När man blir sämre

[sosiii]

Jag är hoppryttare, men pga flera långvariga skador har jag inte tävlat ordentligt på två år snart. Under tiden har jag jobbat med hästar delvis och ridit dressyrarbete, men hoppat väldigt sällan. Har förstås utvecklats i dressyren, men det gör ont att känna hur mkt sämre jag faktiskt är idag i hoppningen jämfört med två år sedan även om jag gjort allt jag kunnat. Andra springer om en. Förut kändes 140 lågt, nu går smärtgränsen vid 80 cm och mitt distansöga existerar inte. Trots att jag gjort mitt bästa med förutsättningarna varenda dag dessa år. Det är en orättvis sport många gånger.

Någon som varit med om liknande? Och hur tacklade ni det?

 

[Elo]

Jag gick från att hoppa banor på 120 till att tvärstanna hästen innan galoppbom på backen.

Det löstes med en blandning av 'men skärp dig nu människa', en bra tränare och tid. Hoppning är verkligen färskvara, speciellt när det kommer till att hitta distanser och hur höga "höga" hinder är. Man behöver 'nöta' anridningar för att komma in i det.

(just nu hoppar jag bara ca 1m, men pga unghäst).

 

[ameo]

en bra tränare och tid. Hoppning är verkligen färskvara, speciellt när det kommer till att hitta distanser och hur höga "höga" hinder är. Man behöver 'nöta' anridningar för att komma in i det.

Detta!

Och träna anridningar och distanser på bommar på marken kan man göra nästan varje dag. Min gamla hopptränare sa alltid att det är samma ridning på bommar mot marken som på svårklasshinder.

 

[KAROLIJNAH]

Får bara instämma med alla tidigare skribenter. Man behöver en plan, tid och massor av träning för att bygga upp säkerheten och/eller självförtroendet igen. Ta det i din egen takt och tvinga dig inte till att höja hinderna. Jag hoppas du hittar en bra tränare som förstår dig och kan hjälpa dig framåt.

Jag hade ett uppehåll från ridningen i nästan sex år och innan uppehållet hoppade jag 120 på enstaka hinder och banor på 115 utan att blinka. När jag kom tillbaka till ridningen kändes studs på 30 cm superläskigt med tillhörande hjärtklappning och ångest.

Mitt nyårslöfte var att jag skulle markarbeta en gång i veckan för att så småningom bli mer bekväm med att hoppa igen. Jag släppte alla slags tankar om att jag borde våga hoppa högre och tänkte att jag får höja hinderna i min egen takt. Det började med upphöjda bommar och just nu är jag uppe på att hoppa 50-60cm på blandade hindertyper med bra anridningar utan att vara det minsta rädd eller osäker. Mitt mål är att kunna hoppa banor på 70-90cm till sommaren

 

[MiniLi]

Jag har också tappat av hoppningen totalt. Håller med de andra om att det är färskvara! Det kommer komma tillbaka till dig igen

 

[Magnum]

Färskvara för distanser (och mod), hör ofta en känd yngre ryttare tala om det på sina sociala medier. Och det stämmer verkligen.

Och vidare att låga hinder och bommar bygger självförtroende och är en viktig bit i grundjobbet.

Får ibland uppfattningen att det ska höjas och måste vara ordentliga hinder, medan de som ska hoppa kanske hellre hade viljat ha/behövt ha lågt och bygga för trygghet.


Så tror verkligen inte ditt problem är varken ovanligt eller konstigt

 

[Sporthorse]

Jag är hoppryttare, men pga flera långvariga skador har jag inte tävlat ordentligt på två år snart. Under tiden har jag jobbat med hästar delvis och ridit dressyrarbete, men hoppat väldigt sällan. Har förstås utvecklats i dressyren, men det gör ont att känna hur mkt sämre jag faktiskt är idag i hoppningen jämfört med två år sedan även om jag gjort allt jag kunnat. Andra springer om en. Förut kändes 140 lågt, nu går smärtgränsen vid 80 cm och mitt distansöga existerar inte. Trots att jag gjort mitt bästa med förutsättningarna varenda dag dessa år. Det är en orättvis sport många gånger.

Någon som varit med om liknande? Och hur tacklade ni det?

Jätte, jättevanligt att hamna där om man inte hoppar regelbundet. Rid för tränare och håll dig på låga höjder tills du känner dig redo. Det kan ta ganska lång tid innan man är tillbaka på samma nivå igen. Som många andra skrivt innan så är hoppning verkligen en färskvara!

 

[Ray]

Jag är hoppryttare, men pga flera långvariga skador har jag inte tävlat ordentligt på två år snart. Under tiden har jag jobbat med hästar delvis och ridit dressyrarbete, men hoppat väldigt sällan. Har förstås utvecklats i dressyren, men det gör ont att känna hur mkt sämre jag faktiskt är idag i hoppningen jämfört med två år sedan även om jag gjort allt jag kunnat. Andra springer om en. Förut kändes 140 lågt, nu går smärtgränsen vid 80 cm och mitt distansöga existerar inte. Trots att jag gjort mitt bästa med förutsättningarna varenda dag dessa år. Det är en orättvis sport många gånger.

Någon som varit med om liknande? Och hur tacklade ni det?

Absolut.

Hur tacklar man det... Som med allt annat orättvist är det nog bäst att inte jämföra...Varken med tidigare meriter eller andra personer.

 

[Mabuse]

Jag är hoppryttare, men pga flera långvariga skador har jag inte tävlat ordentligt på två år snart. Under tiden har jag jobbat med hästar delvis och ridit dressyrarbete, men hoppat väldigt sällan. Har förstås utvecklats i dressyren, men det gör ont att känna hur mkt sämre jag faktiskt är idag i hoppningen jämfört med två år sedan även om jag gjort allt jag kunnat. Andra springer om en. Förut kändes 140 lågt, nu går smärtgränsen vid 80 cm och mitt distansöga existerar inte. Trots att jag gjort mitt bästa med förutsättningarna varenda dag dessa år. Det är en orättvis sport många gånger.

Någon som varit med om liknande? Och hur tacklade ni det?

Absolut, som andra beskrivit är mod och hinderkänsla färskvaror. Det känns alltid högt igen när man hoppat lågt eller inte alls ett tag. Men det kommer också snabbt tillbaka, enligt min erfarenhet. Fake it til you make it, så att säga - man får bita ihop och tvinga sig att våga tills modet är tillbaka igen.

 

[Fabian In Memoria]

Absolut, som andra beskrivit är mod och hinderkänsla färskvaror. Det känns alltid högt igen när man hoppat lågt eller inte alls ett tag. Men det kommer också snabbt tillbaka, enligt min erfarenhet. Fake it til you make it, så att säga - man får bita ihop och tvinga sig att våga tills modet är tillbaka igen.

Jag försökte just detta och anmälde mig till markarbetsträning varannan vecka och hoppträning varannan vecka. Blev tyvärr rejält skrämd på första hoppträningen på första uppvärmningsövningen! (det låg galoppbommar längs ena långsidan, typ tre eller fyra bommar med ett galoppsprång emellan, två galoppsprång, fyra bommar till, två galoppsprång och 4 bommar till). Min häst rusade genom detta helt bortom all kontroll. Provade tre gånger men sedan sa modet tvärstopp. Och jag har inte vågat rida på en enda galoppbom ens sedan dess, tyvärr. Nu skrittar och travar jag bara över enstaka bommar någon gång per vecka och känner att mitt hoppmod är långt borta.

 

[MiniLi]

Jag försökte just detta och anmälde mig till markarbetsträning varannan vecka och hoppträning varannan vecka. Blev tyvärr rejält skrämd på första hoppträningen på första uppvärmningsövningen! (det låg galoppbommar längs ena långsidan, typ tre eller fyra bommar med ett galoppsprång emellan, två galoppsprång, fyra bommar till, två galoppsprång och 4 bommar till). Min häst rusade genom detta helt bortom all kontroll. Provade tre gånger men sedan sa modet tvärstopp. Och jag har inte vågat rida på en enda galoppbom ens sedan dess, tyvärr. Nu skrittar och travar jag bara över enstaka bommar någon gång per vecka och känner att mitt hoppmod är långt borta.

Det är ju annorlunda i din situation. Där är det inte hoppningen i sig som skrämmer utan hästens beteende. Då är det ju sällan en bra ide att bara köra på.

 

[Reville]

Ägnar mig mest åt sporadisk ridning numera (pga livet i allmänhet) och jag har också tappat den där känslan i hoppningen och tycker numera att en meter är sjukt högt. Det är oerhört frustrerande och irriterande, särskilt som jag tränade på högre nivå förr om åren. Men jag har fått förlika mig med att det är så det är nu helt enkelt, tid för mer kontinuerlig träning får bli om några år. Det är verkligen en färskvara. Inga tips direkt, men du är inte ensam om den känslan.

 

[Mabuse]

Det är ju annorlunda i din situation. Där är det inte hoppningen i sig som skrämmer utan hästens beteende. Då är det ju sällan en bra ide att bara köra på.

Nej, där låter det mer som att man behöver jobba med grunderna, att gas och broms fungerar. Att hoppa med en häst där det inte finns broms tycker åtminstone jag är otäckt, och då är jag inte särskilt harig. Men det är otäckt att styra på en oxer med en häst som man inte kan få stopp på, där förhållningarna inte går igenom och hästen bara lägger sig på bettet och drar.

Men då tänker jag att man skulle backa, och se till att gas och broms fungerar. Först i trav över en bom, sen flera bommar, sen galopp över en bom, och så vidare. Då är det grundläggande lydnad som behövs. Har hästen inte hoppat på länge kan den ju också vara lite glad i hatten och inte lik sig första gången den får hoppa, men det brukar ju lägga sig rätt snabbt så att den blir sitt vanliga jag igen. Om det "vanliga jaget" är galning utan broms, så skulle åtminstone jag vilja installera en broms innan jag ger mig på serier etc.

 

[Fabian In Memoria]

Det är ju annorlunda i din situation. Där är det inte hoppningen i sig som skrämmer utan hästens beteende. Då är det ju sällan en bra ide att bara köra på.

Det är snarare en kombination av min hopprädsla och hans beteende. Andra mer rutinerade och ej hopprädda ryttare har ju hoppat honom.

 

[Fabian In Memoria]

Nej, där låter det mer som att man behöver jobba med grunderna, att gas och broms fungerar. Att hoppa med en häst där det inte finns broms tycker åtminstone jag är otäckt, och då är jag inte särskilt harig. Men det är otäckt att styra på en oxer med en häst som man inte kan få stopp på, där förhållningarna inte går igenom och hästen bara lägger sig på bettet och drar.

Men då tänker jag att man skulle backa, och se till att gas och broms fungerar. Först i trav över en bom, sen flera bommar, sen galopp över en bom, och så vidare. Då är det grundläggande lydnad som behövs. Har hästen inte hoppat på länge kan den ju också vara lite glad i hatten och inte lik sig första gången den får hoppa, men det brukar ju lägga sig rätt snabbt så att den blir sitt vanliga jag igen. Om det "vanliga jaget" är galning utan broms, så skulle åtminstone jag vilja installera en broms innan jag ger mig på serier etc.

Jo, jag jobbar mycket med grunderna och just inte mer än skritt och trav på bommar för tillfället. Jobbar extra mycket med gas och broms och har hittat ett bett som han funkar mycket bra på (tyvärr ej godkänt för dressyrtävling) och vi har haft en mycket trevlig vecka. Mycket hoppglad häst som inte har fått utlopp för det på ett tag. Det har inte varit något problem med anridning utan problemet kommer efter hindret då han blir för stark och snabb. Dessutom tror jag att just galoppbommar på rad är stressande för honom och sådana övningar tänker jag undvika. Överlag gillar han inte bommar på marken. Första gången vi skulle rida över travbommar försökte han ta allihop i ett galoppsprång, precis som om han inte visste vad han skulle göra. Men just nu är det ju jag som inte ens vågar styra på en enkel galoppbom på marken.

 

[MiniLi]

Jo, jag jobbar mycket med grunderna och just inte mer än skritt och trav på bommar för tillfället. Jobbar extra mycket med gas och broms och har hittat ett bett som han funkar mycket bra på (tyvärr ej godkänt för dressyrtävling) och vi har haft en mycket trevlig vecka. Mycket hoppglad häst som inte har fått utlopp för det på ett tag. Det har inte varit något problem med anridning utan problemet kommer efter hindret då han blir för stark och snabb. Dessutom tror jag att just galoppbommar på rad är stressande för honom och sådana övningar tänker jag undvika. Överlag gillar han inte bommar på marken. Första gången vi skulle rida över travbommar försökte han ta allihop i ett galoppsprång, precis som om han inte visste vad han skulle göra. Men just nu är det ju jag som inte ens vågar styra på en enkel galoppbom på marken.

Ja vissa hästar blir rätt stressade av bommar på marken, även rutinerade hopphästar kan ju reagera så

 

[MiniLi]

Det är snarare en kombination av min hopprädsla och hans beteende. Andra mer rutinerade och ej hopprädda ryttare har ju hoppat honom.

Ja men då gissar jag att de inte blir skrämda av samma beteende?

 

[Fabian In Memoria]

Ja men då gissar jag att de inte blir skrämda av samma beteende?

Jag är inte så säker på att någon av dem har testat samma övning. Tränaren satt upp och hoppade studsen som galoppbommarna sedan lades upp till när passet var slut, men flera studs på rad med upplagda bommar har jag hoppat på honom tidigare. Det var just den där känslan av att det gick för fort och det fanns ingen kontroll som triggade igång min hopprädsla ordentligt (hade nästan kommit över den tidigare och hade börjat tycka hoppningen var rolig, men inte just de övningar som involverade för många galoppbommar på rad). Går inte riktigt att beskriva hur det kändes, som någon form av akut ångest.