Ni som har tagit katter från katthem...

[Tassetass]

... hur har era katter förändrats sen ni skaffade dem?

Jag och en kompis satt och diskuterade hur otroligt mycket Isola förändrats sen hon först kom hem till mig. När hon kom var hon väldigt lugn, väldigt försiktig och blev helt tossig när det kom och hälsade på någon. Fick jag besök så dissade hon mig totalt, jag existerade inte om det fanns någon annan i lägenheten. Hon lekte litegrann, men nästan ingenting själv utan det var när man kastade saker åt henne som hon lattjade runt.

Nu är hon fortfarande lugn, men hon har börjat tuffa till sig och leker betydligt mer och lite våldsammare (dock fortfarande extremt tyst jämfört med de flesta katter). Tack och lov har hon bibehållt sin försiktighet när det gäller att klättra på saker, hittills har hon bara vält en vas med tulpaner under de 2,5 månader jag haft henne.

Dessutom har hon börjat leka själv, kommer numer sällan med råttor som man ska kasta åt henne, hon kastar själv.

Hon har dessutom blivit enormt mammig och även om hon gillar andra människor ligger hon numer så gott som alltid hos mig. Kompisen hade teorin att det kan ju vara för att hon nu fattat att hon inte behöver fjäska för alla så som hon behövde på katthemmet, för hon ska stanna här, hon äger mig och de som hälsar på är inte där för att eventuellt ta henne därifrån.

Sammantaget kan man säga att hon blivit piggare, inte fullt så försiktig och mycket mera fäst vid mig.

Så berätta hur era katthemskatter har utvecklats, jag behöver lite solskenshistorier

 

[lingonben]

Sv: Ni som har tagit katter från katthem...

Vår lilla katthemsdam har blivit mer modig och tillgiven. Vi hämtade henne i slutet av augusti förra året, och de första dagarna såg vi knappt till henne. Hon hördes däremot
Innan jag träffade den katten visste jag inte att katter kunde grymta, morra och kväka. Men Pia satt bakom några flyttlådor och lät konstigt så fort vår kattunge kom i närheten av henne. Det tyckte han naturligtvis var jättekul och trissade henne tills han fick en örfil eller två. Efter några veckor bestämde hon sig för att lillkis nog var en av hennes ungar (hon hade en kull när hon hittades övergiven) och började trycka ner honom och tvätta hans öron Nu kan de sova bredvid varandra på soffan eller sängen utan bråk.

Ytterligare några veckor senare började hon leka med bollar och andra leksaker. Fortfarande var hon inte särskilt tillgiven, men när hon skulle till veterinären och vaccineras var hon livrädd och satt klistrad i min famn. Hon pep hela vägen i bilen tills vi var hemma igen. Stackaren trodde kanske att vi skulle lämna bort henne. Vi testade att gå ut med henne i sele när hon visat intresse för ytterdörren, men hon la sig platt på marken utomhus och bara ville in. Så damen får stanna inne där hon trivs numera.

Hon är fortfarande ingen knäkatt, och det var ett stort steg framåt när hon började komma fram och stryka sig mot våra ben och vilja bli kliad bakom öronen. Snuttan... Hon kan t o m tänka sig att jama lite svagt *puurrrrrp* åt mig när jag kommer hem, eller det är matdags. Däremot är hon fortfarande lättskrämd, och vill inte alltid hälsa på våra gäster. Men vi älskar henne som hon är!

 

[Tassetass]

Sv: Ni som har tagit katter från katthem...

Va härligt att höra att hon växt så hos er, det är ju det som är halva poängen med att ta en katthemskatt; att ge dem en ny chans att leva ut och utvecklas

 

[Albatross]

Sv: Ni som har tagit katter från katthem...

*Lånar knapp*
Måste bara säga att jag blir mycket glad när jag får läsa sådana inlägg. Själv har jag bara bidragit med det motsatta, dvs. kört en hemlös katt till ett katthem.

Bakgrunden var denna: En kall vinterdag för ett år sedan kom det en mycket mager (var bara skinn och ben) men kelig katt till stallet. Själv är jag långt ifrån en kattälskare men då jag anser att inget djur skall behöva lida någon nöd, köpte jag en säck kattfoder för att göda upp den svältande kissen. Och när vi fortfarande efter en månad inte hade hittat ägaren (trot inlagda annonser i tidningen, polisanmälan och utdelade lappar), gjorde jag och stallägaren slag i saken och körde katten till veterinären där han kastrerades, vaccinerades och id-märktes. Försäkrad blev han också på kuppen. Vi tänkte att katten skulle kunna bo kvar i stallet. Men när ytterligare en månad hade förflutit kom vi fram till att det vore mer rätt att se till att han fick ett riktigt hem. Så han (Pirre hette han för övrigt) kördes till ett närbeläget katthem och några månader senare hade han hämtats av sin nya ägare. Ett gott slut som alltför få katter får uppleva. Tyvärr. Synd att inte fler kattälskare är villiga att ta hand om en katthemskatt.

 

[Sirisiri]

Sv: Ni som har tagit katter från katthem...

Jag skulle ha en kattunge från katthemmet var det bestämt, men så kom Siri (eller Ronja som hon hette då) och bara placerade sig uppepå mina axlar! Jag som älskar gosiga katter föll ju som en fura och bestämde mig direkt för att ta henne istället. Så här i efterhand har jag förstått att det med att sitta på axlarna var hennes sätt att stilla sitt oändliga behov av närhet, men samtidigt ha total kontroll.

När jag tog hem henne gick hon först ett varv runt i huset och tittade in i alla rum. Sedan lade hon sig och sov under vardagstumsbordet. Där låg hon ett dygn. Veckorna som följde gick hon aldrig längre än 1 meter från mig! Och jag överdriver inte!!! Till och med när jag fick på toaletten skulle hon med och sitta i mitt knä! Hon hade sånt otroligt kontaktbehov, hela katten bara skrek "lämna mig aldrig!" typ.

Nu har jag haft henne i nästan 5 år och matte-behovet har sakta men säkert klingat av och hon är betydligt mer självständig nu. Fast hon missar aldrig ett tillfälle att sitta i någons knä, eller ligga på någons rygg/mage!

Jag undrar verkligen hur hon har kommit på villovägar. Snällare, tillgivnare, tryggare och mer väluppfostrad katt kan man inte hitta så jag tvivlar ju starkt på att någon skulle kunna ha övergett henne....

Tyvärr var hon väldigt dålig i magen när jag fick henne. Hon hade nog dirarre och blod i avföringen i något år. Det var bara en enda sorts mat hon kunde äta, utan att magen pajade helt. Nu har vi inte haft problem med mage/avföring en enda gång på flera år och hon kan äta vilken mat som helst!

 

[lingonben]

Sv: Ni som har tagit katter från katthem...

Jag känner mig faktiskt rätt korkad som inte fattade att kattens personlighet skulle kunna ändras hos oss. Jag skyller på att jag inte haft några katter innan de här två
Men i efterhand så är det helt rimligt att hon slappnar av och blir tryggare. Gud vet vad stackaren har varit med om innan.

Fast just nu tycker P himla synd om sig. Hennes onda onda matte passade på att klippa klorna på framtassarna när hon låg och gosade på sängen. Det är otroligt hur förebrående en liten kisse kan se ut.

 

[lingonben]

Sv: Ni som har tagit katter från katthem...

för dig som brydde dig om den övergivna katten!

 

[Albatross]

Sv: Ni som har tagit katter från katthem...

Tack, fast man måste har varit extremt hårdhudad för att inte ta sig an katten, såsom han såg ut när han kom. Och det var så skönt att se ett foto på katten från hans nya hem och se hur fin han blivit i både pälsen och hullet. Funderar fortfarande på var han kom ifrån, för han dök bara upp en dag - en vuxen katt som ingen saknade eller kände igen.

 

[mackan]

Sv: Ni som har tagit katter från katthem...

Min äldsta katt (nu 5 år) är från ett katthem. Han hittade mig när han var ca ett år. lade sig på sidan och stack ut sina små tassar genom burgallret och sa ta miiiiig.

så jag var hopplöst förlorad och hem kom han.

har aldrig träffat en katt med bättre temperament. första 2 timmarna satt han under badkaret. sen kunde han inte hålla sig längre utan kom ut och spann spann spann. sen sov han mot min mage under täcket hela natten.... Han var snorig och hade öronskabb när han kom, skulle medicineras 2 ggr dagligen, han tyckte det var jättejobbigt men lät sig viras in i en handuk och medicineras via både mun och i öron utan ett knyst.

första 3 månaderna var han otroligt skygg för andra än mig. sprang och gömde sig under sängen så fort någon kom och hälsade på, stannade där under hela besöket.

efter 3:e månaden hände något. han kom på att folk var trevliga, och sen dess har han och är, övertygad om att när det kommer folk, så är de där för hans skull och inget annat! han charmar alla. är den mest keliga katt man kan tänka sig. dock ligger han aldrig i knä, (förrutom när man är på toa eller framför datorn ).men vill gärna bli upp plockad och buren och pussad och kramad sjuhundrafemtio gånger om dagen. favoriten är på rygg på golvet medans man "knycklar ihop" honom och drar i svansen och kliar på baksidan av låren

han har en liten kompis tjej sen ett år tillbaks - det är hans bebis. de tvättar varann, leker och sover tillsammans. Men han blir alltid lika glad när jag kommer hem, ramlar nästan ut genom dörren när man öppnar den, och ledsen när jag går till jobbet på morgonen. Vi har ett "band" känns det som.

kan inte tänka mig livet utan honom och tänker ofta på vilken tur det var att han hittade mig!

 

[Tassetass]

Sv: Ni som har tagit katter från katthem...

Visst är det så att det är inte vi som hittar katterna, det är katterna som hittar oss Isola spände ögonen i mig direkt jag kom in i katthemmet, satte sig i mitt knä när jag satte mig ner och motade bort alla katter som försökte komma nära. Vad hade jag för val annat än att ta hem henne?

Vi har också ett sånt där band som du talar om, den där totalt underbara känslan och enkla vetskapen att "Vi hör ihop". Sen att hon överlevde kattpesten ser jag bara som ytterligare ett tecken på att hon faktiskt hamnat rätt nu.

 

[Tassetass]

Sv: Ni som har tagit katter från katthem...

*Lånar knapp*
Måste bara säga att jag blir mycket glad när jag får läsa sådana inlägg. Själv har jag bara bidragit med det motsatta, dvs. kört en hemlös katt till ett katthem.

Bakgrunden var denna: En kall vinterdag för ett år sedan kom det en mycket mager (var bara skinn och ben) men kelig katt till stallet. Själv är jag långt ifrån en kattälskare men då jag anser att inget djur skall behöva lida någon nöd, köpte jag en säck kattfoder för att göda upp den svältande kissen. Och när vi fortfarande efter en månad inte hade hittat ägaren (trot inlagda annonser i tidningen, polisanmälan och utdelade lappar), gjorde jag och stallägaren slag i saken och körde katten till veterinären där han kastrerades, vaccinerades och id-märktes. Försäkrad blev han också på kuppen. Vi tänkte att katten skulle kunna bo kvar i stallet. Men när ytterligare en månad hade förflutit kom vi fram till att det vore mer rätt att se till att han fick ett riktigt hem. Så han (Pirre hette han för övrigt) kördes till ett närbeläget katthem och några månader senare hade han hämtats av sin nya ägare. Ett gott slut som alltför få katter får uppleva. Tyvärr. Synd att inte fler kattälskare är villiga att ta hand om en katthemskatt.

Det är ju faktiskt tack vare såna som du som katthemmen finns, steg ett är ju att katterna faktiskt kommer in dit, steg två att de kommer sig vidare till nya hem

 

[Tassetass]

Sv: Ni som har tagit katter från katthem...

Jag känner mig faktiskt rätt korkad som inte fattade att kattens personlighet skulle kunna ändras hos oss. Jag skyller på att jag inte haft några katter innan de här två
Men i efterhand så är det helt rimligt att hon slappnar av och blir tryggare. Gud vet vad stackaren har varit med om innan.

Fast just nu tycker P himla synd om sig. Hennes onda onda matte passade på att klippa klorna på framtassarna när hon låg och gosade på sängen. Det är otroligt hur förebrående en liten kisse kan se ut.

Sa de ingenting på katthemmet om att katten troligtvis kommer att förändras? Hon på mitt katthem påpekade det ganska kraftigt, katterna kan ju förändras både åt det bra och det dåliga hållet (mer än en katt har ju skickats tillbaka till katthemmet pga detta).

Sen tror jag det handlar en del om VARFÖR man tog just den katten, hur väl man hanterar eventuella förändringar. Tar man katten för att den är så rolig och busig när den är i ett rum med tio andra katter och sen ska ha den ensam så kan man ju bli besviken, men om man tar katten för att katten säger "Du ska ta hem MIG" och för att man känner att det är något inuti katten som lockar, DÅ tror jag man har en större chans att klarar eventuella förändringar.

 

[Tassetass]

Sv: Ni som har tagit katter från katthem...

Jag skulle ha en kattunge från katthemmet var det bestämt, men så kom Siri (eller Ronja som hon hette då) och bara placerade sig uppepå mina axlar! Jag som älskar gosiga katter föll ju som en fura och bestämde mig direkt för att ta henne istället. Så här i efterhand har jag förstått att det med att sitta på axlarna var hennes sätt att stilla sitt oändliga behov av närhet, men samtidigt ha total kontroll.

När jag tog hem henne gick hon först ett varv runt i huset och tittade in i alla rum. Sedan lade hon sig och sov under vardagstumsbordet. Där låg hon ett dygn. Veckorna som följde gick hon aldrig längre än 1 meter från mig! Och jag överdriver inte!!! Till och med när jag fick på toaletten skulle hon med och sitta i mitt knä! Hon hade sånt otroligt kontaktbehov, hela katten bara skrek "lämna mig aldrig!" typ.

Nu har jag haft henne i nästan 5 år och matte-behovet har sakta men säkert klingat av och hon är betydligt mer självständig nu. Fast hon missar aldrig ett tillfälle att sitta i någons knä, eller ligga på någons rygg/mage!

Jag undrar verkligen hur hon har kommit på villovägar. Snällare, tillgivnare, tryggare och mer väluppfostrad katt kan man inte hitta så jag tvivlar ju starkt på att någon skulle kunna ha övergett henne....

Tyvärr var hon väldigt dålig i magen när jag fick henne. Hon hade nog dirarre och blod i avföringen i något år. Det var bara en enda sorts mat hon kunde äta, utan att magen pajade helt. Nu har vi inte haft problem med mage/avföring en enda gång på flera år och hon kan äta vilken mat som helst!

Jag hade också tänkt ta en kattunge, men dels släpper de inte iväg kattungarna en och en och dels så var ju Isola där...

Det jag fetmarkerat i ditt stycke undrar jag över när det gäller min också, för hon är precis som Siri gosig, lugn, väluppfostrad, 110% rumsren och bara allmänt trevlig att ha att göra med. Man tycker ju att om en sån katt sprungit bort så ska lappar ha dykt upp både här och där och att det anmälts till katthemmen osv osv. Det är konstigt, väldigt konstigt...

 

[Paddington]

Sv: Ni som har tagit katter från katthem...

Lemon var otroligt harig och rädd för precis allt när han kom hit för ca 3½ år sedan. Han satt mest och tittade med sina stora ögon när han väl vågade sig fram. Första tiden satt han bakom min byrå i sovrummet så jag var tvungen att ställa dit både matskål och liggplats samt ställa kattlådan precis vid byrån annars vågade han inte komma fram...

Han hade öronskabb och problemmage med diarré och man kände alla revbenen när man gav honom en smekning.

.. Idag är Lemon en jättefin otroligt kelsjuk katt som älskar att ligga på mattes mage i soffan och gosa o kela, han spinner som en hel bilmotor och sträcker gärna upp tassen och ger matte en smekníng i ansiktet eller pussar/ger små kärleksbett lite titt som tätt..

Han är fortfarande reserverad när det kommer nya människor hem till mig och det dröjer ett tag innan han kommer fram, men när han väl lärt känna en person så är han precis lika go mot den som mot matte.

 

[Sirisiri]

Sv: Ni som har tagit katter från katthem...

Man tycker ju att om en sån katt sprungit bort så ska lappar ha dykt upp både här och där och att det anmälts till katthemmen osv osv. Det är konstigt, väldigt konstigt...

Exakt! Hon har ALDRIG varit till besvär en endaste gång! Vill alltid vara till lags. Hon vet så väl vad som är rätt och fel. Hon älskar människor och alla som träffar henne älskar henne också! När vi får gäster går hon alltid direkt fram och hälsar och inom en timme sitter hon i någon av gästernas knä och kurrar.

Så ofattbart att ingen saknat henne. Men samtidgt är jag oändligt glad för det, så jag fick ta hand om henne!

 

[Tassetass]

Sv: Ni som har tagit katter från katthem...

Fast å andra sidan... Man vet ju inte hur de katterna beter sig om de är i ett hem de inte trivs i...

 

[Sirisiri]

Sv: Ni som har tagit katter från katthem...

Nej det är sant! När vi är bortresta brukar kissarna vara hemma hos mina föräldrar. Varje gång klagar mamma på att de är uppe på köksbänken, på bordet mm! Och den gången hon skulle ge Siri medicin tog det henne två timmar att få i henne tabletten!! Det finns liksom ingen katt som är lättare att ge medicin! Och hemma skulle hon aldrig drömma om att ens tänka tanken att hoppa upp på diskbänken!

 

[lingonben]

Sv: Ni som har tagit katter från katthem...

Sa de ingenting på katthemmet om att katten troligtvis kommer att förändras? Hon på mitt katthem påpekade det ganska kraftigt, katterna kan ju förändras både åt det bra och det dåliga hållet (mer än en katt har ju skickats tillbaka till katthemmet pga detta).
.

Inte ett ljud. Såhär i efterhand har jag fått höra skumma saker om djurhemmet, och redan där tyckte jag inte att de gav ett helt seriöst intryck. Inte den minsta koll av oss som personer, vår djurerfarenhet - inte ens fem minuters småprat för att pejla vad vi var för folk. Ingen instruktion om utfodring eller nåt, knappt något info om hur P är som katt. Vi fick dra uppgifter ur dem nästan.

Hade inte Pia kommit fram och strukit sig mot min sambo och praktiskt taget sagt "ni är min familj, ta med mig hem!" så hade vi åkt hem och aldrig kommit tillbaks dit.

 

[Kaktusblomma]

Sv: Ni som har tagit katter från katthem...

Jag och min sambo åkte till katthemmet för att titta på en katt åt min mamma från början... Vi kom dit, gick in och den första katten vi såg var det sötaste vi någonsin hade sett så jag sa till min sambo att: Henne ska vi ha! Han svarade något i stil med att vi har ju massor kvar att titta på och visst kan vi titta sa jag men henne ska vi ha. Vi tittade runt men både hade fastnat för henne. Hon hade kommit från en problemfamilj och var skygg och osocial, men jag ville ge henne en chans.

Efter någon vecka kom hon hem och hon låg gömd de första dagarna men började så småningom göra lite utflykter, framförallt på nätterna när det var lugnt och tyst. Hon fick ta det i sin takt men om vi var i samma rum som henne pratade vi alltid med henne och såsmåningom började hon röra sig runt oss om vi satte oss ner och pratade med henne. Efter någon vecka hade hon flyttat sin borg från det obebodda rummet till vårt sovrum och första natten som hon kom upp i sängen och vill kela (kl 4 på morgonen en vardag...) glömmer jag aldrig

Efter det har allt bara gått framåt, hon kommer mer är gärna upp på ens mage i soffan eller i sängen och man kan andas utan att hon springer iväg. Hon har vart väldigt rädd för ljud och för män, vi har fått uppfattningen om att hon har misshandlats av någon man... Hon har fått ett självförtroende och en enorm tillit till oss jämfört med från när hon kom för tre år sen, hon går gärna ut i sele på sommaren och snusar i buskar osv. Vi trodde aldrig att hon skulle bli någon kelkatt men vi är så glada att hon har blivit det.

För snart två år sen tog vi en kattunge från ett annat akuthem. Hon var född ute men tam när vi fick henne så med henne har det inte alls behövt samma jobb. Även hon är en levnadsglad individ, men hon gillar inte att vara utomhus annat än på balkongen.

Dom är mina två ögonstenar som jag inte skulle klara mig utan!

 

[lingonben]

Sv: Ni som har tagit katter från katthem...

Måste bara berätta om vår skygga kattas senaste framsteg. Idag när vi åt frukost så skuttade hon upp i sambons knä och satt där en pyttestund
Sen blev det för läskigt, så hon flydde iväg till köksfönstret. Men hon har iallafall vågat pröva på att vara knäkatt!