DeCloe
Trådstartare
Min tik på ett och ett halvt år har precis haft sitt andra löp och är nu även skendräktig för andra gången.
Vi hade från början inte tänkt kastrera henne både med tanke på att jag inte känner för att lägga en frisk hund på operationsbordet med de risker som medföljer och både för att vi vägt för- och nackdelar och tyckt nackdelarna verkar väga över.
Anledningen till att vi nu ändå överväger att kastrera är att hon, som i normalfallet, är en väldigt glad och arbetsvillig hund, blir som helt förbytt både ett tag innan löp, under löp och under skendräktigheten. Vilket ledde till ett akutbesök hos veterinären under senaste skendräktigheten samt medicinering i två veckor pga magkatarr.
I normalfallet är hon konstant hungrig och snor gärna mat, under ffa skendräktigheten så blir hon nästan kränkt när vi serverar henne mat iallafall på morgonen vilket i sin tur leder till magkatarr. Hon vill inte heller promenera och hennes symptom i övrigt under skendräktighet liknar pyo en hel del (därav akutbesök förra gången).
För vår del så är det liksom okej att hon vill vila under två månader per år, men vi vill såklart inte att hon lider (men vi vet inte om vi projicerar att hon mår sämre än vad hon gör, det är ju trots allt "naturligt"). Sen är det inte heller bra för vår stressnivå och oro när hon förändras så mycket, det handlar trots allt om en liten arbetsmaskin som blir till en sengångare.
Är det någon här som kastrerat sin tik med anledning av jobbiga löp/skendräktighet och hur gjorde ni det övervägandet?
Har någon här haft en tik som hade jobbiga löp som ung och sedan blev bättre eller brukar det snarare vara tvärtom?
Riskerar man i regel samma typ av förlorad självsäkerhet med tikar som man kastrerar som med hanar (hon är en rätt försiktig tjej och vi vill inte att det förstärks)?
Vi hade från början inte tänkt kastrera henne både med tanke på att jag inte känner för att lägga en frisk hund på operationsbordet med de risker som medföljer och både för att vi vägt för- och nackdelar och tyckt nackdelarna verkar väga över.
Anledningen till att vi nu ändå överväger att kastrera är att hon, som i normalfallet, är en väldigt glad och arbetsvillig hund, blir som helt förbytt både ett tag innan löp, under löp och under skendräktigheten. Vilket ledde till ett akutbesök hos veterinären under senaste skendräktigheten samt medicinering i två veckor pga magkatarr.
I normalfallet är hon konstant hungrig och snor gärna mat, under ffa skendräktigheten så blir hon nästan kränkt när vi serverar henne mat iallafall på morgonen vilket i sin tur leder till magkatarr. Hon vill inte heller promenera och hennes symptom i övrigt under skendräktighet liknar pyo en hel del (därav akutbesök förra gången).
För vår del så är det liksom okej att hon vill vila under två månader per år, men vi vill såklart inte att hon lider (men vi vet inte om vi projicerar att hon mår sämre än vad hon gör, det är ju trots allt "naturligt"). Sen är det inte heller bra för vår stressnivå och oro när hon förändras så mycket, det handlar trots allt om en liten arbetsmaskin som blir till en sengångare.
Är det någon här som kastrerat sin tik med anledning av jobbiga löp/skendräktighet och hur gjorde ni det övervägandet?
Har någon här haft en tik som hade jobbiga löp som ung och sedan blev bättre eller brukar det snarare vara tvärtom?
Riskerar man i regel samma typ av förlorad självsäkerhet med tikar som man kastrerar som med hanar (hon är en rätt försiktig tjej och vi vill inte att det förstärks)?