När det inte går som det är tänkt

[Piek]

Min älskade älskade katt började plötsligt kräkas och få minskad aptit för två veckor sen. Efter jagande av veterinärer lyckades vi få en akuttid, där de inte hittade något annat än något förhöjda vita blodkroppar. Remiss till det större djursjukhuset. Remissen glömdes dock bort och ingen tid hann bokas innan helgen. Hon åt så dåligt så i söndags blev det en ny akuttid och hon blev inbokad på ul på måndagen. Ul visade förtjockning på tunntarmen och lymfkörtlarna såg inte helt normala ut. Veterinären rekommenderade biopsi och uttryckte att om man inte ville lägga pengar på det kunde man prova med kortison då det inre gick att säga om det var något elakartat eller en inflammation. Beslutet att göra en biopsi kändes där och då enkelt. Katten var fortfarande pigg och mådde förhållandevis bra.

Biopsi gjordes i onsdags och tarmen var kraftigt förtjockad men veterinären trodde hon skulle få komma hem igår. Igår morse hade hon dock lite feber och fick stanna ett dygn till. Idag på förmiddagen ringde de och berättade att hon hade vätska i buken och att de ville göra en ny operation. På eftermiddagen ringde de och berättade att tarmen läckte från biopsihålet. Valet blev att låta henne somna in eller operera bort en del av tarmen med dålig prognos för läkning.

Min älskade katt som varit med mig i hela mitt vuxna liv fick somna in på operationsbordet kl 15.45. Det gör så ont, jag kan inte sluta gråta. Tankarna spinner. Tänk om det var en inflammation och att kortisonbehandlingen skulle ha hjälpt?! Så mycket skuldkänslor och saknad. Vad har jag gjort?

 

[Sel]

Min älskade älskade katt började plötsligt kräkas och få minskad aptit för två veckor sen. Efter jagande av veterinärer lyckades vi få en akuttid, där de inte hittade något annat än något förhöjda vita blodkroppar. Remiss till det större djursjukhuset. Remissen glömdes dock bort och ingen tid hann bokas innan helgen. Hon åt så dåligt så i söndags blev det en ny akuttid och hon blev inbokad på ul på måndagen. Ul visade förtjockning på tunntarmen och lymfkörtlarna såg inte helt normala ut. Veterinären rekommenderade biopsi och uttryckte att om man inte ville lägga pengar på det kunde man prova med kortison då det inre gick att säga om det var något elakartat eller en inflammation. Beslutet att göra en biopsi kändes där och då enkelt. Katten var fortfarande pigg och mådde förhållandevis bra.

Biopsi gjordes i onsdags och tarmen var kraftigt förtjockad men veterinären trodde hon skulle få komma hem igår. Igår morse hade hon dock lite feber och fick stanna ett dygn till. Idag på förmiddagen ringde de och berättade att hon hade vätska i buken och att de ville göra en ny operation. På eftermiddagen ringde de och berättade att tarmen läckte från biopsihålet. Valet blev att låta henne somna in eller operera bort en del av tarmen med dålig prognos för läkning.

Min älskade katt som varit med mig i hela mitt vuxna liv fick somna in på operationsbordet kl 15.45. Det gör så ont, jag kan inte sluta gråta. Tankarna spinner. Tänk om det var en inflammation och att kortisonbehandlingen skulle ha hjälpt?! Så mycket skuldkänslor och saknad. Vad har jag gjort?

Så otroligt ledsamt, jag beklagar så! Du gjorde allt du kunde och gjorde rätt, vi kan bara fatta beslut utifrån den information vi får och känslan vi har.

 

[cirkus]

Vi gör så gott vi kan med våra pälsklingar. Vi har ansvaret hela vägen och du gjorde ditt bästa. Kissemisse slapp lida länge. Jag tror snarare att vi iböand försöker för mycket. Du gjorde rätt. Kisse kommer alltid att fattas dig men du gjorde rätt.

 

[Hippocampus]

Du har tagit ansvar. Det är vad du har gjort. För din kisses skull. Vi får alltid utgå från här och nu. Inte vad som hände för 1minut sen. Du gjorde ditt bästa.

 

[Kilauea]

Tänk om det inte hjälpt med kortison och hon bara mått sämre?
Det finns alltid ett "tänk om" men man får försöka bortse från det. Även om det är svårt.
Beklagar sorgen .

 

[athena_arabians]

Min älskade älskade katt började plötsligt kräkas och få minskad aptit för två veckor sen. Efter jagande av veterinärer lyckades vi få en akuttid, där de inte hittade något annat än något förhöjda vita blodkroppar. Remiss till det större djursjukhuset. Remissen glömdes dock bort och ingen tid hann bokas innan helgen. Hon åt så dåligt så i söndags blev det en ny akuttid och hon blev inbokad på ul på måndagen. Ul visade förtjockning på tunntarmen och lymfkörtlarna såg inte helt normala ut. Veterinären rekommenderade biopsi och uttryckte att om man inte ville lägga pengar på det kunde man prova med kortison då det inre gick att säga om det var något elakartat eller en inflammation. Beslutet att göra en biopsi kändes där och då enkelt. Katten var fortfarande pigg och mådde förhållandevis bra.

Biopsi gjordes i onsdags och tarmen var kraftigt förtjockad men veterinären trodde hon skulle få komma hem igår. Igår morse hade hon dock lite feber och fick stanna ett dygn till. Idag på förmiddagen ringde de och berättade att hon hade vätska i buken och att de ville göra en ny operation. På eftermiddagen ringde de och berättade att tarmen läckte från biopsihålet. Valet blev att låta henne somna in eller operera bort en del av tarmen med dålig prognos för läkning.

Min älskade katt som varit med mig i hela mitt vuxna liv fick somna in på operationsbordet kl 15.45. Det gör så ont, jag kan inte sluta gråta. Tankarna spinner. Tänk om det var en inflammation och att kortisonbehandlingen skulle ha hjälpt?! Så mycket skuldkänslor och saknad. Vad har jag gjort?

Jag beklagar förlusten

Men tveka inte på att du tog rätt beslut för din kisse.

 

[Piek]

Tack snälla ni smärtan är outhärdlig. Det känns som hjärtat är krossat i tusen delar. Vem är jag utan henne?

 

[Liten]

Jag är så ledsen för din skull. Jag tvivlar inte en sekund på att du gjorde rätt.


Din katt blev sjuk och du gjorde allt du kunde för att ta reda på vad det handlade om, för att kunna hjälpa henne. Något jag lärt mig längs livets hårda vägar, är att vård är lite av en bedömningssport. En kan bara göra sitt allra bästa utifrån den kunskap, de förutsättningar och den information som finns. Ibland går det bra, ibland hjälper ingenting och ibland händer något som inte borde hända. Det finns alltid "tänk om", åt båda hållen. Det är lätt att tänka "tänk om det eller det hjälpt?", men det finns alltid ett "tänk om det eller det bara inneburit ett utdraget lidande?".

 

[Keb71]

Tack snälla ni smärtan är outhärdlig. Det känns som hjärtat är krossat i tusen delar. Vem är jag utan henne?

Jag sitter här och gråter med dig; har precis lyssnat på Hund & katt i P1 om djur och sorg.
Mycket klokskap i det avsnittet, rekommenderar det verkligen!
Tillåt dig att sörja och var säker på att du tog rätt beslut utifrån rekommendationerna från veterinärerna.

Stor, stor kram och många tankar!

 

[Piek]

Vår andra katt är så ledsen. Hon går runt och letar efter sin bästis. Imorgon måste vi jobba igen, vill inte lämna henne helt ensam

 

[Michellan95]

Beklagar förlusten av din fina vän

Jag håller med de andra du gjorde rätt i situationen som var och det finns alltid ett ”tänk om” och det hade du haft även med det andra alternativet

 

[NeaM]

Min älskade älskade katt började plötsligt kräkas och få minskad aptit för två veckor sen. Efter jagande av veterinärer lyckades vi få en akuttid, där de inte hittade något annat än något förhöjda vita blodkroppar. Remiss till det större djursjukhuset. Remissen glömdes dock bort och ingen tid hann bokas innan helgen. Hon åt så dåligt så i söndags blev det en ny akuttid och hon blev inbokad på ul på måndagen. Ul visade förtjockning på tunntarmen och lymfkörtlarna såg inte helt normala ut. Veterinären rekommenderade biopsi och uttryckte att om man inte ville lägga pengar på det kunde man prova med kortison då det inre gick att säga om det var något elakartat eller en inflammation. Beslutet att göra en biopsi kändes där och då enkelt. Katten var fortfarande pigg och mådde förhållandevis bra.

Biopsi gjordes i onsdags och tarmen var kraftigt förtjockad men veterinären trodde hon skulle få komma hem igår. Igår morse hade hon dock lite feber och fick stanna ett dygn till. Idag på förmiddagen ringde de och berättade att hon hade vätska i buken och att de ville göra en ny operation. På eftermiddagen ringde de och berättade att tarmen läckte från biopsihålet. Valet blev att låta henne somna in eller operera bort en del av tarmen med dålig prognos för läkning.

Min älskade katt som varit med mig i hela mitt vuxna liv fick somna in på operationsbordet kl 15.45. Det gör så ont, jag kan inte sluta gråta. Tankarna spinner. Tänk om det var en inflammation och att kortisonbehandlingen skulle ha hjälpt?! Så mycket skuldkänslor och saknad. Vad har jag gjort?

Jag lider med dig, men du har gjort helt rätt! Jag är i samma smärta som dig och är tacksam över alla kloka ord i denna tråd då jag idag på sen eftermiddag också låtit min snart 17-åriga katt få somna in. Och det bränner av sorg i hjärtat men det var så fint att vara med vid hans sista stund. Om än så tungt. Tiden var kommen för honom fast han just idag varit piggare än han varit på några veckor nu… Och idag var tacksamt nog ännu en solig dag ute vilket var fint i själen för mig för det som komma skulle och också i glädjen att se att katten faktiskt gick ut och njöt lite för en sista gång. Om jag tvekat att ta honom av daga? ja tveklöst så, men rådgjorde med två fina veterinärer på telefon igår och kände jo det är dags att sluta vara ego då katten inte mår bra och har varit med om så många veterinärbesök de senaste tre åren. Det är nog nu. Han har medicinerats för hypeteros i tre år, haft blåsljud på hjärtat, dragit ut nästan samtliga tänder under två omgångar i våras och tidig sommar (givetvis kostat oss massor utan försäkring som täcker TR/Forl) och nu sista tiden inte kunnat bajsa knappt så kände nej nu måste lilla Molle stackarn få somna in, hur mycket det än skär i hjärtat idag. Det var ett korrekt beslut och det har du också tagit. Kattens väl och ve går före våra egon att behålla dem!

 

[cambodia]

Tack snälla ni smärtan är outhärdlig. Det känns som hjärtat är krossat i tusen delar. Vem är jag utan henne?

Beklagar, så himla fin