alazzi
Trådstartare
Min orkeslöshet är total och nu i helgen hade jag jobbigt med mående och allt känns så meningslöst. Men ändå vill jag inbilla mig att det snart vänder, det är bara tillfälligt. Känt såhär i 3 månader och det blir bara tyngre.
Jag avskyr att söka vård. Vill inte ha situationen att söka hjälp. Definitivt inte för psyket. Jag slätar över och menar att så illa är det ju inte. Försöker köra något sorts rollspel i huvudet där jag tränar på vad jag behöver förmedla till läkaren. Är så rädd att inte bli tagen på allvar för då har jag ju blottat mig i onödan och tagit upp läkarens tid i onödan.
Har varit medicinfri i flera år. Kunde må tillräckligt bra för att fasa ut medicinen. Alla värden är bra, var nyligen på kontroll och allt ser bra ut.
Så, är det dags att söka vård eller kommer läkaren bara sucka och himla med ögonen över den hypokondriska tanten?
Jag avskyr att söka vård. Vill inte ha situationen att söka hjälp. Definitivt inte för psyket. Jag slätar över och menar att så illa är det ju inte. Försöker köra något sorts rollspel i huvudet där jag tränar på vad jag behöver förmedla till läkaren. Är så rädd att inte bli tagen på allvar för då har jag ju blottat mig i onödan och tagit upp läkarens tid i onödan.
Har varit medicinfri i flera år. Kunde må tillräckligt bra för att fasa ut medicinen. Alla värden är bra, var nyligen på kontroll och allt ser bra ut.
Så, är det dags att söka vård eller kommer läkaren bara sucka och himla med ögonen över den hypokondriska tanten?