- Svar: 70
- Visningar: 7 287
Jag började läsa Bukefalos-trådar regelbundet när jag var typ 8 år gammal. Det var år 2005. Sedan dess har jag varit en hängiven läsare. Det dröjde dock först till i mars 2012, när jag var 14.5 år gammal, innan jag skaffade ett konto här, och ytterligare några år innan jag började skriva mer frekevent. Anledningen till att jag har hängt här i så många år är framförallt för att jag alltid tyckt att diskussionerna varit kvalitativa och städade, men också för att det varit såpass (förhållandevis) få som frekvent skrivit, att man ändå har fått en någorlunda bild av "personerna bakom nicken". Det har liksom känts trevligt att (i en forumskontext) få komma såpass "nära" flertalet trevliga och intressanta debattörer och medmänniskor.
Ungefär sedan årsskiftet känner jag inte denna glädjen längre. Andan här känns som förbytt. Den intensiva men samtidigt ändå så varma och hjärtliga debattandan är inte lika stark längre, utan har istället bytts ut mot en mer aggressiv och personangripande dito.
Vid flera tillfällen har också denna aggressivitet riktats mot mig. Med tanke på den bakgrund av svår mobbning under flertalet år som jag har i bagaget, tar jag mycket sällan åt mig av aggressivitet på nätet personligen. Jag har sedan länge lärt mig att låta sådant rinna av. Däremot får denna aggressivitet mig att tappa lusten. Lusten till att läsa, men framförallt också lusten till att delta i debatter, eller än "värre", starta debatter själv.
För min högst personliga del gör det inte allt för mycket att somliga inte kan uttrycka sig vettigt mot mig, jag tar ju som sagt ändå inte åt mig. Däremot ser jag det också ur ett större och bredare perspektiv, och blir utifrån det mycket beklämd.
Jag är absolut inte yngst på detta forum, men däremot tror jag mig absolut tillhöra den yngsta tredje-, eller kanske t.om. fjärdedelen. Jag tror mig alltså ändå vara bland de lite yngre som frekvent hänger här. De jag debatterar emot är ofta i medelåldern och somliga av dem även föräldrar. Och det är just det som gör mig extra beklämd.
De senaste åren har det funnits en ständigt aktuell debatt om näthat, aggressivitet på nätet och hur man ska lösa det. Detta kan väl knappast ha undgått någon. Ändå sitter det flertal personer här på Bukefalos, och uttrycker sig aggressivt mot andra användare, helt utan mening. Varför det? Vad får man ut av det egentligen?
Vad som dock nästan är ännu värre enligt mig, är barnperspektivet på situationen. För jag har fått för mig att ändå ganska många som hänger frekvent här på Bukefalos är föräldrar. Som förälder antar jag att man vill uppfostra sina barn till goda medborgare och medmänniskor, inte sant? Och i konceptet "god medborgare/medmänniska" ingår det, i alla fall enligt mig, att bete sig vettigt mot sina medmänniskor. Hur förklarar man då för sina barn att det är fel att att uttrycka hat mot sina medmänniskor, när man samtidigt sitter på kvällarna framför Bukefalos och sprider just aggressivitet och hat mot andra medmänniskor? Hur går den ekvationen ihop egentligen? Det är just ur detta perspektiv det blir mest beklämmande för min del. Sen vet jag givetvis att alla här på Bukefalos varken har eller vill ha barn, men situationen blir som mest konkret utifrån just ett "barnperspektiv".
Sen menar jag absolut inte att man inte kan göra fel, råka skriva en mindre lyckad formulering i farten eller liknande. Det har jag själv gjort flera gånger, och kan ärligt stå för. Däremot känns det oroväckande när tråd efter tråd spårar ur på kort tid, och flera personers argumentationer återkommande mynnar ut i ren aggressivitet och påhopp. Då kanske man borde tänka till en extra gång, "kan jag formulera mig på ett annat, lite mjukare sätt?".
Det tror jag faktiskt hela Bukefalos skulle tjäna på, för som det är nu har den fina kvalitativa debattandan i mångt och mycket försvunnit, och istället bytts ut till aggressivitet. Så vill jag inte att det ska vara, och så borde det inte vara. Tills dess att förändring verkligen sker, kommer dock min lust att skriva och debattera här, inte vara på topp, som den var förut.
Ungefär sedan årsskiftet känner jag inte denna glädjen längre. Andan här känns som förbytt. Den intensiva men samtidigt ändå så varma och hjärtliga debattandan är inte lika stark längre, utan har istället bytts ut mot en mer aggressiv och personangripande dito.
Vid flera tillfällen har också denna aggressivitet riktats mot mig. Med tanke på den bakgrund av svår mobbning under flertalet år som jag har i bagaget, tar jag mycket sällan åt mig av aggressivitet på nätet personligen. Jag har sedan länge lärt mig att låta sådant rinna av. Däremot får denna aggressivitet mig att tappa lusten. Lusten till att läsa, men framförallt också lusten till att delta i debatter, eller än "värre", starta debatter själv.
För min högst personliga del gör det inte allt för mycket att somliga inte kan uttrycka sig vettigt mot mig, jag tar ju som sagt ändå inte åt mig. Däremot ser jag det också ur ett större och bredare perspektiv, och blir utifrån det mycket beklämd.
Jag är absolut inte yngst på detta forum, men däremot tror jag mig absolut tillhöra den yngsta tredje-, eller kanske t.om. fjärdedelen. Jag tror mig alltså ändå vara bland de lite yngre som frekvent hänger här. De jag debatterar emot är ofta i medelåldern och somliga av dem även föräldrar. Och det är just det som gör mig extra beklämd.
De senaste åren har det funnits en ständigt aktuell debatt om näthat, aggressivitet på nätet och hur man ska lösa det. Detta kan väl knappast ha undgått någon. Ändå sitter det flertal personer här på Bukefalos, och uttrycker sig aggressivt mot andra användare, helt utan mening. Varför det? Vad får man ut av det egentligen?
Vad som dock nästan är ännu värre enligt mig, är barnperspektivet på situationen. För jag har fått för mig att ändå ganska många som hänger frekvent här på Bukefalos är föräldrar. Som förälder antar jag att man vill uppfostra sina barn till goda medborgare och medmänniskor, inte sant? Och i konceptet "god medborgare/medmänniska" ingår det, i alla fall enligt mig, att bete sig vettigt mot sina medmänniskor. Hur förklarar man då för sina barn att det är fel att att uttrycka hat mot sina medmänniskor, när man samtidigt sitter på kvällarna framför Bukefalos och sprider just aggressivitet och hat mot andra medmänniskor? Hur går den ekvationen ihop egentligen? Det är just ur detta perspektiv det blir mest beklämmande för min del. Sen vet jag givetvis att alla här på Bukefalos varken har eller vill ha barn, men situationen blir som mest konkret utifrån just ett "barnperspektiv".
Sen menar jag absolut inte att man inte kan göra fel, råka skriva en mindre lyckad formulering i farten eller liknande. Det har jag själv gjort flera gånger, och kan ärligt stå för. Däremot känns det oroväckande när tråd efter tråd spårar ur på kort tid, och flera personers argumentationer återkommande mynnar ut i ren aggressivitet och påhopp. Då kanske man borde tänka till en extra gång, "kan jag formulera mig på ett annat, lite mjukare sätt?".
Det tror jag faktiskt hela Bukefalos skulle tjäna på, för som det är nu har den fina kvalitativa debattandan i mångt och mycket försvunnit, och istället bytts ut till aggressivitet. Så vill jag inte att det ska vara, och så borde det inte vara. Tills dess att förändring verkligen sker, kommer dock min lust att skriva och debattera här, inte vara på topp, som den var förut.
