E
engelsett
Vill nog mest skriva av mig lite grann och vet inte om jag lagt tråden rätt..., känner att jag inte har någon att prata med som kan förstå min situation. Jag har alltid haft hästar och eget stall med allt det jobb som tillkommer med detta, just nu har jag tre stycken varav en som jag rider, en unghäst och en shettis som jag kör i mån av tid. Jag har två små barn, ett och ett halvt och tre år. Hund och katt...jag har precis börjat jobba igen efter föräldraledigheten, har ett ganska krävande och stressigt arbete men jobbar bara 75%, för att barnen skall få lite kortare dagar på dagis.
Min sambo är väldigt förstående och hjälpsam, han tar mycket ansvar för barnen och hemmet på kvällarna och helgerna eftersom stallet och hästarna tar så mycket tid. Varje kväll gråter jag av trötthet och stress över allt som måste göras, till saken hör att den här vintern varit för jävligt tung, men snön och hagar som inte fungerar, vatten som frusit osv, osv. Att hämta hem hö har varit ett helvete tex, pga av vagnar som frusit och snö, snö, snö. Jag känner mig nästan utbränd emellanåt.
Jag känner att jag inte hinner med mina barn, och det ger mig sådan ångest. De är ju viktigast i mitt liv och jag har insett att jag inte vill/kan/orkar ha det så här, men hur sjutton gör man sig av med hästarna?
Det har varit mitt enda intresse liksom...den där tomheten som kommer att bli skrämmer mig. Och att sälja verkar vara svårt just nu, dessutom har jag inte direkt några lättsålda hästar, ett gammalt varmblod som jag haft sen han var bebis i princip och som jag verkligen älskar...
Unghästen är ett projekt/en dröm som jag tagit mig ann utan insikt om hur mycket tid han kommer att kräva framöver...känner mig otroligt naiv och dum som ens gick in i detta. Men just då verkade det ju perfekt, eftersom gamlingen skulle få gå i pension så smått.
Jag vet att jag kommer att ha fullt upp ändå med flickorna, men det är just det där som hästeriet ger en som jag vet att jag kommer att sakna...de där underbara ögonblicken, ja ni fattar.
Känner mig så kluven. Finns det någon med liknande erfarenheter eller några kloka ord på vägen därute, jag känner att jag griper efter halmstrån...
Min sambo är väldigt förstående och hjälpsam, han tar mycket ansvar för barnen och hemmet på kvällarna och helgerna eftersom stallet och hästarna tar så mycket tid. Varje kväll gråter jag av trötthet och stress över allt som måste göras, till saken hör att den här vintern varit för jävligt tung, men snön och hagar som inte fungerar, vatten som frusit osv, osv. Att hämta hem hö har varit ett helvete tex, pga av vagnar som frusit och snö, snö, snö. Jag känner mig nästan utbränd emellanåt.
Jag känner att jag inte hinner med mina barn, och det ger mig sådan ångest. De är ju viktigast i mitt liv och jag har insett att jag inte vill/kan/orkar ha det så här, men hur sjutton gör man sig av med hästarna?
Det har varit mitt enda intresse liksom...den där tomheten som kommer att bli skrämmer mig. Och att sälja verkar vara svårt just nu, dessutom har jag inte direkt några lättsålda hästar, ett gammalt varmblod som jag haft sen han var bebis i princip och som jag verkligen älskar...
Unghästen är ett projekt/en dröm som jag tagit mig ann utan insikt om hur mycket tid han kommer att kräva framöver...känner mig otroligt naiv och dum som ens gick in i detta. Men just då verkade det ju perfekt, eftersom gamlingen skulle få gå i pension så smått.
Jag vet att jag kommer att ha fullt upp ändå med flickorna, men det är just det där som hästeriet ger en som jag vet att jag kommer att sakna...de där underbara ögonblicken, ja ni fattar.
Känner mig så kluven. Finns det någon med liknande erfarenheter eller några kloka ord på vägen därute, jag känner att jag griper efter halmstrån...