Å andra sidan så är det faktiskt inte alla som behöver äta antidepp ständigt och det är inte heller något man ska sträva efter om det inte behövs.
Så länge och så ofta hade jag aldrig orkat prata med någon, oavsett hur god vän det rört sig om. Jag har haft liknande bekanta i livet som ringt upp och sen pratat ... i det oändliga. Ofta. Om det ena efter det andra. Inget speciellt viktigt. Nu svarar jag inte längre; jag kan smsa eller rentav maila men jag orkar verkligen inte prata i telefon så länge, för hens skull. Jag är ingen terapeut, och det är inte du heller. Du är en god vän men nu tycker jag att du utnyttjas. Du behöver den tiden till dig själv. Var inte för "snäll" (som jag var) - du har inga skyldigheter att ställa upp som lyssnande väninna i den orimliga utsträckningen.
halvt kl
Ja ändrar man ingenting så ändras ju ingenting. Då finns det inga förutsättningar att må bättre. Det är så tragiskt att man i Sverige skriver ut piller så lättvindigt och sen tror den sjuke att den kan bli frisk. Och många sitter hemma med sina piller och det blir inte bättre. Minns för många år sen när CNN eller BBC gick ut med en forskning eller liknande där man sett att extremt få hade ”kemiska obalanser” som var den vanligaste orsaken till att många åt medicin. Extremt få.
Det är bra!
Ja, helt klart, detta jobb är en katastrof för mig. Det är för tungt.
Idag var jag väldigt glad över att få prata med min vän i timmar
Hon fattade att ta det lite lugnt med utropen så idag var det ett bra samtal.Det är inte att ge upp att söka hjälp. Det är att ta sig vidare.
Exakt.
Utifrån det du skrivit så är du uppfostrad med Jante som ledstjärna så jag förstår precis varför du haft svårt för att be om hjälp. Bra att du äntligen gjorde det
En gissning är att du inte vill vara till besvär för någon och utifrån vad du skrivit tidigare så sätter du dig själv allra sist, även när du mår som sämst. Ta hand om dig.
Bry dig inte om sånt där. Det stjäl den lilla energi du har kvar. Det sista du behöver är att försvara dig inför människor som inget kan och inget vill förstå. Problemet är att psykisk ohälsa är rätt tabubelagd och till det så syns den inte. Personen tillhör med största säkerhet gruppen som anser att det bara är att rycka upp sig så blir allt bra. Den typen av människor kommer aldrig begripa förens de själva blivit sjuka.
Känner igen mig i det mesta du skriver. Har kämpat länge med mitt jobb och vägrat inse att det inte funkar, och även nu när jag gett upp har jag stunder när jag ändå fortsätter kämpa och tränger undan mitt mående. Det är inte värt det.
Känner även igen mig i detta
Vissa av mina närmsta anser att så länge man har saker i ens liv som gör en lycklig är det bara att rycka upp sig. Det är inte värre än så.
