedräkt, knöliga och oregelbundna njurar, äter mindre och sover mer, dricker och kissar mer. Förstoppning, kräkningar och diarré är heller inte ovanligt. Akut blindhet på grund av näthinneavlossning kan förekomma i svårare fall och i slutstadiet kan kramper och koma förekomma.
När njurarna har förlorat mer än 75 % av sin kapacitet så börjar urinämnen, som normalt skulle kissas ut, samlas i blodet i stället. Katten har då drabbats av uremi eller urinförgiftning. Urinämnena skadar kroppen direkt. Uremi framkallar de kliniska symtomen för njursvikt som t ex. anorexi, kräkningar, nedstämdhet och slöhet, inflammation i munslemhinnan. Tyvärr associerar inte djurägarna dessa symtom med njursjukdom och katterna går med oupptäckt njursjukdom tills symtomen blir allvarliga.
När njurarna förlorar sin förmåga att koncentrera urin, visas tecken på polydipsi, polyuri. Alltså katten dricker och kissar mycket. Denna förlust av koncentrationsförmågan är bl.a. resultatet av nedsatt respons på antidiuretiskt hormon. Detta leder till att vatten inte lika effektivt sugs upp som det normalt görs och det resulterar i att urinen inte kan koncentreras lika mycket. Patienter med allvarlig njursvikt utsöndrar därför ökade mängder utspädd urin och de upprätthåller vätskebalansen genom att dricka relativt stora mängder vatten. Om vattentillgången minskar kommer patienten inte klara av att minska urinvolymen tillräckligt för att undgå dehydrering.
Andra tecken på kronisk njursvikt är arteriell hypertension, dvs. högt blodtryck. Högt blodtryck definieras vid indirekt systoliskt blodtryck (SBT) högre än 160-170 mmHg, diastoliskt blodtryck (DBT) högre än 100 mmHg och medelartärblodtryck (MAP) över 117 mmHg. Hypertension uppstår på grund av att njurarna får nedsatt funktion. Och eftersom det är njurarna som reglerar blodtrycket i kroppen så är njursvikt både orsak till och orsakat av högt blodtryck. Hypertension kan behandlas med s.k. ACE-hämmare (ACE= angiotensin converting enzyme). Dessa läkemedel ökar bl.a. njurarnas utsöndring av vatten och salter vilket ger ett lägre blodtryck. I de fall blodtrycket är mycket högt eller då man inte fått tillräcklig effekt av ACE-hämmare kan kalciumkanalblockerare läggas till behandlingen. Dessa läkemedel sänker ofta blodtrycket markant.
De flesta katter med måttlig till avancerad kronisk njursvikt utvecklar också anemi. Anemi är ett kliniskt tecken på en underliggande sjukdom snarare än sjukdomen själv. Svårighetsgraden och tilltagandet av anemi sammanliknar väl med graden av njursvikt. Men oftast följs slutstadiet av kronisk njursvikt av anemi. Symtom på anemi är bleka slemhinnor (pga. hypoxi, minskad syrehalt i blodet), trötthet, orkeslöshet, apati, svaghet och anorexi. I många fall av anemi arbetar hjärtat hårdare än normalt för att få ut blod till kroppens vävnader och organ, detta kan leda till kronisk hjärtsvikt och ökar risken för att dö. Symtom på detta är takykardi och takypné (ökad andningsfrekvens).
Illamående är ett vanligt symtom hos katter med kronisk njursvikt. Njurarna är ansvariga för bildningen och större delen av utsöndringen av hormonet gastrin. Gastrin är ett matsmältningshormon som stimulerar produktionen av saltsyra i magsäcken. När njurarnas funktioner avtar, ökar nivån av hormonet gastrin i kroppen, som leder till hypergastrinemi med allvarlig njursvikt. Detta resulterar i en ökad halt magsyra, illamående, kräkningar, försämrad aptit och eventuellt magsår. För katter med magsår kan sukralfat (t ex. Andapsin ®) vara till hjälp eftersom det lägger sig som en skyddande hinna över såret, och det reducerar smärta, illamående och kräkningar.
Hypokalemi (för låg halt kalium i blodet) förekommer ofta vid kronisk njursvikt. En sänkning av kaliumnivån i blodet leder till morfologiska och funktionella avvikelser i njurarna. Dessa avvikelser kännetecknas av hälgång, stel gång och cervikal ventroflexion (oförmåga att hålla huvudet uppe). Andra symtom på hypokalemi är i första hand svaghet, vinglighet, nedsatt aptit, sämre upptag av vitaminer och ibland förstoppning.
Hyperparatyreoidism (för hög produktion av bisköldkörtelhormon) uppstår ofta sekundärt till kronisk njursvikt på grund av förhöjda fosfatnivåer. Fosfat filtreras och reabsorberas i njurarna. I samband med intag av fosfat via födan och när njurarnas funktioner avtar, minskar det njurarnas förmåga att utsöndra fosfatet och det resulterar i förhöjda nivåer av fosfat i blodet (hyperfosfatemi). Hyperfosfatemi leder till en minskning av joniserat kalcium, som i sin tur stimulerar produktionen av parathormon från binjurarna. Särskild diet med begränsat intag av fosfat hjälper till att kontrollera sekundär hyperparatyreoidism, och fosfatbindare kan vara ett komplement till de katter som inte svarar på behandling med särskild diet.
Om njursvikten är orsakad på grund av en infektion i kroppen, kommer ett blodprov visa på en ökning av vita blodkroppar. En analys av ett blodprov kan visa förhöjda värden av urea och kreatinin, två klassiska ”njurvärden” som kontrolleras. Det är två urinämnen som normalt ska kissas ut. Dessa ökar dock först när njurskadan redan har gått långt.
Förhöjt fosfat, högt eller lågt kalcium, högt eller lågt kalium, lågt pH (surhetsgrad), låga halter av blodproteiner och låga halter av röda blodkroppar kan också ses vid en analys.
Kreatinin är ett ämne som bildas i musklerna och kan mätas i blodet för att upptäcka nedsatt njurfunktion. Kreatininet utsöndras av njurarna från kroppen och vid en grav njurskada stiger därför halterna av detta ämne i blodet. Kreatininet filtreras från blodet i njuren och lämnar därmed kroppen via urinen. Vid en nedsatt njurfunktion medför detta en ansamling av kreatinin i blodomloppet. Eftersom kreatinin bildas i musklerna måste halten kreatinin sättas i relation till djurets muskelmassa. Kreatininkoncentrationen kan variera mellan olika individer och en välmusklad individ har ett högre normalvärde för kreatinin än en muskelfattig individ.
Hos alla däggdjur finns urea naturligt i urinen. Urea är en slutprodukt efter att proteiner har brutits ner i kroppen, och utsöndras via urinen. Liksom kreatinin ger urea ungefär samma information om njurfunktionen, men det finns fler faktorer som påverkar koncentrationen av urea i blodet. T ex. kan en proteinrik måltid och uttorkning ge en förhöjd ureakoncentration. En nedsatt leverfunktion kan istället ge låga värden på ureakoncentrationen.
Som jag tidigare skrivit är kronisk njursvikt är ett obotligt tillstånd. Det är svårt att förbättra njurfunktionen hos katter med kronisk njursvikt. Särskild njurdiet, vätsketerapi och medciniska behandlingar är de tre huvudbehandlingarna vid njursvikt.
Katter med ökad urinproduktion kompenserar detta genom att dricka mer. Ibland kan katterna dock inte ta till sig tillräcklig mängd vatten för att kompensera den ökade urinmängden och det kan då leda till kronisk eller återkommande dehydrering. Akuta kräkningar och diarré som orsakar vätskeförluster, kan också leda till dehydrering.
Symtom vid dehydrering är bl.a. minskad aptit, slöhet, torra slemhinnor, hudturgor och förstoppning. En dehydrerad katt behandlas med vätsketerapi.
Målet med behandling av särskild diet för katter med kronisk njursvikt omfattar förbättring av symtom, maximering av livskvalitet och långsammare (om möjligt) utveckling av sjukdomen. I vissa fall kan kosten ändras för att minska polyuri och polydipsi. Utfodring av särskild diet som del i behandling av katter med njursvikt är mycket viktig. Dietbehandling har länge rekommenderats för stabilisering av njursvikt och är också den mest effektiva behandlingen för dessa patienter.
Fördelarna med särskild diet som behandling är väl dokumenterad. Vid sviktande njurar bildas toxiner vid nedbrytning av proteiner som njurarna inte kan utsöndra. Att med hjälp av särskild diet minska mängden protein minskar det graden azotemi och bidrar därigenom till förbättring av symtom såsom viktminskning, dålig aptit, kräkningar och orkeslöshet.
Rätt behandling bör förbättra genomblödningen i njurarna och vätskebalansen, kontroll av kräkningar, upplösning av magsår och sår i munhålan och en stabilisering av kroppsvikten. Om medicinsk behandling inte ökar urinproduktionen och symtomen inte kan kontrolleras, måste en alternativ behandling tas till och då främst avlivning.
(forts..)
Vilket inlägg.
