Nertryckt i skorna

[_FiA_]

Jaha där kom domen... vart på möte med min chef min arbetscoach och en tjej som heter Anna som är arbetsledare inne där jag jobbar angående att min anställning går ut snart.

För att göra en lång historia kort så var jag sjukskriven många många år för psykiska problem. Sen fick jag hjälp via soc och af att hitta en arbetsträning/praktik. hade då turen att få börja inom kommunen. Var där 2 timmar per dag till att börja med. Jag kämpade som ett djur för att ens vara där 2 timmar. Successivt blev jag bättre med hjälp av kbt terapi och kom till slut upp i 50% . Jag fick då nystartsjobb där, på 50%, det får man ha ett år. När året var slut så hade dom inte råd att anställa mig, det fanns inte på kartan.. men då sa arbetsförmedlingen att jag kunde få utvecklingsanställning. då betalade arbetsförmedlingen 70% av lönen och resterande skull arbetsgivaren betala, men nej dom hade inte pengar att betala ens den lilla summan. men då bestämde soc eller ja kommunen att dom skulle gå in och betala dom resterande 30% av lönen.
Så summa sumarum så har inte min arbetsgivare betalat något för mig det här året utan arbetsförmedlingen och kommunen har det.

Min utvecklingsanställning går ut i mars. Så idag har jag haft mötet jag skrev om högst upp...
På mötet berättade chefen att dom tycker jag utvecklats och att jag tar för mig mer osv, mycket positivt. MEN jag har alldeles för hög sjukfrånvaro. dom hade slagit ut min sjukfrånvaro senaste året, och då är jag sjuk 1 dag i veckan ungefär. 1 jävla dag i veckan det är galet mycket.. hade ingen aning om att det var så pass mycket. Anledningen till sjukdagarna är delvis min ångest som jag lider av som gör att jag inte klarar av att gå dit helt enkelt. En annan bidragande orsak är att jag var galet mycket sjuk i influensor och förkylningar förra året. Hela tiden var det, och även trots att jag ofta bara var hemma någon dag och sen gick iväg med feber och jobbade ändå, så blir det ju ändå många dagar jag var hemma i hopslaget. Den här vintern har jag inte haft någon förkylning alls än så det verkar ha bättrat sig.

Coachen nämnde det där med att få en trygghetsanställning, då betalar af en stor del av lönen sen ska arbetsgivaren betala resterande %, (det blir löjliga ca 1000 kr arbetsgivaren måste betala/månad ). Men inte ens en tusen lapp är jag alltså värd på jobbet, känner mig så nere i skorna!

Soc kanske kan tänka sig att gå in och betala resterande % istället för min arbetsgivare.. så åter igen så betalar min chef inte en krona för mig. men då får jag vara kvar ett år till minst.

Om soc inte går med på detta, då står jag där arbetslös i mars. Vad ska jag ta mig till då? vem vill anställa någon som är sjuk en dag i veckan? Vad finns det för lösning på sånt här? jag är ju sjukskriven 50% , borde då alltså ha arbetskapacitet på 50%, men uppenbarligen har jag ju inte det? eftersom en dag iveckan går bort.. Jag vill kanske mer än jag egentligen kan, jag vet inte. Att bara gå hemma är döden för mig, tappar all livslust. Känns förjävligt att backa ett steg också, nu när jag kommit upp i 50 % och arbetat så ett helt år.

Kan nämna också att jag jobbar på Kommunen jag bor i, stor arbetsgivare alltså..

Känner bara att dom säger ditten och datten att jag är så duktig , men när det kommer till kritan så är jag inte värd en tusenlapp i lön? Jag förstår ju dock att sjukfrånvaron spelar stor roll.

I det stora hela är det ju min rehabilitering som måste bli bättre, jag väntar å väntar på att få mer hjälp från psykiatrin har väntat ett år i kö. men det händer absolut ingenting. Det har tryckts på från alla håll och kanter att jag behöver mer hjälp.

 

[Lovisaleonora]

Du beskriver att ångesten gör att du inte kommer iväg till jobbet, samtidigt som du säger att det är döden för dig att gå hemma. Härnågonstans måste balansen komma. När är det mer död att gå hemma, än ångest att komma iväg?

Min bästa kompis heter Alvedon. Jag får inte vara sjuk. Kan inte vara sjuk. Funkar inte. Blir jag förkyld eller får influensa är det bara att hitta en taktik att komma iväg ändå, det finns liksom inte på kartan att som egenföretagare ta ut sjukdagar i den här rörelsen. Stannar jag hemma, blir andra arbetslösa. Den dystra sanningen.

Det går inte att pressa sig över sin förmåga, å andra sidan har jag själv sett att när jag är så trött att jag tror jag ska falla död ner, har jag utnyttjat 35 % av min förmåga. Det finns så mycket mer, och det tror jag det gör för de flesta av oss. Vi är ju trots allt programmerade att fly från sabeltandade tigrar. Då kickar instinkten in.

Nu har jag själv bränt ut mig en omgång, och ska inte dit igen. Men det handlar om balans. Själv har jag fått ge upp hästeriet, eftersom det just nu inte går att kombinera med jobbet. Det har varit likadant tidigare i livet, där jag fått prioritera bort sånt jag själv hade tyckt var roligt, för att det inte fungerar med jobb/ekonomi.

Det viktigaste för mig är att ha en meningsfull sysselsättning som gör att jag kan klara mitt boende, mat och grundläggande behov. Sedan kommer allt annat, som grädde på moset.

Tror det handlar om att hitta sin egen balans. Och den kan du bara hitta själv, ingen annan kan berätta för dig var den ligger.

 

[Kaki]

Dubbelt

 

[Kaki]

Kan egentligen ingenting om arbetsträning, men i mina öron låter det jättebra att du har kommit upp från 2h per dag till 50% och sen hållt det ett år! Då har du ju dubblat din arbetstid!
Att du varit mycket förkyld och flunsan är inte mycket att göra åt, men i takt med att du känner dig säkrare på ditt jobb så kanske du orkar med att gå till jobbet fast du är förkyld om du inte har feber? Man kommer långt på halstabletter och en alvedon. Och du kanske har möjlighet att dra ner på tempot på jobbet om du är krasslig?
Att du ibland har ångest så du inte orkar till jobbet, om du trots det går dit, lättar den av att du får jobba och känna dig nyttig? (alla vill vi ju känna oss behövda)

Din arbetsgivare låter snål, eller fattig, eller så hoppas dom att soc går in och fortsätter betala..

Känn dig glad över alla dagar du HAR jobbat!
Och tänk att framöver så ska du inte vara sjuk en dag i veckan, utan bara ibland - precis som alla andra i Sverige.
Kram

 

[tara]

Jaha där kom domen... vart på möte med min chef min arbetscoach och en tjej som heter Anna som är arbetsledare inne där jag jobbar angående att min anställning går ut snart.

För att göra en lång historia kort så var jag sjukskriven många många år för psykiska problem. Sen fick jag hjälp via soc och af att hitta en arbetsträning/praktik. hade då turen att få börja inom kommunen. Var där 2 timmar per dag till att börja med. Jag kämpade som ett djur för att ens vara där 2 timmar. Successivt blev jag bättre med hjälp av kbt terapi och kom till slut upp i 50% . Jag fick då nystartsjobb där, på 50%, det får man ha ett år. När året var slut så hade dom inte råd att anställa mig, det fanns inte på kartan.. men då sa arbetsförmedlingen att jag kunde få utvecklingsanställning. då betalade arbetsförmedlingen 70% av lönen och resterande skull arbetsgivaren betala, men nej dom hade inte pengar att betala ens den lilla summan. men då bestämde soc eller ja kommunen att dom skulle gå in och betala dom resterande 30% av lönen.
Så summa sumarum så har inte min arbetsgivare betalat något för mig det här året utan arbetsförmedlingen och kommunen har det.

Min utvecklingsanställning går ut i mars. Så idag har jag haft mötet jag skrev om högst upp...
På mötet berättade chefen att dom tycker jag utvecklats och att jag tar för mig mer osv, mycket positivt. MEN jag har alldeles för hög sjukfrånvaro. dom hade slagit ut min sjukfrånvaro senaste året, och då är jag sjuk 1 dag i veckan ungefär. 1 jävla dag i veckan det är galet mycket.. hade ingen aning om att det var så pass mycket. Anledningen till sjukdagarna är delvis min ångest som jag lider av som gör att jag inte klarar av att gå dit helt enkelt. En annan bidragande orsak är att jag var galet mycket sjuk i influensor och förkylningar förra året. Hela tiden var det, och även trots att jag ofta bara var hemma någon dag och sen gick iväg med feber och jobbade ändå, så blir det ju ändå många dagar jag var hemma i hopslaget. Den här vintern har jag inte haft någon förkylning alls än så det verkar ha bättrat sig.

Coachen nämnde det där med att få en trygghetsanställning, då betalar af en stor del av lönen sen ska arbetsgivaren betala resterande %, (det blir löjliga ca 1000 kr arbetsgivaren måste betala/månad ). Men inte ens en tusen lapp är jag alltså värd på jobbet, känner mig så nere i skorna!

Soc kanske kan tänka sig att gå in och betala resterande % istället för min arbetsgivare.. så åter igen så betalar min chef inte en krona för mig. men då får jag vara kvar ett år till minst.

Om soc inte går med på detta, då står jag där arbetslös i mars. Vad ska jag ta mig till då? vem vill anställa någon som är sjuk en dag i veckan? Vad finns det för lösning på sånt här? jag är ju sjukskriven 50% , borde då alltså ha arbetskapacitet på 50%, men uppenbarligen har jag ju inte det? eftersom en dag iveckan går bort.. Jag vill kanske mer än jag egentligen kan, jag vet inte. Att bara gå hemma är döden för mig, tappar all livslust. Känns förjävligt att backa ett steg också, nu när jag kommit upp i 50 % och arbetat så ett helt år.

Kan nämna också att jag jobbar på Kommunen jag bor i, stor arbetsgivare alltså..

Känner bara att dom säger ditten och datten att jag är så duktig , men när det kommer till kritan så är jag inte värd en tusenlapp i lön? Jag förstår ju dock att sjukfrånvaron spelar stor roll.

I det stora hela är det ju min rehabilitering som måste bli bättre, jag väntar å väntar på att få mer hjälp från psykiatrin har väntat ett år i kö. men det händer absolut ingenting. Det har tryckts på från alla håll och kanter att jag behöver mer hjälp.

Låt bli att ta det personligt. Du borde kanske inte ens ha varit med på mötet. Arbetsgivaren behöver dig annars hade du inte varit kvar. Du deltog i en " tuff" ekonomisk förhandling med staten, via af och soc och var handelsvaran. Det är klart man blir trött och ledsen, jättejobbigt ju.

Skit i det och ta det inte personligt, det är business, mer pengar från staten.

Gör din del nu, arbeta på att bli frisk.

 

[purity_666]

Jag vet inte hur du jobbar nu, men om du jobbar alla dagar i veckan kanske du kan ändra arbetstiden? Kan du kanske jobba 4 dagar i veckan och ha tex onsdag som återhämtningsdag? För mig är det lite lättare att vara på jobbet lite längre tid när jag väl är där, det är komma dit som är det jobbiga.

 

[Blueberry]

Jaha där kom domen... vart på möte med min chef min arbetscoach och en tjej som heter Anna som är arbetsledare inne där jag jobbar angående att min anställning går ut snart.

För att göra en lång historia kort så var jag sjukskriven många många år för psykiska problem. Sen fick jag hjälp via soc och af att hitta en arbetsträning/praktik. hade då turen att få börja inom kommunen. Var där 2 timmar per dag till att börja med. Jag kämpade som ett djur för att ens vara där 2 timmar. Successivt blev jag bättre med hjälp av kbt terapi och kom till slut upp i 50% . Jag fick då nystartsjobb där, på 50%, det får man ha ett år. När året var slut så hade dom inte råd att anställa mig, det fanns inte på kartan.. men då sa arbetsförmedlingen att jag kunde få utvecklingsanställning. då betalade arbetsförmedlingen 70% av lönen och resterande skull arbetsgivaren betala, men nej dom hade inte pengar att betala ens den lilla summan. men då bestämde soc eller ja kommunen att dom skulle gå in och betala dom resterande 30% av lönen.
Så summa sumarum så har inte min arbetsgivare betalat något för mig det här året utan arbetsförmedlingen och kommunen har det.

Min utvecklingsanställning går ut i mars. Så idag har jag haft mötet jag skrev om högst upp...
På mötet berättade chefen att dom tycker jag utvecklats och att jag tar för mig mer osv, mycket positivt. MEN jag har alldeles för hög sjukfrånvaro. dom hade slagit ut min sjukfrånvaro senaste året, och då är jag sjuk 1 dag i veckan ungefär. 1 jävla dag i veckan det är galet mycket.. hade ingen aning om att det var så pass mycket. Anledningen till sjukdagarna är delvis min ångest som jag lider av som gör att jag inte klarar av att gå dit helt enkelt. En annan bidragande orsak är att jag var galet mycket sjuk i influensor och förkylningar förra året. Hela tiden var det, och även trots att jag ofta bara var hemma någon dag och sen gick iväg med feber och jobbade ändå, så blir det ju ändå många dagar jag var hemma i hopslaget. Den här vintern har jag inte haft någon förkylning alls än så det verkar ha bättrat sig.

Coachen nämnde det där med att få en trygghetsanställning, då betalar af en stor del av lönen sen ska arbetsgivaren betala resterande %, (det blir löjliga ca 1000 kr arbetsgivaren måste betala/månad ). Men inte ens en tusen lapp är jag alltså värd på jobbet, känner mig så nere i skorna!

Soc kanske kan tänka sig att gå in och betala resterande % istället för min arbetsgivare.. så åter igen så betalar min chef inte en krona för mig. men då får jag vara kvar ett år till minst.

Om soc inte går med på detta, då står jag där arbetslös i mars. Vad ska jag ta mig till då? vem vill anställa någon som är sjuk en dag i veckan? Vad finns det för lösning på sånt här? jag är ju sjukskriven 50% , borde då alltså ha arbetskapacitet på 50%, men uppenbarligen har jag ju inte det? eftersom en dag iveckan går bort.. Jag vill kanske mer än jag egentligen kan, jag vet inte. Att bara gå hemma är döden för mig, tappar all livslust. Känns förjävligt att backa ett steg också, nu när jag kommit upp i 50 % och arbetat så ett helt år.

Kan nämna också att jag jobbar på Kommunen jag bor i, stor arbetsgivare alltså..

Känner bara att dom säger ditten och datten att jag är så duktig , men när det kommer till kritan så är jag inte värd en tusenlapp i lön? Jag förstår ju dock att sjukfrånvaron spelar stor roll.

I det stora hela är det ju min rehabilitering som måste bli bättre, jag väntar å väntar på att få mer hjälp från psykiatrin har väntat ett år i kö. men det händer absolut ingenting. Det har tryckts på från alla håll och kanter att jag behöver mer hjälp.

En dag i veckan är 20 % av en heltidstjänst. Om du jobbar 50 % och är sjuk en dag i veckan så blir det ju bara 30 % kvar. Jag förstår att det gör arbetsgivaren tveksam, och det är ett stort skäl att ringa i både en och två varningsklockor.

Det handlar inte om att "vara värd en tusenlapp i lön", utan om du kan utföra det arbete som du är anställd för att göra, och om det går att lita på det. Som det ser ut i dag utför du ju rent krasst bara lite drygt hälften, rent arbetstidsmässigt, och arbetsgivaren kan med den erfarenheten inte lita på att du dyker upp till jobbet i morgon eller på tisdag nästa vecka, till exempel.

När det gäller kommunen så är det ytterst få kommuner och förvaltningar som har pengar över, de flesta går inte ens runt. Det går liksom inte att anställa någon som "välgörenhet", även om många tror det och många försöker, eftersom det är skattepengar det handlar om. Den där tusenlappen i lön blir ungefär 24000 om året för kommunen, och många kommuner vänder på varenda krona - dessutom ska allt gå att försvara både ekonomiskt och inte minst på politisk nivå gentemot skattebetalarna.

Hade det varit ett företag som tjänar egna pengar så hade saken antagligen varit annorlunda.

 

[escodobe]

Jaha där kom domen... vart på möte med min chef min arbetscoach och en tjej som heter Anna som är arbetsledare inne där jag jobbar angående att min anställning går ut snart.

För att göra en lång historia kort så var jag sjukskriven många många år för psykiska problem. Sen fick jag hjälp via soc och af att hitta en arbetsträning/praktik. hade då turen att få börja inom kommunen. Var där 2 timmar per dag till att börja med. Jag kämpade som ett djur för att ens vara där 2 timmar. Successivt blev jag bättre med hjälp av kbt terapi och kom till slut upp i 50% . Jag fick då nystartsjobb där, på 50%, det får man ha ett år. När året var slut så hade dom inte råd att anställa mig, det fanns inte på kartan.. men då sa arbetsförmedlingen att jag kunde få utvecklingsanställning. då betalade arbetsförmedlingen 70% av lönen och resterande skull arbetsgivaren betala, men nej dom hade inte pengar att betala ens den lilla summan. men då bestämde soc eller ja kommunen att dom skulle gå in och betala dom resterande 30% av lönen.
Så summa sumarum så har inte min arbetsgivare betalat något för mig det här året utan arbetsförmedlingen och kommunen har det.

Min utvecklingsanställning går ut i mars. Så idag har jag haft mötet jag skrev om högst upp...
På mötet berättade chefen att dom tycker jag utvecklats och att jag tar för mig mer osv, mycket positivt. MEN jag har alldeles för hög sjukfrånvaro. dom hade slagit ut min sjukfrånvaro senaste året, och då är jag sjuk 1 dag i veckan ungefär. 1 jävla dag i veckan det är galet mycket.. hade ingen aning om att det var så pass mycket. Anledningen till sjukdagarna är delvis min ångest som jag lider av som gör att jag inte klarar av att gå dit helt enkelt. En annan bidragande orsak är att jag var galet mycket sjuk i influensor och förkylningar förra året. Hela tiden var det, och även trots att jag ofta bara var hemma någon dag och sen gick iväg med feber och jobbade ändå, så blir det ju ändå många dagar jag var hemma i hopslaget. Den här vintern har jag inte haft någon förkylning alls än så det verkar ha bättrat sig.

Coachen nämnde det där med att få en trygghetsanställning, då betalar af en stor del av lönen sen ska arbetsgivaren betala resterande %, (det blir löjliga ca 1000 kr arbetsgivaren måste betala/månad ). Men inte ens en tusen lapp är jag alltså värd på jobbet, känner mig så nere i skorna!

Soc kanske kan tänka sig att gå in och betala resterande % istället för min arbetsgivare.. så åter igen så betalar min chef inte en krona för mig. men då får jag vara kvar ett år till minst.

Om soc inte går med på detta, då står jag där arbetslös i mars. Vad ska jag ta mig till då? vem vill anställa någon som är sjuk en dag i veckan? Vad finns det för lösning på sånt här? jag är ju sjukskriven 50% , borde då alltså ha arbetskapacitet på 50%, men uppenbarligen har jag ju inte det? eftersom en dag iveckan går bort.. Jag vill kanske mer än jag egentligen kan, jag vet inte. Att bara gå hemma är döden för mig, tappar all livslust. Känns förjävligt att backa ett steg också, nu när jag kommit upp i 50 % och arbetat så ett helt år.

Kan nämna också att jag jobbar på Kommunen jag bor i, stor arbetsgivare alltså..

Känner bara att dom säger ditten och datten att jag är så duktig , men när det kommer till kritan så är jag inte värd en tusenlapp i lön? Jag förstår ju dock att sjukfrånvaron spelar stor roll.

I det stora hela är det ju min rehabilitering som måste bli bättre, jag väntar å väntar på att få mer hjälp från psykiatrin har väntat ett år i kö. men det händer absolut ingenting. Det har tryckts på från alla håll och kanter att jag behöver mer hjälp.

Du ska prata med din arbetsförmedlare imorgon! Av det du beskriver om din rehabilitering så låter det som det redan bör finnas något slags upparbetad samverkan mellan af, fk och sjukvården?
Som någon i tråden skrev så kanske det är läge att se över hur dina arbetspass är fördelade eller om det kan finnas andra sätt att lägga upp arbetet på.

 

[escodobe]

Du ska prata med din arbetsförmedlare imorgon! Av det du beskriver om din rehabilitering så låter det som det redan bör finnas något slags upparbetad samverkan mellan af, fk och sjukvården?
Som någon i tråden skrev så kanske det är läge att se över hur dina arbetspass är fördelade eller om det kan finnas andra sätt att lägga upp arbetet på.

Det kan kanske vara så att en annan (även den anpassad) arbetsplats är lämpligare? En del uppgifter är mindre känsliga för kortidsfrånvaro.

För att vara oplanerat borta 1 gång i veckan är mycket.

Jag har en kollega som är fantastisk, personen är så djäkla duktig. Blir jag hälften så bra blir jag glad.
Men det hjälper ju inte när hen aldrig är på plats... När vi andra aldrig vet om vi kommer få jobba dubbelt när VI kommer till jobbet. (eller får jobba när vi är sjuka...) Hen mår garanterat inte bra heller av att veta att vi sliter) Då är det bättre om arbetsgivaren kan annordna uppgifter som inte står och faller de dagar personen inte är på plats.

Det vore kanske bra med ett byte?

 

[farin]

Hur uppfattar du själv dina arbetsuppgifter, är det saker som kan vänta en dag och bli gjorda dagen efter (av dig) eller är det någon annan som måste göra dem om du inte är där?

Om du kan arbeta 5 h/dag i 4 dagar i stället så kan du kanske ha din reservdag att spela lite med? Om allt är som det ska så kan du ha en ledig onsdag, och då blir veckan kanske mindre tung. Men är det tungt redan i början av veckan kanske du behöver lägga din lediga dag på tisdagen? Eller halva måndagen och halva tisdagen?

Prata med din handledare och gör klart för arbetsgivaren att du vill lösa problemet och minska din frånvaro så mycket du bara kan. Om du visar att du vill och kommer med förslag kan det vara lättare för dem att vara flexibla. Lycka till!

 

[Viva]

En dag i veckan är 20 % av en heltidstjänst. Om du jobbar 50 % och är sjuk en dag i veckan så blir det ju bara 30 % kvar.

Det blir 40% kvar dock, förutsatt att TS jobbar lika många timmar varje dag.

 

[Whirlie]

Lite beroende på om hon är borta en arbetsdag/vecka (8 timmar) eller en av de 5 dagar hon ska vara på jobbet (4 timmar).

 

[Pigan]

En dag i veckan är 20 % av en heltidstjänst. Om du jobbar 50 % och är sjuk en dag i veckan så blir det ju bara 30 % kvar. Jag förstår att det gör arbetsgivaren tveksam, och det är ett stort skäl att ringa i både en och två varningsklockor.

Det handlar inte om att "vara värd en tusenlapp i lön", utan om du kan utföra det arbete som du är anställd för att göra, och om det går att lita på det. Som det ser ut i dag utför du ju rent krasst bara lite drygt hälften, rent arbetstidsmässigt, och arbetsgivaren kan med den erfarenheten inte lita på att du dyker upp till jobbet i morgon eller på tisdag nästa vecka, till exempel.

När det gäller kommunen så är det ytterst få kommuner och förvaltningar som har pengar över, de flesta går inte ens runt. Det går liksom inte att anställa någon som "välgörenhet", även om många tror det och många försöker, eftersom det är skattepengar det handlar om. Den där tusenlappen i lön blir ungefär 24000 om året för kommunen, och många kommuner vänder på varenda krona - dessutom ska allt gå att försvara både ekonomiskt och inte minst på politisk nivå gentemot skattebetalarna.

Hade det varit ett företag som tjänar egna pengar så hade saken antagligen varit annorlunda.

Dessutom blir det mer som arbetsgivaren betalar. Man betalar en del av lönen (1000 kr) i det här fallet + sociala avgifter på hela lönen. Det brukar hamna på 5-8 000 kr per månad så vi pratar 80-90 000 på ett år, kanske mer

 

[Squie]

TS, kolla upp om du har rätt kriterier för att träffa en SIUS-coach på AF. De jobbar lite annorlunda mot en vanlig handläggare på AF.

 

[_FiA_]

Du beskriver att ångesten gör att du inte kommer iväg till jobbet, samtidigt som du säger att det är döden för dig att gå hemma. Härnågonstans måste balansen komma. När är det mer död att gå hemma, än ångest att komma iväg?

Min bästa kompis heter Alvedon. Jag får inte vara sjuk. Kan inte vara sjuk. Funkar inte. Blir jag förkyld eller får influensa är det bara att hitta en taktik att komma iväg ändå, det finns liksom inte på kartan att som egenföretagare ta ut sjukdagar i den här rörelsen. Stannar jag hemma, blir andra arbetslösa. Den dystra sanningen.

Det går inte att pressa sig över sin förmåga, å andra sidan har jag själv sett att när jag är så trött att jag tror jag ska falla död ner, har jag utnyttjat 35 % av min förmåga. Det finns så mycket mer, och det tror jag det gör för de flesta av oss. Vi är ju trots allt programmerade att fly från sabeltandade tigrar. Då kickar instinkten in.

Nu har jag själv bränt ut mig en omgång, och ska inte dit igen. Men det handlar om balans. Själv har jag fått ge upp hästeriet, eftersom det just nu inte går att kombinera med jobbet. Det har varit likadant tidigare i livet, där jag fått prioritera bort sånt jag själv hade tyckt var roligt, för att det inte fungerar med jobb/ekonomi.

Det viktigaste för mig är att ha en meningsfull sysselsättning som gör att jag kan klara mitt boende, mat och grundläggande behov. Sedan kommer allt annat, som grädde på moset.

Tror det handlar om att hitta sin egen balans. Och den kan du bara hitta själv, ingen annan kan berätta för dig var den ligger.

Jag ska verkligen försöka jobba på att ta mig iväg och inte sjukskriva mig. Dock känns ju drivet just nu NOLL eftersom jag har så låg självkänsla så känner jag bara "vad spelar det för roll, även om jag skulle få vara kvar på jobbet med en trygghetsanställning där någon annan betalar lönen, så kommer jag sitta i samma sits om ett år igen då anställningen tar slut"

Att pressa mig själv det gör jag redan väldigt många dagar, jag har tagit mig iväg till jobbet när jag varit helt vaken 3 dygn i sträck för jag hade sömnproblem. Så viljan finns verkligen där. Och jag har varit på jobbet trots att jag haft feber å så, men vissa dagar mår man ju bara ännu sämre och det går inte ens med alvedon.

 

[_FiA_]

Jag vet inte hur du jobbar nu, men om du jobbar alla dagar i veckan kanske du kan ändra arbetstiden? Kan du kanske jobba 4 dagar i veckan och ha tex onsdag som återhämtningsdag? För mig är det lite lättare att vara på jobbet lite längre tid när jag väl är där, det är komma dit som är det jobbiga.

Det här var faktiskt en bra ide.. möjligtvis så kan det fungera att arbeta en timme längre och ha en dag ledig. Frågan är om FK går med på det, men kanske går.

 

[_FiA_]

En dag i veckan är 20 % av en heltidstjänst. Om du jobbar 50 % och är sjuk en dag i veckan så blir det ju bara 30 % kvar. Jag förstår att det gör arbetsgivaren tveksam, och det är ett stort skäl att ringa i både en och två varningsklockor.

Det handlar inte om att "vara värd en tusenlapp i lön", utan om du kan utföra det arbete som du är anställd för att göra, och om det går att lita på det. Som det ser ut i dag utför du ju rent krasst bara lite drygt hälften, rent arbetstidsmässigt, och arbetsgivaren kan med den erfarenheten inte lita på att du dyker upp till jobbet i morgon eller på tisdag nästa vecka, till exempel.

När det gäller kommunen så är det ytterst få kommuner och förvaltningar som har pengar över, de flesta går inte ens runt. Det går liksom inte att anställa någon som "välgörenhet", även om många tror det och många försöker, eftersom det är skattepengar det handlar om. Den där tusenlappen i lön blir ungefär 24000 om året för kommunen, och många kommuner vänder på varenda krona - dessutom ska allt gå att försvara både ekonomiskt och inte minst på politisk nivå gentemot skattebetalarna.

Hade det varit ett företag som tjänar egna pengar så hade saken antagligen varit annorlunda.

Så klart har du rätt i att det ju är sjukt mkt frånvaro, och att arbetsgivaren inte kan lita på att jag kommer. Helt sant..

 

[_FiA_]

Du ska prata med din arbetsförmedlare imorgon! Av det du beskriver om din rehabilitering så låter det som det redan bör finnas något slags upparbetad samverkan mellan af, fk och sjukvården?
Som någon i tråden skrev så kanske det är läge att se över hur dina arbetspass är fördelade eller om det kan finnas andra sätt att lägga upp arbetet på.

Sjukvården i det här landet är åt hel*ete, ursäkta uttrycket. Så nej jag får ingen hjälp därifrån.
Fk får jag ju sjukersättning på 50% och har väl ett möte om året ungefär.

 

[_FiA_]

Hur uppfattar du själv dina arbetsuppgifter, är det saker som kan vänta en dag och bli gjorda dagen efter (av dig) eller är det någon annan som måste göra dem om du inte är där?

Om du kan arbeta 5 h/dag i 4 dagar i stället så kan du kanske ha din reservdag att spela lite med? Om allt är som det ska så kan du ha en ledig onsdag, och då blir veckan kanske mindre tung. Men är det tungt redan i början av veckan kanske du behöver lägga din lediga dag på tisdagen? Eller halva måndagen och halva tisdagen?

Prata med din handledare och gör klart för arbetsgivaren att du vill lösa problemet och minska din frånvaro så mycket du bara kan. Om du visar att du vill och kommer med förslag kan det vara lättare för dem att vara flexibla. Lycka till!

Vi är för många som arbetar inne hos oss, så vi är lite i överflöd så det är absolut inte så att det egentligen går någon nöd på någon annan. Men självklart fattas ju ändå en arbetskraft när jag inte är där. och vissa dagar har vi självklart mer att göra än andra och då hade det kanske underlättat om jag varit där.

Det där med att ändra arbetstiden är en bra ide och något jag ska ta upp.

 

[_FiA_]

Det kan kanske vara så att en annan (även den anpassad) arbetsplats är lämpligare? En del uppgifter är mindre känsliga för kortidsfrånvaro.

För att vara oplanerat borta 1 gång i veckan är mycket.

Jag har en kollega som är fantastisk, personen är så djäkla duktig. Blir jag hälften så bra blir jag glad.
Men det hjälper ju inte när hen aldrig är på plats... När vi andra aldrig vet om vi kommer få jobba dubbelt när VI kommer till jobbet. (eller får jobba när vi är sjuka...) Hen mår garanterat inte bra heller av att veta att vi sliter) Då är det bättre om arbetsgivaren kan annordna uppgifter som inte står och faller de dagar personen inte är på plats.

Det vore kanske bra med ett byte?

Jo visst funderar jag på det där med annat jobb.. och andra sidan så kan man inte komma undan bättre än jag har det nu. Alltså det finns nog inget annat jobb där det skulle spela mindre roll att vara borta än det jag har nu. Vi är nog med anställda för att saker skulle fallera om en person är borta en dag.